Nu när resan äntligen är igång får jag passa på att tacka alla som småtrackat mig lite och påstått att det aldrig skulle bli något mer än en restresa till Gran Canaria - det känns grymt bra att det blev så mycket mer än så!
Avresan var satt till den 26:e oktober och så blev även fallet. Allt gick enligt plan, efter att ha packat och tagit avsked av folk hela helgen kunde jag till och med unna mig 16 minuters sömn några timmar innan avresan...
Efter att Fabians föräldrar kommit ut och lämnat över vårdnaden om honom till mig, skjutsade mina föräldrar upp oss till Göteborg och lämnade över vårdnaden av mig till Fabian. Enligt plan bjöd mor och far sedan på en sista måltid på stationen. När tåget anlände till Stockholm hade jag en bror med familj som väntade på oss för att ta oss en bit mat innan färjeresan. Även dom skötte sitt på den ekonomiska biten - en får tacka!
Med ett stabilt grepp om brorsbarnet Melina.
Stämningen var faktiskt ganska nedstämd till en början, jag tror resfebern hade lagt sig som en stor klump i magen hos oss båda.
Att bara lämna allt och alla och kasta sig ut i det okända verkade plötsligt ganska skrämmande, samtidigt kändes det väldigt rätt att lämna det vadderade boet för att testa vingarna.
Nu sitter jag här och humöret är på topp i grådassigt Helsingfors. Färjeresan gick kanon; hytten delades nämligen med två härliga stereotyper. Den förste som kommer in i hytten är en indier som är invirad i en salig massa tyger, samtliga i en härligt skrikig pumpafärg. Efter att ha virat av sig ett par kvadratkilometer tyg bad han oss vänligt men bestämt att hålla tyst då det var dags för meditation. Efter att ha mediterat sig svettig var det dags för en dusch, varpå det var dags för lite mer meditation. En riktigt trevlig prick det där.
Då var det dags för den siste personen i 4-bäddshytten att presentera sig - in stiger en smått burdus ryss med en spritflaska i handen. Han nickar menade och hejar lite försynt, innan han snabbt glider ur hytten igen.
Någonting sa oss redan här att vi skulle träffa på en hel del spännande personer, idag har inte varit något undantag. Då vi tillagade middagen i köket fick 3 par japanska ögon syn på mina köttbullar. Med stor förundran i blicken undrade dom vad det var för något spännande jag hade på min tallrik. Efter att vi svarat meatballs får vi ett unisont "Aaaaaahaaaaa- Miiiiiiitbaalllss" som svar. Begeistringen var fortfarande lika stor även efter att jag delat med mig av mina något vidbrända bollar...
Om några timmar ska vi masa oss upp till en pianokonsert i Tempelplatsens kyrka i morgon bitti. Akustiken skall vara väl värd ett besök är det sagt. Det återstår att se, målet just nu är att inte slå sig alltför hårt om man skulle somna och framförallt, att hitta dit.
Over and out.
/Samuel
