Backpackpackers

Vi hade räknat med en välbehövlig sovmorgon innan vi satte oss på tåget till Chengdu. Till vårt förtret var tågresan betydligt längre än väntat, omkring 15 timmar skulle det ta att åka tåg mellan Xi'an och Chengdu.

Då vi inte ville spendera mer tid i Xi'an, utan hellre jobbade för att hinna till Shanghai några dagar innan den 20:onde och Hongkong innan nyår, bestämde vi oss för att ta ett tidigt morgontåg. Alternativet var att vänta ytterliggare en dag i Xi'an för ett nattåg, eller att ta ett tåg mitt på dagen och ha en sittplats i dryga 17 timmar - och dessutom komma fram mitt i natten...

-

De billiga sittplatserna var slut, istället fick vi bita i det sura äpplet och betala det dubbla priset för en sovbrits under en dagsfärd. Vi blev dyrt och heligt lovade ett tåg klockan 5 på morgonen, som endast skulle ta lite drygt 12 timmar, och därför vara framme tidigt på lördag kväll. Istället bokade killen på hostellet ett tåg vid halv sju, som dessutom tog 4 timmar längre, vilket gör att vi kommer fram vid 23-tiden. Känns måttligt kul att börja leta efter boendet vid den tiden på kvällen...

En ung och rebellisk Herr Thomasson lät sig naturligtvis inte finnas i detta felsteg, utan lät sin åsikt bli hörd i receptionen. Kanske har vi tur och får något som plåster på såren.

-

Väl på tåget var allt som vanligt, själv somnade jag efter någon minut medan Fabian roade sig med film på iPoden.

Först vid middagstid vaknade jag upp ur min dvala, sedan dess har jag roat mig med att skriva om gårdagens besök vid terrakottaarmén, samt beskådat det fascinerande landskapet. Vi har åkt rakt söderut, och det märks en ganska klar skillnad i landskap och vegetation (Haha, vad komiskt! Precis när jag skrev föregående mening tittade jag ut genom fönstret - och fick se resans första apelsinträd!).

-

Förutom att skriva, tänka och titta har jag själv återigen agerat sevärdhet. Två olika kineser har under dagen satt sig mittemot mig, för att begrunda vartenda ansiktsdrag i mitt märkliga ansikte. De sätter sig där, en halvmeter ifrån en, och släpper inte en med blicken på flera minuter. Även om man tittar upp och ler lite besvärat, möts man endast av ett ännu större och betydligt gulare leende. De påminner ganska mycket om små barn, som inte har lärt sig att det är fult att stirra. De skäms inte heller för att lite diskret andas i mitt öra och kolla på de konstiga tecknen jag skriver på min dator.

Resan har gått igenom en vacker dalgång, ända sedan jag vaknade har vi följt flodens humusfärgade vatten. Denna del av Kina skiljer sig ganska avsevärt ifrån neonen och kommersen i mångmiljonstäder som Peking och Xi'an - här bor folk i hus som inte ser ut att kunna klara nästa storm - dagen består inte heller av att sitta i en bilkö och andas in smog, utan av att bära in skörden och skaffa mat för dagen. (Förövrigt kom en utav de fascinerade killarna tillbaka och satte sig mittemot mig nu igen... Eller nej, nu står han och kollar på varje ord jag skriver. Nehej, nu dansar han - jag filmar!)

-

Dagar som denna ger även mycket tid över till att tänka, först och främst på vad jag ska göra med mitt liv. Sen jag lämnade gymnasiet har det här med högskolestudier bara blivit mer och mer oklart. Alternativen blir bara fler och fler, till en början var jag helt och hållet inställd på biologi- och miljöstudier, nu är valet inte lika självklart. Journalistik, industriell ekonomi, handel, samhällsvetenskapliga biten i största allmänhet, lärarstudier - valen är lika många som de är varierande. Jag är sugen på att komma igång att läsa nästa höst, samtidigt som det känns ganska idiotiskt att börja läsa innan jag vet vad jag vill hålla på med. Att starta eget känns fortfarande lika lockande, kanske väger det över lite för industriell ekonomi just därför. Att jobba inom etern eller resebranschen är såklart även det ett spännande alternativ.

-

På något sätt skulle det kännas ganska dumt att komma hem på vårkanten och ha ytterliggare lite drygt ett år innan studier, men om det nu blir så är jag grymt sugen på att göra en vintersäsong inom resebranschen - varför inte Karibien? Kanske ett Working Holiday i Australien eller Nya Zeeland under nästa vinterhalvår, vi får helt enkelt se när jag kommer hem. Förhoppningen med den här resan var att framtidsplanerna skulle klarna lite - hittills har det gått åt helt fel håll...

-

Over and out.

