Backpackpackers -

Morsning!
-
Nyårsfirande i Hongkong, mina vänner.
Galet mycket människor, förhoppningsvis även ett fyrverkeri som slår det i fästningshörnan i Varberg.
Bilder och annat trevligt kommer - nu ska ett gäng på sex svenskar och en kanadensare ner till piren och se fyrverkerierna!
Gott nytt år kära läsare!
-
UPDATE
-
Världens sämsta fyrverkeri
Världens sämsta fyrverkerier - jag skojar inte! Jag hade tuffare grejer min påse med smällare när jag var tio. Det var det kortaste, mjäkigaste och mest patetiska jag någonsin sett. E-Type har tio gånger häftigare pyroteknik när han står på scen i melodifestivalen - och fyrverkerierna vid Båtafjorden i Bua på Valborg är nog 100 gånger bättre.
Vilketsom var det ganska häftigt att kolla på folket, jag tror hela Hongkongs befolkning var ute och räknade ner, samt kopiösa mängder turister. Det var lite väl mycket folk i rörelse för att man skulle känna sig helt bekväm - avpärrningar Det var dock grymt kul att räkna ner till tolvslaget med sina landsmän - faktum är att även kanadensaren har svenskt pass och medborgarskap på grund av sin mor, även om han inte kunde ett ord svenska...
Nyårsafton i Hongkong
Naturligtvis hittades det på massa trevligt innan fyrverkerierna. Jag, Fabian och en till svensk kille här på hostellet tog båten över till Hongkong Island och strosade runt vid skylinen. Riktigt häftiga byggnader - och en riktigt, riktigt mysig stad! Vi gillade verkligen området Soho (South of Hollywood Road), och tyckte att det vore ett fint ställe att käka på till kvällen.
-
Mycket riktigt lämnade vi hostellet i gemensam trupp vid 6-tiden. Vi käkade nyårsmiddagen på en libanesisk restaurang - godaste jag ätit på länge! Grilled mix - lamm, kyckling och nötkött. Tummen upp!
-
Härefter begav vi oss tillbaka mot vår sida av vattnet, drog en sväng om hostellet och begav oss sedan ner mot fyrverkerierna innan 11. Förmodligen var detta någon timme för sent, då det redan var någon miljon eller två som gått före oss för att se fyrverkerierna från den bästa platsen. Trots halvkassa platser och ett helkasst fyrverkeri blev det ett riktigt trevligt nyår bland sina landsmän!
-
Till sist vill jag återigen önska er alla ett riktigt gott nytt år!
-

Färjeläget.

Biljettpengen.

Skylinen på Hongkong Island.

"The Glorious Dead - 1914-1918, 1939-1945"

Såna här byggnader har vi i Väröbacka också.

Byggnadsställningar av bambu!

Kontraster!

Halvhögt bygge.

Chung King Mansions - Hongkongs stolthet!

Skylinen från Kowloon-piren.

The International Commerce Centre (ICC), 484 meter högt.

Camp Sweden!

Färjeläget på Hongkong Island.

Skyline, Hongkong Island.

Jackie Chan!

Lite trängsel på väg mot fyrverkerierna.

Läskigt mycket folk. Tydligen gick det illa för några år sen och ett antal personer trampades ihjäl.

Bruce Lee-staty.

Kassa fyrverkerier.

Lite folk.

Finn ett fel.

-
Over and out.
/Sam

Morsning!

-

Vi har nu förflyttat oss från Macao till Hongkong, som är en ganska häftig stad!

Skriver ifrån ett trångt rum i Chong King Mansions, Hong Kong. Detta gigantiska hus är lite av en flyktingförläggning, den är samlingsplats för i stort sett alla minoriteter i Hong Kong. Afrika och Mellanöstern har legat i mest med exporten. 120 olika nationaliteter beräknar man att det finns här, många befinner sig dessvärre här illegalt.

Det går att köpa det mesta här, alltifrån Rolexklockor till kärlek. Hinner man gå 2 meter utan att någon läskig typ dyker på en och erbjuder något får man vara glad. Naturligtvis smälter jag in utomordentligt med mina mörka ögon och mitt svarta hår, så det är faktiskt ganska lätt att smyga runt obemärkt.

-

Nåja, det var faktiskt inte så schaskigt som vi hade föreställt oss. Området i sig är fint, och vi bor riktigt trevligt med. Det finns gott om vakter och hissen går rätt upp i foajén, så jag är faktiskt riktigt nöjd med boendet. I Chong King Mansions finns det dessutom riktigt gott om affärer, det hela liknar mest en galleria. Det är faktiskt ganska underhållande att stå nere på bottenplan och kolla på allt folk. Påminner om ett zoo.

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Vi har nu förflyttat oss från Macao till Hongkong, som är en riktigt häftig stad.

Skriver ifrån ett trångt rum i Chong King Mansions, Hong Kong. Detta gigantiska hus är lite av en flyktingförläggning, den är samlingsplats för i stort sett alla minoriteter i Hong Kong. Afrika och Mellanöstern har legat i mest med exporten. 120 olika nationaliteter beräknar man att det finns här, många befinner sig dessvärre här illegalt.

Det går att köpa det mesta här, alltifrån Rolexklockor till kärlek. Hinner man gå 2 meter utan att någon läskig typ dyker på en och erbjuder något får man vara glad. Naturligtvis smälter jag in utomordentligt med mina mörka ögon och mitt svarta hår, så det är faktiskt ganska lätt att smyga runt obemärkt.

-

Nåja, det var faktiskt inte så schaskigt som vi hade föreställt oss. Området i sig är fint, och vi bor riktigt trevligt med. Det finns gott om vakter och hissen går rätt upp i foajén, så jag är faktiskt riktigt nöjd med boendet. I Chong King Mansions finns det dessutom riktigt gott om affärer, det hela liknar mest en galleria. Det är faktiskt ganska underhållande att stå nere på bottenplan och kolla på allt folk. Påminner om ett zoo.

-

Hongkongs skyline en strålande sommardag.

Calli-Calli-Cutta!

En salig blandning!

Solariekillar.

Hindi-town!

En stabil dam med respektabelt omfång. Dessvärre hamnade jag bakom henne inne i hissen och höll knappt på att hinna ut, för det tog ett tag att runda damen.

-

Over and out.

/Sam

Morsning!
-
Skökor
Det står massa vänliga damer vid hotellentrén. De påstår att jag är vacker och frågar omtänksamt om jag vill ha massage.
De kan nog inte tjäna så mycket pengar på massagen, för stackarna tycks inte ha råd med kläder som skyler kroppen.
Breaking news!
Förövrigt har jag ett ganska stort avslöjande idag. Jag och Fabian kommer att skynda oss genom Kina, där vi bara har ett stopp i Guilinprovinsen kvar efter Hongkong. Efter det drar vi nog in i Laos gemensamt, men där skiljs nog våra vägar. Jag vill till Nya Zeeland så fort som möjligt, så jag kommer åka dit efter en snabb vända i Sydostasien. Siktar på att flyga från Vietnam. Väl i Nya Zeeland kommer jag att se landet ordentligt, men även ta lite avstickare ut till paradisöar i Stilla Havet. Under tiden luffar Fabian runt i Sydostasien, förmodligen möts vi sedan i sydöstra Australien och kör ostkusten norrut tillsammans. Båda tycker nog det är skönt med en liten paus, vi har åkt från ett världshav till ett annat och levt med varandra dygnet runt i över 60 dagar. Det har funkat bättre än vi båda vågat hoppats på.
No hard feelings vill säga, vi har bara lite olika drömmar och resebudget!
Gambling Sam
Förövrigt gjorde vi en liten avstickare till The Venetian ikväll, som ligger på en ö vid namn Taipa. Tydligen är det Asiens största casino, och mäktigt var det! Hela hotellkomplexet var uppbyggt som ett litet Venedig i miniatyr - ganska häftigt med ett hotell som har kanaler med gondoler inomhus...
Fanns en del andra skrytbyggen runt om, vi valde att spendera kvällen på Hard Rock Café. Eftersom jag är en mogen pojkvasker, och lärt mig av tidigare misstag, slutade jag när låg på plus.
Kärleksmassage
Förövrigt höll massageföretaget till i foajén igen, den här gången försökte de sälja massagen med något slags kärlekspaket.
I hissen:
"Maaasaaaage?" frågade damen vänligt.
"Haha, how much?" frågade jag, i hopp om att få mina aningar besvarade.
"500!" fick jag som glatt svar.
"500? That's not massage, right?" skrattade jag.
"Maaake looooveee" fick jag som trånande svar.
Plötsligt fick jag en önskan att försvinna bort från detta skökornas Asien. Eller att bo på ett hotell där bordellen inte drivs i samarbete med receptionen.
-

Kyrka.

Svensk.

Kyrkogård.

Kyrka och fyr.

Yiiihaaa!

Åka linbana.

Känns bra att man tvingas åka halvvägs runt jorden för att se en skola med fulare färg än Väröbackaskolan.

Gamla gubbar kan! Jag hade fått stryk med 11-0 i samtliga sett.

Grand Lisboa i dagsljus.

En borg på en kulle här i stan, utsikt från borgmuren.

Siktet inställt!

The Venetian.

The Strip.

Ett inomhus-Venedig! Inuti The Venetian.

The Venetian.

The Venetian.

The Venetian.

Nästan som fontänen i trädgården därhemma.

Young man, there's no need to feel down!

VILL HA!

Anders och Daniel, sluta dreggla!

Over and out.
/Sam

Morsning! (UNDER ALLA BILDER FINNS ETT INLÄGG OM GÅRDAGENS MISERABLA CASINOÄVENTYR)
-
Kände att jag bombarderade er med text i det förra inlägget. Väger upp det hela genom att bombardera med bilder i det här.
Hotellbyte/Gnäll
Steg upp ganska sent idag, pallrade iväg till det nya hotellet. Ett skabbigt råtthål som luktar mögel, atmosfären andas betald älskog. Hela stället ser dessutom ut att rasa om någon blåser på det. En 11 våningar hög pjäs fylld med sprickor. Bygget hade förmodligen varit utdömt för ett par decennier sen i mitt älskade, civiliserade hemland.
Nåja, nu ska jag inte vara bitter. Det är ju hela 50 kronor billigare natten för ett dubbelrum än det andra alternativet vi hade, 230 kontra 280 kronor natten. Det var ju visserligen fräscht, doftade gott och hade gratis WiFi, men den hiskeliga summan 50 kronor vägde inte upp det hela.
Beslutet om hotell var inte enhälligt inom partiet, men jag tänker inte avslöja var min röst hamnade.
Lost in Macao
Begav oss ut och strosade runt lite planlöst i stadens gränder. Letade efter en katedral på en höjd, varifrån man skulle ha utsikt över staden. Vi gick vilse första gången, men hittade två tjusiga små kyrkor på vägen - helt gratis var det dessutom! Nästa försök gick bättre, men utsikten var inte alltför mycket att hänga i granen. Minst lika bra utsikt från vårat hotelltak.
Gnäll
Väl tillbaka på hotellet luktade jag på min kudde, från den kom en mögelstank som fick Väröbackaskolans fuktiga källare att dofta som en blomsteräng.
Fick bytt till en som inte var möglig, men dessvärre sitter doften i sängen och rummet i övrigt också.
-
Nåja, skippar mitt beklagande över att resa halv jorden runt och låter er kika på mängder av bilder istället. Förövrigt bloggar jag från ett Internetkafé, där jag snart kommer att ha spenderat de där 50 kronorna...
-

Har man tur kan man få syn på turister utanför ruinerna av St Pauls-katedralen.

Utsikt från ett utav fönstren i hotellet. Fönster har dessvärre inte vår mögelbunker. Taggtråden syfte på tionde våningen begriper jag inte, men jag antar att den sitter där för inramningens skull.

Utsikt från samma fönster.

Utsikt från hotelltaket.

Värdetransportkillar med en hagelbössa - respekt!

Nån pampig gammal kolonialbyggnad.

Kyrka nummer 1.

Kyrka nummer 2. Inte att förväxlas med kyrka nummer 1.

Ålen är färsk på restaurangerna här!

De har kommit mycket längre med sitt eco-thinking här - byggnadsställningar av förnyelsebar råvara!

Kyrka nummer 3.

Vad hände med min barndoms blå skyar? Jag har knappt sett solen sen Mongoliet...

Det gäller att vara lite häftigare än grannen!

Släng i ett mynt och du får en bild av dig och din kompis!

Vårt kära Hotel Central - Macaos stolthet.

En bybo på vift.

"Sparka till väggen lite i hörnet så får du se något häftigt!" . Resultat: Mer grus och ett matchande hål.

Femstjärnigt!

Min bakterie- och mögelodling till kudde. Betedde sig ungefär som en röksvamp. Fläcken på golvet vet jag inte vad det är, men den är intorkad och har många jämlikar här på rummet.

Taket är fyllt av sprickor, som tur är har de lagats med tejp.
-
Over and out.
/Sam

Hejsan morsan, hejsan stabben
Här är brev från - älsklingsgrabben
Vi har kul på kolonin
Här finns en massa rika svin
Vi bor i ett råtthål med en massa sängar
Kan ni skicka mera pengar?
För det vore en god gärning
Jag har spelat bort vartenda dugg på tärning...
-
Morsning!
-
Jag lånar lite av vår nederländske nationalskald idag. Egentligen har jag ingen lust alls att skriva, men någonstans får man ju vända sig. Ett tomt Word-dokument är ett bra bollplank, en vän att lita på. Tyst, förstående, kräver inget i gengäld - och den ende som orkar höra en vilsen 20-åring älta livets trauman .
-
Högmod får före fall.
Ropa inte hej förrän du är över bäcken.
Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket.
Bättre med en rövare i polen än en polare i röven.
Ni fattar galoppen. Tänkte klämt in den där med den flyga för nära solen, men jag kom inte på den. Rövgrejen fyllde platsen med bravur.
-
Jag var på så hiskeligt bra humör för några timmar sen. På schemat för kvällen stod ett obligatoriskt casinobesök. Över hela Macao syns Grand Lisboa, ett skrytbygge för nyrika kineser och högmodiga västerlänningar. Likt ett barn på julafton äntrade jag dess överdådigt dekorerade lobby. Mitt hår var för en gångs skull välvårdat, jag luktade överklass, mina kläder var rena och förhållandevis stilfulla. Mina skor var vitare än någonsin i kristallkronornas sken - det här var min kväll.
-
500 kronor hade jag tagit med mig - jag kände att det var ungefär så mycket jag var beredd att förlora. Med tanke på att man just nu vänder på varje krona är det mycket pengar, men samtidigt kommer jag förmodligen aldrig mer sätta min fot i detta österns Las Vegas. Hemma är det ju inte ens en fulltank.
-
Någon timme eller två efter att jag äntrat lobbyn kunde jag konstatera mig 410 dollar rikare. Dessvärre Hongkongdollar, som är lika lågt värderad som vår svenska krona.
Rött och svart växlade som sig borde vid roulettebordet - resten skötte jag och sannolikhetsläran. Smått odödlig gled jag upp på pokervåningen (efter en liten dyr utflykt till de enarmade banditerna) och slog mig ner vid ett gratisbord för nybörjare. Billigaste pokerbordet skulle kosta 1000 kronor att köpa in sig på, vilket jag naturligtvis inte skulle lägga från egen ficka. Jag nöjde mig med gratispoker, och precis bakom dealern visades Manchester United, favoritlaget som jag inte sett sen jag lämnade Sverige.
3-1 till United och en timme gratispoker senare var det dags att styra kosan hemåt (förövrigt var Rooneys passning till 3-1-målet det vackraste jag sett på hela resan - den slår kinesiska muren!). Jag kunde inte vara på bättre humör.
-
På väg mot utgången fick jag en snilleblixt. Jag kunde ju köpa in mig på pokerbordet sålänge det var för vunna pengar - jag skulle då inte komma hem med mindre pengar än jag gick dit med. Högmodiga och odödliga skulle jag och min vän sannolikhetsläran bara hämta hem lite mer pengar på rouletten.
-
Tji fick jag. Nu ligger jag här och surar på mitt hotellrum, utan mina vunna pengar eller de jag hade med mig. Kanske var det där knäet i skrevet som tar ner mig på jorden - vi kan ju alltid hoppas.
-

Resterna av St. Pauls Cathedral.

Torget här i Macao. Förövrigt syns ett rivningsobjekt till hotell i bakgrunden. Det är vårat nya boende - billigast i stan!

Det gick upp för oss att det var här vi skulle firat jul...

Brantaste gatan jag gått ner för!

Grand Lisboa - likt en sjöjungfru lockar hon och bedrar...
-
Over and out.
/Sam

Morsning!
-
Befinner mig nu i Macau. Grymt spännande stad!
Härlig blandkultur mellan det portugisiska och det kinesiska.
Har tyvärr inte Internet på hotellet, bilder och text kommer när jag har det!
-
Over and out.
/Sam

Morsning!
-
För tillfället är jag på en buss söderut, destinationen är Guangzhou, en anonym stad som jag tror befinner sig i 10-miljonersklassen. Där ska vi förhoppningsvis komma med en buss till Macao, österns Las Vegas. Problemet är att vi inte har något boende och att det kommer vara sent när vi kommer dit, men det är ett problem som ligger alldeles för många timmar bort för att jag skall orka bry mig på allvar just nu.
-
Steg enligt sedvanlig ordning upp för tidigt, klockan 7 hade vi en person som väntade på oss i Xiamen, en kort färjeresa bort. Vi var där någon minut efter sju, och mycket riktigt blev vi upphämtade och infösta i en minibuss. Bussen släppte av oss på nån liten bakgata där det stod ett gäng långdistansbussar med sovbritsar, det var någon av dessa som skulle föra oss 7 timmar söderut under dagen.
Avfärden skulle vara 7:30, men när klockan gick mot 8 och inget hänt frågade vi oss för. 8:20 var tydligen ny avfärd.
-
Nu är klockan 17:15, vi har åkt i 9 timmar och har fortfarande någon halvtimme kvar innan vi äntrar Guangzhou. Trots att bredden på britsen är ett par decimeter smalare än mina axlar har det varit en förhållandevis bekväm resa. Allt har varit som vanligt längs resan - en enda grå smog, doften av eldad plast och en och annan rispöl. Det känns som om jag kan det här landet nu.
-

Charmig busstation.

Charmigt inredd restaurang.

Tidsfördriv!
-
Over and out.
/Sam

Morsning!

-

Land 21

Steg upp i ottan för att ta en färja över till en Taiwanesisk ö här i närheten. Vi kunde helt enkelt inte missa chansen att få en ny stämpel i passet för lite drygt 300 spänn tur och retur, så vi valde att spendera en dag på ön Kinmen.

Efter att ha missat den första färjan steg vi på båten halv tio. En timme senare var på Taiwanesiskt land. Allt ser ut som i Kina, förutom att folk här var fetare och tycktes ha mer pengar. (En annan sak var att mopederna gick på bensin istället för el - kinesiska regeringen har tydligen infört lite bra saker för de som väljer att åka eldrivet. Frågan är ju om smutsig el från kolkraft är bättre än moderna förbränningsmotorer, men det där ämnet förtjänar en egen blogg.)

Vädret var även idag fint, vi spatserade runt lite på gatorna i gamla stan. Käkade en god middag, letade frenetiskt efter ett vykort att skicka till Tobbe, tappade bort min plånbok med kreditkortet och satte oss ner på något slags Internetkafé och spelade avslappnande pangpang-spel.

-

Det finns en 100-klubb för de som är välberesta, kravet för att kunna tillgodoräkna sig ett land är att man har spenderat minst 6 timmar i det. Flygplatser och dylikt räknas inte, utan det är innanför passkontrollen klockan börjar ticka. Klockan 10.43 idag på morgonen kom jag ut ifrån passkontrollen i Kinmen - 6 timmar och 7 minuter senare gick jag in genom densamma, ett land rikare i tävlingen mot Tobbe...

-

Kvällen gick mest åt att försöka hitta min plånbok, även om det känns ganska kört. Finns dock en chans att den har hamnat i en taxi eller att en vänlig själ lämnat den till polisen, så hotellet vi bott på väntar lite samtal imorgon. Hoppas på det bästa!

-

Förövrigt beger vi oss mot Macao imorgon, österns Las Vegas. Det kanske var bäst att kortet försvann idag ändå...

Färjeläget.

Taiwanesisk Pridefestival? Förberedelser inför kortegen.

En av hundratalet bilar i en gigantisk kortege. Har dessvärre inga roliga foton, jag filmade hela paraden som tog sisådär 20 minuter totalt. Väldigt oväntat och underhållande!

