Backpackpackers -

Morsning!

-

Efter gårdagens lilla misslyckande med att komma upp i tid satte vi alla alarm som gick att uppbringa. Igår kväll bestämde vi oss även för att hänga med på en arrangerad tur, istället för att göra allt själva som det var tänkt från början. 180 kronor för sisådär 20 mils resa och en guide kunde vara värt pengarna, tänkte vi. Istället för att åka till närliggande, turistanpassade bitar av muren bestämde vi oss för att vandra mellan Jinshaling och Simatai. Ett riktigt lyckat drag skulle det visa sig - orestaurerade, 500 år gamla delar av muren, utmanande vandring som stundtals påminde mer om klättring - samt relativt få turister. Ett underbart väder med molnfri himmel gjorde inte saken sämre.

-

06.50 stod föraren i receptionen, vi var alla laddade inför en utav resans höjdpunkter. Efter 3 timmars bilresa stod vi där, vid foten av berget i Jinshaling. Efter två biljetter på cirka 40 kronor vardera började vi gå upp mot muren. Ganska snabbt fick vi sällskap av efterhängsna människor som ville guida oss. Snart hade vi alla mer eller mindre ett plåster vid sidan av oss, utan att vi ens tittat åt deras håll. Fast besluten att inte bli lurad eller krävd på pengar igen stannade jag därför upp i en trappa och knöt mina skosnören överdrivet omsorgsfullt, i hopp om att min parasit skulle fortsätta.

-

Tji fick jag, han stod där tålmodigt och väntade utan att säga ett ord. Istället gjorde jag en lång rush uppför trapporna till muren, väl där stannade jag och flämtade ut. Naturligtvis dröjde det inte många sekunder innan jag hörde ett välbekant flämtande i min nacke... Efter att ha rytit till sisådär ett halvt dussin gånger om att jag redan hade en guide och inte behövde ytterliggare en, inte ville bli förföljd eller att jag inte behövde en personlig fotograf började budskapet sjunka in och jag blev lämnad i fred.

-

Timmarna som följde var bland de bästa i mitt liv, jag tror aldrig jag har vandrat på en vackrare plats. Underbart väder, fantastiskt landskap i kombination med ett utav historiens mest imponerande byggnadsverk gjorde det hela till en dag jag aldrig glömmer. Vi var alla lika hänförda och begeistrade - en riktigt lyckad tripp villsäga!

-

Vandringen var 13 km lång och väl värd både resan dit och ansträngningen. Stundtals var trappstegen borta och lutningen var mycket brant, både händer och fötter behövdes för att ta sig fram. Räckena var borta på många ställen och en del stenar kunde vara lösa, sträckan är inget för barn precis...

-

Ungefär halvvägs kom vi in på den delen av sträckan som tillhör Simatai, här visade vi upp den andra biljetten vi köpte vid vandringens början. Här passade jag och Fabian på att äta vår matsäck. Förmodligen är det den vackraste plats jag någonsin ätit på, uttorkad Hönökaka har heller aldrig smakat så gott.

-

Muren var efter detta restaurerad på vissa ställen och vandringen blev lättare. Utsikten var fenomenal, det här är en dröm för varje person som är fotointresserad. Förövrigt blev det nytt rekord på en dag - omkring 600 foton...

-

Efter cirka 3½ timme började vi nå slutet av vandringen - en liten vacker dalgång med ett grönskimrande vattendrag, dessvärre uppdämt till en kraftverksdamm, men ändå en otroligt vacker plats.

-

Efter detta begav vi oss hemåt. Jag var tvungen att fixa lite grejer på Pearl Market - hårddisken jag köpte häromdagen hade jag nog prutat lite hårt på, det visade sig att kabeln fattades... På väg in i Pearl Market fick jag en armbåge i sidan - tjejen med käppen och aggresionsproblem hade inte glömt mig!

Det blev även en tröja, ett par kallingar och två t-shirts innan jag begav mig hemåt.

-

Efter detta var det dags att se lite stormatcher, så vi begav oss till en sportbar här i stan som sände matcherna. Först såg vi slutet av Everton - Liverpool, efter detta började Arsenal - Chelsea. Ashley är ett riktigt Arsenalfan, så humöret var inte på topp när Chelsea vann med 0-3...

-

Naturligtvis kunde jag inte misssa El Classico, årets match, även om matchen började 02.00 lokal tid. Ashley var ganska nedstämd och de andra två är totalt ointresserade av fotboll, så jag fick avnjuta fotbollskonst på egen hand. Grymt kul att Barca vann och Zlatan avgjorde, när jag nu stannade uppe och kollade på honom!

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Efter gårdagens lilla misslyckande med att komma upp i tid satte vi alla alarm som gick att uppbringa. Igår kväll bestämde vi oss även för att hänga med på en arrangerad tur, istället för att göra allt själva som det var tänkt från början. 180 kronor för sisådär 20 mils resa och en guide kunde vara värt pengarna, tänkte vi. Istället för att åka till närliggande, turistanpassade bitar av muren bestämde vi oss för att vandra mellan Jinshaling och Simatai. Ett riktigt lyckat drag skulle det visa sig - orestaurerade, 500 år gamla delar av muren, utmanande vandring som stundtals påminde mer om klättring - samt relativt få turister. Ett underbart väder med molnfri himmel gjorde inte saken sämre.

-

06.50 stod föraren i receptionen, vi var alla laddade inför en utav resans höjdpunkter. Efter 3 timmars bilresa stod vi där, vid foten av berget i Jinshaling. Efter två biljetter på cirka 40 kronor vardera började vi gå upp mot muren. Ganska snabbt fick vi sällskap av efterhängsna människor som ville guida oss. Snart hade vi alla mer eller mindre ett plåster vid sidan av oss, utan att vi ens tittat åt deras håll. Fast besluten att inte bli lurad eller krävd på pengar igen stannade jag därför upp i en trappa och knöt mina skosnören överdrivet omsorgsfullt, i hopp om att min parasit skulle fortsätta.

-

Tji fick jag, han stod där tålmodigt och väntade utan att säga ett ord. Istället gjorde jag en lång rush uppför trapporna till muren, väl där stannade jag och flämtade ut. Naturligtvis dröjde det inte många sekunder innan jag hörde ett välbekant flämtande i min nacke... Efter att ha rytit till sisådär ett halvt dussin gånger om att jag redan hade en guide och inte behövde ytterliggare en, inte ville bli förföljd eller att jag inte behövde en personlig fotograf började budskapet sjunka in och jag blev lämnad i fred.

-

Timmarna som följde var bland de bästa i mitt liv, jag tror aldrig jag har vandrat på en vackrare plats. Underbart väder, fantastiskt landskap i kombination med ett utav historiens mest imponerande byggnadsverk gjorde det hela till en dag jag aldrig glömmer. Vi var alla lika hänförda och begeistrade - en riktigt lyckad tripp villsäga!

-

Vandringen var 13 km lång och väl värd både resan dit och ansträngningen. Stundtals var trappstegen borta och lutningen var mycket brant, både händer och fötter behövdes för att ta sig fram. Räckena var borta på många ställen och en del stenar kunde vara lösa, sträckan är inget för barn precis...

-

Ungefär halvvägs kom vi in på den delen av sträckan som tillhör Simatai, här visade vi upp den andra biljetten vi köpte vid vandringens början. Här passade jag och Fabian på att äta vår matsäck. Förmodligen är det den vackraste plats jag någonsin ätit på, uttorkad Hönökaka har heller aldrig smakat så gott.

-

Muren var efter detta restaurerad på vissa ställen och vandringen blev lättare. Utsikten var fenomenal, det här är en dröm för varje person som är fotointresserad. Förövrigt blev det nytt rekord på en dag - omkring 600 foton...

-

Efter cirka 3½ timme började vi nå slutet av vandringen - en liten vacker dalgång med ett grönskimrande vattendrag, dessvärre uppdämt till en kraftverksdamm, men ändå en otroligt vacker plats.

-

Efter detta begav vi oss hemåt. Jag var tvungen att fixa lite grejer på Pearl Market - hårddisken jag köpte häromdagen hade jag nog prutat lite hårt på, det visade sig att kabeln fattades... På väg in i Pearl Market fick jag en armbåge i sidan - tjejen med käppen och aggresionsproblem hade inte glömt mig!

Det blev även en tröja, ett par kallingar och två t-shirts innan jag begav mig hemåt.

-

Efter detta var det dags att se lite stormatcher, så vi begav oss till en sportbar här i stan som sände matcherna. Först såg vi slutet av Everton - Liverpool, efter detta började Arsenal - Chelsea. Ashley är ett riktigt Arsenalfan, så humöret var inte på topp när Chelsea vann med 0-3...

-

Naturligtvis kunde jag inte misssa El Classico, årets match, även om matchen började 02.00 lokal tid. Ashley var ganska nedstämd och de andra två är totalt ointresserade av fotboll, så jag fick avnjuta fotbollskonst på egen hand. Grymt kul att Barca vann och Zlatan avgjorde, när jag nu stannade uppe och kollade på honom!

-

Förväntansfull!

Fabian njuter av utsikten.

Ganska sönderfallen del av muren, Jinshaling.

Strategiskt välplacerade utkikstorn.

The Long and Winding Road...

- Jag har ätit min matsäck med sämre utsikt.

Nästa ända framme vid målet. Ganska utmattade, men som ni kanske förstår av bilderna ovan - lyriska över vad vi sett. Bildtexter kändes ganska överflödiga...

Framme vid målet!

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Här kommer en liten summering av lördagens äventyr, mer hinns inte med just nu då John Blund kallar. Man kan ju inte missa El Classico bara för att man är i Peking, eller hur? Dessvärre började matchen 02.00 här...

-

På schemat för dagen stod kinesiska muren, men eftersom vi försov oss skiftade vi om i helgens schema. Istället blev det cykelhyra på lördagen, och muren på söndagen.

-

Målet med utflykten var Sommarpalatset, som ligger en bra bit ifrån hostellet. För att komma dit korsade vi mer eller mindre hela stadskärnan, vilket tog lite drygt en timme. Kändes lite smått livsfarligt att cykla här, men fram kom vi utan skador. På vägen passerade vi OS-arenan, fågelboet, samt iskuben där Phelps satte alla sina världsrekord i simningen.

-

Sommarpalatset var oerhört stort och pompöst, men även utsmyckningarna och detaljerna är häpnadsväckande. Arkitekturen påminde mycket om den i Förbjudna staden och Himmelspalatset, vilket gjorde att en hel del kändes igen. Palatset ligger vid en sjö, som dessvärre var ganska uttorkad. Sjön påminde därför mer om ett träsk, som i kombination med Pekingsmogen och höstvindar inte gav en alltför somrig inramning. Här passade jag även på att äta resans sämsta lunch. Jag beställde in något som skulle likna en ankgryta, dessvärre var det inte kött från anka utan snarare ben från anka...

-

I stort sett allting i Sommarpalatset är återuppbyggt, eftersom det mesta blev nerbränt av allierade britter och fransmän 1860.

Den Långa Korridoren, som byggdes 1750. Om jag inte minns fel var det för att Kejsarinnan skulle slippa bli blöt medan hon gick mellan de olika delarna. 728 meter lång och mer än 8000 färgmålningar...

-

Efter detta cyklade vi hem igen för att inta den obligatoriska Pekingankan. Gott smakade det, men inte så mycket mer. På vägen hem från restaurangen stötte jag på en liten ensam kille i tioårsåldern, som stod och sköt en liten tygboll mot en betongvägg. Jag såg mitt tioåriga jag i killen, och passade på att lattja lite med honom. Han blev själaglad av lite sällskap, förhoppningsvis har han även lärt sig hur man slår en tunnel nu...

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Här kommer en liten summering av lördagens äventyr, mer hinns inte med just nu då John Blund kallar. Man kan ju inte missa El Classico bara för att man är i Peking, eller hur? Dessvärre började matchen 02.00 här...

-

På schemat för dagen stod kinesiska muren, men eftersom vi försov oss skiftade vi om i helgens schema. Istället blev det cykelhyra på lördagen, och muren på söndagen.

-

Målet med utflykten var Sommarpalatset, som ligger en bra bit ifrån hostellet. För att komma dit korsade vi mer eller mindre hela stadskärnan, vilket tog lite drygt en timme. Kändes lite smått livsfarligt att cykla här, men fram kom vi utan skador. På vägen passerade vi OS-arenan, fågelboet, samt iskuben där Phelps satte alla sina världsrekord i simningen.

-

Sommarpalatset var oerhört stort och pompöst, men även utsmyckningarna och detaljerna är häpnadsväckande. Arkitekturen påminde mycket om den i Förbjudna staden och Himmelspalatset, vilket gjorde att en hel del kändes igen. Palatset ligger vid en sjö, som dessvärre var ganska uttorkad. Sjön påminde därför mer om ett träsk, som i kombination med Pekingsmogen och höstvindar inte gav en alltför somrig inramning. Här passade jag även på att äta resans sämsta lunch. Jag beställde in något som skulle likna en ankgryta, dessvärre var det inte kött från anka utan snarare ben från anka...

