Dag 123 - Lovely Wanaka!
Morsning!
-
Tanken för morgonen var ett fiskepass, istället sov jag ut och käkade en frukost med helt okej utsikt. Slog mig ner vid ett frukost med folk jag trodde att jag träffat förr, men den ena tjejen frågade mig lite skämtsamt om jag glömt min mössa när vi gjorde glaciärvandringen. Lite smått förvånad över att människan visste vem jag var svarade jag genast nej, men kom då på att jag faktiskt saknade min svarta mössa.
-
"Var den svart?" frågade jag.
"Ja, QuikSilver" svarade hon.
"Haha - då var det ju min mössa!" utbröt jag förvånat, och vi skrattade runt bordet åt sammanträffandet.
En utav killarna utbryter då "Jaha, då kanske någon hittade min t-shirt i Abel Tasman också!" lite skämtsamt.
"Var den brun?" skämtade jag tillbaka lite halvt, eftersom jag när jag gjorde vandringen någon vecka tidigare sett en brun t-shirt med ett Wellington-tryck på ryggen i den gigantiska nationalparken.
"Ja, faktiskt. Med Wellington skrivet på ryggen" utbrast han. Vi fick oss ett ganska gott skratt åt sammanträffandet vill jag lova!
-
Efter frukosten begav jag mig tillsammans med Brian, Samantha och en till kille till Stuart Landsborough's Puzzling World. Detta var ett slag illusionsmuseum som även hade en gigantisk labyrint i två plan, tydligen den första i sitt slag i världen. Det mest häpnadsväckande var ändå ett sjuhörnigt rum fyllt med ansikten på väggarna. Mandela, Beethoven, Lincoln, Van Gogh, Einstein, Moder Teresa och Churchill hade fått äran att bekläda väggarna. Fråga mig inte hur, men någon sätt var ansiktena urgröpta på ett sånt sätt att de tycktes växa ut ur väggen, och därför följde en med blicken var man än stod i rummet.
-
På eftermiddagen gick bussen vidare till Queenstown, där jag snabbt installerade mig på rummet, samt i hostellets bubbelpool...
-
Over and out.
/Sam
-
Tanken för morgonen var ett fiskepass, istället sov jag ut och käkade en frukost med helt okej utsikt. Slog mig ner vid ett frukost med folk jag trodde att jag träffat förr, men den ena tjejen frågade mig lite skämtsamt om jag glömt min mössa när vi gjorde glaciärvandringen. Lite smått förvånad över att människan visste vem jag var svarade jag genast nej, men kom då på att jag faktiskt saknade min svarta mössa.
-
"Var den svart?" frågade jag.
"Ja, QuikSilver" svarade hon.
"Haha - då var det ju min mössa!" utbröt jag förvånat, och vi skrattade runt bordet åt sammanträffandet.
En utav killarna utbryter då "Jaha, då kanske någon hittade min t-shirt i Abel Tasman också!" lite skämtsamt.
"Var den brun?" skämtade jag tillbaka lite halvt, eftersom jag när jag gjorde vandringen någon vecka tidigare sett en brun t-shirt med ett Wellington-tryck på ryggen i den gigantiska nationalparken.
"Ja, faktiskt. Med Wellington skrivet på ryggen" utbrast han. Vi fick oss ett ganska gott skratt åt sammanträffandet vill jag lova!
-
Efter frukosten begav jag mig tillsammans med Brian, Samantha och en till kille till Stuart Landsborough's Puzzling World. Detta var ett slag illusionsmuseum som även hade en gigantisk labyrint i två plan, tydligen den första i sitt slag i världen. Det mest häpnadsväckande var ändå ett sjuhörnigt rum fyllt med ansikten på väggarna. Mandela, Beethoven, Lincoln, Van Gogh, Einstein, Moder Teresa och Churchill hade fått äran att bekläda väggarna. Fråga mig inte hur, men någon sätt var ansiktena urgröpta på ett sånt sätt att de tycktes växa ut ur väggen, och därför följde en med blicken var man än stod i rummet.
-
På eftermiddagen gick bussen vidare till Queenstown, där jag snabbt installerade mig på rummet, samt i hostellets bubbelpool...
-
Over and out.
/Sam
Kommentarer
Trackback