/Sam

Vi hade räknat med en välbehövlig sovmorgon innan vi satte oss på tåget till Chengdu. Till vårt förtret var tågresan betydligt längre än väntat, omkring 15 timmar skulle det ta att åka tåg mellan Xi'an och Chengdu.

Då vi inte ville spendera mer tid i Xi'an, utan hellre jobbade för att hinna till Shanghai några dagar innan den 20:onde och Hongkong innan nyår, bestämde vi oss för att ta ett tidigt morgontåg. Alternativet var att vänta ytterliggare en dag i Xi'an för ett nattåg, eller att ta ett tåg mitt på dagen och ha en sittplats i dryga 17 timmar - och dessutom komma fram mitt i natten...

-

De billiga sittplatserna var slut, istället fick vi bita i det sura äpplet och betala det dubbla priset för en sovbrits under en dagsfärd. Vi blev dyrt och heligt lovade ett tåg klockan 5 på morgonen, som endast skulle ta lite drygt 12 timmar, och därför vara framme tidigt på lördag kväll. Istället bokade killen på hostellet ett tåg vid halv sju, som dessutom tog 4 timmar längre, vilket gör att vi kommer fram vid 23-tiden. Känns måttligt kul att börja leta efter boendet vid den tiden på kvällen...

En ung och rebellisk Herr Thomasson lät sig naturligtvis inte finnas i detta felsteg, utan lät sin åsikt bli hörd i receptionen. Kanske har vi tur och får något som plåster på såren.

-

Väl på tåget var allt som vanligt, själv somnade jag efter någon minut medan Fabian roade sig med film på iPoden.

Först vid middagstid vaknade jag upp ur min dvala, sedan dess har jag roat mig med att skriva om gårdagens besök vid terrakottaarmén, samt beskådat det fascinerande landskapet. Vi har åkt rakt söderut, och det märks en ganska klar skillnad i landskap och vegetation (Haha, vad komiskt! Precis när jag skrev föregående mening tittade jag ut genom fönstret - och fick se resans första apelsinträd!).

-

Förutom att skriva, tänka och titta har jag själv återigen agerat sevärdhet. Två olika kineser har under dagen satt sig mittemot mig, för att begrunda vartenda ansiktsdrag i mitt märkliga ansikte. De sätter sig där, en halvmeter ifrån en, och släpper inte en med blicken på flera minuter. Även om man tittar upp och ler lite besvärat, möts man endast av ett ännu större och betydligt gulare leende. De påminner ganska mycket om små barn, som inte har lärt sig att det är fult att stirra. De skäms inte heller för att lite diskret andas i mitt öra och kolla på de konstiga tecknen jag skriver på min dator.

-

Resan har gått igenom en vacker dalgång, ända sedan jag vaknade har vi följt Yangtzeflodens humusfärgade vatten. Denna del av Kina skiljer sig ganska avsevärt ifrån neonen och kommersen i mångmiljonstäder som Peking och Xi'an - här bor folk i hus som inte ser ut att kunna klara nästa storm - dagen består inte heller av att sitta i en bilkö och andas in smog, utan av att bära in skörden och skaffa mat för dagen. (Förövrigt kom en utav de fascinerade killarna tillbaka och satte sig mittemot mig nu igen... Eller nej, nu står han och kollar på varje ord jag skriver. Nehej, nu dansar han - jag filmar!)

-

Dagar som denna ger även mycket tid över till att tänka, först och främst på vad jag ska göra med mitt liv. Sen jag lämnade gymnasiet har det här med högskolestudier bara blivit mer och mer oklart. Alternativen blir bara fler och fler, till en början var jag helt och hållet inställd på biologi- och miljöstudier, nu är valet inte lika självklart. Journalistik, industriell ekonomi, handel, samhällsvetenskapliga biten i största allmänhet, lärarstudier - valen är lika många som de är varierande. Jag är sugen på att komma igång att läsa nästa höst, samtidigt som det känns ganska idiotiskt att börja läsa innan jag vet vad jag vill hålla på med. Att starta eget känns fortfarande lika lockande, kanske väger det över lite för industriell ekonomi just därför. Att jobba inom etern eller resebranschen är såklart även det ett spännande alternativ.

-

På något sätt skulle det kännas ganska dumt att komma hem på vårkanten och ha ytterliggare lite drygt ett år innan studier, men om det nu blir så är jag grymt sugen på att göra en vintersäsong inom resebranschen - varför inte Karibien? Kanske ett Working Holiday i Australien eller Nya Zeeland under nästa vinterhalvår, vi får helt enkelt se när jag kommer hem. Förhoppningen med den här resan var att framtidsplanerna skulle klarna lite - hittills har det gått åt helt fel håll...

-

Over and out.

/Sam