Dag 32 - Adjö till storebror och sightseeing
Morsning!
-
Efter ett iskallt dopp i poolen på morgonen slöt Fabian upp, det var dags för den efterlängtade hotellfrukosten. Buffén stod framdukad och vi plockade på oss så mycket vi kunde bära - mer än en gång. Med en mättnadskänsla som annars bara infinner sig på julafton gick vi smått dubbelvikta från frukosten. Kall mjölk kom sån en skänk från ovan, även om den inte kan jämföras med ett kallt glas från Wapnö...
-
Efter frukosten slängde jag ihop mina grejer jag skulle fortsätta ha med mig på resan, och skickade med Martin resten hem. Vinterjackan är nu ett minne blott, samt lite andra grejer jag inte behöver. Vinterkängorna behåller jag ett tag till och skickar hem dem med Martin när jag (förhoppningsvis) träffar honom i Shanghai några dagar innan jul. Även om det förmodligen inte är så länge tills vi ses härnäst, kändes det ganska tungt att säga hejdå - det var nämligen en påminnelse om att man är ganska långt hemifrån och kommer fortsätta vara det ett bra tag till. Det var oerhört kul att ses en snabbis. Hönökakan, kaviaren och mjölkchokladen var det inget fel på heller!
-
Efter frukosten begav vi oss mot Maos mausoleum som ligger mitt på Himmelska fridens torg. Säkerheten var ungefär likadan som den vid Lenins mausoleum, proceduren var även den så gott som samma. Det första som mötte oss vid ingången till mausoleumet var en stor stenbyst av Mao. Personkulten kring Mao i Kina är otroligt mycket större än vad den är kring Lenin i Ryssland. Många ryssar är väldigt kritiska till Lenins närvaro på röda torget; Så gott som varje kines köpte en blomma som de lade ner framför stenbysten av Mao. En annan skillnad st
äderna emellan är att försäljarna inte viftar med Maos lilla röda i Moskva... Jag får säga att de har lyckats väldigt bra med hjärntvättningen här!
Vad beträffar Mao så låg han mest där och gjorde inte så mycket väsen av sig, insvept i en röd flagga med hammaren och skäran på. Precis som Lenin såg även Mao ut att komma direkt från Madame Tussauds.
Tre gossar framför Himmelska fridens torg och Maos mausoleum.
Ett litet monument på baksidan av mausoleumet.
-
Efter ett ha sett på Maos invaxade tryne roade jag mig att fotografera lite människor på vägen till Himmelspalatset, som var nästa mål för dagen. Just människor finns det ganska gott om här i Kina, så jag hade en del motiv.
En söt gumma som försökte sälja krimskrans.
Mr. Colgate, som vilje sälja Kinaflaggor.
Hur bedrövligt det än låter är inlevelse A och O.
-
Efter detta hände återigen en mindre trevlig incident. Då vi hade en bra bit att gå bestämde vi oss för att ta en liten cykelkärra till Himmelspalatset. Naturligtvis förhandlade vi om precis innan avresa, de lovade att det skulle kosta tre yuan. Vi ville även betala innan vi satte oss i vagnen och försökte sätta pengarna i handen på vår chaufför, men han tyckte att han lika gärna kunde ta pengarna lite senare.
Glada och ovetande!
-
Fem-tio minuter senare var vi framme, då plockar Ashleys och Katies förare fram en lapp och pekar på en tur där det står 300 yuan. Då vi verkligen inte åkt på någon tur blev vi ganska vansinniga. Stämningen blev ganska obehaglig när föraren gav sig och började slita i Fabian, Fabian markerade dock hans felsteg ganska rejält och killen insåg att han nog inte skulle ge sig på honom. Istället sprang de ikapp Katie och började dra i henne, även detta markerade vi ganska tydligt. De insåg nog att det inte var någon idé när det går två av dom på en av oss killar... Vi närmade även oss en vältrafikerad gata och hotade med polisen, då lugnade de ner sig avsevärt. Vår förare fortsatte dock att gorma, som tur var var det för att jag missförstod honom lite - han nöjde sig nu med att få 3 yuan per person, istället för 3 för båda som vi fattat det...
UPDATE!
Himmelspalatset var otroligt stort och imponerande, men påminde ganska mycket om den Förbjudna staden. Efter ett tag tycks intrycken smälta samman, tempel läggs till tempel och entréavgift till entréavgift. Det är nackdelen med en resa som den här; Även då det finns dagar som inte är så innehållsrika blir det stundtals för mycket att ta in. Naturligtvis är vi medvetna om att det är fantastiska saker vi ser och upplever, men ibland känns det som att det är svårt att uppskatta allting när man väl ser det - samtidigt vill man inte bara sitta inne och titta in i en vägg, det gäller ju att se sig om.
Bilder ifrån Himmelspalatset.
Inuti Himmelspalatsets område började vi jonglera med en liten "fjäderboll", som är otroligt populärt här. Överallt på gatan roar man sig med detta - gammal som ung, talangfull som talanglös, spänstig som skröpfull och homo som hetero - ja, så länge man tycker det är kul att sparka upp den i luften är det bara att stämma in i glädjeyran. Har man väl börjat trixa sluter snart folk upp, mentaliteten är lite annorlunda här, på ett positivt sätt.
Då både jag och Ashley har abstinens av att inte kunna sparka på en fotboll när vi vill, passar vi gärna på att ta del av gästfriheten när tillfälle ges. Idag stod vi och lekte i olika konstellationer i säkert en timme - fantastiskt kul! Låter er titta på bilder, så förstår ni!
-
Det känns bra att få bevis på att lekfullhet inte har någon ålder...
-
Over and out!
/Sam
Kommentarer
Postat av: Yvonne
Postat av: Yvonne
Hejsan i folkvimlet och tack för informativ och underhållande läsning. Det är kul att vi "får hänga med" på resan. Ja, det är gott om lurifaxar här i världen. Det var starkt av er att vägra att bli lurade igen. Det är jobbigt att vara på sin vakt hela tiden men det är tyvärr nödvändigt. Ha det gott och njut av era möten, minnen och erfarenheter. Yvonne
Postat av: Samuel
Hej! Varsågod :)
Ja, verkligen. Det är ganska ansträngande att hela tiden vara på sin vakt, och framför allt att vara tvungen att döma alla som lurifaxar tills motsatsen är bevisad. Är man dessutom van att alltid tro det bästa om folk blir det ju inte bättre!
Det gör vi - och det ska vi fortsätta med!
/Samuel
Trackback