-

I stort sett allting i Sommarpalatset är återuppbyggt, eftersom det mesta blev nerbränt av allierade britter och fransmän 1860.

-

Efter detta cyklade vi hem igen för att inta den obligatoriska Pekingankan. Gott smakade det, men inte så mycket mer. På vägen hem från restaurangen stötte jag på en liten ensam kille i tioårsåldern, som stod och sköt en liten tygboll mot en betongvägg. Jag såg mitt tioåriga jag i killen, och passade på att lattja lite med honom. Han blev själaglad av lite sällskap, förhoppningsvis har han även lärt sig hur man slår en tunnel nu...

-

Over and out.

/Sam

Ska det va, så ska det va!

Fågelboet.

Den Långa Korridoren, som byggdes 1750. Om jag inte minns fel var det för att Kejsarinnan skulle slippa bli blöt medan hon gick mellan de olika delarna... 728 meter lång och mer än 8000 färggranna målningar.

Tjusigt!

Utsikt från Sommarpalatset.

Tre gossar på baksidan av Sommarpalatset.

Marmorbåt vid Sommarpalatset.

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

(ETT MEDDELANDE TILL TROGNA LÄSARE: DEN UTLOVADE FORTSÄTTNINGEN PÅ FÖRRFÖRRA INLÄGGET ÄR NU UPPLADDAD!)

Dagen började med en välförtjänt sovmorgon och fortsatte med lite slappande vid datorn, innan jag och Fabian begav oss till det närliggande Lamatemplet. Stort, pompöst och överdådigt dekorerat - precis enligt regelboken. Det som var lite spännande var att det var ett aktivt tempel, munkarna traskade runt i sina färgglada dräkter och rökelsen låg som en en liten dimma över tempelområdet. I ett utav templen fanns det en Buddhastaty som tydligen var ett Guiness-rekord. Statyn kunde stoltsera med 18 meter ovanför markytan, samt 8 meter under densamma. Det speciella med statyn är att den är uthuggen ur ett enda träd, trädslaget är vitt sandelträ. Ganska maffig staty!

(Ando och Love, det här var tröjan jag snackade om!)

Lite smått detaljrikt.

-

Efter templet begav vi oss mot en matmarknad som finns här i stan. På vägen passerade vi en vacker katedral, som ni ser på bilden nedan. På matmarknaden serverades alla möjliga vidriga tilltugg, det ena vidrigare än det andra. De flesta fick mig till en början att kväljas, men tillslut gav jag vika för grupptrycket. Inte för att jag skulle få för mig att käka en spindel, ormskinn eller en kokong, men lite smaskigt fick man ju tugga i sig!

För ett tag trodde jag att var tillbaka i Ryssland, men det finns faktiskt en väldigt vacker katedral här i Peking, som vi passerade på väg till matmarknaden.

-

Larver, gräshoppor, flygfän, kokonger, spindlar, sjöhästar och paddor. Mums!

Gräshoppa, mina vänner, gräshoppa. Skorpionstjärt till förrätt. "Just like Kentucky Fried Chicken!" - Ashley

-

Jag är ju inte den som viker ner mig för grupptryck (jag vill inte skriva att jag är feg), medan Fabian, Katie och Ashley försökte bräcka varandra i äckliga saker. De fyra bilderna på Ashley nedan sammanfattar ganska bra hur det brukade se ut...

Jag stod ganska tryggt bakom kameran och skrattade...

-

Vid matmarknaden blev jag återigen påmind om världen utanför vår lilla bubbla; jag och Fabian köpte lite mat vi inte orkade äta upp, jag slängde denna i en papperskorg i närheten. Ganska snart stod det en äldre herre och åt samma portion jag just kastat i papperskorgen. Det är såna tillfällen som får en att känna sig ganska illa till mods när man är ute och reser, själv tycker man att maten är sanslöst billig och man har råd att köpa precis vad man vill, ett par gånger om. Mannen såg otroligt skygg och skamsen ut, men ångrar ändå att jag inte knackade han på axeln och lät honom välja något gott...

-

Då jag vill få lite sömn väntar jag med dagens inlägg till imorgon, ligger ju en dag efter med bloggen. Kan avslöja att besöket till muren inte gick enligt plan, vill inte röja några detaljer men kan avslöja att jag fick lite mer än de två timmar jag pratade om i förra inlägget...

-

Hoppas att återvända imorgon med två inlägg, ha det bra tills dess!

-

Over and out.

/Sam

Jag har massa lustigt att berätta om, plus att jag inte avslutade det förra inlägget. Hatar att ligga efter i bloggandet, dessvärre ringer klockan om 2 timmar så det är kanske dags att krypa till kojs.

-

Man vill ju inte vara trött när man ska vandra fyra timmar på den kinesiska muren, eller?

-

Over and out.

/Sleepy

Morsning!

-

Efter ett iskallt dopp i poolen på morgonen slöt Fabian upp, det var dags för den efterlängtade hotellfrukosten. Buffén stod framdukad och vi plockade på oss så mycket vi kunde bära - mer än en gång. Med en mättnadskänsla som annars bara infinner sig på julafton gick vi smått dubbelvikta från frukosten. Kall mjölk kom sån en skänk från ovan, även om den inte kan jämföras med ett kallt glas från Wapnö...

-

Efter frukosten slängde jag ihop mina grejer jag skulle fortsätta ha med mig på resan, och skickade med Martin resten hem. Vinterjackan är nu ett minne blott, samt lite andra grejer jag inte behöver. Vinterkängorna behåller jag ett tag till och skickar hem dem med Martin när jag (förhoppningsvis) träffar honom i Shanghai några dagar innan jul. Även om det förmodligen inte är så länge tills vi ses härnäst, kändes det ganska tungt att säga hejdå - det var nämligen en påminnelse om att man är ganska långt hemifrån och kommer fortsätta vara det ett bra tag till. Det var oerhört kul att ses en snabbis. Hönökakan, kaviaren och mjölkchokladen var det inget fel på heller!

-

Efter frukosten begav vi oss mot Maos mausoleum som ligger mitt på Himmelska fridens torg. Säkerheten var ungefär likadan som den vid Lenins mausoleum, proceduren var även den så gott som samma. Det första som mötte oss vid ingången till mausoleumet var en stor stenbyst av Mao. Personkulten kring Mao i Kina är otroligt mycket större än vad den är kring Lenin i Ryssland. Många ryssar är väldigt kritiska till Lenins närvaro på röda torget; Så gott som varje kines köpte en blomma som de lade ner framför stenbysten av Mao. En annan skillnad st äderna emellan är att försäljarna inte viftar med Maos lilla röda i Moskva... Jag får säga att de har lyckats väldigt bra med hjärntvättningen här!

Vad beträffar Mao så låg han mest där och gjorde inte så mycket väsen av sig, insvept i en röd flagga med hammaren och skäran på. Precis som Lenin såg även Mao ut att komma direkt från Madame Tussauds.

Tre gossar framför Himmelska fridens torg och Maos mausoleum.

Ett litet monument på baksidan av mausoleumet.

-

Efter ett ha sett på Maos invaxade tryne roade jag mig att fotografera lite människor på vägen till Himmelspalatset, som var nästa mål för dagen. Just människor finns det ganska gott om här i Kina, så jag hade en del motiv.

En söt gumma som försökte sälja krimskrans.

Mr. Colgate, som vilje sälja Kinaflaggor.

Hur bedrövligt det än låter är inlevelse A och O.

-

Efter detta hände återigen en mindre trevlig incident. Då vi hade en bra bit att gå bestämde vi oss för att ta en liten cykelkärra till Himmelspalatset. Naturligtvis förhandlade vi om precis innan avresa, de lovade att det skulle kosta tre yuan. Vi ville även betala innan vi satte oss i vagnen och försökte sätta pengarna i handen på vår chaufför, men han tyckte att han lika gärna kunde ta pengarna lite senare.

Glada och ovetande!

-

Fem-tio minuter senare var vi framme, då plockar Ashleys och Katies förare fram en lapp och pekar på en tur där det står 300 yuan. Då vi verkligen inte åkt på någon tur blev vi ganska vansinniga. Stämningen blev ganska obehaglig när föraren gav sig och började slita i Fabian, Fabian markerade dock hans felsteg ganska rejält och killen insåg att han nog inte skulle ge sig på honom. Istället sprang de ikapp Katie och började dra i henne, även detta markerade vi ganska tydligt. De insåg nog att det inte var någon idé när det går två av dom på en av oss killar... Vi närmade även oss en vältrafikerad gata och hotade med polisen, då lugnade de ner sig avsevärt. Vår förare fortsatte dock att gorma, som tur var var det för att jag missförstod honom lite - han nöjde sig nu med att få 3 yuan per person, istället för 3 för båda som vi fattat det...

UPDATE!

Himmelspalatset var otroligt stort och imponerande, men påminde ganska mycket om den Förbjudna staden. Efter ett tag tycks intrycken smälta samman, tempel läggs till tempel och entréavgift till entréavgift. Det är nackdelen med en resa som den här; Även då det finns dagar som inte är så innehållsrika blir det stundtals för mycket att ta in. Naturligtvis är vi medvetna om att det är fantastiska saker vi ser och upplever, men ibland känns det som att det är svårt att uppskatta allting när man väl ser det - samtidigt vill man inte bara sitta inne och titta in i en vägg, det gäller ju att se sig om.

Bilder ifrån Himmelspalatset.

Inuti Himmelspalatsets område började vi jonglera med en liten "fjäderboll", som är otroligt populärt här. Överallt på gatan roar man sig med detta - gammal som ung, talangfull som talanglös, spänstig som skröpfull och homo som hetero - ja, så länge man tycker det är kul att sparka upp den i luften är det bara att stämma in i glädjeyran. Har man väl börjat trixa sluter snart folk upp, mentaliteten är lite annorlunda här, på ett positivt sätt.

Då både jag och Ashley har abstinens av att inte kunna sparka på en fotboll när vi vill, passar vi gärna på att ta del av gästfriheten när tillfälle ges. Idag stod vi och lekte i olika konstellationer i säkert en timme - fantastiskt kul! Låter er titta på bilder, så förstår ni!

-

Det känns bra att få bevis på att lekfullhet inte har någon ålder...

-

Over and out!

/Sam

Morsning!

-

Idag var dagen då jag äntligen skulle få byta upp mig ifrån trånga och enkla hostel till ett av de bättre hotellen i Pekings grönskande finansdistrikt. Jag skulle möta upp med min bror Martin vid 12.30 ungefär, dessvärre blev hans plan försenat ett antal timmar. Dessutom liknas trafiken i Peking bäst vid en trögflytande sörja med miljontals surrande flugar överallt, vilket gör att det tar sin lilla tid att ta sig fram med bil med. Klockan 17 äntrade Martin dörren till hotellet och vi begav oss ganska snabbt ut på en shoppingrunda. På vägen köpte vi lite snabbmat som eldade sönder munnen ganska bra.

Målet för shoppingrundan var den så kallade Silk Market, där felsydda kopior av alla klädmärken hängde i långa rader.

Jag var tvungen att köpa en skaljacka, då min tjocka dunjacka börjar bli allt för svettig. Försäljarna var ganska optimistiska när de började förhandlingen på dryga tusenlappen, för att sedan sänka sig en tia varje gång jag stod kvar vid mitt bud på en hundring...

-

Resultatet blev en skaljacka och en mössa för 230 kronor, en tunn vattentät Peakjacka för 110 kronor, ett dussintals skällande kineser samt ett annat litet östrogenmonster som började skrika och gapa och fäktades med sin käpp. Hon skulle sälja sin tunna märkeskopia för flera hundra, medan jag pekade på min dunjacka och sa som det var att i Sverige kostade den här jackan 300 kronor. Hon påstod att jag var dum i huvudet och förolämpade henne och hennes affär, medan jag sa att jag minsann köpt min jacka för 300 kronor och inte tänkte köpa hennes felsydda kopior för mer än det. Hennes motargument var att jag såg stor och ful ut, samt att man inte betalade för hur mycket material man köpte, utan hur snyggt det var. Damen i fråga hade förmodligen fått plats i ena armen i min jacka (Nej Magnus - jag har inte testat hur många som rymms i jackan, men jag gissar på ett dussin), naturligtvis var jag artig nog och sa ingenting om det och backade lugnt ur affären.

Det var då käppen kom fram. Hade jag bara haft en käpp hade jag ju kunna ge henne en match, men eftersom hon instinktivt riktade in sig på att desarmera min syn genom att peta ut mina ögon insåg att jag hade förlorat fighten. Jag får citera den vise Jan Banan i Torsk på Tallin: "Sekket tämmpramännt dom har!"