Ett litet tempel på en bakgata.

Så här glad kan man vara om man fått en taiwanesisk stämpel i passet!

Ikväll var det en DVD-konsert som gällde på gatan. Jag och ett gäng kineser glodde och lyssnade på "Live in Bucharest" med Michael Jackson. Anders, du skulle vart med!

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Man tager vad man haver

Vaknade upp vid tiotiden och önskade att jag vore 1400 mil härifrån, men ganska snart lyckades vi skapa en hyffsad julstämning. Glöggen värmdes, pepparkakorna plockades fram, rummet mörklades och Musses Jul i Ankeborg gick igång på min bärbara dator. Några enstaka rutor av de 1,2 kg choklad som Martin överlämnat fyra dygn tidigare hade sparats till detta högtidliga tillfälle.

-

Efter filmvisningen begav vi oss upp på hotelltaket och gottade oss i solskenet. Det kändes ganska konstigt att sola i bar överkropp på julafton, även om jag inte skulle vilja byta mot minusgrader och snålblåst. Vi höll naturligtvis koll på klockan däruppe, naturligtvis skulle Kalle starta klockan 3 även på min dator.

-

Detta får räknas som dagens höjdpunkt, Kalle och hans vänner lyckades faktiskt få oss i god julstämning. Efter Kalle mötte vi upp med Joseph från kvällen innan, för att gå ner till stranden och prata om livets äventyr. Jag hade sett lite skyltar om ett julfirande i kyrkan jag gick förbi igår, så jag lämnade Fabian och Joseph och gick dit i hopp om att få höra lite jullåtar och känna lite julstämning. Jag träffade på lite britter som gått dit i samma syfte.

En julupplevelse jag sent skall glömma

Den timmen som följde kommer jag nog aldrig att glömma. Likt allt annat i detta land var även julkrubban och hela podiet klätt i neon och blinkande belysning, som skulle passat bättre på ett mellanstadiedisco. Uppträdandena bestod av oviga tanter som dansade i otakt, en äldre skraltig herre som bjöd på ett lika skraltigt sångnummer, en flicka som spelade Bjällerklang på en violin som tycktes vara i målbrottet, ett gäng småflickor som gjorde någon slags Spice Girls-dans, två damer vars duett fick en vrålande motorsåg att framstå som ett vackert musikstycke och tillslut en 20-mannakör med 20 olika stämmor. Den lilla julkänsla jag kämpat så hårt för att frammana var som bortblåst. Den ende som fick godkänt av mig och britten bredvid var en solodansös född på samma årtionde som undertecknad. Hans fru fnös dock åt hans uppskattning av någon anledning...

-

Begav mig senare tillbaka till Joseph och Fabian, fick lite tips om fortsatt resande i Sydostasien och sådär. Joseph berättade även att han har en bok påväg som ska handla om hans resande, allt är tydligen fixat med förlag och ekonomin och den biten. Skall bli en trevlig läsning när den nu kommer ut!

-

Resten av kvällen spenderades på rummet, ringde familjen och lite annat folk. Trevligt att pratas vid för en stund! Öppnade även mina julklappar från Martin, godis och svenska fisketidningar. Fantastiskt trevlig överraskning - det är underbart att hålla i en svensk tidning igen!

-

Under gårdagens inlägg ligger nu en liten fin God Jul-önskning.

Nu önskar jag er en god fortsättning!

-

Ingen jul utan Kalle och hans vänner!

Klimakteriedans.

Jag begrep mig aldrig på kopplingen till julen, men jag brydde mig inte riktigt heller - det var vackert ändå.

King of Pop!

Tomten kom och stal hela showen. Vilt tumult!

Lite mer julklappar från landet långt bort. Finns inget bättre än färdlektyr på vårat vackra modersmål. Tack Martin!

En liten julhälsning och slängkyss till farbror! Förövrigt första gången Ellen velat prata med mig sen jag åkte hemifrån. Ganska bra julklapp det med!

-

Over and out.

/Sam

Dag 60 - Första och sista julen i exil

-

Morsning!

-

Man tager vad man haver

Vaknade upp vid tiotiden och önskade att jag vore 1400 mil härifrån, men ganska snart lyckades vi skapa en hyffsad julstämning. Glöggen värmdes, pepparkakorna plockades fram, rummet mörklades och Musses Jul i Ankeborg gick igång på min bärbara dator. Några enstaka rutor av de 1,2 kg choklad som Martin överlämnat fyra dygn tidigare hade sparats till detta högtidliga tillfälle.

-

Efter filmvisningen begav vi oss upp på hotelltaket och gottade oss i solskenet. Det kändes ganska konstigt att sola i bar överkropp på julafton, även om jag inte skulle vilja byta mot minusgrader och snålblåst. Vi höll naturligtvis koll på klockan däruppe, naturligtvis skulle Kalle starta klockan 3 även på min dator.

-

Detta får räknas som dagens höjdpunkt, Kalle och hans vänner lyckades faktiskt få oss i god julstämning. Efter Kalle mötte vi upp med Joseph från kvällen innan, för att gå ner till stranden och prata om livets äventyr. Jag hade sett lite skyltar om ett julfirande i kyrkan jag gick förbi igår, så jag lämnade Fabian och Joseph och gick dit i hopp om att få höra lite jullåtar och känna lite julstämning. Jag träffade på lite britter som gått dit i samma syfte.

-

Den timmen som följde kommer jag nog aldrig att glömma. Likt allt annat i detta land var även julkrubban och hela podiet klätt i neon och blinkande belysning, som skulle passat bättre på ett mellanstadiedisco. Uppträdandena bestod av oviga tanter som dansade i otakt, en äldre skraltig herre som bjöd på ett lika skraltigt sångnummer, en flicka som spelade Bjällerklang på en violin som tycktes vara i målbrottet, ett gäng småflickor som gjorde någon slags Spice Girls-dans, två damer vars duett fick en vrålande motorsåg att framstå som ett vackert musikstycke och tillslut en 20-mannakör med 20 olika stämmor. Den lilla julkänsla jag kämpat så hårt för att frammana var som bortblåst.

-

Begav mig senare tillbaka till Joseph och Fabian, fick lite tips om fortsatt resande i Sydostasien och sådär. Joseph berättade även att han har en bok påväg som ska handla om hans resande, allt är tydligen fixat med förlag och ekonomin och den biten. Skall bli en trevlig läsning när den nu kommer ut!

-

Resten av kvällen spenderades på rummet, ringde familjen och lite annat folk. Trevligt att pratas vid för en stund! Öppnade även mina julklappar från Martin, godis och svenska fisketidningar. Fantastiskt trevlig överraskning - det är underbart att hålla i en svensk tidning!

-

Och ja, ni såg väl bilden som önskade er en God Jul igår kanske. Det kan ha varit så att ni inte såg den igår, med tanke på att jag alltid ligger någon dag efter med bloggen och laddade upp den nyss. Vilketsom - God Fortsättning!

-

Over and out.

/Sam

Dag 59 - 23:e december och bar överkropp

-

Morsning!

-

Först vill jag börja med att meddela att julen är räddad. Den ganska omdebatterade fildelningssajten Piratebay blir vår räddande ängel. Nedladdningen av Kalle Ankas Jul är färdig, och imorgon kommer den att sändas 15.00 på vårat hotellrum. Före detta laddar vi även med Musses Jul i Ankeborg.

-

Sovmorgon!

Sov ut, käkade en god frukost och det väldigt lugnt på rummet. Någon gång vid middagstid pallrade jag mig ner till ett parkområde, som var omgärdat av ganska pompösa rabatter. Efter att tangerat världsrekordet i längdhopp var jag helt ensam på en väldigt stor gräsplätt. Det måste ha varit runt 20 grader där i solen, så jag slängde av mig tröjan, fullt medveten om att jag snart skulle bli öns sevärdhet. Har man rest runt här i en månad så tvingas man faktiskt i att skita i folks blickar.

En strandad vitval på hamnplan

Snart kom Fabian lugnt gåendes, naturligtvis hade han hittat en liten stig som ledde in i parken. Han upplyste mig om att jag hade blivit en liten attraktion längs promenadstråket omkring parken. Jag försvarade det hela med att jag gör så här när jag är hemma, innan jag föll in i ett halvslummer igen.

En stund senare rycktes jag ur min behagliga tillvaro av ett litet försynt "Hello!".

Jag tittar upp lite yrvaket, och får naturligtvis syn på fyra kineser med sina kamerar i högsta hugg.

- "Hi!" svarar jag lite sömnigt och drar på mig tröjan, medan de fyra kineserna betraktar mig som om jag vore från en annan planet.

- "Where are you from?" tryckte killen ur sig på knagglig frasboksengelska.

- "Sweden" svarade jag glatt och möttes av det sedvanliga, totalt nollställda "Aaaaaah"-et.

När gruppen, som bara stod någon meter ifrån mig, fortsatte att betrakta mig noggrant under pinsamt lång tystnad tröttnade jag lite halvt.

"Any questions?" frågade jag med ett ansträngt leende.

"Nono!" svarade de generat, medan de stod kvar och betraktade mig.

Jag gav dem återigen ett stort, påklistrat leende, i hopp om att för en gångs skull kunna bli lämnat i fred i det här landet.

Ganska snart hör jag ett litet trevande "Öööhhmm...".

Den ene killen står och håller fram kameran med ett förhoppningsfullt leende.

-

Jag har försökt ha som vana att alltid lämna över min kamera vid sådana här tllfällen, så just nu har jag en imponerande samling foton där jag poserar glatt med kineser. Hade tänkt att sätta ihop det hela till ett snygg kollage. Något att fylla väggen med vid hemkomst.

Förövrigt var den ene av de två killarna den längsta kines jag poserat med, han nådde mig ända upp till öronen. När jag ställde mig upp och det gick upp för honom att jag var en bra bit längre, möttes jag av fascinerat "Woooooooow". Han hade mött sin överman.

Sightseeing och intressanta människomöten

Efter detta spatserade jag runt lite på egen hand, den lilla ön är fantastisk mysig. Byggnaderna skvallrar om tiden som kolonialö - en del av dem är restaurerade bostäder, en hel del är ombyggda till hotell medan andra lämnade att förfalla. Allt är så annorlunda - palmerna, folket och maten - men ändå känns det precis som att spatsera runt på en liten ö i medelhavet. Rätt som det var gick det upp för mig att det faktiskt var Stilla Havet jag gick längs med. Känns ganska häftigt att ha åkt från ett världshav till ett annat, utan att använda flyg...

-

Begav mig ut i skymningen för att fota lite spöklika gamla kolonialbyggnader. Träffade ganska snart på en tjej och en kille i min egen ålder, som var lite allmänt nyfikna på mig och vad jag höll på med.Vi började småprata lite, de hade båda sökt sig bort från fastlandet för att komma hit och jobba inom turistnäringen. Samtalet fortsatte, och det hela slutade med att de visade runt mig på och visade lite guldkorn, innan de följde mig hem till hotelldörren igen. Killen kunde inte så bra engelska, men tjejen svarade för dem båda. Hennes högsta dröm var att tjäna ihop pengar, så att hon kunde få chansen att resa runt och se världen precis så som jag gjorde...

-

Väl hemma igen tog vi båda det lugnt ett tag, innan vi gick ut för att käka. Då träffade vi på en annan västerlänning, Joseph, som bodde här i Kina. Han såg ut att vara en riktig hippie, och våra fördomar stämde in ganska bra. Kanske inte jättesvårt att lista ut när killen har skägg ner på bröstet och dreadlocks till midjan...

Vi slog oss ner alla tre på en parkbänk och han berättade lite om sitt liv. Han hade varit ute på luffen i 13-14 år, och spenderat den mesta av tiden i Kina. Han även sett större delen av Europa, och totalt besökt ett 40-tal länder. Han hankade sig fram genom att undervisa i engelska, något förvånande hade han även en universitetsexamen. Han berättade om att han sett hans vänner gå ner sig i träsket i New York, och hur han brutit med dem för att starta upp på ny kula. Oouerhört fascinerande historia, men jag skulle absolut inte vilja byta med honom.

"Well, where do you consider that your home is then?" frågade jag honom lite försynt.

"My home is the earth, duuude" svarade han så snabbt hans reducerade skara hjärnceller tillät.

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Först vill jag börja med att meddela att julen är räddad. Den ganska omdebatterade fildelningssajten Piratebay blir vår räddande ängel. Nedladdningen av Kalle Ankas Jul är färdig, och imorgon kommer den att sändas 15.00 på vårat hotellrum. Före detta laddar vi även med Musses Jul i Ankeborg.

-

Sovmorgon!

Sov ut, käkade en god frukost och det väldigt lugnt på rummet. Någon gång vid middagstid pallrade jag mig ner till ett parkområde, som var omgärdat av ganska pompösa rabatter. Efter att tangerat världsrekordet i längdhopp var jag helt ensam på en väldigt stor gräsplätt. Det måste ha varit runt 20 grader där i solen, så jag slängde av mig tröjan, fullt medveten om att jag snart skulle bli öns sevärdhet. Har man rest runt här i en månad så tvingas man faktiskt i att skita i folks blickar.

-

En strandad vitval på hamnplan

Snart kom Fabian lugnt gåendes, naturligtvis hade han hittat en liten stig som ledde in i parken. Han upplyste mig om att jag hade blivit en liten attraktion längs promenadstråket omkring parken. Jag försvarade det hela med att jag gör så här när jag är hemma, innan jag föll in i ett halvslummer igen.

En stund senare rycktes jag ur min behagliga tillvaro av ett litet försynt "Hello!".

Jag tittar upp lite yrvaket, och får naturligtvis syn på fyra kineser med sina kamerar i högsta hugg.

- "Hi!" svarar jag lite sömnigt och drar på mig tröjan, medan de fyra kineserna betraktar mig som om jag vore från en annan planet.

- "Where are you from?" tryckte killen ur sig på knagglig frasboksengelska.

- "Sweden" svarade jag glatt och möttes av det sedvanliga, totalt nollställda "Aaaaaah"-et.

När gruppen, som bara stod någon meter ifrån mig, fortsatte att betrakta mig noggrant under pinsamt lång tystnad tröttnade jag lite halvt.

"Any questions?" frågade jag med ett ansträngt leende.

"Nono!" svarade de generat, medan de stod kvar och betraktade mig.

Jag gav dem återigen ett stort, påklistrat leende, i hopp om att för en gångs skull kunna bli lämnat i fred i det här landet.

Ganska snart hör jag ett litet trevande "Öööhhmm...".

Den ene killen står och håller fram kameran med ett förhoppningsfullt leende.

-

Jag har försökt ha som vana att alltid lämna över min kamera vid sådana här tllfällen, så just nu har jag en imponerande samling foton där jag poserar glatt med kineser. Hade tänkt att sätta ihop det hela till ett snygg kollage. Något att fylla väggen med vid hemkomst.

Förövrigt var den ene av de två killarna den längsta kines jag poserat med, han nådde mig ända upp till öronen. När jag ställde mig upp och det gick upp för honom att jag var en bra bit längre, möttes jag av fascinerat

"Woooooooow". Han hade mött sin överman.

-

Sightseeing och intressanta människomöten

Efter detta spatserade jag runt lite på egen hand, den lilla ön är fantastisk mysig. Byggnaderna skvallrar om tiden som kolonialö - en del av dem är restaurerade bostäder, en hel del är ombyggda till hotell medan andra lämnade att förfalla. Allt är så annorlunda - palmerna, folket och maten - men ändå känns det precis som att spatsera runt på en liten ö i medelhavet. Rätt som det var gick det upp för mig att det faktiskt var Stilla Havet jag gick längs med. Känns ganska häftigt att ha åkt från ett världshav till ett annat, utan att använda flyg...

-

Begav mig ut i skymningen för att fota lite spöklika gamla kolonialbyggnader. Träffade ganska snart på en tjej och en kille i min egen ålder, som var lite allmänt nyfikna på mig och vad jag höll på med.Vi började småprata lite, de hade båda sökt sig bort från fastlandet för att komma hit och jobba inom turistnäringen. Samtalet fortsatte, och det hela slutade med att de visade runt mig på och visade lite guldkorn, innan de följde mig hem till hotelldörren igen. Killen kunde inte så bra engelska, men tjejen svarade för dem båda. Hennes högsta dröm var att tjäna ihop pengar, så att hon kunde få chansen att resa runt och se världen precis så som jag gjorde...

-

Väl hemma igen tog vi båda det lugnt ett tag, innan vi gick ut för att käka. Då träffade vi på en annan västerlänning, Joseph, som bodde här i Kina. Han såg ut att vara en riktig hippie, och våra fördomar stämde in ganska bra. Kanske inte jättesvårt att lista ut när killen har skägg ner på bröstet och dreadlocks till midjan...

Vi slog oss ner alla tre på en parkbänk och han berättade lite om sitt liv. Han hade varit ute på luffen i 13-14 år, och spenderat den mesta av tiden i Kina. Han även sett större delen av Europa, och totalt besökt ett 40-tal länder. Han hankade sig fram genom att undervisa i engelska, något förvånande hade han även en universitetsexamen. Han berättade om att han sett hans vänner gå ner sig i träsket i New York, och hur han brutit med dem för att starta upp på ny kula. Oouerhört fascinerande historia, men jag skulle absolut inte vilja byta med honom.

"Well, where do you consider that your home is then?" frågade jag honom lite försynt.

"My home is the earth, duuude" svarade han så snabbt hans reducerade skara hjärnceller tillät.

-

Såhär glad kan man låtsas vara när man blir störd av kineser.

Vår bakgata.

Brudpar x 3.

Ganska stilig!

Rusningstrafik!

Överallt man går i den här staden ser man poserande brudpar.

En hälsning från mig och min laserpekare =)

Nej - det är inte jag som har byxorna under armhålorna. Det är jag som har mina byxor vid deras armhålor.

Kvällsvy över stranden.

En ganska vacker trädgård!

Morsning!

-

Tågresa

Efter en natt med ganska kass sömn vaknade jag upp i gryningstimman. Från min brits kunde jag se hur solen skingrade dimman över risfälten, det var en ganska vacker syn. Under natten hade vi rört oss långt bort från de tätt befolkade områdena i Shanghaitrakten och ut på den kinesiska landsbygden. Det var som att åka 100 år bakåt i tiden under några timmars sömn.

Vi hade ju dessutom kommit ganska långt söderut under natten, så vädret hade förändrats till det bättre och fortsatte att göra så under dagen. Stora delar av resan följde en flod, vilket gjorde att det var ganska vackra vyer från tågfönstret. Jag spenderade dagen med att skriva ikapp lite, läsa, äta choklad och såklart fota en hel del.

Xiamen/Gulangyu

Väl framme i Xiamen hittade vi ett Walmart. Lyckades få tag i mjölk som smakade helt okej, så nu känns det lite bättre att fira jul. Vårat boende skulle ligga på en ö utanför Xiamen, dessvärre var det lite problem med att få en taxi som ville ta oss dit. Vi fick hjälp av en trevlig lokalbo, som fick tolka lite på kinesiska. 15 minuter senare var vi nere vid färjeläget, och efter ytterliggare fem minuters resa med färjan var vi på ön Gulangyu. Riktigt mysig ö, all trafik är förbjuden vilket är ganska skönt. Något turistigt, men nog skall det kunna bli en mysig jul här trotsallt.

Hemlängtan

På tal om julen så är det här första gången jag kan erkänna att jag har lite hemlängtan. När vädret var som det var under resan, soligt och 10-15 plusgrader, då önskade man dessutom att man kunde åka hem till byn en vårdag för att spela lite boll. Samtidigt som jag begrundade en av de vackraste tågresorna i mitt liv, tänkte jag på den lilla hembyn 850 mil därifrån. Jag hade lite Winnerbäck i öronen där jag satt, och jag får nog ta och låna en rad från den rödlätte trubaduren; Det är lätt att bli blödig och nostalgisk fast man bara bytt miljö.

100% vattenånga.

Från vårat fönster har vi denna vackra utsikt

Utsikt in mot Xiamen, bilden tagen från hamnplan i Gulangyu.

Utanför ingången till något stort akvarium här på ön.

Passade på att leka lite med min nyinköpta, och i Sverige totalförbjudna, laserpenna.

-

Over and out.

/Sam

Efter en natt med ganska kass sömn vaknade jag upp i gryningstimman. Från min brits kunde jag se hur solen skingrade dimman över risfälten, det var en ganska vacker syn. Under natten hade vi rört oss långt bort från de tätt befolkade områdena i Shanghaitrakten och ut på den kinesiska landsbygden. Det var som att åka 100 år bakåt i tiden under några timmars sömn.

