Backpackpackers

Morsning!

-

Idag var dagen då jag äntligen skulle få byta upp mig ifrån trånga och enkla hostel till ett av de bättre hotellen i Pekings grönskande finansdistrikt. Jag skulle möta upp med min bror Martin vid 12.30 ungefär, dessvärre blev hans plan försenat ett antal timmar. Dessutom liknas trafiken i Peking bäst vid en trögflytande sörja med miljontals surrande flugar överallt, vilket gör att det tar sin lilla tid att ta sig fram med bil med. Klockan 17 äntrade Martin dörren till hotellet och vi begav oss ganska snabbt ut på en shoppingrunda. På vägen köpte vi lite snabbmat som eldade sönder munnen ganska bra.

Målet för shoppingrundan var den så kallade Silk Market, där felsydda kopior av alla klädmärken hängde i långa rader.

Jag var tvungen att köpa en skaljacka, då min tjocka dunjacka börjar bli allt för svettig. Försäljarna var ganska optimistiska när de började förhandlingen på dryga tusenlappen, för att sedan sänka sig en tia varje gång jag stod kvar vid mitt bud på en hundring...

-

Resultatet blev en skaljacka och en mössa för 230 kronor, en tunn vattentät Peakjacka för 110 kronor, ett dussintals skällande kineser samt ett annat litet östrogenmonster som började skrika och gapa och fäktades med sin käpp. Hon skulle sälja sin tunna märkeskopia för flera hundra, medan jag pekade på min dunjacka och sa som det var att i Sverige kostade den här jackan 300 kronor. Hon påstod att jag var dum i huvudet och förolämpade henne och hennes affär, medan jag sa att jag minsann köpt min jacka för 300 kronor och inte tänkte köpa hennes felsydda kopior för mer än det. Hennes motargument var att jag såg stor och ful ut, samt att man inte betalade för hur mycket material man köpte, utan hur snyggt det var. Damen i fråga hade förmodligen fått plats i ena armen i min jacka (Nej Magnus - jag har inte testat hur många som rymms i jackan, men jag gissar på ett dussin), naturligtvis var jag artig nog och sa ingenting om det och backade lugnt ur affären.

Det var då käppen kom fram. Hade jag bara haft en käpp hade jag ju kunna ge henne en match, men eftersom hon instinktivt riktade in sig på att desarmera min syn genom att peta ut mina ögon insåg att jag hade förlorat fighten. Jag får citera den vise Jan Banan i Torsk på Tallin: "Sekket tämmpramännt dom har!"

-

Efter detta återstod inköp av en bärbar hårddisk för att skicka med Martin bilder hem till Sverige, men tillbaka på hotellet insåg jag att sladdarna tydligen uteblivit i min kartong... Naturligtvist åt vi även ikväll, och då vi ville känna på en genuin kinesisk restaurangkultur käkade vi trerätters på Hooters, som bjöd på fotboll och lokala, rörliga sevärdheter.

-

Våran tjejkväll skulle sedan avslutas med lite massage, Martin fegade ur med en fotmassage medan jag blev lite nyfiken på den kinesiska massagen.

Mina misstanker om att mitt val var otroligt korkat bekräftades när massagen började vid mina ögonglober. Bihålorna fick sig en rejäl omgång, varpå den smärtsamma proceduren snart fortsatte till öronen. Mina ömma axlar skulle behövt lite massage, istället blev även dessa rejält mörbultade. Damen ville hela tiden få mig att slappna av, varpå hon sedan ryckte så hårt hon kunde i huvud och axlar. Armarnas ömma punkter bearbetades metodiskt och plågsamt, även här gjorde damen så gott hon kunde för att jag skulle få maximalt med muskelbristningar. Även fingrarna fick skulle sträckas och bändas och klämmas på alla punkter. Mitt humör blev genast lite bättre när jag fick höra Martins högljudda snarkningar, för att sedan sjunka lika snabbt när hon gick över till att knåda magen. Efter att ha kittlat torson lite lätt övergick damen till att lägga all sin kroppsvikt på min blåsa. Efter detta fick jag lägga mig på rygg, dessvärre var även här målet att åsamka maximal smärta. Varje andetag kändes som en set kockknivar i lungorna då hon massakrerade min rygg. Lyckligtvis pågick inte detta så länge och jag kunde med smått blånade läppar återgå till normal andning.

Benen blev den minst smärtsamma proceduren, här lyckades jag faktiskt somna in lite lätt och vaknade bara upp när hon försökte dra sönder mina muskelfästen.

-

När jag sedan vaknade upp ur slumret kändes mina bihålor som gjuten betong. Med mörbultat kropp och öppen mun gick jag sedan tillbaka mot hotellet, med en betydligt mer nöjd storebror vid min sida. Om jag ska utvärdera massagen skulle jag tippa på att det är lika tillfredställande som att bli ringvältad, hålla fast en vild rävunge under tröjan eller sätta kulepösen i ett skruvstäd.

-

Imorgon bitti väntar ett dopp i poolen, innan Fabian möter upp och vi njuter av en stor hotellfrukost - kanske med kall mjölk!

Efter det väntar Maos maosuleum, ett litet museum samt ett besök till sommarpalatset.