-

Efter detta återstod inköp av en bärbar hårddisk för att skicka med Martin bilder hem till Sverige, men tillbaka på hotellet insåg jag att sladdarna tydligen uteblivit i min kartong... Naturligtvist åt vi även ikväll, och då vi ville känna på en genuin kinesisk restaurangkultur käkade vi trerätters på Hooters, som bjöd på fotboll och lokala, rörliga sevärdheter.

-

Våran tjejkväll skulle sedan avslutas med lite massage, Martin fegade ur med en fotmassage medan jag blev lite nyfiken på den kinesiska massagen.

Mina misstanker om att mitt val var otroligt korkat bekräftades när massagen började vid mina ögonglober. Bihålorna fick sig en rejäl omgång, varpå den smärtsamma proceduren snart fortsatte till öronen. Mina ömma axlar skulle behövt lite massage, istället blev även dessa rejält mörbultade. Damen ville hela tiden få mig att slappna av, varpå hon sedan ryckte så hårt hon kunde i huvud och axlar. Armarnas ömma punkter bearbetades metodiskt och plågsamt, även här gjorde damen så gott hon kunde för att jag skulle få maximalt med muskelbristningar. Även fingrarna fick skulle sträckas och bändas och klämmas på alla punkter. Mitt humör blev genast lite bättre när jag fick höra Martins högljudda snarkningar, för att sedan sjunka lika snabbt när hon gick över till att knåda magen. Efter att ha kittlat torson lite lätt övergick damen till att lägga all sin kroppsvikt på min blåsa. Efter detta fick jag lägga mig på rygg, dessvärre var även här målet att åsamka maximal smärta. Varje andetag kändes som en set kockknivar i lungorna då hon massakrerade min rygg. Lyckligtvis pågick inte detta så länge och jag kunde med smått blånade läppar återgå till normal andning.

Benen blev den minst smärtsamma proceduren, här lyckades jag faktiskt somna in lite lätt och vaknade bara upp när hon försökte dra sönder mina muskelfästen.

-

När jag sedan vaknade upp ur slumret kändes mina bihålor som gjuten betong. Med mörbultat kropp och öppen mun gick jag sedan tillbaka mot hotellet, med en betydligt mer nöjd storebror vid min sida. Om jag ska utvärdera massagen skulle jag tippa på att det är lika tillfredställande som att bli ringvältad, hålla fast en vild rävunge under tröjan eller sätta kulepösen i ett skruvstäd.

-

Imorgon bitti väntar ett dopp i poolen, innan Fabian möter upp och vi njuter av en stor hotellfrukost - kanske med kall mjölk!

Efter det väntar Maos maosuleum, ett litet museum samt ett besök till sommarpalatset.

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Idag var dagen då jag äntligen skulle få byta upp mig ifrån trånga och enkla hostel till ett av de bättre hotellen i Pekings grönskande finansdistrikt. Jag skulle möta upp med min bror Martin vid 12.30 ungefär, dessvärre blev hans plan försenat ett antal timmar. Dessutom liknas trafiken i Peking bäst vid en trögflytande sörja med miljontals surrande flugar överallt, vilket gör att det tar sin lilla tid att ta sig fram med bil med. Klockan 17 äntrade Martin dörren till hotellet och vi begav oss ganska snabbt ut på en shoppingrunda. På vägen köpte vi lite snabbmat som eldade sönder munnen ganska bra.

En bloggares vardag.

Storebror, som kom med nyheter om det gulblå landet i väst, Hönökaka och mjölkchoklad.

-

Målet för shoppingrundan var den så kallade Silk Market, där felsydda kopior av alla klädmärken hängde i långa rader.

Jag var tvungen att köpa en skaljacka, då min tjocka dunjacka börjar bli allt för svettig. Försäljarna var ganska optimistiska när de började förhandlingen på dryga tusenlappen, för att sedan sänka sig en tia varje gång jag stod kvar vid mitt bud på en hundring...

-

Resultatet blev en skaljacka och en mössa för 230 kronor, en tunn vattentät Peakjacka för 110 kronor, ett dussintals skällande kineser samt ett annat litet östrogenmonster som började skrika och gapa och fäktades med sin käpp. Hon skulle sälja sin tunna märkeskopia för flera hundra, medan jag pekade på min dunjacka och sa som det var att i Sverige kostade den här jackan 300 kronor. Hon påstod att jag var dum i huvudet och förolämpade henne och hennes affär, medan jag sa att jag minsann köpt min jacka för 300 kronor och inte tänkte köpa hennes felsydda kopior för mer än det. Hennes motargument var att jag såg stor och ful ut, samt att man inte betalade för hur mycket material man köpte, utan hur snyggt det var. Damen i fråga hade förmodligen fått plats i ena armen i min jacka (Nej Magnus - jag har inte testat hur många som rymms i jackan, men jag gissar på ett dussin), naturligtvis var jag artig nog och sa ingenting om det och backade lugnt ur affären.

Det var då käppen kom fram. Hade jag bara haft en käpp hade jag ju kunna ge henne en match, men eftersom hon instinktivt riktade in sig på att desarmera min syn genom att peta ut mina ögon insåg att jag hade förlorat fighten. Jag får citera den vise Jan Banan i Torsk på Tallin: "Sekket tämmpramännt dom har!"

Beijing by night. Förövrigt sista gången ni ser jackan, det är på tok för varmt för den när det är 0-gradigt!

-

Efter detta återstod inköp av en bärbar hårddisk för att skicka med Martin bilder hem till Sverige, men tillbaka på hotellet insåg jag att sladdarna tydligen uteblivit i min kartong... Naturligtvist åt vi även ikväll, och då vi ville känna på en genuin kinesisk restaurangkultur käkade vi trerätters på Hooters, som bjöd på fotboll och lokala, rörliga sevärdheter.

På bilden syns ett antal välsvarvade ben. Sitsen var bekväm och stolarna höll i allmänhet hög kvalité.

-

Våran tjejkväll skulle sedan avslutas med lite massage, Martin fegade ur med en fotmassage medan jag blev lite nyfiken på den kinesiska massagen.

Mina misstanker om att mitt val var otroligt korkat bekräftades när massagen började vid mina ögonglober. Bihålorna fick sig en rejäl omgång, varpå den smärtsamma proceduren snart fortsatte till öronen. Mina ömma axlar skulle behövt lite massage, istället blev även dessa rejält mörbultade. Damen ville hela tiden få mig att slappna av, varpå hon sedan ryckte så hårt hon kunde i huvud och axlar. Armarnas ömma punkter bearbetades metodiskt och plågsamt, även här gjorde damen så gott hon kunde för att jag skulle få maximalt med muskelbristningar. Även fingrarna fick skulle sträckas och bändas och klämmas på alla punkter. Mitt humör blev genast lite bättre när jag fick höra Martins högljudda snarkningar (han är den ende person jag träffat på som somnar snabbare än jag), för att sedan sjunka lika snabbt när hon gick över till att knåda magen. Efter att ha kittlat torson lite lätt övergick damen till att lägga all sin kroppsvikt på min blåsa. Efter detta fick jag lägga mig på rygg, dessvärre var även här målet att åsamka maximal smärta. Varje andetag kändes som en set kockknivar i lungorna då hon massakrerade min rygg. Lyckligtvis pågick inte detta så länge och jag kunde med smått blånade läppar återgå till normal andning.

Benen blev den minst smärtsamma proceduren, här lyckades jag faktiskt somna in lite lätt och vaknade bara upp när hon försökte dra sönder mina muskelfästen.

-

När jag sedan vaknade upp ur slumret kändes mina bihålor som gjuten betong. Med mörbultat kropp och öppen mun gick jag sedan tillbaka mot hotellet, med en betydligt mer nöjd storebror vid min sida. Om jag ska utvärdera massagen skulle jag tippa på att det är lika tillfredställande som att bli ringvältad, hålla fast en vild rävunge under tröjan eller sätta kulespelet i ett skruvstäd.

-

Imorgon bitti väntar ett dopp i poolen, innan Fabian möter upp och vi njuter av en stor hotellfrukost - kanske med kall mjölk och Cornflakes! Först ska jag få 2½ timmes välförtjänt sömn.

Efter det väntar Maos maosuleum, ett litet museum samt ett besök till sommarpalatset.

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Jag vet inte riktigt var jag ska börja detta inlägg, eftersom jag just nu är ganska bitter. Eftersom dagen fram till för några timmar sen var riktigt lyckad kanske det är bäst att jag tar det från början.

-

Vi steg upp vid halvnio-tiden för att bege oss till den Förbjudna staden. Frukost inhandlades på vägen - varma mackor med en friterad kycklingfilé inuti. Kalaset gick på hela 2 riksdaler och 68 öre, vilket fick det hela att smaka mycket bättre.

På vägen mot Himmelska fridens torg stannade vi till och tog en såndär bild som gör mödrar tårögda.

-

Synen av Himmelska fridens torg, samt porten in till Förbjudna staden med Maos porträtt hängandes ovanför ingången är en syn man sent kommer att glömma. Lika alla andra turister ställde vi oss för att ta lite foton, på något sätt tycktes vi inte smälta in lika bra som alla andra. Det skulle kunna ha att göra med att jag är två huvuden längre än de flesta människor här, samt att jag inte har riktigt lika mörkt hår som den stora skaran, men jag vill inte dra några förhastade slutsatser.

Ganska snart knackade tonårsflickorna på axlarna och fotoblixtarna haglade. Plötsligt visste jag hur Lennon och McCartney hade det på sin tid. Har faktiskt aldrig känt mig så utstirrad i hela mitt liv som jag gjorde idag...

-

Från sqaushodlare till stjärna i Fjärran Östern. På bilden syns den första av totalt sex gånger jag fick posera med fruntimmer.

-

Större delen av dagen spenderades inne i förbjudna staden. Tempelområdet är sanslöst stort, det blev lite som med Eremitaget - de första timmarna är man oerhört hänförd men mot slutet av dagen har man svårt att ta in allt. De hade en liten show klockan 2 med riktigt häftiga klockspel i en byggnad som låg lite avsides. Byggnaden innehöll enbart klockor, den ena mer detaljerad och glamoröst utsmyckad än den andra. Ganska maffigt var det!

Det faktum att de flesta av klockorna gjordes på 1600-talet gör att man blir ganska imponerad av finesserna och mekaniken. Filmade hela showen, dessvärre kan jag inte ladda upp den från den här uppkopplingen...

En utav väldigt många innergårdar inuti Förbjudna staden.

-

Efter Förbjudna staden begav vi oss mot Himmelska fridens torg. På vägen dit träffade vi på en del folk som gärna ville visa oss lite av Peking, vi tackade dock nej till detta och fortsatte för att se ceremonin som utspelade sig när den kinesiska flaggan skulle sänkas. Det kändes ganska läskigt att se det hela, speciellt när armens blick lyftes mot porträttet av Mao och gjorde honnör. Enligt den amerikanske killen vi träffade på tåget har dagens kinesiska ungdomar inte en aning om vad som hände på detta torg 1989...

1989 är förövrigt ett väldigt spännande och händelserikt år:

- Berlinmuren föll.

- J-O slår Jörgen Persson i VM-finalen och blir singelvärldsmästare.

- Massakern på oskyldiga studenter på Himmelska fridens torg ägde rum.

- Bush efterträdde Reagan.

- Jag föddes.

- Stenmark vinner sin sista världscupseger i Aspen.

- Första avsnittet av Simpons sänds i amerikansk TV.

- Videokameran blir årets julklapp.

- Morsan och farsan fick en sladdis.

-

Efter ceremonin på Himmelska fridens torg började vi bege oss mot hostellet. På vägen dit var allting som vanligt, vi fyra fick ganska stor uppmärksamhet och diverse tjejer skulle fotograferas tillsammans med oss. Då kommer två tjejer i vår ålder fram till oss, den ene med stora, runda glasögon och den andre med en kropp som påminde om Homer Simpson. Två helylletjejer som visserligen var smått frenetiska, men som man inte trodde något illa om - förutom att de förmodligen skulle bli väldigt efterhängsna och jobbiga att göra sig av med. Vi var allmänt trevliga och pratade om universitetsstudier och dylikt. De två tjejerna sade sig studera till engelskalärare.

-

De ville ta med oss på kopp kaffe eller te, artiga som vi är kände vi att vi hade svårt att tacka nej. Försynt följde vi med och lät oss ledas in i en liten teaffär, där de hade ett litet rum med en vacker trädisk. Vi hade inga misstankar om att något inte stod rätt till, damen tog upp en prislista där det stod massa kinesiska tecken följt av 30 yen - 30 svenska kronor, vilket inte är så farligt. Teceremonin satte igång, bakgrundsfakta ingick och allt kändes väldigt intressant. När vi kände oss klara frågade de om vi inte ville ha en runda till, snåla som vi är tackade vi artigt men bestämt nej. De försökte även sälja lite teer och annat krimskrams till oss, även detta sa vi nej till. Det var något som fick oss att för ett ögonblick totalt glömma bort alla varningar vi fått - annars är vi smått paranoida och tror ofta det värsta om folk vi möter... Fram till när vi fick notan var detta en av de mest spännande grejerna vi gjort, teerna smakade gott och tilltugget likaså.