Vi hade ju dessutom kommit ganska långt söderut under natten, så vädret hade förändrats till det bättre och fortsatte att göra så under dagen. Stora delar av resan följde en flod, vilket gjorde att det var ganska vackra vyer från tågfönstret. Jag spenderade dagen med att skriva ikapp lite, läsa, äta choklad och såklart fota en hel del.

-

Väl framme i Xiamen hittade vi ett Walmart. Lyckades få tag i mjölk som smakade helt okej, så nu känns det lite bättre att fira jul. Vårat boende skulle ligga på en ö utanför Xiamen, dessvärre var det lite problem med att få en taxi som ville ta oss dit. Vi fick hjälp av en trevlig lokalbo, som fick tolka lite på kinesiska. 15 minuter senare var vi nere vid färjeläget, och efter ytterliggare fem minuters resa med färjan var vi på ön Gulangyu. Riktigt mysig ö, all trafik är förbjuden vilket är ganska skönt. Något turistigt, men nog skall det kunna bli en mysig jul här trotsallt.

-

På tal om julen så är det här första gången jag kan erkänna att jag har lite hemlängtan. När vädret var som det var under resan, soligt och 10-15 plusgrader, då önskade man dessutom att man kunde åka hem till byn en vårdag för att spela lite boll. Samtidigt som jag begrundade en av de vackraste tågresorna i mitt liv, tänkte jag på den lilla hembyn 850 mil därifrån. Jag hade lite Winnerbäck i öronen där jag satt, och jag får nog ta och låna en rad från den rödlätte trubaduren; Det är lätt att bli blödig och nostalgisk fast man bara bytt miljö.

-

Over and out.

/Efter en natt med ganska kass sömn vaknade jag upp i gryningstimman. Från min brits kunde jag se hur solen skingrade dimman över risfälten, det var en ganska vacker syn. Under natten hade vi rört oss långt bort från de tätt befolkade områdena i Shanghaitrakten och ut på den kinesiska landsbygden. Det var som att åka 100 år bakåt i tiden under några timmars sömn.

Vi hade ju dessutom kommit ganska långt söderut under natten, så vädret hade förändrats till det bättre och fortsatte att göra så under dagen. Stora delar av resan följde en flod, vilket gjorde att det var ganska vackra vyer från tågfönstret. Jag spenderade dagen med att skriva ikapp lite, läsa, äta choklad och såklart fota en hel del.

-

Väl framme i Xiamen hittade vi ett Walmart. Lyckades få tag i mjölk som smakade helt okej, så nu känns det lite bättre att fira jul. Vårat boende skulle ligga på en ö utanför Xiamen, dessvärre var det lite problem med att få en taxi som ville ta oss dit. Vi fick hjälp av en trevlig lokalbo, som fick tolka lite på kinesiska. 15 minuter senare var vi nere vid färjeläget, och efter ytterliggare fem minuters resa med färjan var vi på ön Gulangyu. Riktigt mysig ö, all trafik är förbjuden vilket är ganska skönt. Något turistigt, men nog skall det kunna bli en mysig jul här trotsallt.

-

På tal om julen så är det här första gången jag kan erkänna att jag har lite hemlängtan. När vädret var som det var under resan, soligt och 10-15 plusgrader, då önskade man dessutom att man kunde åka hem till byn en vårdag för att spela lite boll. Samtidigt som jag begrundade en av de vackraste tågresorna i mitt liv, tänkte jag på den lilla hembyn 850 mil därifrån. Jag hade lite Winnerbäck i öronen där jag satt, och jag får nog ta och låna en rad från den rödlätte trubaduren; Det är lätt att bli blödig och nostalgisk fast man bara bytt miljö.

-

Over and out.

/Sam

Tågbiljett

Efter en lugn morgon begav vi oss ut på jakt efter tågbiljetter. Kvällens destination var Xiamen, eller rättare sagt ett 20-timmarståg mot den Kinesiska kuststaden. Därifrån avgår en färja till en Taiwanesisk ö, som vi förmodligen kommer att åka med. Därifrån blir det nog inget flyg till Taipei, men vi tar en tur till ön så att vi får ett nytt land på kartan...

Sightseeing

Efter att ha fixat tågbiljetterna begav vi oss upp till en liten utkiksplats, varifrån man hade fin utsikt över staden och även fick en liten glimt av den berömda Västsjön.

Vacker utsikt var det allt, och därtill en fantastiskt vacker dag!

Promenad längs sjön, och en solnedgång på en parkbänk

Från utkiksplatsen strosade vi ner mot sjön, där det första som mötte oss var ett poserande brudpar. Vid sjökanten hade man anlagt stengångar ut på vattnet, här hittade vi varsin liten bänk där vi la oss och njöt lite av solskenet. Efter detta fortsatte promenaden mot hostellet, men ganska snart hittade vi en ny parkbänk varifrån vi såg på solnedgången vid sjön. Riktigt vackert, vill jag lova! Lyckades få en del bilder som inte är fy skam.

Efter detta begav vi oss mot tåget, enligt sedvanlig ordning i god tid. Efter att ha lagt oss tillrätta i de alldeles för små och obekväma britsarna, lyckades vi ändå somna ganska snabbt.

-

Over and out.

/Sam

Tågbiljett

Efter en lugn morgon begav vi oss ut på jakt efter tågbiljetter. Kvällens destination var Xiamen, eller rättare sagt ett 20-timmarståg mot den Kinesiska kuststaden. Därifrån avgår en färja till en Taiwanesisk ö, som vi förmodligen kommer att åka med. Därifrån blir det nog inget flyg till Taipei, men vi tar en tur till ön så att vi får ett nytt land på kartan...

Sightseeing

Efter att ha fixat tågbiljetterna begav vi oss upp till en liten utkiksplats, varifrån man hade fin utsikt över staden och även fick en liten glimt av den berömda Västsjön.

Vacker utsikt var det allt, och därtill en fantastiskt vacker decemberdag! Förhoppningsvis var detta även den sista kalla dagen på resan - imorgon beger vi oss som bekant långt söderut.

Promenad längs strandbrynet och en solnedgång på en parkbänk

Från utkiksplatsen strosade vi ner mot sjön, där det första som mötte oss var ett poserande brudpar. Vid sjökanten hade man anlagt stengångar ut på vattnet, här hittade vi varsin liten bänk där vi la oss och njöt lite av solskenet. Efter detta fortsatte promenaden mot hostellet, men ganska snart hittade vi en ny parkbänk varifrån vi såg på solnedgången vid sjön. Riktigt vackert, vill jag lova! Lyckades få en del bilder som inte är fy skam.

Efter detta begav vi oss mot tåget, enligt sedvanlig ordning i god tid. Efter att ha lagt oss tillrätta i de alldeles för små och obekväma britsarna, lyckades vi ändå somna ganska snabbt.

Gäller att njuta när man kan!

Helt okej utsikt från fikabordet.

De valde en bra dag i alla fall!

Jag tyckte inte synd om mig själv!

(Nedan följer lie väl många solnedgångsbilder - beslutsångest!)

(Sunset, West Lake - Hangzhou)

Västsjön när mörkret lagt sig.

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Adjö till bror.

Hela natten spenderades med att säkerhetskopiera min hårddisk. Föga förvånande hängde det på minuter, men jag hann föra över det viktigaste innan Martin stack vid kvart över 7. Alltid lika trevligt att återse sin bror, men det kändes ganska tungt att han åkte för att fira julen hemma i Värö medan jag förmodligen kommer fira den i en håla på Kinas östkust. Jag har i alla fall vunnit vadet mot Marcus, vilket om jag inte minns fel kommer resultera i en pizza när jag kommer hem. Marcus var helt övertygad om att jag skulle vara hemma till jul... Vilketsom, Martin skall ha ett stort tack för all givmildhet!

Farväl till Shanghai - Entré till Hangzhou

Efter två timmars sömn slöt Fabian upp för en sista hotellfrukost. Efter det begav vi oss för att byta ett par jeans Fabian köpt dagen innan. Efter det begav vi oss tillbaka till hostellet för att hämta Fabians grejer, samt få lite hjälp med tågbiljetterna. Vi fick biljetter till ett tåg klockan 6, och efter 1½ timmes tågresa var vid framme på Hangzhous station. Staden är nyrik, ett riktigt entreprenörssäte. Jag hade läst att man kunde se fabriksnya Ferraris på gatorna, men tog detta med en nypa salt...

På väg mot hostellet hade Rolls Royce, Lamborghini, Ferrari, Maserati och Porsche stora och flashiga butiker. Utanför hostellet stod dessutom en sprillans ny Ferrari parkerad. Folk här har pengar - och är oerhört måna om att visa upp det.

Morsning!

-

Adjö till bror.

Hela natten spenderades med att säkerhetskopiera min hårddisk. Föga förvånande hängde det på minuter, men jag hann föra över det viktigaste innan Martin stack vid kvart över 7. Alltid lika trevligt att återse sin bror, men det kändes ganska tungt att han åkte för att fira julen hemma i Värö medan jag förmodligen kommer fira den i en håla på Kinas östkust. Jag har i alla fall vunnit vadet mot Marcus, vilket om jag inte minns fel kommer resultera i en pizza när jag kommer hem. Marcus var helt övertygad om att jag skulle vara hemma till jul... Vilketsom, Martin skall ha ett stort tack för all givmildhet!

Farväl till Shanghai - Ankomst till Hangzhou

Efter två timmars sömn slöt Fabian upp för en sista hotellfrukost. Efter det begav vi oss för att byta ett par jeans Fabian köpt dagen innan. Efter det begav vi oss tillbaka till hostellet för att hämta Fabians grejer, samt få lite hjälp med tågbiljetterna. Vi fick biljetter till ett tåg klockan 6, och efter 1½ timmes tågresa var vid framme på Hangzhous station. Staden är nyrik, ett riktigt entreprenörssäte. Jag hade läst att man kunde se fabriksnya Ferraris på gatorna, men tog detta med en nypa salt...

På väg mot hostellet hade Rolls Royce, Lamborghini, Ferrari, Maserati och Porsche stora och flashiga butiker. Utanför hostellet stod dessutom en sprillans ny Ferrari parkerad. Folk här har pengar - och är oerhört måna om att visa upp det.

Några tanter njuter av solskenet utanför vårat hostel.

Alltid lika underhållande med skyltar på engelska.

Mor och far, om det råkar vara så att ni inte kan komma på någon julklapp till mig, så kan ovanstående bild vara ett hett tips.

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Idag var det dags för prutning och svarta marknader. Fabian mötte upp till hotellfrukosten, efter detta begav vi oss ut på stan. Här finns verkligen allt, billigt är det dessutom. Fastnade i en affär med radiostyrda grejer, det råkade bli två helikoptrar... Lite senare träffade vi på svenskar som hade köpt iPhonekopior för 300 spänn, så vi begav oss till samma ställe. Jag och Martin kunde naturligtvis inte låta bli att köpa varsin. Köpte även en extern hårddisk, skickade nämligen hem min hårddisk med Martin, så att jag har backup på alla bilder hittills på resan. Känns tryggt.

Dessutom blev det en målning, en tiger på en pergamentrulle. Den kommer göra sig bra i en studentlya om något år eller så. Sen blev det naturligtvis något klädesplagg, innan vi begav oss tillbaka mot hotellet, utmattade efter en hel dag av prutande.

-

Nästa utmaning var att packa ner allt. Att komma under 20-kilosgränsen var bara att glömma - Martin köpte en till resväska, trots det fanns det inte plats till allt. 35 kilo, och packat till bredden blev resultet. Min stora helikopter fick då dessutom gå som handbagage...

Skall bli trevliga leksaker till sommaren, är tanken!

-

Efter att ha packat begav vi oss mot Shanghai World Financial Center, 492 meter högt. Dessvärre kom vi för sent för att bege oss upp på utkiksvåningen, utan fick nöja oss med att åka upp till restuarangen och baren på våning 92 och 93. 2000 spänn skulle dom ha för en bit mat, men då ingick visserligen den häftigaste utsikt jag någonsin sett. Vi nöjde oss med att strosa runt och snylta av utsikten, småsurt iakttagna av restaurangpersonalen.

-

Världens tredje högsta torn ska det tydligen vara, Taipei 101 och det nya skrytbygget i Dubai skall väl vara högre. Värt att nämna är att tvärs över gatan mot detta torn var det nu en gigantisk byggarbetsplats - här byggs ett nytt torn, som kommer bli ungefär 600 meter högt. Det finns ganska tydliga ambitioner och förhoppningar om att göra Shanghai till finansiellt centra för hela Asien - hela stan håller dessutom på att rustas upp inför World Expo 2010. Kina gör sitt för att visa upp sig!

Fick en del schyssta bilder på tornet, så ta er gärna en titt.

-

Efter detta blev det först lite nattmat, innan det blev lite mer nattmat på McDonken. Hit hade även en stor grupp mindre lyckligt lottade personer sökt sig, i jakt på att komma undan den värsta kylan i decembernatten...

-

Over and out.

/Sam

Morsning! (Nu är de tre senaste dagarna uppdaterade med alldeles för mycket text och bilder - ta för er!)

-

Idag var det dags för prutning och svarta marknader. Fabian mötte upp till hotellfrukosten, efter detta begav vi oss ut på stan. Här finns verkligen allt, billigt är det dessutom. Fastnade i en affär med radiostyrda grejer, det råkade bli två helikoptrar... Lite senare träffade vi på svenskar som hade köpt iPhonekopior för 300 spänn, så vi begav oss till samma ställe. Jag och Martin kunde naturligtvis inte låta bli att köpa varsin. Köpte även en extern hårddisk, skickade nämligen hem min hårddisk med Martin, så att jag har backup på alla bilder hittills på resan. Känns tryggt.

Dessutom blev det en målning, en tiger på en pergamentrulle. Den kommer göra sig bra i en studentlya om något år eller så. Sen blev det naturligtvis något klädesplagg, innan vi begav oss tillbaka mot hotellet, utmattade efter en hel dag av prutande.

-

Nästa utmaning var att packa ner allt. Att komma under 20-kilosgränsen var bara att glömma - Martin köpte en till resväska, trots det fanns det inte plats till allt. 35 kilo, och packat till bredden blev resultet. Min stora helikopter fick då dessutom gå som handbagage...

Skall bli trevliga leksaker till sommaren, är tanken!

-

Efter att ha packat begav vi oss mot Shanghai World Financial Center, 492 meter högt. Dessvärre kom vi för sent för att bege oss upp på utkiksvåningen, utan fick nöja oss med att åka upp till restuarangen och baren på våning 92 och 93. 2000 spänn skulle dom ha för en bit mat, men då ingick visserligen den häftigaste utsikt jag någonsin sett. Vi nöjde oss med att strosa runt och snylta av utsikten, småsurt iakttagna av restaurangpersonalen.

-

Världens tredje högsta torn ska det tydligen vara, Taipei 101 och det nya skrytbygget i Dubai skall väl vara högre. Värt att nämna är att tvärs över gatan mot detta torn var det nu en gigantisk byggarbetsplats - här byggs ett nytt torn, som kommer bli ungefär 600 meter högt. Det finns ganska tydliga ambitioner och förhoppningar om att göra Shanghai till finansiellt centra för hela Asien - hela stan håller dessutom på att rustas upp inför World Expo 2010. Kina gör sitt för att visa upp sig!

Fick en del schyssta bilder på tornet, så ta er gärna en titt.

-

Efter detta blev det först lite nattmat, innan det blev lite mer nattmat på McDonken. Hit hade även en stor grupp mindre lyckligt lottade personer sökt sig, i jakt på att komma undan den värsta kylan i decembernatten...

-

Följande fyra bilder är på en annan hög byggnad, eller rättare sagt toppen av denna byggnad.

-

Här kommer några av favoriterna, i lite annan tappning! (Det finns tre kvar som jag inte hinner ladda upp nu, kika in imorgon - det är några av resans tuffaste bilder!)

-

Storebror i fin vinkel!

Tvådagarsstubb, om ni undrar.

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

På schemat för dagen stod lite shopping. Julklapp skulle inhandlas, samt ett par bra skor och en jacka inför resan. Min jacka som köptes i Peking var visseligen ordentligt vattenavvisande, dessvärre åt båda hållen. Den enda vägen kondensen kunde ta var in i fickorna, vilket gjorde att mina sedlar ofta badade i ett innanhav. En ny jacka inhandlades, den här gången ingen dassig kopia. Skor och julklapp inhandlades med.

-

Ett par löparskor blev det faktiskt. Ryktet går ju att min bror Daniel gör comeback på Norvalla IP - den gastronomiska övergångssumman skall enligt samma rykte vara betalda linser och lite pengar för soppan. Så ja, tänkte försäsongsträna lite här på resan, får väl se hur det går med det. Marcus skall ju enligt egen utsago inte spela, vilket brukar garantera spel när gräset grönskar. Med andra ord är det bäddat för en säsong där alla tre spelar. Jonathan, jag vill inte sätta press på dig - men det är du som ser ut att bli svikaren i de två brödratriorna...

-

Efter shoppingen drog vi till de franska kvarteren, där det blev lite kaffe och italiensk glass. Europa för en stund, helt enkelt.

-

Efter shoppingen drog jag till Martins hotell, dit Martin anlände vid 21-tiden. Ett kärt återseende, både vad det gäller bror och svenska godsaker!

-

Over and out.

/Samuel

Morsning!

-

På schemat för dagen stod lite shopping. Julklapp skulle inhandlas, samt ett par bra skor och en jacka inför resan. Min jacka som köptes i Peking var visseligen ordentligt vattenavvisande, dessvärre åt båda hållen. Den enda vägen kondensen kunde ta var in i fickorna, vilket gjorde att mina sedlar ofta badade i ett innanhav. En ny jacka inhandlades, den här gången ingen dassig kopia. Skor och julklapp inhandlades med.

-

Ett par löparskor blev det faktiskt. Ryktet går ju att min bror Daniel gör comeback på Norvalla IP, så jag tänkte försäsongsträna lite här på resan - vi får väl se hur det går med det. Marcus skall ju enligt egen utsago inte spela, vilket brukar garantera spel när gräset grönskar. Med andra ord är det bäddat för en säsong där alla tre spelar. Jonathan, jag vill inte sätta press på dig - men det är du som ser ut att bli svikaren i de två brödratriorna...

-

Efter shoppingen drog vi till de franska kvarteren, där det blev lite kaffe och italiensk glass. Europa för en stund, helt enkelt.

-

Efter shoppingen drog jag till Martins hotell, dit Martin anlände vid 21-tiden. Ett kärt återseende, både vad det gäller bror och svenska godsaker!

-

Stundtals är det mer folk än på Hallandstrafikens busshållsplatser.

Hongkou Football Stadium!

KÄRLEK!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Glädjen visste inga gränser på hotellrummet! (Förövrigt hade jag tänkt att skicka med BB-tröjan hem igen. På något sätt följer den med, oavsiktligt. Nu har den ju hängt med halvvägs, så varför inte...)

-

Over and out.

/Samuel

Morsning!

-

Dagens inlägg innehåller en alldeles för detaljerad redovisning av resans kanske obehagligaste incident... Först - mer sightseeing.

-

Efter att för en gångs skull sovit ut lite begav vi oss ner mot stan. Vi hade inga direkta planer för dagen, men siktade på ta oss till Peoples Park i mitten av staden. När vi väl var där fick vi syn på Shanghai Museum, Kinas största museum. Vi hade inte tänkt att gå in, men fick höra att det var gratis...

-

Museet var imponerande, dessvärre är vi så fulla av intryck och trötta på museum att vi egentligen bara orkade titta riktigt på den första våningen av fyra. Sista våningen liknade mest en behaglig joggingrunda... Fanns dock en del imponerade saker, oerhört gammal keramik och massa kinesiskt porslin. Väldigt mycket av det som fanns på museet hade hittats längs Yangtseflodens stränder, som nu ligger under vatten...

-

Efter museet begav vi oss mot Radisson hotel, 75 våningar högt. Jag hade läst på ett forum att det kanske skulle vara möjligt att snylta på utsikten där...

Vi klev in i hotellobbyn, gick bort mot hissarna och tog första bästa hiss uppåt. Dessvärre gick den inte hela vägen upp, men någonstans utanför presidentsviten haffade vi en städerska som visade oss till hissarna som gick upp till toppen.

-

När vi steg ut möttes vi av en oerhört flott restaurang med panoramautsikt över Shanghais skyline. Lyckligtvis var hela restaurangen tom på gäster, men slamrandet från köket och den spöklika stämningen gjorde att det kändes ganska förbjudet. Mäktig utsikt var det dock!