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Idag var dagen då jag äntligen skulle få byta upp mig ifrån trånga och enkla hostel till ett av de bättre hotellen i Pekings grönskande finansdistrikt. Jag skulle möta upp med min bror Martin vid 12.30 ungefär, dessvärre blev hans plan försenat ett antal timmar. Dessutom liknas trafiken i Peking bäst vid en trögflytande sörja med miljontals surrande flugar överallt, vilket gör att det tar sin lilla tid att ta sig fram med bil med. Klockan 17 äntrade Martin dörren till hotellet och vi begav oss ganska snabbt ut på en shoppingrunda. På vägen köpte vi lite snabbmat som eldade sönder munnen ganska bra.

-

Målet för shoppingrundan var den så kallade Silk Market, där felsydda kopior av alla klädmärken hängde i långa rader.

Jag var tvungen att köpa en skaljacka, då min tjocka dunjacka börjar bli allt för svettig. Försäljarna var ganska optimistiska när de började förhandlingen på dryga tusenlappen, för att sedan sänka sig en tia varje gång jag stod kvar vid mitt bud på en hundring...

-

Resultatet blev en skaljacka och en mössa för 230 kronor, en tunn vattentät Peakjacka för 110 kronor, ett dussintals skällande kineser samt ett annat litet östrogenmonster som började skrika och gapa och fäktades med sin käpp. Hon skulle sälja sin tunna märkeskopia för flera hundra, medan jag pekade på min dunjacka och sa som det var att i Sverige kostade den här jackan 300 kronor. Hon påstod att jag var dum i huvudet och förolämpade henne och hennes affär, medan jag sa att jag minsann köpt min jacka för 300 kronor och inte tänkte köpa hennes felsydda kopior för mer än det. Hennes motargument var att jag såg stor och ful ut, samt att man inte betalade för hur mycket material man köpte, utan hur snyggt det var. Damen i fråga hade förmodligen fått plats i ena armen i min jacka (Nej Magnus - jag har inte testat hur många som rymms i jackan, men jag gissar på ett dussin), naturligtvis var jag artig nog och sa ingenting om det och backade lugnt ur affären.

Det var då käppen kom fram. Hade jag bara haft en käpp hade jag ju kunna ge henne en match, men eftersom hon instinktivt riktade in sig på att desarmera min syn genom att peta ut mina ögon insåg att jag hade förlorat fighten. Jag får citera den vise Jan Banan i Torsk på Tallin: "Sekket tämmpramännt dom har!"

-

Efter detta återstod inköp av en bärbar hårddisk för att skicka med Martin bilder hem till Sverige, men tillbaka på hotellet insåg jag att sladdarna tydligen uteblivit i min kartong... Naturligtvist åt vi även ikväll, och då vi ville känna på en genuin kinesisk restaurangkultur käkade vi trerätters på Hooters, som bjöd på fotboll och lokala, rörliga sevärdheter.

-

Våran tjejkväll skulle sedan avslutas med lite massage, Martin fegade ur med en fotmassage medan jag blev lite nyfiken på den kinesiska massagen.

Mina misstanker om att mitt val var otroligt korkat bekräftades när massagen började vid mina ögonglober. Bihålorna fick sig en rejäl omgång, varpå den smärtsamma proceduren snart fortsatte till öronen. Mina ömma axlar skulle behövt lite massage, istället blev även dessa rejält mörbultade. Damen ville hela tiden få mig att slappna av, varpå hon sedan ryckte så hårt hon kunde i huvud och axlar. Armarnas ömma punkter bearbetades metodiskt och plågsamt, även här gjorde damen så gott hon kunde för att jag skulle få maximalt med muskelbristningar. Även fingrarna fick skulle sträckas och bändas och klämmas på alla punkter. Mitt humör blev genast lite bättre när jag fick höra Martins högljudda snarkningar (han är den ende person jag träffat på som somnar snabbare än jag), för att sedan sjunka lika snabbt när hon gick över till att knåda magen. Efter att ha kittlat torson lite lätt övergick damen till att lägga all sin kroppsvikt på min blåsa. Efter detta fick jag lägga mig på rygg, dessvärre var även här målet att åsamka maximal smärta. Varje andetag kändes som en set kockknivar i lungorna då hon massakrerade min rygg. Lyckligtvis pågick inte detta så länge och jag kunde med smått blånade läppar återgå till normal andning.

Benen blev den minst smärtsamma proceduren, här lyckades jag faktiskt somna in lite lätt och vaknade bara upp när hon försökte dra sönder mina muskelfästen.

-

När jag sedan vaknade upp ur slumret kändes mina bihålor som gjuten betong. Med mörbultat kropp och öppen mun gick jag sedan tillbaka mot hotellet, med en betydligt mer nöjd storebror vid min sida. Om jag ska utvärdera massagen skulle jag tippa på att det är lika tillfredställande som att bli ringvältad, hålla fast en vild rävunge under tröjan eller sätta kulespelet i ett skruvstäd.

-

Imorgon bitti väntar ett dopp i poolen, innan Fabian möter upp och vi njuter av en stor hotellfrukost - kanske med kall mjölk och Cornflakes! Först ska jag få 2½ timmes välförtjänt sömn.

Efter det väntar Maos maosuleum, ett litet museum samt ett besök till sommarpalatset.

-

Over and out.

/Sam