-

När notan sen kom visade det sig att varje enskild liten tekopp (uppskattningsvis 4 cl) gick på 30 yen. Vi hade ju fått smaka på 10 olika teer, således blev det 300 yen per person, samt lite extra pengar för "rumshyra" och tilltugget. 333,50 yen per person - och ut kom jag med en svedd tunga och ett otroligt sargat självförtroende. Till saken hör att jag innan denna resan aldrig druckit en hel kopp te... De hade gjort allt på ett så skickligt sätt att vi inte förstod att de var i maskopi, det gick upp för oss först efteråt när vi väl tänkte efter. Det finns ju en hel del lyx i Peking, vill man leva dyrt går även det förträffligt och förmodligen går det att spendera långt mer än 350 kronor på teer...

-

Nåväl, 350 kronor hit och dit är väl inte hela världen, vi lärde oss ju en läxa.

Humöret var väl inte på topp på vägen hemåt, och Ashley lyckades som vanligt fånga min sinnesstämning med en rapp kommentar:

"One day you're walking down the red carpet in Hollywood - the next day you get scammed in a tea shop!"

-

Tillbaka på hostellet möts vi av det obligatoriska "How's it goin'?" och när jag svarar "We got scammed" med en bitter min möts vi av ett unisont "Ooo no, not the tea thing?"...

-

Over and out.

/Blåögd, dum turist

Morsning!

-

Dagen vi väntat på länge är äntligen här - ankomsten till Peking och ett nytt kapitel på resan, Kina!

Efter att ha fått lite hjälp av en kille på hostellet kan jag nu blogga och använda Facebook igen, tidigare var allt förutom min mail spärrat... Ett litet program senare är allt som vanligt igen! Summerar dagen lite kort då jag ska upp tidigt imorgon.

-

Vid lunchtid började vi närma oss Peking, vilket märktes ganska tydligt på himlen. Den tidigare klarblå himlen fick en mer och mer gråaktig ton ju närmare Peking vi kom... När väl tåget stannade och vi klev kändes allt riktigt, riktigt bra.

Har lagt märke till att hela staden tycks växa så det knakar, gammalt blandas med framtiden på samma gata.

-

För att orka med långa dagar är en välbalanserad och varierad kost ett måste. Bilden visar ett serveringsförslag för en 30-timmars tågresa. Saknas på bilden gör ett paket kakor, en förpackning mjölkchoklad, en påse med kolor samt en stor dos självbehärskning.

-

Hostellet vi kom till var riktigt trevligt, eftermiddagen och kvällen har mest spenderats med lite rundvandring i staden. Hostellet är kanonfint, vi bor i ett fyrbäddsrum med eget badrum för 40 kronor natten. Internetuppkopplingen är ganska långsam, så ni får nöja er med en eller två bilder härifrån. Imorgon ska vi till den Förbjudna Staden, vilket ska bli riktigt, riktigt spännande.

De inte alltid så glamorösa hutongerna, där en stor del av Pekings invånare bor. De försvinner i ganska rask takt, då marken är ganska värdefull och gärna används till betydligt pampigare och exklusivare nybyggen.

-

Förövrigt kan jag nämna att jag var ganska nära mitt internationella genombrott idag. På hostellet stötte vi ihop med en kille som berättade att han sökt en statistroll till en Hollywood-film som ska spelas in i Kina. De hade tydligen varit på hostellet och sökt efter statister - västerländska personer som skulle vara långa och gärna lite blonda. Killen hade fått avslag då han var lite kort, men då jag var nästan en decimeter längre fanns det inte mycket som kunde stå i min väg mot bioduken. Pekings bakgator var en enda lång röd matta när vi gick mot byrån som hade hand om castingen.

När vi väl kom fram visade det sig tyvärr att de inte behövde mer killar. Kanske var det bäst så.

- Jag tror inte världen är redo än.

-

Jag hade faktiskt lyckats spara ihop till ett litet luffarskägg som jag tänkte låta min bror skratta åt, dessvärre kände jag mig ganska tvungen att raka av detta patetiska försök till manlighet för att passa in lite bättre på den röda mattan...

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Efter hela 6 minuters sömn för egen del begav vi oss mot Ulan Bators tågstation för att sätta oss på tåget till Peking.

Tåget skillde sig en hel del från det vi åkte med sist - detta kunde stoltsera med lyx som vatten i kranarna på toaletterna samt trevlig personal!

Dagen spenderades med min favoritsysselsättning sömn, samt en hel del läsning. Träffade även på en amerikan som varit ute i 11 månader på resande fot, bland annat hade han lyckats komma in i Burma. Tydligen ska det ha varit det märkligaste han varit med om, som att åka tillbaka i tiden ungefär. Överallt stod det byggkranar och rostade sönder vid byggen som aldrig avslutats... Spenderade ett antal timmar med att samtala med denne kille, som hade oerhört mycket att dela med sig av. Han berättade dessutom att det skulle bli problem med att komma åt Facebook och de mesta västerländska sidor i Kina. De stänger i princip av hela Internet, och öppnar istället upp sida för sida som inte innehåller kritik mot styret eller sidor där inte propaganda kan spridas... För ett ögonblick hängde denna bloggens liv på en skör tråd (mer om detta imorgon).

Efter hela 6 minuters sömn för min del begav vi oss mot Ulan Bators tågstation för att sätta oss på tåget till Peking.

Tåget skillde sig en hel del från det vi åkte med sist - detta kunde stoltsera med lyx som vatten i kranarna på toaletterna samt trevlig personal!

Dagen spenderades med min favoritsysselsättning sömn, samt en hel del läsning. Träffade även på en amerikan som varit ute i 11 månader på resande fot, bland annat hade han lyckats komma in i Burma. Tydligen ska det ha varit det märkligaste han varit med om, som att åka tillbaka i tiden ungefär. Överallt stod det byggkranar och rostade sönder vid byggen som aldrig avslutats... Spenderade ett antal timmar med att samtala med denne kille, som hade oerhört mycket att dela med sig av. Han berättade dessutom att det skulle bli problem med att komma åt Facebook och de mesta västerländska sidor i Kina. De stänger i princip av hela Internet, och öppnar istället upp sida för sida som inte innehåller kritik mot styret eller sidor där inte propaganda kan spridas... För ett ögonblick hängde denna bloggens liv på en skör tråd (mer om detta imorgon).

-

Hammaren och skäran i förgrunden... Bilden tagen i Mongoliet, ganska nära Kinesiska gränsen.

-

Han berättade även att det var väldigt vanligt att Lonely Planet's guidebok om Kina beslagtogs vid gränsen, då denna bok innehåller en del sann fakta om landet...

Vi fick dock behålla våra guideböcker, vi slapp till och med få grejerna genomsökta - men för säkerhets skull var böckerna undanstoppade på diverse finurliga ställen vid gränsövergången...

När vi kommit in på kinesiskt område var det dags att byta hjulen på tågen för att de skulle passa den kinesiska spårbrädden. Proceduren tog sisådär tre timmar, och var ganska lustig att vara med om. De lyfte helt enkelt upp hela vagnen och bytte hjulen medan vi hängde där i luften.

Hjulbyte, Kina.

-

Under större delen av dagen färdades vi genom Gobiöknen, en utav världens största öknar. Solnedgången var väldigt vacker, dessvärre var fönstren dammiga varpå korten blev ganska värdelösa.

-

Jag har en liten uppdatering om reseplanerna, det blir nämligen inget Nepal och Tibet för vår del. Det blir väldigt dyrt med guider och sånt som krävs, vi var helt enkelt inte sugna på att betala så mycket pengar för den resan. Dessutom är vi ganska trötta på kylan efter tiden i Ryssland och Mongoliet...

Planen ser istället ut som följande: Peking, Xi'an (terrakottaarmén), Chengdu (pandaskådning samt bestiga ett berg i närheten), Chongqing (kryssning på Gula Floden, Yangtze - De Tre Klyftorna, den nya gigantiska kraftverksdammen osv.), Shanghai. Sedan vet vi inte riktigt vilken väg vi tar, men målet är att fira nyår i Hong Kong. Ska försöka ta en weekend till Taiwan med, samt besöka Macao och Hainan. De klassiska sockertoppsbergen ska även de besökas innan vi lämnar Kina - här hoppas vi att ge oss ut i ingenstans på den kinesiska landsbyggden och räkna risfält. Sen får vi se vad som händer innan Nya Zeeland och Australien...

-

Vi får se vart vinden tar oss!

-

Over and out.

/Sam

Godkväll!

-

Klockan är halv fem lokal tid, mitt alarm ringer om 50 minuter eftersom vi ska ta tåget mot Peking. Kommer ha gott om tid att sova ikapp på tåget, dessvärre inget Internet så jag har passat på att ta igen lite här på bloggen.

Dagen spenderades med bilresa, duschande och mat på en italiensk restaurang, samt alldeles för mycket bloggande.

-

I Peking möter jag upp med storebror Martin i ett dygn, ska bli oerhört kul att träffas! Förövrigt har han med sig Hönökaka, Kalles kaviar och mjölkchoklad i resväskan. Byter även upp mig från billiga hostel till fyrstjärnigt och pool för en natt...

-

Den grå faran står redo i gryningsljuset.

Snöbiljard, någon? Utanför restaurangen vi åt lunch på...

Ganska simpla förhållanden i Ulan Bators utkanter.

Vi hade tydligen fisk i bilen...

Elaka maträtter?

Spindel i taket?

-

Vi hörs i Peking!

-

Over and out.

/Chinese Sam

Morsning!

-

Vi klev upp i ottan och blev avvinkade av hela familjen vi bott hos - även hundarna var med och sa farväl. Vi lämnade White Lake med siktet inställt på Battsengel, en liten stad på vägen mot Ulan Bator.

Gårdens hundar leker dragkamp.

-

Landskapet var likadant som det varit de tidigare dagarna, vilket gjorde att vi inte satt lika klistrade vid rutan. Hungriga stannade vi för att inta lunch, dessvärre var soppan förmodligen den värsta maträtten hittills i Mongoliet. Kanske är synd att klaga när den bara kostar 10 kronor...

Har kanske glömt att säga att vi har bott för 25 kronor natten, inklusive tre måltider ute hos nomaderna. Helt okej pris!

Inget får försummas, varje måltid är lite som att äta ister...

-

Kylan är otroligt påträngande i detta bistra landskap. När vinden viner och kylan biter sig in i kroppen behöver vi nog alla en famn att krypa in i. Denne givmilde mongol delade med sig av sin värme till mina fötter under sisådär 3 timmar. Tro mig, förslaget var inte mitt - och jag blev oerhört paff när det kom!

Mongolisk omtanke.

Sådana här vägar har vi färdats på dagarna långa. Man blir lite nervös när bilen börjar koka eller när man kör fast, vilket hände idag...

-

Tillslut kom vi fram till Battsengel, där vi visades in i en familjs ger och fick sitta i en soffa och känna oss utstirrade. Vi bjöds på en liten hård vit klump vid ankomsten, naturligtvis var det bara att tacka och ta emot. Jag tror klumparna kan kallas kvarg, i så fall är det torkad yoghurt av något slag. Vi log alla och försökte ta en tugga, dessvärre smakade biten gammal sur disktrasa. Så fort vi inte var iakttagna försvann dessa bitar snabbt ner i våra fickor...

Skönt att sätta sig ner efter bilresan.

-

När mamman i familjen försvann klev teaterapan i familjen fram, en gosse som var omkring 10 år. Han pekade på bebisen och sa glatt "Baby!". När Ashley nickade instämmande fortsatte han med "Mongolian baby!". Snart dök hans syster upp, varpå han pekade på henne och upprepade "Stupid! Stupid!"...

Killen som gillade att briljera med sina engelskakunskaper.

-

Efter ett tag fick vi vår egna ger, en kall sådan. Kortspel, schack och läsning ägnade vi oss åt för omväxlings skull.

När vi la oss längtade nog alla lite smått tillbaka till civilisationen...

På bilden ovan syns toaletten. Jag kan säga att det var tre gossar som hade vääldigt bråttom när de kom hem till hostellet efter fem dagar i vildmarken. Varför listar ni nog ut själva...

-

Georgi, om du läser det här: В нашем примере вы написали в шляпе вы ждете Голиафа номер два - он приехал через пять дней там ...

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Dagen började med en riktigt rejäl frukost. Efter gårdagens magra sopplunch såg vi alla hungrigt framemot dagens första måltid.

Som barn på julafton väntade vi på att vår mongoliske värd skulle komma in med maten, och när han äntligen gjorde det blev vi inte besvikna.

