Dag 69 - Farväl till Hongkong och landsmän

Morsning! (Bilder kommer någon gång när tid finns. Imorgon har jag en 17-timmars tågresa till Kunming framför mig. Kommer fram vid middagstid dagen efter, hämtar mitt VISA-kort och hoppas fixa en bussbiljett till Luangprabang i Laos samma kväll - resan tar 30 timmar...)
-
Ett gäng på fem glada svenskar pallrade sig upp för att åka över till Hongkong Island vid halv elva-tiden. Väl där var målet att åka med spårvagnen upp till toppen av Victoria Peak, vilket vi även lyckades med. Eftersom jag skulle åka ifrån Hongkong strax efter ett, åkte jag bara med gänget upp och tog farväl av mina landsmän som förgyllde nyårshelgen, innan jag begav mig ner samma väg igen.
De tre Tierparna skulle vidare till Bali, vore grymt att kunna stoppa förbi där någon vecka och hälsa på.
-
Mike, den störtsköna kanadensaren, skulle även han åka vid samma tid som mig. Vi hade sagt att om den andre parten inte dykt upp vid kvart över 1, då skulle den andra partern vara fri att gå. Vid kvart i ett satte jag mig i en taxi och tänkte åka mot färjeläget, men efter att ha lyssnat blåögt på taxichaufförens löfte om att det skulle gå mycket snabbare att åka taxi hela vägen, bestämde jag mig för att betala lite mer och istället hinna säga hejdå till Mike och kunna få hjälp.
-
Resultatet blev att jag hamnade i en gigantisk bilkö, och resan tog sisådär fyra gånger längre än normalt. Ganska frustrerande att sitta fast, helt oförmogen att göra något annat än att stirra på den tickande taxametern. När jag väl kom fram var Mike borta och jag 120 kronor fattigare. Det värsta är att färjan med allra största sannolikhet hade tagit mig dit i tid genom att ta färjan, men jag ville vara på den säkra sidan...
-
Jag lyckades komma med tåget tillslut ändå, efter några vänder på Hongkongs tunnelbana. Träffade på två svenska par i övre medelåldern, som jag hade följde med tills jag hittade tågstationen. Köpte en biljett i lite dyrare klass än vanligt, dessvärre utnyttjade jag den inte fullt ut. Träffade på två sköna människor, William, från LA, och Ruben från Holland. Vi satt uppe och pratade om livet och allt däri in på småtimmarna, så mina timmars sömn blev dyra. Jag har en liten galen dröm som jag går runt och grunnar på, och William tog mig hästlängder närmare den. Just nu är helt och hållet inne på att göra detta till hösten, mer än så säger jag inte!


Over and out.
/Sam
Morsning!
-
Ett gäng på fem glada svenskar pallrade sig upp för att åka över till Hongkong Island vid halv elva-tiden. Väl där var målet att åka med spårvagnen upp till toppen av Victoria Peak, vilket vi även lyckades med. Eftersom jag skulle åka ifrån Hongkong strax efter ett, åkte jag bara med gänget upp och tog farväl av mina landsmän som förgyllde nyårshelgen, innan jag begav mig ner samma väg igen.
De tre Tierparna skulle vidare till Bali, vore grymt att kunna stoppa förbi där någon vecka och hälsa på.
-
Mike, den störtsköna kanadensaren, skulle även han åka vid samma tid som mig. Vi hade sagt att om den andre parten inte dykt upp vid kvart över 1, då skulle den andra partern vara fri att gå. Vid kvart i ett satte jag mig i en taxi och tänkte åka mot färjeläget, men efter att ha lyssnat blåögt på taxichaufförens löfte om att det skulle gå mycket snabbare att åka taxi hela vägen, bestämde jag mig för att betala lite mer och istället hinna säga hejdå till Mike och kunna få hjälp.
-
Resultatet blev att jag hamnade i en gigantisk bilkö, och resan tog sisådär fyra gånger längre än normalt. Ganska frustrerande att sitta fast, helt oförmogen att göra något annat än att stirra på den tickande taxametern. När jag väl kom fram var Mike borta och jag 120 kronor fattigare. Det värsta är att färjan med allra största sannolikhet hade tagit mig dit i tid genom att ta färjan, men jag ville vara på den säkra sidan...
-
Jag lyckades komma med tåget tillslut ändå, efter några vänder på Hongkongs tunnelbana. Träffade på två svenska par i övre medelåldern, som jag hade följde med tills jag hittade tågstationen. Köpte en biljett i lite dyrare klass än vanligt, dessvärre utnyttjade jag den inte fullt ut. Träffade på två sköna människor, William, från LA, och Ruben från Holland. Vi satt uppe och pratade om livet och allt däri in på småtimmarna, så mina timmars sömn blev dyra. Jag har en liten galen dröm som jag går runt och grunnar på, och William tog mig hästlängder närmare den. Just nu är helt och hållet inne på att göra detta till hösten, mer än så säger jag inte!
-
Over and out.
/Sam

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0