-

Efter detta hände en mindre trevlig incident. Jag får alltid så löjligt dåligt samvete om jag jag inte gör saker som jag borde göra. Detta gör att jag bara inte kan blunda för saker som håller på att hända, även om det förmodligen vore smidigast att vid såna tillfällen leka Stevie Wonder för en stund.

-

På en av de större tunnelbanestationerna kom två tjejer och en kille fram till oss, de var sådär övertrevliga som bara scammers och bedragare kan vara.

Tjejerna såg dessutom förträffligt bra ut, och talade misstänkt bra engelska. Vi hade guarden uppe, vilket de ganska snart märkte och begav sig därför snabbt vidare. Någon minut senare får vi syn på de trevliga tjejerna och killen som hjälpte en västerländsk herre i övre medelåldern. Han stod med en karta i handen, och hade två välskapta 25-åringar tätt intill sig på var sida. Han såg löjligt förnöjd ut över uppmärksamheten, sådär förnöjd som bara en uppvaktad gubbsjuk 65-åring kan göra - perfekt byte, helt enkelt.

-

Jag följde efter gruppen lite odiskret, och ganska snart fick en utav tjejerna syn på mig. Hon tog upp telefonen och ringde ett samtal, samtidigt som de andra uppehöll den tacksamme västerlänningen. Jag bestämde mig för att rätt och slätt gå fram till killen och knacka honom på axeln, i hopp om att kunna få honom åt sidan.

Han vände sig förvånat om, och tycktes ännu mer förvånad när jag lite trevande försökte inleda en konversation. Vi hann inte längre än att han var från Boston, innan samtalet dog ut. Stämningen var otroligt tryckt och obekväm, men jag frågade rätt ut om han inte ville komma med mig en liten stund, samtidigt som de tre kineserna försökte döda mig med blicken.

Han idiotförklarade mig snabbt, och verkade ganska stört över att jag tänkte ta bort honom ifrån hans kjoltyg till sällskap.

De tryckte sig lite närmare intill honom, och ganska snabbt vände de på klacken och försvann snabbt bortåt.

-

Strax därefter dök två nya tjejer upp, samt en till kille. De ville ta ett kort med oss, vilket i sig inte är något konstigt då det händer så gott som dagligen.

När de mer eller mindre började jaga oss med kamerorna och gjorde vad de kunde för att uppehålla oss, kändes det hela ganska planerat. Jag skyndade ikapp gubben som höll på att bli rejält blåst, knackade honom återigen på axeln och sa rätt ut att han höll på att bli bedragen. När jag sa att vi själva varit med om det hela sprack hans lilla bubbla, och han tackade mig innan jag snabbt försvann därifrån.

-

Vi halvskyndade oss tillbaka mot tunnelbanan vi skulle ta, på vägen dit mötte vi gäng nummer två, som återigen sprang och körde upp kamerorna i ansiktet på oss. Fabian, som varit smart nog och hållit sig lite i skymundan, slank in genom tunnelbanegrindarna. Jag gick till en vakt, och ganska snart kom tre ursinniga kineser springandes, gapandes anklagelser mot mig på kinesiska. En av tjejerna sprang fram och grabbade tag i mig, och tyckte bestämt att jag skulle följa med dom ett tag. Lyckligtvis var min kroppshydda tre gånger så stor som hennes, så jag stod bestämt kvar hos vakten. Några mer vakter slöt upp och snart försvann bedragarna. Jag fick följa med in i övervakningsrummet och berätta vad som hänt, innan jag begav mig mot grindarna och vakten igen, den här gången med tolk. Vakten hade varit misstänkt snäll mot de arga kineserna, och när jag bad tolken fråga vakten vad det lilla gänget anklagat mig för, ryckte han slött på axlarna och sa något i stil med "Ja, dom brukar stryka runt här...".

-

På väg ner för trappan mot perrongen dök den vansinniga tjejen upp igen med kameran, någon meter ovanför oss. Vi täckte över våra huvuden med jackorna och försvann snabbt ner mot tåget, till akompanjemang av de smädelser det brittiska språket kunde uppbringa.

-

Efter att smått paranoida ha åkt runt och bytt tunnelbanestationer, begav vi oss återigen tillbaka mot vår lilla borg. Mitt samvete var fläckfritt i alla fall.

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Dagens inlägg innehåller en alldeles för detaljerad redovisning av resans kanske obehagligaste incident... Först - mer sightseeing.

-

Efter att för en gångs skull sovit ut lite begav vi oss ner mot stan. Vi hade inga direkta planer för dagen, men siktade på ta oss till Peoples Park i mitten av staden. När vi väl var där fick vi syn på Shanghai Museum, Kinas största museum. Vi hade inte tänkt att gå in, men fick höra att det var gratis...

-

Museet var imponerande, dessvärre är vi så fulla av intryck och trötta på museum att vi egentligen bara orkade titta riktigt på den första våningen av fyra. Sista våningen liknade mest en behaglig joggingrunda... Fanns dock en del imponerade saker, oerhört gammal keramik och massa kinesiskt porslin. Väldigt mycket av det som fanns på museet hade hittats längs Yangtseflodens stränder, som nu ligger under vatten...

-

Efter museet begav vi oss mot Radisson hotel, 75 våningar högt. Jag hade läst på ett forum att det kanske skulle vara möjligt att snylta på utsikten där...

Vi klev in i hotellobbyn, gick bort mot hissarna och tog första bästa hiss uppåt. Dessvärre gick den inte hela vägen upp, men någonstans utanför presidentsviten haffade vi en städerska som visade oss till hissarna som gick upp till toppen.

-

När vi steg ut möttes vi av en oerhört flott restaurang med panoramautsikt över Shanghais skyline. Lyckligtvis var hela restaurangen tom på gäster, men slamrandet från köket och den spöklika stämningen gjorde att det kändes ganska förbjudet. Mäktig utsikt var det dock!

-

Efter detta hände en mindre trevlig incident. Jag får alltid så löjligt dåligt samvete om jag jag inte gör saker som jag borde göra. Detta gör att jag bara inte kan blunda för saker som håller på att hända, även om det förmodligen vore smidigast att vid såna tillfällen leka Stevie Wonder för en stund.

-

På en av de större tunnelbanestationerna kom två tjejer och en kille fram till oss, de var sådär övertrevliga som bara scammers och bedragare kan vara.

Tjejerna såg dessutom förträffligt bra ut, och talade misstänkt bra engelska. Vi hade guarden uppe, vilket de ganska snart märkte och begav sig därför snabbt vidare. Någon minut senare får vi syn på de trevliga tjejerna och killen som hjälpte en västerländsk herre i övre medelåldern. Han stod med en karta i handen, och hade två välskapta 25-åringar tätt intill sig på var sida. Han såg löjligt förnöjd ut över uppmärksamheten, sådär förnöjd som bara en uppvaktad gubbsjuk 65-åring kan göra - perfekt byte, helt enkelt.

-

Jag följde efter gruppen lite odiskret, och ganska snart fick en utav tjejerna syn på mig. Hon tog upp telefonen och ringde ett samtal, samtidigt som de andra uppehöll den tacksamme västerlänningen. Jag bestämde mig för att rätt och slätt gå fram till killen och knacka honom på axeln, i hopp om att kunna få honom åt sidan.

Han vände sig förvånat om, och tycktes ännu mer förvånad när jag lite trevande försökte inleda en konversation. Vi hann inte längre än att han var från Boston, innan samtalet dog ut. Stämningen var otroligt tryckt och obekväm, men jag frågade rätt ut om han inte ville komma med mig en liten stund, samtidigt som de tre kineserna försökte döda mig med blicken.

Han idiotförklarade mig snabbt, och verkade ganska stört över att jag tänkte ta bort honom ifrån hans kjoltyg till sällskap.

De tryckte sig lite närmare intill honom, och ganska snabbt vände de på klacken och försvann bortåt.

-

Strax därefter dök två nya tjejer upp, samt en till kille. De ville ta ett kort med oss, vilket i sig inte är något konstigt då det händer så gott som dagligen.

När de mer eller mindre började jaga oss med kamerorna och gjorde vad de kunde för att uppehålla oss, kändes det hela ganska planerat. Jag skyndade ikapp gubben som höll på att bli rejält blåst, knackade honom återigen på axeln och sa rätt ut att han höll på att bli bedragen. När jag sa att vi själva varit med om det hela sprack hans lilla bubbla, och han tackade mig innan jag snabbt försvann därifrån.

-

Vi halvskyndade oss tillbaka mot tunnelbanan vi skulle ta, på vägen dit mötte vi gäng nummer två, som återigen sprang och körde upp kamerorna i ansiktet på oss. Fabian, som varit smart nog och hållit sig lite i skymundan, slank in genom tunnelbanegrindarna. Jag gick till en vakt, och ganska snart kom tre ursinniga kineser springandes, gapandes anklagelser mot mig på kinesiska. En av tjejerna sprang fram och grabbade tag i mig, och tyckte bestämt att jag skulle följa med dom ett tag. Lyckligtvis var min kroppshydda tre gånger så stor som hennes, så jag stod bestämt kvar hos vakten. Några mer vakter slöt upp och snart försvann bedragarna. Jag fick följa med in i övervakningsrummet och berätta vad som hänt, innan jag begav mig mot grindarna och vakten igen, den här gången med tolk. Vakten hade varit misstänkt snäll mot de arga kineserna, och när jag bad tolken fråga vakten vad det lilla gänget anklagat mig för, ryckte han slött på axlarna och sa något i stil med "Ja, dom brukar stryka runt här...".

-

På väg ner för trappan mot perrongen dök den vansinniga tjejen upp igen med kameran, någon meter ovanför oss. Vi täckte över våra huvuden med jackorna och försvann snabbt ner mot tåget, till ackompanjemang av de smädelser det brittiska språket kunde uppbringa.

-

Efter att smått paranoida ha åkt runt och bytt tunnelbanestationer, begav vi oss återigen tillbaka mot vår lilla borg. Mitt samvete var fläckfritt i alla fall.

-

De här krukorna var alla omkring 7-8000 år gamla.

Den här krukan inspirerade Pridefestivalen!

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Vaknade upp till en solig morgon i Suzhou. Spatserade runt i Den Ödmjuke Tjänstemannnens Trädgård, som finns med på UNESCOS världsarvslista. Förmodligen jättevackert när allt står i blom, men inte jättespeciellt i december. De hade däremot en bonsaiträdgård som var riktigt, riktigt häftig.

-

Efter detta gjorde vi oss iordning för avresa till Shanghai. Snabbtåget tog en halvtimme, på väg in fick vi se Shanghais skyline. Verkar vara en ganska flashig stad.

Kvällen spenderades på hostellet, lite vykortskrivning och sånt där. Pratade med Martin, som jag ska träffa på fredag kväll. Fick reda på att väskan, med alla våra önskningar hemifrån hade kommit bort. Har vi otur blir det inga pepparkakor i jul - men vi håller tummarna!

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Vaknade upp till en solig morgon i Suzhou. Spatserade runt i Den Ödmjuke Tjänstemannnens Trädgård, som finns med på UNESCOS världsarvslista. Förmodligen jättevackert när allt står i blom, men inte jättespeciellt i december. De hade däremot en bonsaiträdgård som var riktigt, riktigt häftig.

-

Efter detta gjorde vi oss iordning för avresa till Shanghai. Snabbtåget tog en halvtimme, på väg in fick vi se Shanghais skyline. Verkar vara en ganska flashig stad.

Kvällen spenderades på hostellet, lite vykortskrivning och sånt där. Pratade med Martin, som jag ska träffa på fredag kväll. Fick reda på att väskan, med alla våra önskningar hemifrån hade kommit bort. Har vi otur blir det inga pepparkakor i jul - men vi håller tummarna!

-

En helt vanlig vardagsmorgon i Shangzhou.

Våran helsköne rumsgranne från Singapore i mitten. Ståtlig kille, det där.

Andpaus i paddlandet.

Fortsättning i paddlandet.

Den Ödmjuke Tjänstemannens Trädgård.

Den Ödmjuke Tjänstemannens Trädgård.

Bonsaiavdelningen!

Den Ödmjuke Tjänstemannens Trädgård.

Den ödmjuke byggarbetarens livsfarliga arbetsplats.

-

Over and out.

/Sam

Dag 51 - Rundvandring i Suzhou

Morsning!

-

Vaknade vid 9-tiden, tog en frukost för en tia och spelade tre matcher biljard. Drog vidare mot ett gratismuseum i närheten, gick runt och glodde lite ointresserad på utställningen. Fanns en del häftiga grejer i elfenben, men annars var det inte så mycket att hänga i granen.

-

Vädret var under all kritik, ett par grader och spöregn hela dagen. Efter museet käkade vi en riktigt god lunch för 15 spänn, vilket livade upp den grå decemberdagen en aning. Vi begav oss tillbaka mot hostellet, värmde oss en aning och fick lite tips från tjejen i receptionen. Staden är ju som sagt känd som österns Venedig, så vi begav oss mot ett område där husen mer eller mindre är byggda på vattnet. Efter en dryg timmes bussresa var vi framme vid rätt station, dessvärre fanns det inte en kanal så långt ögat kunde nå. Efter att ha fått hjälp i en hotellreception (där jag briljerade med min artistiska sida och ritade en kanal, en bro och ett hus med ett för litet fönster och oproportionerlig dörr) begav vi oss bort mot det som torde vara kanalen.

-

Längs vägen lyckades vi passera något slags bageridistrikt, vilket resulterade i att vi båda blev som två barn i en leksaksaffär. Vi har nog aldrig sett så mycket smarriga bakverk och tårtor någon gång. Det är lite svårt att låta bli när man är hungrig, frusen och en stor tårtbit kostar en femma...

-

Mätta och illamående fortsatte vi sedan mot kanalerna. Området var väldigt vackert och pittoreskt, dessvärre bidrog inte kylan och regnet till att höja den mysiga inramningen. Efter en kort stund vid de vackra kanalerna begav vi oss tillbaka mot bussen. Naturligtvis kände vi oss tvungna att shoppa lite mer, så vi köpte på oss lite mer bakverk och begav oss mot hostellet. Käkade en middag i området, för att sedan bege oss tillbaka till huvudkontoret igen. Väl där satte vi oss ner i en bekväm fåtölj, intog vårat inhandlade julfika och lirade lite biljard.

-

Imorgon ska vi se en trädgård här i närheten som är med på Unescos världsarvslista. Vi håller tummarna för bra väder och en fin förmiddag - efter det väntar tåget mot Shanghai!

-

Over and out.

/Sam

Morsning! (Vissa av er har säkert redan läst detta inlägg, men nu finns det bilder!)

-

Vaknade vid 9-tiden, tog en frukost för en tia och spelade tre matcher biljard. Drog vidare mot ett gratismuseum i närheten, gick runt och glodde lite ointresserad på utställningen. Fanns en del häftiga grejer i elfenben, men annars var det inte så mycket att hänga i granen.

-

Vädret var under all kritik, ett par grader och spöregn hela dagen. Efter museet käkade vi en riktigt god lunch för 15 spänn, vilket livade upp den grå decemberdagen en aning. Vi begav oss tillbaka mot hostellet, värmde oss en aning och fick lite tips från tjejen i receptionen. Staden är ju som sagt känd som österns Venedig, så vi begav oss mot ett område där husen mer eller mindre är byggda på vattnet. Efter en dryg timmes bussresa var vi framme vid rätt station, dessvärre fanns det inte en kanal så långt ögat kunde nå. Efter att ha fått hjälp i en hotellreception (där jag briljerade med min artistiska sida och ritade en kanal, en bro och ett hus med ett för litet fönster och oproportionerlig dörr) begav vi oss bort mot det som torde vara kanalen.

-

Längs vägen lyckades vi passera något slags bageridistrikt, vilket resulterade i att vi båda blev som två barn i en leksaksaffär. Vi har nog aldrig sett så mycket smarriga bakverk och tårtor någon gång. Det är lite svårt att låta bli när man är hungrig, frusen och en stor tårtbit kostar en femma...

-

Mätta och illamående fortsatte vi sedan mot kanalerna. Området var väldigt vackert och pittoreskt, dessvärre bidrog inte kylan och regnet till att höja den mysiga inramningen. Efter en kort stund vid de vackra kanalerna begav vi oss tillbaka mot bussen. Naturligtvis kände vi oss tvungna att shoppa lite mer, så vi köpte på oss lite mer bakverk och begav oss mot hostellet. Käkade en middag i området, för att sedan bege oss tillbaka till huvudkontoret igen. Väl där satte vi oss ner i en bekväm fåtölj, intog vårat inhandlade julfika och lirade lite biljard.

-

Imorgon ska vi se en trädgård här i närheten som är med på Unescos världsarvslista. Vi håller tummarna för bra väder och en fin förmiddag - efter det väntar tåget mot Shanghai!

-

Lustig drake på en porslinstalrik.

En ganska väldetaljerad båt i elfenben. Skulle tippa på att den är sisådär 15 cm lång.

Ett träd, som hade några år på nacken - 500 vill jag minnas.

Kanal.

Ganska charmigt faktiskt.

Turister.

Kanal.

Några tårtor.

Ganska lustigt!

Vill man inte bara sätta tänderna i dom små liven?!

Kvällsmat!

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Skall försöka att skippa uppsatsskrivningen idag, orkar ju själv inte läsa igenom allt...

-

Vaknade upp i Wuhan, enligt sedvanlig ordning lite väl tidigt. Vid frukosten kom en kille som vi träffade kvällen innan ner, han hade nämligen bott i Wuhan i omgångar och erbjöd att ta oss till stationen och hjälpa till med biljetterna till Suzhou. Vi fick inga biljetter till 8.40-tåget, utan fick istället ta ett vid 11.30. Istället tog han oss till ett litet matområde i området och vi intog en andra frukost, samtidigt som killen berättade lite om Wuhan och sitt liv. Han jobbade som civilingenjör i England, men betraktade Wuhan som sitt riktiga hem efter två vistelser där, vardera 9 månader långa. Han visste själv inte vad han fann så fascinerande med denna anonyma 8-miljonersstad, bortglömd av guideböcker och turister. Vi hann visserligen bara spendera en natt och en förmiddag här, men inte begrep vi det heller...

-

Vi tog ett snabbtåg upp mot Suzhou, som bara ligger ett par mil utanför Shanghai. 270 kronor fick vi punga ut, vilket känns ganska saftigt. De mesta pengarna här går till turistattraktioner och resor, boende och mat är ju som bekant oerhört billigt. Det är på tok för kallt i Suzhou nu enligt vårat tycke, vi är båda trötta på ett par graders snålblåst och regn. Tydligen skall det vara en kanonmysig stad med trädgårdar och kanaler. Österns Venedig brukar staden heta, och ett kinesiskt ordspråk lyder: "Däruppe finns det ett paradis - på jorden finns Suzhou och Hangzhou". Hangzhou är förmodligen ett annat stopp efter Shanghai. Självaste Marco Polo skall tydligen ha varit riktigt imponerad av dessa städer. Återstår att se om det var befogat!

-

Förövrigt börjar jag tycka det är jobbigt med alla stirrande ögon, hånskratt så fort man är vilse och att folk ser en som ett vandrande dollartecken. Mammor är dessutom ganska glada i att skicka fram sina barn för att slita och dra i oss, i hopp om pengar.

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Skall försöka att skippa uppsatsskrivningen idag, orkar ju själv inte läsa igenom allt...

-

Vaknade upp i Wuhan, enligt sedvanlig ordning lite väl tidigt. Vid frukosten kom en kille som vi träffade kvällen innan ner, han hade nämligen bott i Wuhan i omgångar och erbjöd att ta oss till stationen och hjälpa till med biljetterna till Suzhou. Vi fick inga biljetter till 8.40-tåget, utan fick istället ta ett vid 11.30. Istället tog han oss till ett litet matområde i området och vi intog en andra frukost, samtidigt som killen berättade lite om Wuhan och sitt liv. Han jobbade som civilingenjör i England, men betraktade Wuhan som sitt riktiga hem efter två vistelser där, vardera 9 månader långa. Han visste själv inte vad han fann så fascinerande med denna anonyma 8-miljonersstad, bortglömd av guideböcker och turister. Vi hann visserligen bara spendera en natt och en förmiddag här, men inte begrep vi det heller...

-

Vi tog ett snabbtåg upp mot Suzhou, som bara ligger ett par mil utanför Shanghai. 270 kronor fick vi punga ut, vilket känns ganska saftigt. De mesta pengarna här går till turistattraktioner och resor, boende och mat är ju som bekant oerhört billigt. Det är på tok för kallt i Suzhou nu enligt vårat tycke, vi är båda trötta på ett par graders snålblåst och regn. Tydligen skall det vara en kanonmysig stad med trädgårdar och kanaler. Österns Venedig brukar staden heta, och ett kinesiskt ordspråk lyder: "Däruppe finns det ett paradis - på jorden finns Suzhou och Hangzhou". Hangzhou är förmodligen ett annat stopp efter Shanghai. Självaste Marco Polo skall tydligen ha varit riktigt imponerad av dessa städer. Återstår att se om det var befogat!

