Backpackpackers

Morsning!

-

"Welcome to Turangi, the trout fishing capital of the world" sade en skämtsam busschaufför. "We're stopping by here for some breakfast, try the lovely pies in the bakery over there". Pojkvaskern, från den lilla byn på andra sidan jorden, hade däremot hört något som fick alla tankar på frukost att försvinna.

-

Det krävdes ungefär fem minuters betänketid innan jag bestämt mig för att stanna i den lilla hålan Turangi. Efter att ha sagt hejdå till en hel busslast med förvånande människor, som jag trots allt hade spenderat en hel del tid med och hunnit lära känna ganska bra, tog jag mina nyinköpta fiskegrejer och klev av bussen.

-

Eftersom jag kvällen innan lagt mig för en liten powernap kvart i åtta på kvällen, och inte vaknat förrän 6 morgonen därpå, kände jag mig väldigt utvilad och på fantastiskt bra humör. Jag hade bett mina rumskamrater att väcka mig och kasta saker på mig om jag inte gick upp. En tjej påstod att hon väckte mig tre gånger, vilket jag naturligtvis inte ville kännas vid.

-

Innan bussen gick vid halv nio på morgonen hade jag därför en hel del tid över, som jag bland annat spenderade med att köpa fiskegrejerna jag just nämnde. Fick tag i ett fyrdelat spö som kom i tub, vilket gjorde det grymt lätt att resa med. Blev en hel del smått och gott i draglådan med, finns ju inget roligare än att shoppa fiskegrejer!

-

Efter att ha slängt in grejerna på hostellet närmast Turangi River, begav jag mig mot fiskeaffären. Spinnfiske i floden var förbjudet, så jag fick helt enkelt hyra flugfiskegrejer. Köpte även ett månadspass för fiske i hela Nya Zeeland, som gick på lite drygt 500 spänn. Dessvärre gällde inte detta i området jag befann mig i, utan jag fick betala ytterliggare 90 spänn för ett dagsfiske i området...

-

Tio timmar senare hade jag två värkande armar, en stor sprucken blåsa i högerhanden, ett tjog myggbett, fått oräkneligt många trassel, smått förfrusit mina ben upp till knäna efter 4 timmar i det smått iskalla vattnet, sett oerhört många monsterfiskar som visat sig och inte lyckats kroka en enda fisk. Bingo!

-

Förövrigt, ni läste om killarna som inte begrep hur jag hade lyckats komma tillbaka före dem? De som var med på bild igår?

Inte var det slut där. Efter att ha fått ett tips från killen i fiskeaffären om en avskild fiskeplats, strosade jag mot floden genom Turangis utkanter. I en avskild park, dit endast skitnödiga hundar tog sig, ser jag två hängmattor på avstånd. När jag kommer lite närmare hör jag en kille som halvgapar "NO WAY!".

Jovars, där, mittute i ingenstans, träffade jag på Koreanen och Amerikanen igen. Vi småtjötade lite och sa skämtsamt att vi ses snart igen, innan vi skiljdes åt och jag drog mig tillbaka till hostellet för att krypa till kojs.

Nyinkopt!