Backpackpackers

-

Detta inlägg skrivs med köldstela fingrar, 3000 meter över havet. Herr Börjesson har åkt på årets förkylning och låter ensam som en förkyld förskoleklass, medan Fabian "Mr. Ekonomisk" Thomasson fann att en rejäl huvudvärk var att föredra, framför att betala ockerpris på vatten.

-

Klockan ringde som vanligt alldeles för tidigt för vårat tycke, dessutom var vårat rum oerhört kallt. Det går ju inte att betala extra för allt, så vi valde att frysa häcken av oss för en morgon, än att bli 10 kronor fattigare.

-

Vid halv tio satt vi på bussen mot högre höjder; vi gjorde det enkelt för oss och tog en buss ganska högt upp på berget. Det var mest en tidsfråga, men med facit i hand ångrar jag personligen inte att vi fuskade (det tror jag inte killen med migrän här intill, som somnade 19.30 lokal tid, gör heller). Den tunna luften och en förkylning som gör att man helst vill stanna i sängen är ingen bra kombination, speciellt inte för att bestiga ett berg på 3000 meter.

-

Resan började i ett tropiskt landskap och gick på serpentinvägar upp mot molnen. Utsikten och landskapet var fantastiskt, oerhört olikt allt annat jag sett, då jag aldrig varit i tropiska områden. Mt. Emei är förövrigt ett av de allra heligaste bergen i Kina, hit vallfärdar buddhister i stora mängder. Vi hade en ganska trevlig bussresa, ensamma västerlänningar som vi var, tillsammans med en buss kineser. Intresset var naturligtvis stort, vi fick även en liten lektion i kinesiska. Vi betalade 40 kronor för bussresan, vilket inte är något att säga om - naturligtvis var det inte slut här. För att komma in på bergsområdet var jag tvungen att betala 160 kronor, Fabian klarade sig som vanligt för halva priset, då hans ID-kort tydligen funkar som studentkort här... Det börjar bli smått enerverande att betala hutlösa priser för alla attraktioner. Större delen av pengarna går just dit - finns det något i det här landet som man skulle kunna ta betalt för, då gör man det, med råge dessutom. Som ett exempel kan ju nämnas att jag igår spenderade 40 kronor för mitt hotellrum och 4.50 för min middag på kvällen, medan bara inträdet till Buddhastatyn gick på 90 kronor...

-

Väl framme steg vi ut i ett isigt landskap, mitt i molnen. Efter en besvikelse till lunch begav vi oss äventyrslystna upp mot toppen. Vägen upp bestod av en otalig mängd trappsteg, men de flesta kineserna valde att ta kabinbanan upp ovan molnen. Ville man kunde man även få bevittna utsikten i en privat bärstol.

Efter bara några hundra meters promenad blev Fabian attackerad av en apa, som lyckades roffa åt sig en burk nudlar innan den fick smaka på en känga. Hela stället kryllade av alldeles för smarta apor och alldeles för dumma turister - en hel koloni med apor satt längs stigen och väntade på nästa offer. En apa hade roffat åt sig en vattenflaska, tuggat hål i botten och satt och drack ur den lite ledigt. Primaternas lilla näste var fullt av tomma förpackningar av alla dess slag...

-

Ganska snart blev även jag påhoppad, och det slog mig att djuren inte var att leka med. De ser ganska söta ut, men är stora och aggressiva. Fabian blev påhoppad en andra gång, denna gång blev han även biten.

Vandringen upp var ganska kämpig, trapporna kändes efter ett tag, dessutom var de som en isgata. När vi väl kom upp började jakten på hotell i närheten av toppen, två hotell skulle ha 600-700 kronor för deras billigaste rum, men snart hittade vi ett som tog 80 för ett dubbelrum - med separata sängar! Värme ingick dock inte, så vantar är att rekommendera om händerna måste ovanför täcket.

-

Efter att dumpat våra grejer på rummet traskade vi raskt uppför den sista biten av berget, väl där väntade oss en helt fantastisk utsikt, samt imponerande byggnadsverk. Vi hoppades på att få se en fin solnedgång och ett färgglatt ljusfenomen (innan mina bröder dumförklarar mig - ljusfenomenet jag syftar på är inte regnbågen) som tydligen utspelar sig i dimman ovan molnen. Dessvärre var det alldeles för mycket dimma, så det blev varken soligt eller något fenomen. Vi roade oss med att vandra runt toppens alla sidor en bra stund, innan vi vandrade tillbaka till hotellet med förhoppningar om en vacker soluppgång. Tydligen ska ljusfenomenet utspela sig även på morgonen, så vi håller tummarna för morgondagen... 

Over and out /Sam