-

Förövrigt börjar jag tycka det är jobbigt med alla stirrande ögon, hånskratt så fort man är vilse och att folk ser en som ett vandrande dollartecken. Mammor är dessutom ganska glada i att skicka fram sina barn för att slita och dra i oss, i hopp om pengar.

-

Mat i överflöd - god och billig sådan!

-

Mönstret börjar kännas igen. Varje stad har en välputsad stadskärna med upputsade tempel, neon och skyskrapor. När man kommer med tåget får man alltid se enorma slumområden och fallfärdiga kåkar, samt hur dessa rivs för att ge plats åt nya höghus.

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Just nu sitter vi på en buss mellan Yinchang och Wuhan. Flodkryssningen slutade med ett besök vid den gigantiska kraftverksdammen i Yinchang, så härifrån jobbar vi oss med buss och tåg mot Shanghai. Klockan är strax efter 7 lokal tid, så när vi kommer fram gäller det att hitta boende. Om inte Wuhan är något att ha beger vi oss mot Shanghaihållet imorgon, kanske blir det ett stopp i Suzhou - österns Venedig, som tydligen ska vara en fantastisk vacker stad med kanaler och trädgårdar.

-

Nåja, dammen var det. Vid middagstid lämnade vi båten för gott, vilket kändes ganska skönt. Kryssningen bjöd på fantastiska vyer, men jag kan tänka mig att det vore trevligare att åka den om man slapp köldskador på utkiksdäck. Sista anhalten var som sagt dammen - oerhört mäktigt bygge! Världens största vattenkraftverk, som tidigare nämnts. Det är ganska svårt att fatta hur stor den är, även när man står på plats. Smogen gör dessutom att man knappt ser över till andra sidan.

Ännu svårare blir det att förstå på bilder, men höjden på dammväggen är omkring hundra meter, vilket kanske ger en vink om bredden...

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Just nu sitter vi på en buss mellan Yinchang och Wuhan. Flodkryssningen slutade med ett besök vid den gigantiska kraftverksdammen i Yinchang, så härifrån jobbar vi oss med buss och tåg mot Shanghai. Klockan är strax efter 7 lokal tid, så när vi kommer fram gäller det att hitta boende. Om inte Wuhan är något att ha beger vi oss mot Shanghaihållet imorgon, kanske blir det ett stopp i Suzhou - österns Venedig, som tydligen ska vara en fantastisk vacker stad med kanaler och trädgårdar.

-

Nåja, dammen var det. Vid middagstid lämnade vi båten för gott, vilket kändes ganska skönt. Kryssningen bjöd på fantastiska vyer, men jag kan tänka mig att det vore trevligare att åka den om man slapp köldskador på utkiksdäck. Sista anhalten var som sagt dammen - oerhört mäktigt bygge! Världens största vattenkraftverk, som tidigare nämnts. Det är ganska svårt att fatta hur stor den är, även när man står på plats. Smogen gör dessutom att man knappt ser över till andra sidan.

Ännu svårare blir det att förstå på bilder, men höjden på dammväggen är omkring hundra meter, vilket kanske ger en vink om bredden...

-

Våran lilla hytt, inklusive trevliga färdkamrater.

Här har vi precis lämnat båten för gott. Vår båt var den till höger.

Här ser vi två små jollar som ska ta sig uppför dammen.

Någon som ser vem denne kines påminner om?

Stackars Care. Det är fruktansvärt att sånt kan ske!

Två rumskamrater poserar glatt intill dammen.

Hoho - ibland är vi bara för roligaaa!

Gjorde ett försök att få med hela dammväggen, gick väl sådär, men ni fattar galoppen. Dammväggen sträcker sig dryga 100 meter ovanför vattenytan - då begriper ni kanske hur bred den är...

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Kvart i sju bankade en stressad guide på dörren. Två nyvakna svenskar hade svårt att förstå varför, men de förstod att det var ganska bråttom. Rejält nyvkakna och med originella morgonfrisyrer följde de med strömmen av kineser, av från båten och upp mot bussarna.

-

Fortfarande nyvakna steg vi av bussen ett par minuter senare, vi hade nämligen kommit till "The White Emperor City", även om vi inte visste om det då. Vi trodde guiden rört ihop saker och gett oss biljetterna av misstag, men det visade sig att vi faktiskt hade betalat för spektaklet på förhand. Så värst intressant var det inte, men templet hade en vacker trädgård. Hela poängen med en guide är ju att få bakgrundsfaktan och lite kuriosa, tyvärr försvåras detta en aning då vi inte begriper ett jota kinesiska.

-

Lite mindre nyvakna begav vi oss tillbaka mot bussen, som körde oss tillbaka till färjeläget. Tid fanns för shopping, och vi införskaffade oss varsin slangbella. Kan vara bra att ha i ryggsäcken om man blir rastlös eller hungrig. När resan fortsatte passerade vi det första av de tre stora passen, vilket var en riktigt mäktig känsla.

-

Vid middagstid bytte vi till en mindre båt som skulle ta oss uppför bifloden Daning, där tre mindre, men mer dramatiska pass finns. Turen gick ganska långsamt uppströms floden, så det fanns verkligen tid att begrunda landskapet. När vi åkt i lite drygt en timme var det dags att byta till en ännu mindre båt, som tog oss upp för en ännu mindre biflod. Förutom kylan och regnet var det en riktigt härlig upplevelse - fantastiska vyer!

-

Väl tillbaka på båten igen väntade samma väg tillbaka, vilket inte var lika spännande. Det som är intressant, men samtidigt skrämmande, är hur dammen har påverkat miljön. Man flyttade hela städer och gamla tempel uppför sluttningarna när vattennivån skulle höjas. Våra rumsgrannar berättade på knagglig engelska och desto bättre kroppsspråk hur den lilla bifloden hade förändrats - förut var den "bara" 20 meter djup, nu var den hela 170 meter djup (det satt mätstickor utmed vatenbrynet som bekräftade detta). Tydligen var det ganska stora protester världen över när bygget påbörjades, just på grund av att miljontals människor fick flytta, samt att fornlämningar och tempel lades under vatten. Det finns ju lite historia runt dessa flodstränder om man uttrycker det så, flodstränderna beräknas ha varit bebodda i över 7000 år - protesterna känns ju då ganska befogade. Dessvärre var jag inte så insatt i debatten på den tiden, då jag hade fullt sjå med att springa naken i vattenspridaren och lära mig cykla utan stödhjul.

-

Även om hela turen är oerhört vacker, kan jag tänka mig att den var betydligt mycket vackrare innan vattennivån höjdes med lite drygt 100 meter. Passen var naturligtvis ännu mer dramatiska då. Förutom att beundra naturen längs Daningfloden fick vi naturligtvis även posera med en hel del kineser på båtutflykten.

-

Väl tillbaka på färjan och Yangtsefloden igen passerade vi nummer två av de tre stora passen som finns på själva huvudfloden. Återigen mäktigt, men samtidigt ganska snarlikt mot vad vi tidigare sett under dagen. Duggregn och snålblåst gör dessutom att man inte vill stå ute alldeles för länge. Det som inte går att undvika är den otroligt täta trafiken av stora fartyg, främst fullastade med kol och malm. Även en hel del gods och fordon fraktas här på floden.

Efter skymningen väntade ett par timmars datorspel och varsin kareokelåt, innan vi gick tillbaka hit till hytten för att utföra våra vanliga kvällsrutiner. Fabian brukar läsa lite i sin bok, jag skriver er morgonläsning.

-

Over and out.

/Sam

Morsning! (Ber om ursäkt för oordningen här, en del inlägg laddades aldrig upp. Nu får ni dem i ordning - med bilder! Kommer att ladda upp inläggen eftersom, ni ska ju hinna med att läsa dem med...)

-

Kvart i sju bankade en stressad guide på dörren. Två nyvakna svenskar hade svårt att förstå varför, men de förstod att det var ganska bråttom. Rejält nyvkakna och med originella morgonfrisyrer följde de med strömmen av kineser, av från båten och upp mot bussarna.

-

Fortfarande nyvakna steg vi av bussen ett par minuter senare, vi hade nämligen kommit till "The White Emperor City", även om vi inte visste om det då. Vi trodde guiden rört ihop saker och gett oss biljetterna av misstag, men det visade sig att vi faktiskt hade betalat för spektaklet på förhand. Så värst intressant var det inte, men templet hade en vacker trädgård. Hela poängen med en guide är ju att få bakgrundsfaktan och lite kuriosa, tyvärr försvåras detta en aning då vi inte begriper ett jota kinesiska.

-

Lite mindre nyvakna begav vi oss tillbaka mot bussen, som körde oss tillbaka till färjeläget. Tid fanns för shopping, och vi införskaffade oss varsin slangbella. Kan vara bra att ha i ryggsäcken om man blir rastlös eller hungrig. När resan fortsatte passerade vi det första av de tre stora passen, vilket var en riktigt mäktig känsla.

-

Vid middagstid bytte vi till en mindre båt som skulle ta oss uppför bifloden Daning, där tre mindre, men mer dramatiska pass finns. Turen gick ganska långsamt uppströms floden, så det fanns verkligen tid att begrunda landskapet. När vi åkt i lite drygt en timme var det dags att byta till en ännu mindre båt, som tog oss upp för en ännu mindre biflod. Förutom kylan och regnet var det en riktigt härlig upplevelse - fantastiska vyer!

-

Väl tillbaka på båten igen väntade samma väg tillbaka, vilket inte var lika spännande. Det som är intressant, men samtidigt skrämmande, är hur dammen har påverkat miljön. Man flyttade hela städer och gamla tempel uppför sluttningarna när vattennivån skulle höjas. Våra rumsgrannar berättade på knagglig engelska och desto bättre kroppsspråk hur den lilla bifloden hade förändrats - förut var den "bara" 20 meter djup, nu var den hela 170 meter djup (det satt mätstickor utmed vatenbrynet som bekräftade detta). Tydligen var det ganska stora protester världen över när bygget påbörjades, just på grund av att miljontals människor fick flytta, samt att fornlämningar och tempel lades under vatten. Det finns ju lite historia runt dessa flodstränder om man uttrycker det så, flodstränderna beräknas ha varit bebodda i över 7000 år - protesterna känns ju då ganska befogade. Dessvärre var jag inte så insatt i debatten på den tiden, då jag hade fullt sjå med att springa naken i vattenspridaren och lära mig cykla utan stödhjul.

-

Även om hela turen är oerhört vacker, kan jag tänka mig att den var betydligt mycket vackrare innan vattennivån höjdes med lite drygt 100 meter (om kinesen hade rätt - 150 meter!). Passen var naturligtvis ännu mer dramatiska då. Förutom att beundra naturen längs Daningfloden fick vi naturligtvis även posera med en hel del kineser på båtutflykten.

-

Väl tillbaka på färjan och Yangtsefloden igen passerade vi nummer två av de tre stora passen som finns på själva huvudfloden. Återigen mäktigt, men samtidigt ganska snarlikt mot vad vi tidigare sett under dagen. Duggregn och snålblåst gör dessutom att man inte vill stå ute alldeles för länge. Det som inte går att undvika är den otroligt täta trafiken av stora fartyg, främst fullastade med kol och malm. Även en hel del gods och fordon fraktas här på floden.

Efter skymningen väntade ett par timmars datorspel och varsin kareokelåt, innan vi gick tillbaka hit till hytten för att utföra våra vanliga kvällsrutiner. Fabian brukar läsa lite i sin bok, jag skriver er morgonläsning.

-

Bron emellan de olika templen.

Tempelträdgården.

Det första av de tre passen.

Bild tagen inifrån själva passet.

Får man chansen att posera med Tom Cruise, då tar man den!

Vi diskuterade länge vilken seriefigur killen var lik, innan Fabian kom på att det var...

... Killen i Antz!

Heja regimen!

Nästan djupare än Viskan!

Våra störtsköna rumskompisar!

En bild från turen på den minsta bifloden.

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Följande inlägg skrivs ifrån en alldeles för kort sovbrits i de innersta delarna av Kina. För tillfället är jag på oerhört bra humör - Simon & Garfunkel i öronen, god mat i magen och Yangtse-flodens humusfärgade vatten några meter under mig. Dessutom ligger jag och småler åt en affärsidé jag kläckt. Den här gången är det nästintill vattentätt, det enda som fattas är lite cash. Några av er kanske fick höra mitt tjöt om att börja importera elcyklar en gång i tiden, dessvärre satte jag ju inte mina planer i verket den gången, vilket jag kanske skulle gjort med facit i hand. Kanske var jag inte fullt redo att bygga ett imperium då, som slapp 18-åring och ännu inte torr bakom öronen. Nu pratar vi om en helt annan människa - sporadisk skäggväxt, fjun på bröstet, världsvana och godtycklig hållning - med andra ord fullt redo att påbörja min resa mot förstasidan på DI.

-

Naturligtvis kan jag inte avslöja allt, men ni får en liten vink i alla fall.

Det enda som behövs är att jobba ihjäl sig en, högst 2 somrar. Efter detta kommer folk betala mig för att jobba åt mig, medan jag glider runt i världen. Kollar av mailen då och då och deklarerar en gång om året.

Låter ganska vattentätt va?

-

Så kära storebröder - det hela hänger på er. Ni får äran att köpa in er från start, följande gäller: 10 000 per procentenhet, max 15% per person. Ni bistår med hjälp, erfarenhet och likvida medel närsom det behövs. Eftersom vi alltid delat allt lika gör vi det även nu - 50% av eventuell vinst vid vidareförsäljning tillfaller er yngste lillebror. Kan ej kombineras med andra erbjudanden (Marcus, jag har mer söta bilder som borde motivera till en investering...).

-

Nåja, Yangtsefloden var det. Har som vanligt lite svårt att hålla tyst när jag har något att prata om. Sammanfattar dagen snabbt idag, John Blund kallar!

- Steg upp, åt frukost.

- Sanerade mig, försökte handtvätta lite kläder som luktade skunk efter hikingen. Luktade fortfarande skunk. Kläderna alltså.

- Hittade en flodkryssning för ungefär 800 kronor, vilket var ungefär 400 kronor billigare än den som hostellet erbjöd. Gjorde personalen griniga genom att göra det vi gör bäst och mest - jagar kronor.

- Promenerade bort igenom slumliknande områden i jakt på bank och Supermarket, hittade båda och småsprang hemåt med fulla matkassar. Förövrigt en väldigt välsorterad Supermarket. Paddor, krabbor och fiskar som simmade med magen eller sidan uppåt - allt i för små akvarietankar. Självplock gällde, håv fanns.

- Blev hämtade halv tre, buss till Wanszhou, fyra timmar bort, varifrån butturen avgick. Det gick ganska snabbt upp för oss att vi var de enda västerlänningarna på båten, och uppståndelsen blev stor var vi än gick. Ett par ville ta lite foton, och gestikulerade sedan om att de skulle äta och bjöd oss till bords. Vi tog med vår mat, och de tog med sin och tillsammans avnjöt vi en kvällsmat på översta däck. Deras engelska var ganska obefintlig, så runt bordet talades det mest teckenspråk.

- Vid 23-tiden stannade vi till vid ett 1800 år gammalt tempel, klätt i neonslingor. Vi hade inte betalt biljetten på förhand, och valde inte heller att köpa den på plats. De hade, som med mycket annat, varit tvungna att flytta templet för dammbygget.

- Gick till sängs i min alldeles för korta säng, skrev detta inlägg.

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Följande inlägg skrivs ifrån en alldeles för kort sovbrits i de innersta delarna av Kina. För tillfället är jag på oerhört bra humör - Simon & Garfunkel i öronen, god mat i magen och Yangtse-flodens humusfärgade vatten några meter under mig. Dessutom ligger jag och småler åt en affärsidé jag kläckt. Den här gången är det nästintill vattentätt, det enda som fattas är lite cash. Några av er kanske fick höra mitt tjöt om att börja importera elcyklar en gång i tiden, dessvärre satte jag ju inte mina planer i verket den gången, vilket jag kanske skulle gjort med facit i hand. Kanske var jag inte fullt redo att bygga ett imperium då, som slapp 18-åring och ännu inte torr bakom öronen. Nu pratar vi om en helt annan människa - sporadisk skäggväxt, fjun på bröstet, världsvana och godtycklig hållning - med andra ord fullt redo att påbörja min resa mot förstasidan på DI.

-

Naturligtvis kan jag inte avslöja allt, men ni får en liten vink i alla fall.

Det enda som behövs är att jobba ihjäl sig en, högst 2 somrar. Efter detta kommer folk betala mig för att jobba åt mig, medan jag glider runt i världen. Kollar av mailen då och då och deklarerar en gång om året.

Låter ganska vattentätt va?

-

Så kära storebröder - det hela hänger på er. Ni får äran att köpa in er från start, följande gäller: 10 000 per procentenhet, max 15% per person. Ni bistår med hjälp, erfarenhet och likvida medel närsom det behövs. Eftersom vi alltid delat allt lika gör vi det även nu - 50% av eventuell vinst vid vidareförsäljning tillfaller er yngste lillebror. Kan ej kombineras med andra erbjudanden (Marcus, jag har mer söta bilder som borde motivera till en investering...).

-

Nåja, Yangtsefloden var det. Har som vanligt lite svårt att hålla tyst när jag har något att prata om. Sammanfattar dagen snabbt idag, John Blund kallar!

- Steg upp, åt frukost.

- Sanerade mig, försökte handtvätta lite kläder som luktade skunk efter hikingen. Luktade fortfarande skunk. Kläderna alltså.

- Hittade en flodkryssning för ungefär 800 kronor, vilket var ungefär 400 kronor billigare än den som hostellet erbjöd. Gjorde personalen griniga genom att göra det vi gör bäst och mest - jagar kronor.

- Promenerade bort igenom slumliknande områden i jakt på bank och Supermarket, hittade båda och småsprang hemåt med fulla matkassar. Förövrigt en väldigt välsorterad Supermarket. Paddor, krabbor och fiskar som simmade med magen eller sidan uppåt - allt i för små akvarietankar. Självplock gällde, håv fanns.

- Blev hämtade halv tre, buss till Wanszhou, fyra timmar bort, varifrån butturen avgick. Det gick ganska snabbt upp för oss att vi var de enda västerlänningarna på båten, och uppståndelsen blev stor var vi än gick. Ett par ville ta lite foton, och gestikulerade sedan om att de skulle äta och bjöd oss till bords. Vi tog med vår mat, och de tog med sin och tillsammans avnjöt vi en kvällsmat på översta däck. Deras engelska var ganska obefintlig, så runt bordet talades det mest teckenspråk.

- Vid 23-tiden stannade vi till vid ett 1800 år gammalt tempel, klätt i neonslingor. Vi hade inte betalt biljetten på förhand, och valde inte heller att köpa den på plats. De hade, som med mycket annat, varit tvungna att flytta templet i och med dammbygget.

- Gick till sängs i min alldeles för korta säng, skrev detta inlägg.

-

Vi föredrog nudlar och bröd, den här killen gillade nog inte halvfabrikat...

Här är vi alla fyra. Hon var 27 och ganska välformad, han var 42 och hade stor mage och plånbok.

Kvällsvy i hamnen.

Neongudens tempel?

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Ont. Aj. Överallt faktiskt. Vader, lår, skinkor, rygg, axlar - ont! Stel som en pinne dessutom. Hela dagen har varit en enda stora krampkänning från kindbenen och neråt.

Det kan ha att göra med 8 timmars hiking igår, men jag drar inga förhastade slutsatser.

-

Även idag ringde klockan för tidigt. Känns tungt att ställa klockan på kvart i sju när man är på semester...

Vi begav oss mot tågstationen utan frukost för att försöka komma med 9-tåget till Chongqing, en 30-miljonersstad ganska nära Chengdu (uppgifterna går isär lite, 30 miljoner inkluderar stadens gigantiska utkanter - i själv staden bor det bara 10 miljoner...). Staden är belägen precis där Jialingfloden förenar sig med världens tredje längsta flod, Yangtzefloden (Changjiang, Långa floden). Dessvärre kom vi aldrig med 9-tåget, utan fick vänta på ett dubbelt så dyrt snabbtåg, som avgick 1½ timme senare. På tågstationen fick vi se en märklig syn - uppskattningsvis omkring 1000-talet värnpliktiga kineser.