Finns det något bättre än att avnjuta stelfruset bröd, utan smör eller pålägg? Att sedan skölja ner denna orientaliska måltid med vatten var grädden på moset.

-

Fortsätter det såhär i matväg kommer jag att vara smidig som en liten vessla när gräset grönskar på Norvalla IP. Marcus, du får nog skippa julmaten om det ska bli skytteligaseger i B-laget för din del!

-

Efter frukost körde guiden ut oss i vildmarken och visade oss några grottor, som var ganska häftiga. Lunchen stod sedan på bordet, en riktig god och matig sådan; Köttfyllda degknyten som smakade gott, på riktigt!

-

Ridning var ganska nytt för min del, vilket fick sina konsekvenser. När jag nu skriver detta inlägg gör jag det helst liggandes på sidan, då de två andra alternativen innehåller ganska ömmande punkter. Trots ridovanan var turen i det närliggande naturreservatet trevlig, hästarna hade dessvärre ridit den rundan alldeles för många gånger så styrning var överflödig. Dessutom ville de bara lyssna till mongolen som red med oss, det var lite som att bli skjutsad på en slö moped man inte

kunde styra över i 20 minus.

Målet med turen var en slocknad vulkan, vilket jag inte visste på förhand. Området är rikt på lavasten, så att någon i topparna i närheten varit en vulkan var ingen större överraskning. Utsikten över vulkankratern och landskapet gjorde "klättringen" väl värd besväret.

Naturen längs med färden var som vanligt i det här landet oerhört vacker, vilket gjorde att turen blev riktigt lyckad trotsallt.

-

Efter ridningen gick vi upp på en höjd i närheten av vår ger och såg solnedgången över sjön här, White Lake. Sedan drog vi oss in i stugan och åt middag, läste, spelade kort och schack. Glödlampan fick vi klara oss utan idag, det fick bli ett hederligt stearinljus istället. Boken jag läser är "Stäppens krigare" av Conn Iggulden. Det faktum att den handlar om Djingis Khan gör att den passar ganska bra att läsa framför brasan i geren...

Dick, om du läser bloggen - tack för boktipset!

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Dagen började med en riktigt rejäl frukost. Efter gårdagens magra sopplunch såg vi alla hungrigt framemot dagens första måltid.

Som barn på julafton väntade vi på att vår mongoliske värd skulle komma in med maten, och när han äntligen gjorde det blev vi inte besvikna.

Finns det något bättre än att avnjuta stelfruset bröd, utan smör eller pålägg? Att sedan skölja ner denna orientaliska måltid med vatten var grädden på moset.

Mat för en kung!

-

Fortsätter det såhär i matväg kommer jag att vara smidig som en liten vessla när gräset grönskar på Norvalla IP. Marcus, du får nog skippa julmaten om det ska bli skytteligaseger i B-laget för din del!

-

Efter frukost körde guiden ut oss i vildmarken och visade oss några grottor, som var ganska häftiga. Lunchen stod sedan på bordet, en riktig god och matig sådan; köttfyllda degknyten som smakade gott, på riktigt!

-

Katie och jag njuter av lunchen.

-

En ganska rolig syn...

-

Ridning var ganska nytt för min del, vilket fick sina konsekvenser. När jag nu skriver detta inlägg gör jag det helst liggandes på sidan, då de två andra alternativen innehåller ganska ömmande punkter. Trots ridovanan var turen i det närliggande naturreservatet trevlig, hästarna hade dessvärre ridit den rundan alldeles för många gånger så styrning var överflödig. Dessutom ville de bara lyssna till mongolen som red med oss, det var lite som att bli skjutsad på en slö moped man inte kunde styra över, i 20 minus...

Vår guide för dagen - en välväxt herre.

-

Målet med turen var en slocknad vulkan, vilket jag inte visste på förhand. Området är rikt på lavasten, så att någon i topparna i närheten varit en vulkan var ingen större överraskning. Utsikten över vulkankratern och landskapet gjorde "klättringen" väl värd besväret.

Naturen längs med färden var som vanligt i det här landet oerhört vacker, vilket gjorde att turen blev riktigt lyckad trotsallt.

En liten vilopaus med utsikt över vulkanen.

Kalla mig Lucky Luke.

Katie, Fabian och Ashley spejar ut över vidderna.

Vacker bild!

Vi var nog inte de enda som frös...

Stenrösen vid vattenbrynet.

-

Efter ridningen gick vi upp på en höjd i närheten av vår ger och såg solnedgången över sjön här, White Lake. Sedan drog vi oss in i stugan och åt middag, läste, spelade kort och schack. Glödlampan fick vi klara oss utan idag, det fick bli ett hederligt stearinljus istället. Boken jag läser är "Stäppens krigare" av Conn Iggulden. Det faktum att den handlar om Djingis Khan gör att den passar ganska bra att läsa framför brasan i geren...

Dick, om du läser bloggen - tack för boktipset!

-

Over and out.

/Sam

Dag 24 - Kyla och vacker ödemark

-

Efter lite smärre problem med värmen i våran ger vaknade vi alla upp vid åtta-tiden. Vi hade lite svårt att hålla temperaturen stadig, den pendlade mellan frostgrader och bastuvärme. Nattens höjdpunkt för egen del var när veden tog slut och jag fick bege mig ut på jakt efter vedhögen i -30 grader, nyvaken och frusen. Familjens hund hade inte fått komma in i värmen, utan låg där och andades tungt i kylan...

008

Vårt boende för natten.

-

På dagens schema stod 9-10 timmars skumpig bilresa genom ödemarken. Landet brukar klassas som världens mest glesbefolkade land, vilket jag inte tvivlar på en sekund. Förövrigt går det 13 hästar på varje människa i det här landet. Det är fantastiskt att de kan leva på det sätt de gör i den här kylan och i detta karga landskap. Jag är riktigt imponerad!

Längs med färden kan man mest bara sitta och tänka tyst för sig själv och beundra landskapet. Just det där med att sitta tyst är ju nytt för mig, men det går faktiskt utomordentligt bra.

023

Enda gången det är risk för stopp i trafiken härute...

098

Hundar gnager av köttrester från en jakpäls.

-

Vi åt en god lunch på vägen, billig var den med. De flesta måltider kostar runt 15-20 kronor, prisläget är helt okej här.

Det som är lite jobbigt i bilen är att värmesystemet är ganska obefintligt, vi får färdas i frostgrader större delen av dagen. Våra tår har domnat bort under bilresan...

Längs med vägen fick vi även se ett gäng gamar och en hund som festade på en död jak.

130

I förgrunden syns en av dussintalet gamar.

195

En kanjon vi passerade på vägen.

236

En stelfrusen fisk som på något sätt letade sig in i våran ger. Någon mongol stack den i handen på Fabian innan vi kröp in i geren, utan någon som helst möjlighet att vi skulle kunna tillaga den... Om jag inte är helt ute och cyklar borde det vara en lake, torskbesläktad sötvattenfisk :)

-

Vid 7-tiden kom vi fram till geren, efter att ha kört lite vilse i mörkret i total ödemark. Alla var hungriga och såg fram emot kvällens middag, som bestod av en väldigt liten, mager soppskål. Ashley sammanfattade det hela ganska bra: "This can't be what they eat, they're all fat! This is like a supermodels meal!". Frågan är om det inte fanns en baktanke med fisken...

-

Efter maten ägnade vi oss åt kortspel och bokläsning. Natten var lika stjärnklar som den var igår. Mysfaktorn är ganska hög här inne i vår lilla hydda.

Imorgon väntar sovmorgon, för att sedan ge oss ut på hästryggen i vildmarken...

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Efter lite smärre problem med värmen i våran ger vaknade vi alla upp vid åtta-tiden. Vi hade lite svårt att hålla temperaturen stadig, den pendlade mellan frostgrader och bastuvärme. Nattens höjdpunkt för egen del var när veden tog slut och jag fick bege mig ut på jakt efter vedhögen i -30 grader, nyvaken och frusen. Familjens hund hade inte fått komma in i värmen, utan låg där och andades tungt i kylan...

-

Vårt boende för natten.

-

På dagens schema stod 9-10 timmars skumpig bilresa genom ödemarken. Landet brukar klassas som världens mest glesbefolkade land, vilket jag inte tvivlar på en sekund. Förövrigt går det 13 hästar på varje människa i det här landet. Det är fantastiskt att de kan leva på det sätt de gör i den här kylan och i detta karga landskap. Jag är riktigt imponerad!

Längs med färden kan man mest bara sitta och tänka tyst för sig själv och beundra landskapet. Just det där med att sitta tyst är ju nytt för mig, men det går faktiskt utomordentligt bra.

-

Enda gången det är risk för stopp i trafiken härute...

Hundar gnager på köttrester från en jakpäls.

-

Vi åt en god lunch på vägen, billig var den med. De flesta måltider kostar runt 15-20 kronor, prisläget är helt okej här.

Det som är lite jobbigt i bilen är att värmesystemet är ganska obefintligt, vi får färdas i frostgrader större delen av dagen. Våra tår har domnat bort under bilresan...

Längs med vägen fick vi även se ett gäng gamar och en hund som festade på en död jak.

-

I förgrunden syns en av dussintalet gamar på platsen.

En kanjon vi passerade på vägen.

En stelfrusen fisk som på något sätt letade sig in i våran ger. Någon mongol stack den i handen på Fabian innan vi kröp in i geren, utan någon som helst möjlighet att vi skulle kunna tillaga den... Om jag inte är helt ute och cyklar borde det vara en lake, torskbesläktad sötvattenfisk :)

-

Vid 7-tiden kom vi fram till geren, efter att ha kört lite vilse i mörkret i total ödemark. Alla var hungriga och såg fram emot kvällens middag, som bestod av en väldigt liten, mager soppskål. Ashley sammanfattade det hela ganska bra: "This can't be what they eat, they're all fat! This is like a supermodels meal!". Frågan är om det inte fanns en baktanke med fisken trotsallt...

-

Efter maten ägnade vi oss åt kortspel och bokläsning. Natten var lika stjärnklar som den var igår. Mysfaktorn är ganska hög här inne i vår lilla hydda.

Imorgon väntar sovmorgon, för att sedan ge oss ut på hästryggen i vildmarken...

-

Over and out.

/Sam

Godafton,

-

Detta inlägg skrivs klockan 23 lokal tid, ifrån en liten ger i utkanten av staden Kharkorin, 8 timmars skumpig bilresa från huvudstaden Ulan Bator. På 1200-talet, när mongolväldet var som störst, var detta huvudstaden i Djingis Khans mäktiga rike. Hans sonson flyttade sedan huvudstaden till Peking. Där kommer vi att befinna oss om en vecka.

-

Vi begav oss ut från Ulan Bator vid 9-tiden på morgonen, för att äntligen komma ut på den mongoliska landsbygden. Landskapet var lika ödsligt som det var vackert, det mesta livet längs med vägen bestod av stora flockar med hästar, samt en och annan flock med getter. Asfaltsvägen tog slut ganska snabbt efter Ulan Bator, så istället fick vi åka på en skumpig grusväg ut i ödemarken. Våran lyxiga minibuss var inte av den varmare sorten, vilket gjorde att vi frös en hel del under färden, trots det var humöret på topp.

-

Bild 002

Grillen är monterad och klar inför resan.

-

009

Förarsäte kan underlätta.

-

015

Vanligt inslag längs med vägen.

-

031

Vår chaufför var en hyvens kille med liten blåsa.

-

042

Godafton,

-

Detta inlägg skrivs klockan 23 lokal tid, ifrån en liten ger i utkanten av staden Kharkhorin, 8 timmars skumpig bilresa från huvudstaden Ulan Bator. På 1200-talet, när mongolväldet var som störst, var detta huvudstaden i Djingis Khans mäktiga rike. Hans sonson flyttade sedan huvudstaden till Peking. Där kommer vi att befinna oss om en vecka.

-

Vi begav oss ut från Ulan Bator vid 9-tiden på morgonen, för att äntligen komma ut på den mongoliska landsbygden. Landskapet var lika ödsligt som det var vackert, det mesta livet längs med vägen bestod av stora flockar med hästar, samt en och annan flock med getter. Asfaltsvägen tog slut ganska snabbt efter Ulan Bator, så istället fick vi åka på en skumpig grusväg ut i ödemarken. Våran lyxiga minibuss var inte av den varmare sorten, vilket gjorde att vi frös en hel del under färden, trots det var humöret på topp. Vi fick sällskap av en liftande kvinna med hennes barn, samt en polis som ville ha lift till nästa håla.

-

Grillen är monterad och klar inför resan.

-

Förarsäte kan underlätta.

-

Vanligt inslag längs med vägen.

-

Vår chaufför var en hyvens kille med liten blåsa.

-

Tre charmanta svärmorsdrömmar i sina bästa år.

