Backpackpackers -

Dag 86 - Mot Manila och Boracay

Morsning! (Utfärdar en varning för sentimentalt drabbel, då följande inlägg skrivs under en flygresa!)

Vid middagstid klev jag in på Singapores flygplats, många gånger blivit utsedd till världens bästa. Träffade på en norrman på flygplatsen, som gav mig lite tips om exotiska platser i Filippinerna. Efter detta blev det lite åkande med flygplatsens spårvagn och Singapores hypermoderna tunnelbana, som hitintills är resans finaste, innan jag äntligen kom fram till det boende jag kollat ut på förhand. Checkade in för två nätter och begav mig upp på 14-bäddsrummet för att planera, i väntan på en mer human temperatur utomhus. Temperaturen och luftfuktigheten är ingen bra kombination med en mångmiljonstad.

När solen gjort sitt begav jag mig till de närligggande indiska kvarteren, där jag slog mig ner på ett lokalhak och intog en brännande middag. Tog något som såg ut som någon slags köttgryta och lite ris till det, samt lite nanbröd. Det visade sig att köttet i stort sett bara var ben och en alltför kryddstark röra, där man skulle suga ut fläsk samt de få gram kött som fanns på benet. Riset visade sig vara en egen separat rätt med tillhörande köttfärs, och nanbrödet hade förmodligen mättat bara det. Med brännande strupe, en aning fattigare och betydligt mättare begav jag mig sedan vidare. Hade en sak att fixa till datorn, och min bloggkändis och jetsetter till bror Martin, hade tipsat om ett bra elektronikvaruhus. Dessvärre var detta stängt, så jag begav jag mig istället för att dämpa den lilla hemlängtan, som så smått börjat gro inombords.

Efter någon halvtimmes äventyr med lokaltrafiken hade jag nått mitt mål. Ett pompöst, blågult plåtskjul lyste upp den sena kvällen i Singapore - ett ståtligt monument över svensk entreprenörsanda. Med stolta steg och ett barns nyfikenhet äntrade jag IKEAs portar. Lukten var densamma som därhemma, och i princip allt såg likadant ut, förutom att andelen asiater var lite större här. Vid ingången till barnens lekland, Småland, stod det en förklaring till varför barnens lekland hette som det gjorde. "Firstly, far away from here, in a country called Sweden, there is a place called Småland. Somewhere there, if you look carefully, you'll find a forest very much like the one you'll find inside here. Filled with blueberries, lingonberries, big big spruce trees and rounded stone fences perfect for climbing on..."

Helt plötsligt kom hemlängtan som ett slag i magen. Inte blev det bättre när jag gick runt bland de små inredda rummen, en del inredda ungefär så som jag tänkt mig ett kommande studentrum. Jag blev genast sugen på att återvända hemåt, skaffa mig ett eget krypin och påbörja studierna.

Efter att ha upplevt min eufori övergå till nostalgi för att slutligen landa i en löjlig hemlängtan, intog jag en obligatorisk middag med köttbullar. Naturligtvis tog jag en vända förbi hörnan med svensk mat. Det slutade med att jag spenderade mer pengar på godsaker, än vad jag gjorde på mina två nätters boende i Singapore...

Over and out.

/Sam