-

Målet här är att ta en flodkryssning nedströms floden, i nordöstlig riktning, mot Shanghai. På vägen stannar vi bland annat till vid världens största kraftverksdamm, som när den står färdig 2011 skall täcka en niondel av hela Kinas elbehov. Årsproduktion hamnar över 100 TWh, vilket borde motsvara sisådär 70% av Sveriges totala elförbrukning (Farsgobben - rätta mig om jag är ute och cyklar!). Regeringen här beskriver det som tidernas mest imponerande byggnadsverk, men jag återkommer med ett objektivt litet omdöme om några dagar...

-

Dagen spenderades med en liten promenad längs floden, vi stannade även till vid flodstranden där ett halvkasst kinesiskt band spelade. Vi strosade sedan runt och kollade på de förfallna husen och urusla levnadsförhållandena, innan vi begav oss tillbaka till hostellet. De har en projektor och en filmhörna här, så jag och Fabian såg "The Station Agent". Riktigt sevärd, handlar om en introvert, tågintresserad dvärg. Som ni förstår kan en sådan story inte misslyckas - spring och hyr!

-

Efter filmen jobbade vi för fullt för att få bästa priset på kryssningen. 1000 spänn hamnar vi på, för själv båtresan och 3 extra utflykter. Blir till att köpa fiskegrejer imorgon, jag kan inte med att se allt vatten utan att få doppa kroken... Vi vet fortfarande inte om vi ska ta en 3- eller 4-dagarskryssning, men iväg kommer vi!

Har även jobbat på att hitta ett billigt sätt att ta sig till Taiwan, efter mycket om och men har vi nog lyckats hitta en färjelinje som ska ta oss till julen i Taipei...

-

Vi hörs antagligen om sisådär fyra-fem dagar, ha det fint tills dess!

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Ont. Aj. Överallt faktiskt. Vader, lår, skinkor, rygg, axlar - ont! Stel som en pinne dessutom. Hela dagen har varit en enda stora krampkänning från kindbenen och neråt.

Det kan ha att göra med 8 timmars hiking igår, men jag drar inga förhastade slutsatser.

-

Även idag ringde klockan för tidigt. Känns tungt att ställa klockan på kvart i sju när man är på semester...

Vi begav oss mot tågstationen utan frukost för att försöka komma med 9-tåget till Chongqing, en 30-miljonersstad ganska nära Chengdu (uppgifterna går isär lite, 30 miljoner inkluderar stadens gigantiska utkanter - i själv staden bor det bara 10 miljoner...). Staden är belägen precis där Jialingfloden förenar sig med världens tredje längsta flod, Yangtzefloden (Changjiang, Långa floden). Dessvärre kom vi aldrig med 9-tåget, utan fick vänta på ett dubbelt så dyrt snabbtåg, som avgick 1½ timme senare. På tågstationen fick vi se en märklig syn - uppskattningsvis omkring 1000-talet värnpliktiga kineser.

Jag är inte avundsjuk! Dessvärre kan ni inte se alla, hälften av killarna sitter bortom horisonten.

-

Målet här är att ta en flodkryssning nedströms floden, i nordöstlig riktning, mot Shanghai. På vägen stannar vi bland annat till vid världens största kraftverksdamm, som när den står färdig 2011 skall täcka en niondel av hela Kinas elbehov. Årsproduktion hamnar över 100 TWh, vilket borde motsvara sisådär 70% av Sveriges totala elförbrukning (Farsgobben - rätta mig om jag är ute och cyklar!). Regeringen här beskriver det som tidernas mest imponerande byggnadsverk, men jag återkommer med ett objektivt litet omdöme om några dagar...

-

Dagen spenderades med en liten promenad längs floden, vi stannade även till vid flodstranden där ett halvkasst kinesiskt band spelade. Vi strosade sedan runt och kollade på de förfallna husen och urusla levnadsförhållandena, innan vi begav oss tillbaka till hostellet. De har en projektor och en filmhörna här, så jag och Fabian såg "The Station Agent". Riktigt sevärd, handlar om en introvert, tågintresserad dvärg. Som ni förstår kan en sådan story inte misslyckas - spring och hyr!

Turbåtar i väntan på vårens turister.

-

Efter filmen jobbade vi för fullt för att få bästa priset på kryssningen. 1000 spänn hamnar vi på, för själv båtresan och 3 extra utflykter. Blir till att köpa fiskegrejer imorgon, jag kan inte med att se allt vatten utan att få doppa kroken... Vi vet fortfarande inte om vi ska ta en 3- eller 4-dagarskryssning, men iväg kommer vi!

Har även jobbat på att hitta ett billigt sätt att ta sig till Taiwan, efter mycket om och men har vi nog lyckats hitta en färjelinje som ska ta oss till julen i Taipei...

-

Vi hörs antagligen om sisådär fyra-fem dagar, ha det fint tills dess!

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Två trötta ynglingar steg upp till en kylig morgon för att bevittna soluppgången, som de hört så mycket gott om. Som ni ser på bilden lämnades inget mer att önska...

006

Fantastisk vacker soluppgång!

-

Efter detta bakslag begav vi oss tillbaka till hotellet för en liten tupplur, innan vi påbörjade vår resa nerför berget strax efter tio. Trappstegen var täckta av is och snö, både jag och Fabian höll på att ramla ett antal gånger. Efter ett tag kom vi ner till de argsinta aporna från dagen innan - den här gången fick vi se en apa som satt och käkade ur en kryddpåse. Kanske var det den från Fabians nudelpaket?

031

Så här glad kan man vara efter en kryddpåse.

-

Vägen ner var riktigt jobbig, speciellt då jag själv är riktigt förkyld. Lyckades tydligen hålla Fabian vaken större delen av natten med hostningar, men tydligen även en del högljutt pratande/skrikande på svengelska. Vi var väl inte i högform när vi jobbade oss ner genom molnen, speciellt jag kände mig riktigt risig. Dessutom var det inte rätt nerför, många partier tycktes gå mer uppför än nerför. Ganska frustrerande att stappla sig nerför trappor i tvåhundra meter, för att sedan gå upp 100 meter igen...

079

Svettig, trött och frustrerad!

-

Väl nedanför molnen hade vi en fantastisk utsikt på vår vandring. Turisterna var som bortblåsta och det enda som hördes var små porlande vattendrag, ett och annat brusande vattenfall och apskrik i fjärran. Vi hade dessvärre en tid att passa, till råga på allt gick vi fel. Vi valde omedvetet en mycket längre väg, men troligtvis även en vackrare. Dessvärre fanns det inte mycket tid att stanna och njuta av landskapet.

-

Efter ett par timmar kom vi till ett område med riktigt mycket apor, här blev Fabian påhoppad igen av en apa. Lyckades faktiskt få det hela på film - apan går försiktigt fram till Fabian, rycker honom lite i byxbenet innan han reser sig upp på bakbenen - och sticker ner handen i Fabians ficka! Som tur var hade vi båda vandringsstavar, som det funkade bra att mota bort aporna med.

-

Den sista biten höll vi väldigt högt tempo, klockan gick nämligen mot sex och vi var rädda att de sista bussarna skulle gå för dagen. Vi hade hört klockan 5 som sista tid, och hade räknat med att tvingas spendera ytterliggare en natt i närheten av berget, istället för att åka tillbaka till den småsömniga 10-miljonersstaden Chengdu.

-

Den sista biten sprang vi mer än vi gick, och ett par minuter innan 6 kom vi fram till busstationen. Vi hade en lapp med Chengdu skrivet på kinesiska, fick köpt biljetten rekordsnabbt och hoppade på bussen. Vi visste att vi var tvungna att byta i byn nära berget, men vi hade vaga förhoppningar om att ta oss till Chengdu samma kväll. Först trodde vi att vi var påväg upp på berget igen, men snart var vi på rätt spår. Väl på den lilla stationen i Emei började vi fråga oss för efter Chengdu, men det såg ganska dystert ut. Då dök hon upp - en frenetiskt kvinna som kom halvspringandes mot oss och ropade "Chengduuu, Chengduuu". Vi följde blint kvinnan mellan de olika bussarna, innan hon puttade in oss på en buss, trots att vi inte hade någon biljett. Vi slog oss ner på två lediga platser, men strax därefter berättade en tjej som satt framför oss att alla platser var numrerade, och att biljetterna var slut. Då dök hon upp igen - vår räddande ängel. Det blev ett farligt liv på bussen och vi vet inte vad som sades, men vi förstod att damen tog vårt parti och de andra kineserna var sura. Efter ett tag fick vi byta platser, tumultet lade sig lite och vi trängde in oss längst bak i hörnet. Kvinnan kom och sa "Money, money!" och vi betalade henne glatt. Hon kanske gjorde en femma på oss, men vi kom till Chengdu enligt plan!

-

Väl framme i Chengdu var det första vi såg ett McDonalds. Skräpmat har aldrig smakat så bra!

-

Imorgon beger vi oss till 30-miljonersstaden Chongqing, där vi tänkt leta upp en billigt flodkryssning på Yangtzefloden. Vi hörs!

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Två trötta ynglingar steg upp till en kylig morgon för att bevittna soluppgången, som de hört så mycket gott om. Som ni ser på bilden lämnades inget mer att önska...

Fantastisk vacker soluppgång!

-

Efter detta bakslag begav vi oss tillbaka till hotellet för en liten tupplur, innan vi påbörjade vår resa nerför berget strax efter tio. Trappstegen var täckta av is och snö, både jag och Fabian höll på att ramla ett antal gånger. Efter ett tag kom vi ner till de argsinta aporna från dagen innan - den här gången fick vi se en apa som satt och käkade ur en kryddpåse. Kanske var det den från Fabians nudelpaket?

Så här glad kan man vara efter en kryddpåse!

-

Vägen ner var riktigt jobbig, speciellt då jag själv är riktigt förkyld. Lyckades tydligen hålla Fabian vaken större delen av natten med hostningar, men tydligen även en del högljutt pratande/skrikande på svengelska. Vi var väl inte i högform när vi jobbade oss ner genom molnen, speciellt jag kände mig riktigt risig. Dessutom var det inte rätt nerför, många partier tycktes gå mer uppför än nerför. Ganska frustrerande att stappla sig nerför trappor i tvåhundra meter, för att sedan gå upp 100 meter igen...

Svettig, trött och frustrerad!

-

Väl nedanför molnen hade vi en fantastisk utsikt på vår vandring. Turisterna var som bortblåsta och det enda som hördes var små porlande vattendrag, ett och annat brusande vattenfall och apskrik i fjärran. Vi hade dessvärre en tid att passa, till råga på allt gick vi fel. Vi valde omedvetet en mycket längre väg, men troligtvis även en vackrare. Dessvärre fanns det inte mycket tid att stanna och njuta av landskapet.

-

Efter ett par timmar kom vi till ett område med riktigt mycket apor, här blev Fabian påhoppad igen av en apa. Lyckades faktiskt få det hela på film - apan går försiktigt fram till Fabian, rycker honom lite i byxbenet innan han reser sig upp på bakbenen - och sticker ner handen i Fabians ficka! Som tur var hade vi båda vandringsstavar, som det funkade bra att mota bort aporna med.

-

Den sista biten höll vi väldigt högt tempo, klockan gick nämligen mot sex och vi var rädda att de sista bussarna skulle gå för dagen. Vi hade hört klockan 5 som sista tid, och hade räknat med att tvingas spendera ytterliggare en natt i närheten av berget, istället för att åka tillbaka till den småsömniga 10-miljonersstaden Chengdu.

-

Den sista biten sprang vi mer än vi gick, och ett par minuter innan 6 kom vi fram till busstationen. Vi hade en lapp med Chengdu skrivet på kinesiska, fick köpt biljetten rekordsnabbt och hoppade på bussen. Vi visste att vi var tvungna att byta i byn nära berget, men vi hade vaga förhoppningar om att ta oss till Chengdu samma kväll. Först trodde vi att vi var påväg upp på berget igen, men snart var vi på rätt spår. Väl på den lilla stationen i Emei började vi fråga oss för efter Chengdu, men det såg ganska dystert ut. Då dök hon upp - en frenetiskt kvinna som kom halvspringandes mot oss och ropade "Chengduuu, Chengduuu". Vi följde blint kvinnan mellan de olika bussarna, innan hon puttade in oss på en buss, trots att vi inte hade någon biljett. Vi slog oss ner på två lediga platser, men strax därefter berättade en tjej som satt framför oss att alla platser var numrerade, och att biljetterna var slut. Då dök hon upp igen - vår räddande ängel. Det blev ett farligt liv på bussen och vi vet inte vad som sades, men vi förstod att damen tog vårt parti och de andra kineserna var sura. Efter ett tag fick vi byta platser, tumultet lade sig lite och vi trängde in oss längst bak i hörnet. Kvinnan kom och sa "Money, money!" och vi betalade henne glatt. Hon kanske gjorde en femma på oss, men vi kom till Chengdu enligt plan!

-

Väl framme i Chengdu var det första vi såg ett McDonalds. Skräpmat har aldrig smakat så bra!

-

Imorgon beger vi oss till 30-miljonersstaden Chongqing, där vi tänkt leta upp en billigt flodkryssning på Yangtzefloden. Vi hörs!

Och ja, som ni kanske märker matar jag bara in bilderna här nedanför - ursäkta att jag är så oambitiös!

Over and out.

/Sam

Det är tur att man har barnasinnet kvar...

Morsning!

-

Detta inlägg skrivs med köldstela fingrar, 3000 meter över havet. Herr Börjesson har åkt på årets förkylning och låter ensam som en förkyld förskoleklass, medan Fabian "Mr. Ekonomisk" Thomasson fann att en rejäl huvudvärk var att föredra, framför att betala ockerpris på vatten.

-

Klockan ringde som vanligt alldeles för tidigt för vårat tycke, dessutom var vårat rum oerhört kallt. Det går ju inte att betala extra för allt, så vi valde att frysa häcken av oss för en morgon, än att bli 10 kronor fattigare.

-

Vid halv tio satt vi på bussen mot högre höjder; vi gjorde det enkelt för oss och tog en buss ganska högt upp på berget. Det var mest en tidsfråga, men med facit i hand ångrar jag personligen inte att vi fuskade (det tror jag inte killen med migrän här intill, som somnade 19.30 lokal tid, gör heller). Den tunna luften och en förkylning som gör att man helst vill stanna i sängen är ingen bra kombination, speciellt inte för att bestiga ett berg på 3000 meter.

-

Resan började i ett tropiskt landskap och gick på serpentinvägar upp mot molnen. Utsikten och landskapet var fantastiskt, oerhört olikt allt annat jag sett, då jag aldrig varit i tropiska områden. Mt. Emei är förövrigt ett av de allra heligaste bergen i Kina, hit vallfärdar buddhister i stora mängder. Vi hade en ganska trevlig bussresa, ensamma västerlänningar som vi var, tillsammans med en buss kineser. Intresset var naturligtvis stort, vi fick även en liten lektion i kinesiska. Vi betalade 40 kronor för bussresan, vilket inte är något att säga om - naturligtvis var det inte slut här. För att komma in på bergsområdet var jag tvungen att betala 160 kronor, Fabian klarade sig som vanligt för halva priset, då hans ID-kort tydligen funkar som studentkort här... Det börjar bli smått enerverande att betala hutlösa priser för alla attraktioner. Större delen av pengarna går just dit - finns det något i det här landet som man skulle kunna ta betalt för, då gör man det, med råge dessutom. Som ett exempel kan ju nämnas att jag igår spenderade 40 kronor för mitt hotellrum och 4.50 för min middag på kvällen, medan bara inträdet till Buddhastatyn gick på 90 kronor...

-

Väl framme steg vi ut i ett isigt landskap, mitt i molnen. Efter en besvikelse till lunch begav vi oss äventyrslystna upp mot toppen. Vägen upp bestod av en otalig mängd trappsteg, men de flesta kineserna valde att ta kabinbanan upp ovan molnen. Ville man kunde man även få bevittna utsikten i en privat bärstol.

Det bekväma alternativet.

-

Efter bara några hundra meters promenad blev Fabian attackerad av en apa, som lyckades roffa åt sig en burk nudlar innan den fick smaka på en känga. Hela stället kryllade av alldeles för smarta apor och alldeles för dumma turister - en hel koloni med apor satt längs stigen och väntade på nästa offer. En apa hade roffat åt sig en vattenflaska, tuggat hål i botten och satt och drack ur den lite ledigt. Primaternas lilla näste var fullt av tomma förpackningar av alla dess slag...

Argsint liten sak.

-

Ganska snart blev även jag påhoppad, och det slog mig att djuren inte var att leka med. De ser ganska söta ut, men är stora och aggressiva. Fabian blev påhoppad en andra gång, denna gång blev han även biten.

Nyfiken liten sak.

-

Vandringen upp var ganska kämpig, trapporna kändes efter ett tag, dessutom var de som en isgata. När vi väl kom upp började jakten på hotell i närheten av toppen, två hotell skulle ha 600-700 kronor för deras billigaste rum, men snart hittade vi ett som tog 80 för ett dubbelrum - med separata sängar! Värme ingick dock inte, så vantar är att rekommendera om händerna måste ovanför täcket.

Till slut tröttnar man på alla formulär, som ändå ingen läser...

-

Efter att dumpat våra grejer på rummet traskade vi raskt uppför den sista biten av berget, väl där väntade oss en helt fantastisk utsikt, samt imponerande byggnadsverk. Vi hoppades på att få se en fin solnedgång och ett färgglatt ljusfenomen (innan mina bröder dumförklarar mig - ljusfenomenet jag syftar på är inte regnbågen) som tydligen utspelar sig i dimman ovan molnen. Dessvärre var det alldeles för mycket dimma, så det blev varken soligt eller något fenomen. Vi roade oss med att vandra runt toppens alla sidor en bra stund, innan vi vandrade tillbaka till hotellet med förhoppningar om en vacker soluppgång. Tydligen ska ljusfenomenet utspela sig även på morgonen, så vi håller tummarna för morgondagen...

Stairway to Heaven!

Buddhastaty på toppen av Mt. Emei.

Imponerande!

Me english like much!

Den här gubben ville ha ett kort med mig, så jag passade på att be fotografen ta ett med min kamera med. I bakgrunden får Fabian posera med sju olika kineser ur samma sällskap...

Ganska vacker utsikt...

En filosof ovan molnen.

-

Over and out /Sam

Morsning!

-

Klockan ringde alldeles för tidigt idag igen. Först på dagens schema stod ett besök till världens största Buddhastaty, inkarvad i bergsväggen utanför staden Leshan. Vid Buddhastatyn möts de tre floderna Min, Qinyi och Dadu. Statyn byggdes för att vaka över sjömännen i de farliga vattnen - och det fick positiv effekt. Kopiösa mängder bergsmaterial forslades ner i floden, vilket tydligen ska ha gjort att strömmarna ändrades till det bättre för sjömännen.

-

71 meter hög blickade han ut över vattnet, en riktigt stabil pjäs vill säga. Ganska imponerande bygge, speciellt med tanke på att det stod färdigt för 1100 år sedan. Bygget påbörjades i början av 600-talet, och var inte klart förrän knappt 300 år senare...

Allt tog som vanligt längre tid än planerat, vilket gjorde att vi kom till vår slutdestination, berget Emei, lite väl sent på dagen. Vi fick reda på att det inte gick att ta sig upp längre, utan välkomnades tillbaka klockan 7 på morgonen, för att ta en buss en bit upp på berget. Därifrån väntar ett antal timmars vandring förrän vi når toppen, 3000 meter över havet. Vi hoppas på att få en vacker solnedgång ovan molnen, samt en ännu vackrare soluppgång. Som ni säkert förstår så kommer det mängder av bilder!

-

Förövrigt blev vi mer eller mindre tvungna att ta in på ett mysigt hotell här nere i staden. 80 kronor för ett rum - och det är två separata sängar den här gången!

Förövrigt trodde jag att det var en rejäl skottlossning här nyss. Ganska snart förstod jag att det var fyrverkerier i görningen. Jag har aldrig varit med om kraftigare smällar, rätt på gatan dessutom! Fyrverkeribandet var flera meter långt, och bombardemanget höll på i säkert tio minuter. Det är sånt som händer här en vanlig måndagkväll.

-

Hörs kanske imorgon med lite solnedgångsbilder, ha det förträffligt tills dess!

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Klockan ringde alldeles för tidigt idag igen. Först på dagens schema stod ett besök till världens största Buddhastaty, inkarvad i bergsväggen utanför staden Leshan. Vid Buddhastatyn möts de tre floderna Min, Qinyi och Dadu. Statyn byggdes för att vaka över sjömännen i de farliga vattnen - och det fick positiv effekt. Kopiösa mängder bergsmaterial forslades ner i floden, vilket tydligen ska ha gjort att strömmarna ändrades till det bättre för sjömännen.