-

Stenskulptur inuti det gigantiska muromgärdade tempelområdet i Kharkhorin. Byggdes ursprungligen på 1770-talet, förstördes sedan på 1940-talet under kommunistväldet. Återuppbyggnaden pågår fortfarande.

-

Efter en del stopp längs med vägen kom vi äntligen fram till vår hydda, eller ger/jurta som de även kallas. Brasan sprakade redan när vi köldstela steg in i hyddan. Snart blev vi serverade mat, och ytterliggare ett litet tag efter detta knackade en äldre mongolisk herre på hyddan och frågade om vi inte ville höra lite tradionell mongolisk musik. Vi var inte sena att tacka ja, vilket vi inte kom att ångra. Den nästföljande timmen var riktigt, riktigt fascinerande. Klassiska mongoliska instrument akompanjerades av fyra sorters strupsång, sångerna sades handla om allt från Djingis Khan till originella teman som kärlek. Förövrigt var det just dängan "Djingis Khan" som lyfte konserten till högre höjder. Lite av ett one-hit-wonder, skulle jag tro.

-

Härlig kille!

-

Glatt poserande med traktens trubadur.

-

Efter musikstunden (där vi förövrigt fick besök av en del nyfikna barn i hyddan) gick jag ut för att kolla på stjärnorna. Jag har aldrig skådat en vackrare eller klarare stjärnhimmel, förmodligen har jag aldrig varit med en kyla som trängde så långt in i märgen heller. Jag tippar på att temperaturen kryper ner mot -30 grader inatt, tydligen blir det ibland 50 grader kallt här om vintrarna. Det känns ganska bra att somna in till ljudet av en sprakande brasa, även om denna lilla hyddan just nu påminner om en bastu...

-

Over and out.

/Sam

Godkväll!

-

Det är natt, klockan är snart 4 lokal tid. Skall upp om dryga 3 timmar...

Ögonlocken är tunga och jag ber om ursäkt för att inlägget kommer vara rörigt. Jag har ägnat en hel del timmar åt att fixa med blogginläggen från järnvägen och annat som jag inte orkat eller kunnat ta tag i. Som ni märker är det många nya inlägg på samma gång, men om ni går ner till inlägget om är skrivet med fet text och jobbar er uppåt därifrån så är ni snart i mål! Jag skall nämligen ut på stäppen imorgon, så några nya blogginlägg kommer inte än på ett bra tag - därför har jag gett er läsning för ett par dagar nu!

-

Nåväl, Mongoliet var det. Landet som man visste skulle bli annorlunda men som man kanske inte hade några större förhoppningar på. Spända av förväntan klev vi av stationen i huvudstaden - och möttes av en bitande kyla och en trevlig hostelvärdinna som erbjöd gratis transfer. I den kylan, samt ett pris på 6 dollar natten inklusive frukost, dröjde det inte länge innan vi satt i bilen.

-

Dagen kunde inte ha börjat bättre, vi bokade en femdagarstur med ridning och boende hos nomadfamiljer ute på stäppen. Ridning ingår såklart också!

Då vi kommer hem från turen på lördag kväll och beger oss till Peking på söndag morgon (där jag kanske möter upp med storebror Martin!!!) var det här vår enda chans att se Ulan Bator.

-

Vi möttes av strålande solsken och underbart vinterväder. Bland annat så begav vi oss upp till en utsiktspunkt, såg en gigantiskt Buddhastaty och besökte även en del munkkloster, vilket var riktigt intressant. Här får ni njuta av lite vackra bilder!

-

Ganska vackert!

Det här kan vara min favoritbild från resan! På bilden syns Fabian och en dunjacka.

Ashley och Katie på bilden, inte mig och Fabian.

Väröpojk i Mongoliet.

Fyra ganska välmående världsresenärer.

-

Efter lunch begav vi oss mot ett buddhistkloster i staden. På vägen träffade vi på sprudlande gossar, som verkade väldigt fascinerade över mitt tämligen omongoliska utseende. De ställde mer än gärna upp på två kort, som jag bjuder på här. Efter fotograferingen ropade de glatt "Byebye" och sprang vidare...

Svininfluensan har nått Mongoliet, därav ansiktsskydden. Alla skolor är stängda och alla restauranger och dylikt måste stänga klockan 21...

Jag misstänker att det här kan vara den mongoliska versionen av Samuel och Per, eller vad tror ni?

-

Efter mötet med gossarna begav vi oss mot templet, där de hade ännu en massiv buddhastaty. Pojkarna gjorde däremot ett mycket större intryck än allt guld...

Guld, guld, guld...

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

Snö är ju alltid kul för barn i min ålder, eller hur?

Efter gårdagens sömnproblem testade jag att vända mig om när jag skulle sova, då gick det ganska snabbt upp för mig varför mina fötter varit ovanligt kalla natten innan. Det snöade, mitt i ansiktet - inne i kupén.

Julkänsla.

-

Jag var inte den enda som hade sömnproblem i hytten, ganska snart visade det sig att ingen av oss kunde sova. Hungriga var vi med, så det fick bli lite nudlar mitt i natten. Inte lätt det här med tidsomställning, inte!

Fabian tycker det är kul att inte kunna sova!

-

Medan de andra så sakteliga sjönk in i drömmarnas land tog jag tillfället i akt och studerande den stjärnklara Sibiriska natten. I väntan på att susa förbi världens djupaste sjö, Bajkalsjön, försökte jag klura lite på det här med studier och framtiden. Ämnet tycktes trötta ut mig ganska snabbt, för jag vaknade av att Ashley påpekade att vi körde förbi sjön jag höll nattvakten för. Det var ungefär lika spännande som att blicka ut över Kattegatt i november. En halvminut och två suddiga foton senare sussade jag sött igen.

-

Någon gång på eftermiddagen vaknade vi och gick ut på den sista ryska stationen, Ulan-Ude.

Babuschkor och mongoler slogs som vanligt om kunderna på perrongen.

Rena rama basaren!

Jag ville inte byta min kupé mot deras vandring...

Varma, frigående kor.

-

Kvällen spenderades med massor av trevliga passkontroller. Allt gick enligt plan, när vi la oss att sova gjorde vi det i Mongoliet.

-

Over and out.

/Mongo-Sam

Morsning!

-

Nattsömnen blev ganska rubbad på grund av kylan i vår kabin. Glipor i fönstret gör att kalluft strömmar in, inte jättemysigt när man ska försöka sova. Det är inte bra när det är is på insidan av fönstret, eller? Den förkylning som började gro när jag klev på tåget har blivit sämre för var natt.

-

Trots nattens kyla har humöret varit bra i kabinen, även denna dag har susat förbi fort. Kan bero på att vi fortfarande är vana vid Moskvatid och därför vaknade vid två, lokal tid... Kabinen börjar kännas lite mindre idag och det tar emot för alla när man tvingas öppna ett nytt paket nudlar. Det smakar ganska likt, även det finns vissa tendenser av vitlökssmak idag...

Oligarkernas små penningpåsar?

-

Jag är fortfarande lika förundrat över landskapet - samt det faktum att det faktiskt bor en hel del folk här. Man står förundrad och blickar ut över oändliga snötäckta skogar, varpå plötsligt en rykande skorsten dyker upp ur intet. Dagens solnedgång kan ha varit bland de vackraste jag sett faktiskt. Det är svårt att ta bilder genom smutsiga rutor och tågpersonalen blir ganska vansinnig när man drar ner rutorna för att ta ett foto, de gillar tydligen inte friska vindar som håller -20 grader...

Hoppas däremot att jag lyckades fånga lite av den magiska atmosfären!

Jag är fortfarande lika förundrat över det karga landskapet, samt det faktum att det faktiskt bor en hel del folk här. Byarna är visserligen ganska ofta uppväxta kring industrier som den på bilden, vilket får allt att se väldigt grått och trist ut - men det finns gott om undantag.

-

När taigan övergår i snövit granskog är det något magiskt över landskapet här, en stämning man inte kan förmedla i ord eller bild. Man står förundrad och blickar ut över oändliga snötäckta skogar, medan man sakta gungar med tåget i dess lugna, vaggande gång. Plötsligt dyker en rykande skorsten upp ur intet och man lockas av att få krypa in framför spisen i någon av de små stugorna.

-

Dagens självklara höjdpunkt var solnedgången. Den kan faktiskt ha varit bland de vackraste jag skådat, om än inte den vackraste. Som alltid är det svårt att förmedla med en bild, men jag hoppas att ni fattar galoppen ändå. (Skulle kunna vara så att jag förstärkt färgen lite, men bilden gör fortfarande inte rätt för sin sak...)

Livet är ganska trivsamt ändå.

-

Over and out.

/Sam

Morsning,

Idag har vi mest legat i vårat lilla ide. Efter två veckor av promenader och sevärdheter är det otroligt skönt att inte göra någonting, bara ligga och titta ut över vidderna mellan vilopauserna. Efter sisådär 11-12 timmars sömn tittar Ashley yrvaket upp och frågar vad klockan är.

" - Eey, what time is it?" säger Ashley

" - 12 o'clock, local time" svarar jag.

" - Then it's time for a powernap!" säger Ashley och somnar om igen.

-

Då och då kommer ett stopp och mongolerna på tåget springer ut och gör affärer med alla varor de köpt i Ryssland. En riktigt fascinerande syn, faktiskt!

Förövrigt är det otroligt kallt här, även i kupén. Vid varje stopp får man slå av is som satt sig under tåget.

Vi kommer att ha följe med Ashley och Katie i Mongoliet, dessutom på tåget därifrån till Kina. Känns riktigt, riktigt bra!

-

01.30, lokal tid.

Hel vitlök är inte att rekommendera. Fabian kände sig tillräckligt trygg i sin manlighet för att säga nej, jag kunde dock inte låta Ashley vara den enda som tryckte i sig en vitlöksklyfta, eller?

Jag vek ju åtminstone inte ner mig.

-

Over and out.

/Samuel

God eftermiddag,

-

Då var man här. Resan man haft många förväntningar på, men ingen aning om hur det skulle bli. Efter gårdagens tumult lyckades vi tillslut få en god natts sömn, välbehövligt var det för alla fyra. Dagen har gått riktigt fort, vi har faktiskt mest bara legat i våra sängar och blickat ut över det snötäckta landskapet. Tåget består till störst del av mongoler - välgödda sådana. Det är så långt ifrån våra skönhetsideal man kan komma - tjockast valspäck vinner ser det ut som... Påminner lite om suggor som rullar fram i korridoren faktiskt.

-

Angående landskapet så är det en otroligt häftig syn. Snötäckta vidder så långt ögat kan nå, då och då dyker en liten trolsk stugby upp ur snötäcket. Här ute är det som om livet stått still, det är svårt att tänka sig att vi just lämnat ett stressat storstadsliv och lyxen i Moskva.

-

Hungern börjar dock smyga sig på nu, det är dags att inte dagens ranson av nudlar. 70 paket tror jag vi har med oss i vår kabin...

Ashley poserar med en respektabel hög nudlar...

-

Over and out/

Sam

En högst händelserik onsdagkväll

-

Godkväll!

-

Klockan är 00.30 lokal tid, fyra ynglingar har nu lagt sig tillrätta efter en hel del tumult.

Innan vi skulle ge oss iväg med tåget var jag tvungen att posta lite grejer. Jag hade fått postkontoret utpekat på en karta, dessutom en adress. Det visade sig ganska snart att adress och det utpekade stället på kartan var två helt olika ställen. Av de få personer som inte nonchalerade mig, var det bara att fåtal som pratade engelska. De som jag väl lyckades kommunicera med hänvisade mig över hela Moskva, vilket inte gjorde saken lättare. Tillslut lyckades jag hitta postkontoret men äventyret var inte slut här...

-

Engelskakunskaperna på postkontoret befann sig på normal svensk lågstadienivå. Tillslut lyckades personalen förklara att paketet var för stort och hänvisade mig vänligt men bestämt till ett annat kontor. Jag lyckades förklara att jag hade bråttom, varpå de motvilligt gick med på att paketera om mitt paket så att det faktiskt fick postas. Efter detta var jag dessutom tvungen att stanna kvar för att titta på när damen skulle skriva en uppsats i postbyråkrati, innan jag slutligen fick betala och springa därifrån.

-

Äventyret var dock inte slut här - mitt lokalsinne är under all kritik och jag hade ett boende att hitta. När stressen smyger sig på är det inte lättare att lokalisera sig.

Plötsligt stod jag där i ett vägskäl vid en huvudgata - höger, vänster, framåt eller bakåt verkade alla vara lika usla alternativ. Paniken började nå en okontrollerbar nivå, logik och lokalsinne var båda lika bortblåsta. Det var då hon uppenbarade sig - flickan på reklamskylten, som jag hela veckan beundrat. Av alla byggnader och vägar i i närheten var hon mitt enda landmärke.

