Dag 138 - Another hill to climb...
Morsning!
-
Efter att ha gått upp i ottan dagen innan sov jag nu ut ordentligt. Vandrade upp till en topp här i närheten, där ett stort rymdobservatorium höll till.
Försökte leta efter någon slags mask som skulle hålla till i ruttna trädstammar medan jag traskade omkring, dessvärre blev det ingen mask den här gången heller.
-
Efter detta blev det ytterliggare lite promenerande - jag hade hört ett rykte om att monster till öringar och regnbågar höll till i en kanal som låg ett par kilometer från hostellet. Tydligen hade man där en laxodling, och i området hade öringarna och regnbågarna lärt sig att maten kom på silverfat om de strök utanför anläggningen...
Med optimistiska steg och fiskespöet i handen stegade jag bort mot vattnet, som jag nådde sisådär trekvart senare. Efter att ha gjort ett par kast dök en dam som campade i närheten upp, och berättade för mig att jag minsann inte skulle fånga någon fisk här. Stället med monsteröringarna låg 70 kilometer därifrån, och fisket i den här kanalen var kasst.
-
Efter att ha försökt tappert och endast haft någon öring efter draget, var det bara att traska hem samma långa väg igen, den här gången i becksvartet. Enda trösten var ett par schyssta solnedgångsbilder som följde med hem.
Over and out.
/Sam
-
Efter att ha gått upp i ottan dagen innan sov jag nu ut ordentligt. Vandrade upp till en topp här i närheten, där ett stort rymdobservatorium höll till.
Försökte leta efter någon slags mask som skulle hålla till i ruttna trädstammar medan jag traskade omkring, dessvärre blev det ingen mask den här gången heller.
-
Efter detta blev det ytterliggare lite promenerande - jag hade hört ett rykte om att monster till öringar och regnbågar höll till i en kanal som låg ett par kilometer från hostellet. Tydligen hade man där en laxodling, och i området hade öringarna och regnbågarna lärt sig att maten kom på silverfat om de strök utanför anläggningen...
Med optimistiska steg och fiskespöet i handen stegade jag bort mot vattnet, som jag nådde sisådär trekvart senare. Efter att ha gjort ett par kast dök en dam som campade i närheten upp, och berättade för mig att jag minsann inte skulle fånga någon fisk här. Stället med monsteröringarna låg 70 kilometer därifrån, och fisket i den här kanalen var kasst.
-
Efter att ha försökt tappert och endast haft någon öring efter draget, var det bara att traska hem samma långa väg igen, den här gången i becksvartet. Enda trösten var ett par schyssta solnedgångsbilder som följde med hem.
Over and out.
/Sam
Kommentarer
Trackback