-

71 meter hög blickade han ut över vattnet, en riktigt stabil pjäs vill säga. Ganska imponerande bygge, speciellt med tanke på att det stod färdigt för 1100 år sedan. Bygget påbörjades i början av 600-talet, och var inte klart förrän knappt 300 år senare...

- Mäktigt!

- Det går ungefär en halv Thomasson på en nagel.

-

Allt tog som vanligt längre tid än planerat, vilket gjorde att vi kom till vår slutdestination, berget Emei, lite väl sent på dagen. Vi fick reda på att det inte gick att ta sig upp längre, utan välkomnades tillbaka klockan 7 på morgonen, för att ta en buss en bit upp på berget. Därifrån väntar ett antal timmars vandring förrän vi når toppen, 3000 meter över havet. Vi hoppas på att få en vacker solnedgång ovan molnen, samt en ännu vackrare soluppgång. Som ni säkert förstår så kommer det mängder av bilder!

-

Förövrigt blev vi mer eller mindre tvungna att ta in på ett mysigt hotell här nere i staden. 80 kronor för ett rum - och det är två separata sängar den här gången!

Förövrigt trodde jag att det var en rejäl skottlossning här nyss. Ganska snart förstod jag att det var fyrverkerier i görningen. Jag har aldrig varit med om kraftigare smällar, rätt på gatan dessutom! Fyrverkeribandet var flera meter långt, och bombardemanget höll på i säkert tio minuter. Det är sånt som händer här en vanlig måndagkväll.

-

Hörs kanske imorgon med lite solnedgångsbilder, ha det förträffligt tills dess!

-

Over and out.

/Sam

-Morsning!

-

Jag har en trevlig nyhet, men även resans hittills sjukaste historia - på ämnet nakenhet, missförstånd och kulturkrock.

-

Vi börjar med den trevliga biten.

Klockan 8 på morgonen satte vi oss i bilen för att ta oss till ett pandareservat i utkanten av Chengdu. Det var riktigt trevligt att se de små lulliga djuren, även om det såklart hade varit en helt annan sak att se dem i verkligheten. Nu är de ju uppfödda i fångeskap och tycktes finna sig ganska bra i att sitta på arslet och få allt serverat på silverfat. Parken hade även ett par röda pandor, eller kattbjörnar som de även kallas. Ganska fascinerande djur - som en räv till utseendet men en vaggande gång som påminde mer om en pandas. Den röda pandan och den mer välkända jättepandan lever naturligt i denna del av Kina, i högt belägna bambuskogar .

-

Senaste dygnet har varit händelserikt på många sätt. Det började när vi kom till vårat rum igårkväll, som vi trodde skulle innehålla två sängar. Istället fick vi en smal dubbelsäng, och ett ännu mindre täcke. Fabian somnade före mig, och när det var dags för mig att krypa till kojs kändes det otroligt fel att krypa ner under samma täcke. Då Fabian snabbt svarade med att snarka högljutt och roffa åt sig allt täcke, rotade jag snabbt igenom min packning och tog upp mitt sovlackan och sovsäck - man får hålla den manliga kärleken på någorlunda nivå, tänkte jag.

-

Efter pandareservatet käkade vi mat på vårat nya favoritställe - 6 kronor för en nudelrätt med kött som verkligen är hur god som helst. Vi har satt i oss 3 såna vardera det senaste dygnet...

-

Efter lunchen tog vi det lugnt på rummet, innan vi bestämde oss för att leta upp ett bad någonstans i staden. Först skulle jag bara ha tag i ett par badbyxor, detta gick sådär och istället inhandlades ett par alldeles för stora farfarskalsonger, som kanske skulle missuppfattas för att vara badshorts.

-

Badet var ganska lyxigt, naturligtvis skulle vi även bli uppassade av efterhängsna betjänter som nyfiket iaktog oss, även under ombytet. Efter att ha badat och bastat ett bra tag bestämde jag mig för att försöka få en billig massage - här började missförstånden. Ett tiotal kineser stod som frågetecken när jag försökte med "Massage - how much?". Efter lite gestikulerande och knagglig hjälp med tolkning från en äldre kines var jag övertygad om jag snart skulle få en massage för 80 kronor.

-

Ganska snart insåg jag att det hela kanske var en dum idé. När jag väl kommer in på spaområdet ser jag alldeles för många nakna kinesiska män. Jag hade ett nyfiket litet följe av passuppare som granskade mig noggrant när jag blev ombedd att näcka inför en intresserad samling människor. Det hela kändes oerhört obehagligt när jag visades till massagebänken av en kille i min ålder. Jag tänkte att det var försent att banga ur, att det bara var att bita i det sura äpplet och acceptera att allt inte riktigt är som hemma. Det som jag trodde sig vara massage skulle visa sig vara en alltför detaljerad kroppsskrubbning, så kallad peeling.

Hundhuvudet!

Morsning!

-

Jag har en trevlig nyhet, men även resans hittills sjukaste historia - på ämnet nakenhet, missförstånd och kulturkrock. För er som skiter i pandor och bara vill skratta - hoppa ner till avsnittet skrivet i kursiv stil.

-

Vi börjar med den trevliga biten.

Klockan 8 på morgonen satte vi oss i bilen för att ta oss till ett pandareservat i utkanten av Chengdu. Det var riktigt trevligt att se de små lulliga djuren, även om det såklart hade varit en helt annan sak att se dem i verkligheten. Nu är de ju uppfödda i fångeskap och tycktes finna sig ganska bra i att sitta på arslet och få allt serverat på silverfat. Parken hade även ett par röda pandor, eller kattbjörnar som de även kallas. Ganska fascinerande djur - som en räv till utseendet men en vaggande gång som påminde mer om en pandas. Den röda pandan och den mer välkända jättepandan lever naturligt i denna del av Kina, i högt belägna bambuskogar.

Kan tillägga att "the international superstar Jackie Chan" har skänt en miljon till projektet - stor gärning av en liten man!

Här syns den lilla krabaten, den röda pandan, eller kattbjörnen som den även kallas.

-

Senaste dygnet har varit händelserikt på många sätt. Det började när vi kom till vårat rum igårkväll, som vi trodde skulle innehålla två sängar. Istället fick vi en smal dubbelsäng, och ett ännu mindre täcke. Fabian somnade före mig, och när det var dags för mig att krypa till kojs kändes det otroligt fel att krypa ner under samma täcke. Då Fabian snabbt svarade med att snarka högljutt och roffa åt sig allt täcke, rotade jag snabbt igenom min packning och tog upp mitt sovlackan och sovsäck - man får hålla den manliga kärleken på någorlunda nivå, tänkte jag.

-

Efter pandareservatet käkade vi mat på vårat nya favoritställe - 6 kronor för en nudelrätt med kött som verkligen är hur god som helst. Vi har satt i oss 3 såna vardera det senaste dygnet...

-

Efter lunchen tog vi det lugnt på rummet, innan vi bestämde oss för att leta upp ett bad någonstans i staden. Först skulle jag bara ha tag i ett par badbyxor, detta gick sådär och istället inhandlades ett par alldeles för stora farfarskalsonger, som kanske skulle missuppfattas för att vara badshorts.

-

Badet var ganska lyxigt, naturligtvis skulle vi även bli uppassade av efterhängsna betjänter som nyfiket iaktog oss, även under ombytet. Efter att ha badat och bastat ett bra tag bestämde jag mig för att försöka få en billig massage - här började missförstånden. Ett tiotal kineser stod som frågetecken när jag försökte med "Massage - how much?". Efter lite gestikulerande och knagglig hjälp med tolkning från en äldre kines var jag övertygad om jag snart skulle få en massage för 80 kronor.

-

Följande stycke ger en djup inblick i den manliga anatomin. Känsliga läsare varnas!

-

Ganska snart insåg jag att det hela kanske var en dum idé. När jag väl kommer in på spaområdet ser jag alldeles för många nakna, kinesiska män. Jag hade ett nyfiket följe av passuppare som granskade mig noggrant, när jag blev ombedd att näcka inför den iakttagande samlingen människor. Det hela kändes oerhört obehagligt när jag naken visades till massagebänken av en kille i min egen ålder. Jag tänkte att det var försent att banga ur, att det bara var att bita i det sura äpplet och acceptera att allt inte riktigt är som hemma. Det som jag trodde sig vara massage skulle visa sig vara en alltför detaljerad kroppsskrubbning, så kallad peeling.

-

Att ligga där naken och utlämnad, samtidigt som en annan man skrubbar död hud från ens fram- och baksida är inget jag vill rekommendera - om du kan - låt bli!

Obehaget växte inom mig när han började peela mina innanlår. När mannen i fråga tvingade mig att vresa visste jag inte var jag skulle ta vägen. Inget skulle lämnas åt slumpen.

Killen tog rätt och slätt ett stabilt tag om både dase och klockspel, för att sedan utföra en noggrann peeling - där man verkligen inte vill ha det. När denna alldeles för intima behandling var över, sprang jag genast bort till den allmäna poolen där Fabian befann sig. Smått chockad och med skakiga ord berättade jag om mitt trauma, men medlidande var inte att räkna med. Fabian vred sig i några av de värsta skrattsalvorna i mannaminne. Helt klart resans mest obehagliga - och för den delen roligaste - historia.

-

Behandlingen i sig var inte ovanlig - i stort sett alla män därinne valde att få mellangården skrubbad av en annan man. Hade jag bara vetat det innan så hade utgången varit en annan.

-

Glömde säga att vi såg lite grillade hundhuvuden på gatan häromdagen. Tror jag låter bli att smaka faktiskt.

Imorgon drar vi upp på ett berg i 3-4 dagar, så räkna inte med uppdatering. Ha det bra tills vi hörs!

-

Over and out.

/En smått chockad 20-åring

-

Morsning! (Följande inlägg skrevs under grav tristess och innehåller stora mängder ointressant fakta - har du inte tid eller lust att läsa, hoppa över!)

-

Vi hade räknat med en välbehövlig sovmorgon innan vi satte oss på tåget till Chengdu. Till vårt förtret var tågresan betydligt längre än väntat, omkring 15 timmar skulle det ta att åka tåg mellan Xi'an och Chengdu.

Då vi inte ville spendera mer tid i Xi'an, utan hellre jobbade för att hinna till Shanghai några dagar innan den 20:onde och Hongkong innan nyår, bestämde vi oss för att ta ett tidigt morgontåg. Alternativet var att vänta ytterliggare en dag i Xi'an för ett nattåg, eller att ta ett tåg mitt på dagen och ha en sittplats i dryga 17 timmar - och dessutom komma fram mitt i natten...

-

De billiga sittplatserna var slut, istället fick vi bita i det sura äpplet och betala det dubbla priset för en sovbrits under en dagsfärd. Vi blev dyrt och heligt lovade ett tåg klockan 5 på morgonen, som endast skulle ta lite drygt 12 timmar, och därför vara framme tidigt på lördag kväll. Istället bokade killen på hostellet ett tåg vid halv sju, som dessutom tog 4 timmar längre, vilket gör att vi kommer fram vid 23-tiden. Känns måttligt kul att börja leta efter boendet vid den tiden på kvällen...

En ung och rebellisk Herr Thomasson lät sig naturligtvis inte finnas i detta felsteg, utan lät sin åsikt bli hörd i receptionen. Kanske har vi tur och får något som plåster på såren.

-

Väl på tåget var allt som vanligt, själv somnade jag efter någon minut medan Fabian roade sig med film på iPoden.

Först vid middagstid vaknade jag upp ur min dvala, sedan dess har jag roat mig med att skriva om gårdagens besök vid terrakottaarmén, samt beskådat det fascinerande landskapet. Vi har åkt rakt söderut, och det märks en ganska klar skillnad i landskap och vegetation (Haha, vad komiskt! Precis när jag skrev föregående mening tittade jag ut genom fönstret - och fick se resans första apelsinträd!).

-

Förutom att skriva, tänka och titta har jag själv återigen agerat sevärdhet. Två olika kineser har under dagen satt sig mittemot mig, för att begrunda vartenda ansiktsdrag i mitt märkliga ansikte. De sätter sig där, en halvmeter ifrån en, och släpper inte en med blicken på flera minuter. Även om man tittar upp och ler lite besvärat, möts man endast av ett ännu större och betydligt gulare leende. De påminner ganska mycket om små barn, som inte har lärt sig att det är fult att stirra. De skäms inte heller för att lite diskret andas i mitt öra och kolla på de konstiga tecknen jag skriver på min dator.

De är inte diskreta precis - här utmanar Fabian killen i arga leken!

-

Resan har gått igenom en vacker dalgång, ända sedan jag vaknade har vi följt flodens humusfärgade vatten. Denna del av Kina skiljer sig ganska avsevärt ifrån neonen och kommersen i mångmiljonstäder som Peking och Xi'an - här bor folk i hus som inte ser ut att kunna klara nästa storm - dagen består inte heller av att sitta i en bilkö och andas in smog, utan av att bära in skörden och skaffa mat för dagen. (Förövrigt kom en utav de fascinerade killarna tillbaka och satte sig mittemot mig nu igen... Eller nej, nu står han och kollar på varje ord jag skriver. Nehej, nu dansar han - jag filmar!)

-

Såhär såg landskapet ut. Förövrigt liknade floden mest en byggarbetsplats, varför vet jag inte...

-

Dagar som denna ger även mycket tid över till att tänka, först och främst på vad jag ska göra med mitt liv. Sen jag lämnade gymnasiet har det här med högskolestudier bara blivit mer och mer oklart. Alternativen blir bara fler och fler, till en början var jag helt och hållet inställd på biologi- och miljöstudier, nu är valet inte lika självklart. Journalistik, industriell ekonomi, handel, samhällsvetenskapliga biten i största allmänhet, lärarstudier - valen är lika många som de är varierande. Jag är sugen på att komma igång att läsa nästa höst, samtidigt som det känns ganska idiotiskt att börja läsa innan jag vet vad jag vill hålla på med. Att starta eget känns fortfarande lika lockande, kanske väger det över lite för industriell ekonomi just därför. Att jobba inom etern eller resebranschen är såklart även det ett spännande alternativ.

-

På något sätt skulle det kännas ganska dumt att komma hem på vårkanten och ha ytterliggare lite drygt ett år innan studier, men om det nu blir så är jag grymt sugen på att göra en vintersäsong inom resebranschen - varför inte Karibien? Kanske ett Working Holiday i Australien eller Nya Zeeland under nästa vinterhalvår, vi får helt enkelt se när jag kommer hem. Förhoppningen med den här resan var att framtidsplanerna skulle klarna lite - hittills har det gått åt helt fel håll...

-

Over and out.

/Sam

Vi hade räknat med en välbehövlig sovmorgon innan vi satte oss på tåget till Chengdu. Till vårt förtret var tågresan betydligt längre än väntat, omkring 15 timmar skulle det ta att åka tåg mellan Xi'an och Chengdu.

Då vi inte ville spendera mer tid i Xi'an, utan hellre jobbade för att hinna till Shanghai några dagar innan den 20:onde och Hongkong innan nyår, bestämde vi oss för att ta ett tidigt morgontåg. Alternativet var att vänta ytterliggare en dag i Xi'an för ett nattåg, eller att ta ett tåg mitt på dagen och ha en sittplats i dryga 17 timmar - och dessutom komma fram mitt i natten...

-

De billiga sittplatserna var slut, istället fick vi bita i det sura äpplet och betala det dubbla priset för en sovbrits under en dagsfärd. Vi blev dyrt och heligt lovade ett tåg klockan 5 på morgonen, som endast skulle ta lite drygt 12 timmar, och därför vara framme tidigt på lördag kväll. Istället bokade killen på hostellet ett tåg vid halv sju, som dessutom tog 4 timmar längre, vilket gör att vi kommer fram vid 23-tiden. Känns måttligt kul att börja leta efter boendet vid den tiden på kvällen...

En ung och rebellisk Herr Thomasson lät sig naturligtvis inte finnas i detta felsteg, utan lät sin åsikt bli hörd i receptionen. Kanske har vi tur och får något som plåster på såren.

-

Väl på tåget var allt som vanligt, själv somnade jag efter någon minut medan Fabian roade sig med film på iPoden.

Först vid middagstid vaknade jag upp ur min dvala, sedan dess har jag roat mig med att skriva om gårdagens besök vid terrakottaarmén, samt beskådat det fascinerande landskapet. Vi har åkt rakt söderut, och det märks en ganska klar skillnad i landskap och vegetation (Haha, vad komiskt! Precis när jag skrev föregående mening tittade jag ut genom fönstret - och fick se resans första apelsinträd!).

-

Förutom att skriva, tänka och titta har jag själv återigen agerat sevärdhet. Två olika kineser har under dagen satt sig mittemot mig, för att begrunda vartenda ansiktsdrag i mitt märkliga ansikte. De sätter sig där, en halvmeter ifrån en, och släpper inte en med blicken på flera minuter. Även om man tittar upp och ler lite besvärat, möts man endast av ett ännu större och betydligt gulare leende. De påminner ganska mycket om små barn, som inte har lärt sig att det är fult att stirra. De skäms inte heller för att lite diskret andas i mitt öra och kolla på de konstiga tecknen jag skriver på min dator.

-

Resan har gått igenom en vacker dalgång, ända sedan jag vaknade har vi följt Yangtzeflodens humusfärgade vatten. Denna del av Kina skiljer sig ganska avsevärt ifrån neonen och kommersen i mångmiljonstäder som Peking och Xi'an - här bor folk i hus som inte ser ut att kunna klara nästa storm - dagen består inte heller av att sitta i en bilkö och andas in smog, utan av att bära in skörden och skaffa mat för dagen. (Förövrigt kom en utav de fascinerade killarna tillbaka och satte sig mittemot mig nu igen... Eller nej, nu står han och kollar på varje ord jag skriver. Nehej, nu dansar han - jag filmar!)

-

Dagar som denna ger även mycket tid över till att tänka, först och främst på vad jag ska göra med mitt liv. Sen jag lämnade gymnasiet har det här med högskolestudier bara blivit mer och mer oklart. Alternativen blir bara fler och fler, till en början var jag helt och hållet inställd på biologi- och miljöstudier, nu är valet inte lika självklart. Journalistik, industriell ekonomi, handel, samhällsvetenskapliga biten i största allmänhet, lärarstudier - valen är lika många som de är varierande. Jag är sugen på att komma igång att läsa nästa höst, samtidigt som det känns ganska idiotiskt att börja läsa innan jag vet vad jag vill hålla på med. Att starta eget känns fortfarande lika lockande, kanske väger det över lite för industriell ekonomi just därför. Att jobba inom etern eller resebranschen är såklart även det ett spännande alternativ.

-

På något sätt skulle det kännas ganska dumt att komma hem på vårkanten och ha ytterliggare lite drygt ett år innan studier, men om det nu blir så är jag grymt sugen på att göra en vintersäsong inom resebranschen - varför inte Karibien? Kanske ett Working Holiday i Australien eller Nya Zeeland under nästa vinterhalvår, vi får helt enkelt se när jag kommer hem. Förhoppningen med den här resan var att framtidsplanerna skulle klarna lite - hittills har det gått åt helt fel håll...

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

På schemat för dagen stod den över 2000 år gamla terrakottaarmén, den huvudsakliga anledningen till att vi och de flesta andra backpackers stannar till i Xi'an på sin Kinaresa.

Vi fixade resan dit på egen hand; Kollektivtrafiken i Kina är ganska billig. 50 öre för bussresan till tåg- och busstationen, varifrån långdistansbussarna gick. Där fick vi betala hutlösa 14 kronor fick vi betala för tur- och returresan till terrakottaarmén.

-

Efter en timmes bussfärd förstod vi att vi snart var framme vid målet. Vägkanterna kantades av butiker som sålde terrakottasoldater, alltifrån minityrmodeller till fullskalig storlek. Kommersen blev inte sämre när vi väl var på plats - runtomkring entréportarna hade det växt fram ett krimskrams- och restaurangmecka som fick tankarna att fara till Ullaredstrakten.

-

Även om det var lågsäsong var det en hel del folk på plats, flertalet asiatiska turister men även en hel del västerlänningar hade letat sig hit.

Vi hade fått tips om att börja i omvänd ordning - vanligast är att folk börjar med den största och mest imponerande utställningshallen utav de 3, för att sedan se de mindre imponerande hallarna 2 och 3. Vanligt är även att folk avslutar med en film som ger all bakgrundsfakta, dessvärre var biografen stängd för ombyggnad under vårt besök.