-

Med sitt blonda hårsvall, förtrollande blick och ett sken som lyste upp den kalla Moskvakvällen sa hon till mig att följa henne. Jag kände mig som Usain Bolt där jag sprang, sicksackandes mellan kostymnissar och babuschkor. Hennes sken blev starkare för varje steg, likaså blev min övertygelse att jag var påväg åt rätt håll. När jag började närma mig henne dök den plötsligt upp, som från ingenstans; Tunnelbanestationen vi färdats med hela veckan. Härifrån var det bara en minut till hostellet - hon hade lett mig hem.

-

Trots mitt lilla äventyr var vi på stationen en timme före avresa, väl här blev stämningen ganska olustig. Vi var i stort sett de enda turisterna, utstirrade sådan, i en handelskaravan av ganska aggressiva mongoler. Ganska snart började några av dem fråga var vi hade våran hytt, samt om de inte kunde få se våra biljetter. Naturligtvis fick de inte se några biljetter, dock var det inte slut på bekymren här. När tåget väl anlände på perrongen försökte vi ta oss in i vår hytt så fort som möjligt. Dessvärre var det ett stort antal helgalna mongoler som skulle in med alla sina varor samtidigt - men efter att ha blivit knuffade, klämda och allmänt illa behandlade av detta primitiva ryttarfolk lyckades vi tillslut ta oss in i en kabin (vår kabin var full av varor, så vi tog den som låg bredvid).

-

Dessvärre var alla lagringsutrymmen i kabinen fullproppade med varor, varpå ägaren snart uppenbarade sig. Vi försökte förklara för honom att vi absolut inte tänkte ha hans varor i vår kabin men gubben gav sig inte utan fortsatte gapa om att hans grejer skulle vara där inne. Stämningen blev snart ganska hetsk när vi försökte slänga ut hans grejer, varpå han svarade med att hoppa på Katie och ta våra biljetter som hon hade i handen. Dessa lyckades vi ta tillbaka och medan de andra i hytten fortsatte att gapa och halvbrottas med vilden fick jag tag i en tågvärdinna som hjälpte oss. Under tiden fick Fabian känna på en mongolisk knytnäve i solar plexus...

-

Kalabaliken till trots fick vi en hytt, dessutom tömd på varor. Riktigt hemtrevlig blev den tillslut.

-

Over and out.

/Sam

Godkväll!

-

Klockan är 00.30 lokal tid, fyra ynglingar har nu lagt sig tillrätta efter en hel del tumult. En riktigt obekväm stämning var det stundtals.

-

Innan vi skulle ge oss iväg med tåget var jag tvungen att posta lite grejer. Jag hade fått postkontoret utpekat på en karta, dessutom en adress. Det visade sig ganska snart att adress och det utpekade stället på kartan var två helt olika ställen. Av de få personer som inte nonchalerade mig, var det bara att fåtal som pratade engelska. De som jag väl lyckades kommunicera med hänvisade mig över hela Moskva, vilket inte gjorde saken lättare.

-

Väl på postkontoret visade sig engelskakunskaperna befinna sig på normal svensk lågstadienivå. Tillslut lyckades personalen förklara att paketet var för stort och hänvisade mig vänligt men bestämt till ett annat kontor. Jag lyckades förklara att jag hade bråttom, varpå de motvilligt gick med på att paketera om mitt paket så att det faktiskt fick postas. Efter detta var jag dessutom tvungen att stanna kvar för att titta på när damen skulle skriva en uppsats i postbyråkrati, innan jag slutligen fick betala och springa därifrån.

-

Äventyret var dock inte slut här - mitt lokalsinne är under all kritik och jag hade ett boende att hitta. När stressen smyger sig på är det inte lättare att lokalisera sig.

Plötsligt stod jag där i ett vägskäl vid en huvudgata - höger, vänster, framåt eller bakåt verkade alla vara lika usla alternativ. Paniken började nå en okontrollerbar nivå, logik och lokalsinne var båda lika bortblåsta. Det var då hon uppenbarade sig - flickan på den stora reklamskylten, som jag hela veckan beundrat. Av alla byggnader och vägar i i närheten var hon mitt enda landmärke.

-

Med sitt blonda hårsvall, förtrollande blick och ett sken som lyste upp den kalla Moskvakvällen sa hon till mig att följa henne. Jag kände mig som Usain Bolt där jag sprang, sicksackandes mellan kostymnissar och babuschkor. Hennes sken blev starkare för varje steg, likaså blev min övertygelse att jag var påväg åt rätt håll. När jag började närma mig henne dök den plötsligt upp, som från ingenstans; tunnelbanestationen vi färdats med hela veckan. Härifrån var det bara en minut till hostellet - hon hade lett mig hem.

-

Trots mitt lilla äventyr var vi på stationen en timme före avresa, väl här blev stämningen ganska olustig. Vi var i stort sett de enda turisterna, utstirrade sådana, i en handelskaravan av ganska aggressiva mongoler. Ganska snart började några av dem fråga var vi hade våran hytt, samt om de inte kunde få se våra biljetter. Naturligtvis fick de inte se några biljetter, dock var det inte slut på bekymren här. När tåget väl anlände på perrongen försökte vi ta oss in i vår hytt så fort som möjligt. Dessvärre var det ett stort antal helgalna mongoler som skulle in med alla sina varor samtidigt - men efter att ha blivit knuffade, klämda och allmänt illa behandlade av detta stundtals aggresiva ryttarfolk lyckades vi tillslut ta oss in i en kabin (vår kabin var full av varor, så vi tog den som låg bredvid).

En mongolisk handelskaravan förbereder sig på att storma tåget.

-

Dessvärre var alla lagringsutrymmen i kabinen fullproppade med varor, varpå ägaren snart uppenbarade sig. Vi försökte förklara för honom att vi absolut inte tänkte ha hans varor i vår kabin men gubben gav sig inte utan fortsatte gapa om att hans grejer skulle vara där inne. Stämningen blev snart ganska hetsk när vi försökte slänga ut hans grejer, varpå han svarade med att hoppa på Katie och ta våra biljetter som hon hade i handen. Dessa lyckades vi ta tillbaka och medan de andra i hytten fortsatte att gapa och halvbrottas med vilden fick jag tag i en tågvärdinna som hjälpte oss. Under tiden fick Fabian känna på en mongolisk knytnäve i solar plexus...

-

Kalabaliken till trots fick vi en hytt, dessutom tömd på varor. Riktigt hemtrevlig blev den tillslut.

-

Over and out.

/Sam

(Jag försöker att komma ikapp med bloggandet, har inte haft tillgång till Internet på sistone så ni får finna er i att mina inlägg inte är i direktsändning. Kan avslöja att jag just nu sitter och kollar på vildmarksturer ut i den Mongoliska vildmarken. Mer avslöjande kommer om ett tag, antagligen lagom till era lunchpauser.)

-

Resumerar den sista heldagen i Moskva lite i efterhand, sittandes på en soptunna i en tågkorridor någonstans i Sibirien.

-

På dagens schema stod biljettinköp, vilket vi lyckades med, även om det blev till ett högre pris än vad vi tänkt.

-

Efter detta begav vi oss mot Novodevichy-klostret, som finns med på Unescos världsarvslista, i fint sällskap med Grimetons blinkande torn.

-

Dessvärre var klostret stängt för besökare på tisdagar, besvikna vände vi åter mot staden.

-

Här väntade en tur med den klassiska spårvagn 39, som skulle ta oss runt de historiska delarna i staden. Dessvärre var det med förorter, men trevligt ändå! Får passa på att tacka Georgi för alla tips han kommit med om Moskva!

-

Efter detta kom ju misslyckandet med konserten jag redan recenserat ganska detaljerat...

-

Det som är det bra med en sån här resa är att man lär sig att ta hand om sig själv och sin utrustning. Vikten av att hålla koll på sina grejer har aldrig varit större!

Propagandamosaik i tunnelbanetaket.

Herrelösa hundar vid en byggarbetsplats i Moskva.

Förväntansfulla resenärer utanför Novodevichy-klostret

Sightseeing i Moskvas utkanter.

Kvällsbild från Röda Torget.

Dum poserande turist utanför det gamla KGB-högkvarteret.

Såhär nära var vi. Ingången till vänster var den rätta, vi tog dörren 15 meter bort som även den hade en föreställning klockan 7...

-

Over and out.

/Samuel

Tag i fem dagar. Hejdoooooo!

Hoers i nasta vecka!

/Sam

Godkväll! Bilder kommer kanske imorgon, just nu varken hinner jag eller vill.

-

Ett av resans största bakslag har nyss ägt rum. Egentligen har jag inte lust att skriva ett jota här, på något sätt måste jag ändå få ut det. Sista kvällen i Moskva var det som gällde, jag och Fabian hade under hela Rysslandsvistelsen pratat om att gå på någon slags konsert, som är mycket populärt här. Turligt nog skulle dom ha en galakonsert här med en av de största - Tchaikovsky. En kille på hostellet hjälpte oss att komma rätt, trodde vi - dessvärre visade det sig att han sagt fel station till oss-. När vi väl kom dit, 15-20 minuter innan utsatt tid, visade det sig att vi var på helt fel station. Efter att ha sprungit 100 meter på 9 blankt ett par gånger om kom vi tillslut till rätt station, väl där frågade vi oss fram efter Tchaikovsky-konserthallen. Efter att 2 personer pekat mot vart vi skulle stod vi utanför en teater, varpå vi frågade en tredje person om vi var rätt - "Da, da" blev svaret och vi gick in. Det var en lång kö men en kille långt fram såg att vi hade bråttom och skickade bak två biljetter till oss, varpå vi gav han ungefär 300 svenska kronor var.

-

När vi väl kom in insåg vi att vi fått de bästa biljetterna, varpå jag fällde en kommentar i stil med: "Ja, ibland har man bra tur!". Föreställningen började och ganska snart insåg vi att vi gått på en teater där allt tal var på ryska. Bedrövade och besvikna lämnade vi föreställningen efter en timme. När vi väl kom ut insåg vi att den konserten vi skulle på låg vägg i vägg med vår teater - vi hade missat ingången, trots att vi frågat tre personer rätt utanför den. Den likgiltighet man möts av här är inget vidare, faktiskt.

-

Väl hemma på hostellet kom en av våra rumskamrater in och berättade att hon varit på Tchaikovskykonserten, samt att den varit riktigt, riktigt bra. Jag försökte förklara hur tråkig våran teater var, varpå jag sa något i stil med "I fell asleep like 4 times in a hour". Ganska snabbt inflikade Ashley (som vi nu delar hytt med på tåget) "That's quite below average, though...".

-

Bilder kommer imorgon om det hinns med, vi åker ju faktiskt med tåget till Mongoliet på kvällen! 2400 kronor fick vi ge, lite mer än vi hoppas på men ändå halva priset jämfört med Sverige.

-

Ska försöka ladda upp något innan vi sticker imorgon, annars hörs vi på måndag i nästa vecka när vi kommit till Mongoliet!

-

Over and out!

/Sam

Howdy!

-

Idag var dagen då vi äntligen skulle få de kära biljetterna till Mongoliet. Vi steg upp med tuppen, även idag skulle vi få hjälp av tjejen som jobbar här på hostellet. När vi kom till stationen fick vi reda på att det fanns gott om biljetter, men att de skulle kosta oskäligt mycket - omkring 3500 kronor. Vi har hört om folk som köpt biljetter för 1500 kronor - naturligtvis slog vi därför inte till på andraklassbiljetter till det priset. Istället traskade vi vidare till en annan station och ytterliggare en surkärring. Det hela gjordes inte bättre av att vår ryska hjälpreda lämnat oss för arbete. Den här gången sa datasystemet att det inte fanns några biljetter alls då vi ville åka, så vi begav oss hem till hostellet för att försöka fixa biljetterna via nätet (där en hemsida uppger att andraklassbiljetter finns för 1350 kronor...).

Vi får åtminstone se mängder av tunnelbanestationer, som är väldigt rikt utsmyckade med tanke på att de är just tunnelbanestationer...

-

Hemma igen bad vi en annan tjej att kolla efter biljetter, strax hittade hon biljetter för 2500 svenska kronor - samma datum, andra klass. Det skulle vara mycket spännande att ta en titt på det där datasystemet...

Imorgon bitti tas beslut, får vi inte internetbiljetterna slår vi till på de för 2500 kronor (som ändå är ca 2000 kronor billigare än om vi bokat därhemma).

-

Efter biljettstrulet begav vi oss ner till Röda Torget, som faktiskt var öppet dagen till ära. En mäktigt syn vill jag lova!

En pojk från den lilla byn i väst begrundar den stora staden i öst.

-

S:t Basils Cathedral besöktes, innan vi begav oss till Kristus Frälsarens katedral ytterliggare än gång eftersom våra brittiska vänner inte sett den än. På insidan bestod den av sju mindre kyrkor, som i sig inte var överdrivet imponerande. Utsidan är, som ni ser, en oerhört mäktig syn.