-

Vi började alltså med hall 3, för att sedan gå över till den större hall 2 och avsluta med den största hall 3. Vi hade alla höga förväntningar på utställningen, kanske alldeles för höga. Naturligtvis var utställningen oerhört imponerande, men den här av soldater vi hade förväntat oss att se var inte så mycket till här. Hela hall 1 var av någon anledning ännu inte helt utgrävd, så någon gigantisk armé med 6000 soldater som vi föreställt oss var det alltså inte. Det som är anmärkningsvärt är detaljrikedomen, att ingen soldat är den andra lik samt den kunskap kineserna besatt redan för 2200 år sedan. Som ett exempel kan vi nämna att flera av de svärd som påträffats fortfarande var rakbladsvassa, på något sätt hade de stått emot tidens tand. Undersökningar visade att de var täckta med ett lager av krom som motverkade korrosionen - något som återupptäcktes av tyskar och amerikaner 1937 och 1950...

-

Terrakottaarmén var naturligtvis väl värd besöket, även om den inte lämnade oss lika hänförda som den kinesiska muren gjorde. Det är nog ett ganska tydligt tecken på att vi börjar bli ganska fulla med intryck ifrån utställningar, byggnadsverk och museer. Det har varit lite som en 40 dagar lång sightseeing, även om Mongoliet var ett avbrott. Resan är nu påväg att gå in i en annan fas, vi lämnar Xi'an tidigt imorgon bitti för att bege oss till Chengdu. Där ska vi först besöka ett välkänt pandareservat, innan vi ger oss på berget Emei, 3000 meter högt. 5 dagar beräknas det att ta, förhoppningsvis blir det en höjdpunkt på resan. Det finns små vandrarhem längs med vägen upp, förhoppningsvis kan jag få ett par schyssta bilder på en soluppgång ovan molnen!

Efter Chengdu väntar en kryssning på Yangtzefloden, upp till Shanghai.

I fortsättningen kommer det alltså bli mer naturupplevelser än sightseeing i storstäder, något som är fulltnödvändigt och som vi båda ser fram emot riktigt, riktigt mycket!

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

På schemat för dagen stod den över 2000 år gamla terrakottaarmén, den huvudsakliga anledningen till att vi och de flesta andra backpackers stannar till i Xi'an på sin Kinaresa.

Vi fixade resan dit på egen hand; Kollektivtrafiken i Kina är ganska billig. 50 öre för bussresan till tåg- och busstationen, varifrån långdistansbussarna gick. Där fick vi betala hutlösa 14 kronor fick vi betala för tur- och returresan till terrakottaarmén.

-

Efter en timmes bussfärd förstod vi att vi snart var framme vid målet. Vägkanterna kantades av butiker som sålde terrakottasoldater, alltifrån minityrmodeller till fullskalig storlek. Kommersen blev inte sämre när vi väl var på plats - runtomkring entréportarna hade det växt fram ett krimskrams- och restaurangmecka som fick tankarna att fara till Ullaredstrakten.

-

Även om det var lågsäsong var det en hel del folk på plats, flertalet asiatiska turister men även en hel del västerlänningar hade letat sig hit.

Vi hade fått tips om att börja i omvänd ordning - vanligast är att folk börjar med den största och mest imponerande utställningshallen utav de 3, för att sedan se de mindre imponerande hallarna 2 och 3. Vanligt är även att folk avslutar med en film som ger all bakgrundsfakta, dessvärre var biografen stängd för ombyggnad under vårt besök.

-

Vi började alltså med hall 3, för att sedan gå över till den större hall 2 och avsluta med den största hall 3. Vi hade alla höga förväntningar på utställningen, kanske alldeles för höga. Naturligtvis var utställningen oerhört imponerande, men den här av soldater vi hade förväntat oss att se var inte så mycket till här. Hela hall 1 var av någon anledning ännu inte helt utgrävd, så någon gigantisk armé med 6000 soldater som vi föreställt oss var det alltså inte. Det som är anmärkningsvärt är detaljrikedomen, att ingen soldat är den andra lik samt den kunskap kineserna besatt redan för 2200 år sedan. Som ett exempel kan vi nämna att flera av de svärd som påträffats fortfarande var rakbladsvassa, på något sätt hade de stått emot tidens tand. Undersökningar visade att de var täckta med ett lager av krom som motverkade korrosionen - något som återupptäcktes av tyskar och amerikaner 1937 och 1950...

Hall 3.

Hall 2.

Hall 1.

-

Killarna som behövde lite omplåstring innan de ställdes ut.

Skönt att se att killen som hade hand om hästsvansarna hade humor!

Vissa bar huvudet högre än andra.

Vad mer kan man begära!? Cooking nice says it all!

-

Terrakottaarmén var naturligtvis väl värd besöket, även om den inte lämnade oss lika hänförda som den kinesiska muren gjorde. Det är nog ett ganska tydligt tecken på att vi börjar bli ganska fulla med intryck ifrån utställningar, byggnadsverk och museer. Det har varit lite som en 40 dagar lång sightseeing, även om Mongoliet var ett avbrott. Resan är nu påväg att gå in i en annan fas, vi lämnar Xi'an tidigt imorgon bitti för att bege oss till Chengdu. Där ska vi först besöka ett välkänt pandareservat, innan vi ger oss på berget Emei, 3000 meter högt. 5 dagar beräknas det att ta, förhoppningsvis blir det en höjdpunkt på resan. Det finns små vandrarhem längs med vägen upp, förhoppningsvis kan jag få ett par schyssta bilder på en soluppgång ovan molnen!

Efter Chengdu väntar en kryssning på Yangtzefloden, upp till Shanghai.

I fortsättningen kommer det alltså bli mer naturupplevelser än sightseeing i storstäder, något som är fullt nödvändigt och som vi båda ser fram emot riktigt, riktigt mycket!

-

Avslutar bilderna från Xi'an med en bild från dess stadsmur, som byggdes under 1300-talet.

Maffigt var ordet!

-

Over and out.

/Sam

-

Morsning!

-

Tidigt på torsdagsmorgonen äntrade vi staden Xi'an, som ett flertal gånger varit huvudstad under dess 3000 år gamla historia. Numera bor det ungefär 6 miljoner människor i staden.

-

Efter att ha stuvat in grejerna på vårat mysiga hostel begav vi oss ut för att bekanta oss med staden.

Staden har ett stort trumtorn, samt ett stort klocktorn. I klocktornet såg vi även på en ganska urusel konsert med kinesisk musik - ett gäng fruntimmer stod i påfågeldräkter och klinkade på gnälliga instrument.

Klocktornet.

-

Efter klocktornet begav vi oss mot trumtornet, som låg precis i närheten. Det såg ungefär exakt likadant ut som klocktornet, skillnaden var kanske som ni förstår att istället för gigantiska klockor fanns det gigantiska trummor. Vi betalade även en liten slant för att få slå tre slag på den största trumman - ganska mäktigt ljud vill jag lova!

Trumtornet, samt två herrar i en livlig diskussion.

-

Efter detta tog vi en glass i solen, innan vi begav oss mot de muslimska kvarteren i staden. Här köpte jag en klocka, undvek dock Rolex-kopiorna och köpte en stilren, enkel klocka för 50 kronor (Jag ligger lite efter med bloggandet, i skrivande stund var det 30 timmar sen jag köpte den - och den går fortfarande!). Inte hela världen om jag slarvar bort den med andra ord.

-

Kinas första moské ligger i dessa kvarter. Då det byggdes på 600-talet tänkte vi att det kunde vara väl värt ett besök. Ganska intressant att se en moské byggd i kinesisk stil, dessvärre fick vi inte gå in och se allt. De hade lite skrifter som var över 1000 år gamla, dessvärre skulle imamen ta en tupplur i det rummet så ett besök kom inte på tal.

Bild inifrån moskéområdet.

-

Efter moskén käkade vi lite, dessvärre hittade vi ingen parkbänk, utan fick slå oss ner på en trottoarkant. Solen sken och vi njöt i ett antal sekunder innan vi blev en stor attraktion. Ganska snart stod det ett tiotal människor runt om oss och tittade storögt på de konstiga, ljushyllta varelserna. En kille stannade i säkert 3-4 minuter, någon meter ifrån oss. Det börjar bli ganska enerverande att folk står och stirrar på en i ett par minuter.

Vi uppskattar att de är diskreta när de iakttar oss.

-

Efter att vi agerat sevärdheter blev det lite shopping. Jag köpte ett par nya jeans, mina gamla började falla i bitar. Dessutom behövde de verkligen tvättas, men har inte riktigt vågat då det förmodligen är smutsen som hållt dem samman.

-

Over and out.

/Sam

.....

-

Jag vet inte om jag är kapabel till att skriva just nu. Ett sting av saknad lamslog just min späda pojkkropp. Strax efter avgången från Pingyaos station insåg jag att jag verkligen lämnat min älskade bakom mig, den som verkligen betydde allt i nuläget. Ett avsked är alltid tufft, speciellt när det finns så mycket känslor inblandade. När avskedet sedan inte blir som man tänkt sig, gör det inte saken bättre. Det kändes så äkta den här gången - jag brydde mig inte om förpackningen, det var insidan allt handlade om.

Den som tröstade mig när jag hade hemlängtan.

Den jag kunde sluta handen om, i vetskap om att den inte skulle släppa taget förrän jag gjorde det.

Den som gav mig energi när jag behövde det som mest.

Den som fick mig att förnimma barndomens glada dagar, innan jag blev så trind att morsan slutade att köpa Hönökaka.

- Jag glömde kaviartuben i kylen.

-

Glömde att säga att vi tog massage igår. 60 kronor för 60 minuter är helt okej ändå. Den var ett par klasser bättre än den jag fick sist, även om det fanns vissa bitar man kan vara utan. Rumpmassage med ett stabilt tumgrepp i närheten av dödens dal är inget jag efterfrågar...

-

Dagen var ganska avslappnad, efter en sovmorgon tog vi oss till ett stort tunnelsystem som låg en timmes bilfärd utanför staden. Inget vet när eller av vem tunnlarna byggdes, bara att de byggdes i militärt syfte, uppskattningsvis mellan 1000-talet och 1500-talet. Tunnelsystemet var 10 kilometer långt, men endast 1 kilometer var öppen för allmänheten. Mycket av tunnlarna hade rasat igen vid jordbävningar......

-

Jag vet inte om jag är kapabel till att skriva just nu. Ett sting av saknad lamslog just min späda pojkkropp. Strax efter avgången från Pingyaos station insåg jag att jag verkligen lämnat min älskade bakom mig, den som verkligen betydde allt i nuläget. Ett avsked är alltid tufft, speciellt när det finns så mycket känslor inblandade. När avskedet sedan inte blir som man tänkt sig, gör det inte saken bättre. Det kändes så äkta den här gången - jag brydde mig inte om förpackningen, det var insidan allt handlade om.

Den som tröstade mig när jag hade hemlängtan.

Den jag kunde sluta handen om, i vetskap om att den inte skulle släppa taget förrän jag gjorde det.

Den som gav mig energi när jag behövde det som mest.

Den som fick mig att förnimma barndomens glada dagar, innan jag blev så trind att morsan slutade att köpa Hönökaka.

- Jag glömde kaviartuben i kylen.

-

Glömde att säga att vi tog massage igår. 60 kronor för 60 minuter är helt okej ändå. Den var ett par klasser bättre än den jag fick sist, även om det fanns vissa bitar man kan vara utan. Rumpmassage med ett stabilt tumgrepp i närheten av dödens dal är inget jag efterfrågar...

-

Dagen var ganska avslappnad, efter en sovmorgon tog vi oss till ett stort tunnelsystem som låg en timmes bilfärd utanför staden. Inget vet när eller av vem tunnlarna byggdes, bara att de byggdes i militärt syfte, uppskattningsvis mellan 1000-talet och 1500-talet. Tunnelsystemet var 10 kilometer långt, men endast 1 kilometer var öppen för allmänheten. Mycket av tunnlarna hade rasat igen vid jordbävningar.

.....

-

Jag vet inte om jag är kapabel till att skriva just nu. Ett sting av saknad lamslog just min späda pojkkropp. Strax efter avgången från Pingyaos station insåg jag att jag verkligen lämnat min älskade bakom mig, den som verkligen betydde allt i nuläget. Ett avsked är alltid tufft, speciellt när det finns så mycket känslor inblandade. När avskedet sedan inte blir som man tänkt sig, gör det inte saken bättre. Det kändes så äkta den här gången - jag brydde mig inte om förpackningen, det var insidan allt handlade om.

Den som tröstade mig när jag hade hemlängtan.

Den jag kunde sluta handen om, i vetskap om att den inte skulle släppa taget förrän jag gjorde det.

Den som gav mig energi när jag behövde det som mest.

Den som fick mig att förnimma barndomens glada dagar, innan jag blev så trind att morsan slutade att köpa Hönökaka.

- Jag glömde kaviartuben i kylen.

-

Glömde att säga att vi tog massage igår. 60 kronor för 60 minuter är helt okej ändå. Den var ett par klasser bättre än den jag fick sist, även om det fanns vissa bitar man kan vara utan. Rumpmassage med ett stabilt tumgrepp i närheten av dödens dal är inget jag efterfrågar...

-

Dagen var ganska avslappnad, efter en sovmorgon tog vi oss till ett stort tunnelsystem som låg en timmes bilfärd utanför staden. Inget vet när eller av vem tunnlarna byggdes, bara att de byggdes i militärt syfte, uppskattningsvis mellan 1000-talet och 1500-talet. Tunnelsystemet var 10 kilometer långt, men endast 1 kilometer var öppen för allmänheten. Mycket av tunnlarna hade rasat igen vid jordbävningar.

En utav ingångarna. Tunnelsystemet hittades av en bonde som ville bygga ett litet skyddsrum.

-

Förövrigt blev vi otroligt utstirrade igen, den här gången värre än någonsin. En grupp kineser gick rätt och slätt fram till oss och våran guide, och granskade oss från topp till tå, som om vi kom från en annan planet. En annan kvinna gick fram och ställde sig en meter ifrån mig, ruskade om sin son som hon hade på armen och pekade mig rätt upp i ansiktet, samtidigt som hon sa något till pojken. Man känner sig som en vandrande sevärdhet i det här landet...

-

Efter tunnlarna gick vi upp i det högsta tornet i den gamla staden och tittade på solnedgången. Riktigt vackert, Pingyao är en väldigt mysig stad!

Utsikt över huvudgatan.

-

Efter detta gick vi hem till hostellet, spelade lite biljard och tog det lugnt. Vi gick även ut och åt - jag körde på en nudelsoppa och pannkakor - Fabian på stekta bönor och vitlök, med ris därtill. Först fick Herr Thomasson in riset, men efter att ha väntat på huvudrätten så länge att riset började kallna, förklarade han att riset blev kallt. Riset försvann och in kom varmrätten, som hann bli kall innan det nya riset kom...

.

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Dagen har varit lika innehållslös som den var behövlig. Efter en hektisk tid i Peking är det fantastiskt skönt att komma till en liten mindre stad, som vi nu har gjort i och med resan till Pingyao. Staden är full av gamla byggnader, ett par av dem omkring 700 år gamla. Gatorna är charmiga och turisterna lyser med sin frånvaro såhär års - staden är högt belägen och termometern kryper under 0-strecket.

-

Dagen började med en rejäl tupplur, innan vi skulle gå och leta efter banken. På vägen fastnade vi i en omgång fjäderboll, innan Fabian tog ut sina pengar. Som vanligt gällde samma regler - du är välkommen att spela, vare sig du är talanglös eller tandlös.

-

I närheten av hostellet råkade jag fastna i ytterliggare två omgångar, spelet går inte att motstå. Fabian begav sig mot hostellet, medan jag fastnade i ett man-mot-man parti med en äldre herre på gatan. Det blir stor uppståndelse när västerlänningen spelar; ur alla små butiker tittar folk ut och undrar vad det är för en konstig sak på deras lilla gata...

Morsning!

-

Dagen har varit lika innehållslös som den var behövlig. Efter en hektisk tid i Peking är det fantastiskt skönt att komma till en liten mindre stad, som vi nu har gjort i och med resan till Pingyao. Staden är full av gamla byggnader, ett par av dem omkring 700 år gamla. Gatorna är charmiga och turisterna lyser med sin frånvaro såhär års - staden är högt belägen och termometern kryper under 0-strecket.

-

Dagen började med en rejäl tupplur, innan vi skulle gå och leta efter banken. På vägen fastnade vi i en omgång fjäderboll, innan Fabian tog ut sina pengar. Som vanligt gällde samma regler - du är välkommen att spela, vare sig du är talanglös eller tandlös.

-

I närheten av hostellet råkade jag fastna i ytterliggare två omgångar, spelet går inte att motstå. Fabian begav sig mot hostellet, medan jag fastnade i ett man-mot-man parti med en äldre herre på gatan. Det blir stor uppståndelse när västerlänningen spelar; ur alla små butiker tittar folk ut och undrar vad det är för en konstig sak på deras lilla gata...

-

Uppehållsrummet/restaurangen på vårat hostel. Che och Bobban tittar på biljard, medan Mao hänger lite i skymundan, på en vägg bakom luftvärmepumpen...

-

Over and out.

/Sam

Morsning! (Hoppas inte ni missat bilderna från muren!)

-

Måndagen användes till att ta det lugnt och ladda batterierna. Då man ständigt matas med intryck behövs även de dagarna. Jag passade på att blogg lite och packa ihop alla mina saker. Jag och Fabian gick även ut och åt två gånger, innan vi begav oss till tåget vid 17.30. Vi tog farväl av Katie och Ashley, som vi delat skratt och kroppsodör med i lite drygt tre veckor. Förmodligen möts vi i Xi'an om några dagar, vilket som så ska jag och Fabian försöka hälsa på dem i England i sommar. Fantastiskt resesällskap får jag säga!

Mor och far säger farväl.

-

Efter detta var det dags att åka lokaltåg till Pingyao. Staden är ganska högt belägen, 12 timmars tågresa från Peking. Vi valde den billigaste sovplatsen - den trånga bädden, längst upp under taket. Mina 188 cm, samt det faktum att jag är smidig som ett större vapenskåp, gjorde det hela till ett äventyr.

Nog för att en kines som är liten till växten hade kunnat klämma sig in ganska smärtfritt däruppe - men utrymmet i denna lilla brits fick hytterna på Transsibiriska att te sig som sviter i jämförelse. Eftersom det inte fanns lämplig förvaringsplats i närheten, samt att vi var ganska ovilliga att ställa vår packning obevakad, fick packningen helt enkelt dela plats med oss i sängen. Det blev inte mer plats över, om vi säger så...

Jag hade i alla fall gott om plats för benen...

-

Over and out.

/Sam

Backpackpackers

En resa till Sydostasien med båt och tåg. Varberg, Finland, Ryssland, Mongoliet, Kina, Vietnam, Laos, Nya Zeeland och Australien - så ser planerna ut nu!

Dag 67 - Nyår i Hongkong

Dag 66 - Multikulturella Hongkong

Dag 65 - Skökor och casino!

Dag 64 - Fotopromenad i Macao

Dag 63 (Del 2) - Casinotime!

Dag 63 - På ett Internetkafé i Macao

Dag 62 - Mot Macao

Dag 61 - Juldagen i Taiwan

Dag 60 - En första och sista jul i exil

Dag 59 - 23:e december och bar överkropp

Dag 58 - Tåg till Xiamen

Dag 57 - Hangzhou - En solnedgång vid Västsjön

Dag 56 - Från Shanghai till Hangzhou

Dag 55 - Mer shopping och Shanghai World Financial Center, 92:a våningen

Dag 54 - Shopping i Shanghai

Dag 53 - Shanghai - Rent samvete, inte lika rena underkläder.

Dag 52 - Suzhou till Shanghai

Dag 51 - Rundvandring i Suzhou

Dag 50 - I Marco Polos fotspår - Mot Suzhou, Österns Venedig

Dag 49 - Världens största kraftverksdamm

Dag 48 - Heldag på Yangtse

Dag 47 - Kryssning på Yangtsefloden

Dag 46 - Chongqing

Dag 45 - 8 timmars hiking i trappor...

Dag 44 - Mt. Emei

Dag 43 - Världens största Buddhastaty, samt ankomst till Emei

Dag 42 - Nakenhet över gränsen

Dag 41 - Tankar från ett tåg till Chengdu

Dag 40 - Terrakottaarmén

Dag 39 - Xi'an

Dag 38 - Att lämna någon man älskar

Dag 37 - Pingyao

Dag 36 - Farväl till Peking