Ashley, Katie, Fabian och nån annan tjomme.

Inte för att det slår Värö kyrka, men vackert är det allt!

Utsikt över det som förmodligen är världens mest kända torg, fotot taget från S:t Basils Katedral.

Var lugna, barnasinnet är kvar hos både mig och Fabian!

-

Efter katedralen åkte vi hem till hostellet igen vid 3-tiden, ganska mätta på vad Moskva har att erbjuda. Storstäder i två veckor blir lite mycket faktiskt - alla ser vi fram emot att sätta oss i en tågkupé och inte göra någonting alls i fem dagar. Kvällen spenderades med matlagning, Dum & Dummare, lite Beavis and Butthead och en massa bloggande. Det känns bra att bryta av allt finkulturellt med sånt man förstår sig på lite bättre.

-

Over and out.

/Sam

Godkväll!

-

Det är måndagkväll i Moskva, vi sitter nersjunkna i en bekväm skinnsoffa. Har nyss sett Dum & Dummare, vet dock inte för vilken gång i ordningen men jag antar att det närmar sig tvåsiffrigt. Tänkte skriva om söndagen lite snabbt innan vi går in på dagens äventyr!

-

Jag och Fabian gick upp ganska tidigt för att gå till en rysk-ortodox kyrka med en kille som bodde på hostellet, Richard. Stämningen var något alldeles extra, kören var otroligt duktig och akustiken var riktigt mäktig. Vi förstod dock inte så mycket av vad som försiggick, trots det var det en riktigt trevlig upplevelse, om än mycket annorlunda. Hårda kyrkbänkar var bara att glömma - här fick man stå. Tyvärr var det totalförbjudet att fota och filma, vi var tvungna att gå igenom metalldetektorer och vakter patrullerade lite diskret i bakgrunden...

-

Efter mässan stack vi tillbaka till hostellet, Fabian för att ta det lugnt och jag för att gå med ett gäng från hostellet för att se på ett toppmöte i den ryska fotbollsligan.

Matchen kan ha varit bland det tråkigaste jag varit med om, en kall bänk vid Norvalla grusplan i februari är troligen mer upphetsande - dessutom varmare. För att komma in på arenan fick vi genomgå fyra kroppsvisiteringar - samtliga av sömniga poliser som gav oss en liten klapp på magen.

Matchens enda glädjeämnen var CSKA Moskva-klacken som var otroligt stor och högljudd, samt hur tvärt klacken tystnade vid Rubin Kazans två mål. Olympiastadion blev då spöklikt tyst, det enda som hördes var ett sorl på bortre kortsidan där runt 200 Rubin Kazan-fans höll till. Dessa kontrollerades av 20-talet poliser... 50-60 000 platser gapade tomma denna novembersöndag, detta gjorde inte inramningen bättre.

-

På kvällen var tanken att vi äntligen skulle skaffa biljetterna till Mongoliet, tyvärr var varenda biljettförsäljning i staden stängd. Vi vände hem, fast beslutna att fixa biljetterna det första vi gjorde på måndag morgon.

-

Over and out.

/Sam, som jag numer heter på heltid

Godkväll!

-

Det är måndagkväll i Moskva, vi sitter nersjunkna i en bekväm skinnsoffa. Har nyss sett Dum & Dummare, vet dock inte för vilken gång i ordningen men jag antar att det närmar sig tvåsiffrigt. Tänkte skriva om söndagen lite snabbt innan vi går in på dagens äventyr!

-

Jag och Fabian gick upp ganska tidigt för att gå till en rysk-ortodox katedral med en kille som bodde på hostellet, Richard. Stämningen var något alldeles extra, kören var otroligt duktig och akustiken var riktigt mäktig. Vi förstod dock inte så mycket av vad som försiggick, trots det var det en riktigt trevlig upplevelse, om än mycket annorlunda. Hårda kyrkbänkar var bara att glömma - här fick man stå. Tyvärr var det totalförbjudet att fota och filma, vi var tvungna att gå igenom metalldetektorer och vakter patrullerade lite diskret i bakgrunden...

Kristus Frälsarens katedral - världens högsta ortodoxa katedral. Faktum är att den revs under kommunisttiden då tanken var att "Palace of Soviets" skulle stå på den här platsen. Den, och en del andra byggnadsplaner fick skrotas då det alltid blev problem på ett eller annat sätt med byggnationen. Tillslut anlade man här världens största utomhusswimmingpool här. 1990, när Sovjettiden gick mot sitt slut påbörjades bygget av denna katedral och färdigställdes år 2000.

-

Efter mässan stack vi tillbaka till hostellet, Fabian för att ta det lugnt och jag för att gå med ett gäng från hostellet för att se på ett toppmöte i den ryska fotbollsligan.

Matchen kan ha varit bland det tråkigaste jag varit med om, en kall bänk vid Norvalla grusplan i februari är troligen mer upphetsande - dessutom varmare. För att komma in på arenan fick vi genomgå fyra kroppsvisiteringar - samtliga av sömniga poliser som gav oss en liten klapp på magen.

Matchens enda glädjeämnen var CSKA Moskva-klacken som var otroligt stor och högljudd, samt hur tvärt klacken tystnade vid Rubin Kazans två mål. Olympiastadion blev då spöklikt tyst, det enda som hördes var ett sorl på bortre kortsidan där runt 200 Rubin Kazan-fans höll till. Dessa kontrollerades av 40-talet poliser... 50-60 000 platser gapade tomma denna novembersöndag, detta gjorde inte inramningen bättre.

Poliser, poliser, poliser. Överallt, långa rader med poliser. Gator, torg, tunnelbana - poliser.

På väg ut från arenan fick vi gå igenom en gång av - tro det eller ej - poliser. Uppskattningsvis 300-400 meter av denna mänskliga mur (som ni förhoppningsvis ser ganska tydligt på vänster sida)...

-

På kvällen var tanken att vi äntligen skulle skaffa biljetterna till Mongoliet, tyvärr var varenda biljettförsäljning i staden stängd. Vi vände hem, fast beslutna att fixa biljetterna det första vi gjorde på måndag morgon.

-

Over and out.

/Sam, som jag numer heter på heltid

God kväll, gott folk! Ligger lite efter i bloggandet men tänkte berätta lite snabbt om lördagen, klockan är 2 här och vi ska upp vid 7...

-

Målet var att få se en parad, som var till minne av revolutionen. Dessvärre kom vi inte in, utan ägnade oss istället åt sightseeing till fots. Inte alls dumt, speciellt då jag och Fabian bara kunde glida med utan att behöva lokalisera oss. Det var bara att se sig runt och njuta av Moskva en gråmulen novemberdag.

-

Vi fick sällskap av Zlatan på tunnelbanan...

Ryssland i ett nötskal...

Cancerpaus.

De här killarna gillade inte att bli fotograferade. När de såg min kamera vände de sig om, som om det vore på kommando. När jag stoppat ner kameran igen vände de sig om mot oss igen...

Här ser vi hela sightseeing-gänget! Michelle, Nya Zeeland, Jakub och Josh, USA, Fabian, Utsocknes, Samuel, Värö socken, Richard, USA.

-

Återigen var det dags för mig att bli lite finkulturell, jag och Richard besökte nämligen Tretjakovgalleriet. Ganska småmysigt att gå runt och kolla, tyst och skönt är det med. Någon vidare konstälskare är jag inte och kommer nog aldrig att bli - men då inte kan rita en vettig streckgubbe är det klart att man blir imponerad!

-

Fasaden till Tretjakovgalleriet.

-

Kosan styrdes sedan mot en marknad i förorten. Souvenirer i överflöd, mestadels med sovjetisk eller militär anknytning. Pälsmössor med hammaren och skäran blev en populär souvenir...

Förmodligen den märkligaste marknad jag besökt. Kopiösa mängder med udda saker och lika udda försäljare...

-

Kosan styrdes sedan mot hostellet, tanken var att hela gruppen sedan skulle gå på någon slags dansföreställning, dessvärre hittade jag och Fabian inte igen gruppen efter att ha letat efter en bankomat. De var spårlöst försvunna, likaså teatern. Då vi inte hade adress, namn eller kunskaper inom ryska språket var det ganska lönlöst att hitta teatern... Som tur var fick vi höra att det var ganska värdelöst, så vi missade inget direkt. Istället drog vi hem till hostellet och inväntande resten av gruppen. Näst på schemat stod kareoke, där vi båda skördade enorma framgångar. Själv ville jag inte lägga ribban för högt, utan nöjde mig med att riva ner Robbie Williams låt Angels, samt den gamla Bon Jovi-dängan Bed of Roses.

-

Nu är det dags att krypa till kojs, ska försöka att komma ikapp med söndagen imorgon. Jag kan avslöja att den kommer innehålla ännu mera kultur, samt ett flertal kroppsvisiteringar...

-

Over and out.

/Samuel

Godkväll!

-

Klockan är halv 3 lokal tid så jag ska försöka hålla mig kort...

-

Vi gick upp för att ägna oss för den älskade hosteljakten. Vi gick inte vilse så mycket, utan det tog nog bara runt en timme inne vi var framme på det nya hostellet. Kanonbra måste jag säga, båda är helnöjda! Skönt folk är det minsta man kan säga! Imorgon är vi ett gäng på 9 personer som ger oss av för att se en militärparad på Röda Torget på förmiddagen, skall bli spännade!

-

Efter att vi installerat oss på det nya boendet gav vi oss iväg för att bekanta oss med tunnelbanan. Det gick tämligen smärtfritt, och efter några byten och en felaktig avstigning hittade vi rätt tillslut. Efter det följde en stunds promenad på branta skogsstigar innan vi kom upp till toppen. Utsikten var fin, matsäcken var inte dum den heller!

Moskva en varm och solig novemberdag.

Moskva i ett nötskal...

Vi blev jätteglada, innan vi återigen insåg att vi var i Moskva. 90 kr för färdiglasagne, 200 spänn för en lunch på stan... Hörde jag vatten och bröd?

Här är det vinter på riktigt!

-

Återkommer imorgon, förhoppningsvis har jag då en tågbiljett till Mongoliet i min ägo!

-

Ha det bra!

-

Over and out.

/Samuel

... En storebror som skrev elaka kommentarer till sin lillebror. Storebrodern gjorde anspråk på att yngste brodern var en bortskämd pojkspoling. Då det ligger i den yngre broders natur att inte inte låta det hela gå förbi obemärkt, väljer han att markera den äldre broderns felsteg genom att ladda upp en liten bild.

-

Som man bäddar får man ligga...

-

Var lugn, det är inga på Södra som läser bloggen ändå!

-

Over and out.

/Din älskade broder

&l

Godkväll!

-

Imorgon ska vi upp i tid är tanken, därför ska jag hålla mig kort. Vi väljer att byta hostel, det vi är på nu nådde inte upp till förväntningarna. Killen i receptionen har suttit i kallingarna hela dagen och spelat data, förutom när han gått och lagt sig i en säng i närheten. Känns lite jobbigt att väcka någon för att få tag i en handduk...

-

Idag har vi mest drivit runt utan att fått se så mycket, Röda Torget var avspärrat på eftermiddagen. Vi fick oss dock en skymt av prakten, speciellt vid halv sju-tiden på morgonen då vi kom med taxin...

Faktiskt en ganska mäktig syn för en pojkvasker från Värö socken...

-

Ganska trevlig bild faktiskt!

Som om tiden stått stilla...

-

Nu måste jag sova, känner att det blivit lite för lite sömn på sistone. Imorgon däremot, då ska jag allt försöka att ladda upp bilderna jag inte fått upp, samt svara på era trevliga små kommentarer:)

t;div>Förövrigt ska vi till Gorkijparken imorgon, samt Sparvberget med utsikt över staden. Hinner vi ska vi även till en marknad, samtliga tips kommer från min Moskvafödde vän Geo. Tack för det! Utan tips är man nämligen helt vilse i denna staden. Kanske inte är så konstigt då det inte var så längesen det var spännande att åka linjebuss till Varberg...

-

Ha det förträffligt!

-

Over and out.

/Solsjenitsyn

Gomorrn!

-

Klockan är 08.35 lokal tid, vi har nu spenderat 3 timmar på drift i Moskva.

När vi klev av tåget möttes vi av 6 minusgrader och en stad som inte riktigt vaknat...

Så fort vi kunde begav vi oss till McDonalds för att kolla mail, boende och att uppdatera den här bloggen.

På dagens schema står våran favoritsysselsättning, nämligen hosteljakt. Moskva känns otroligt stort, som tur är finns boendet ganska centralt. Vi har faktiskt redan fått se den berömda Vasilijkatedralen - en otroligt mäktig syn!

-

Vi hörs snart igen, då med nya bilder!

-

Over and out.

/Samuel

(Laddar upp följande inlägg på McDonalds i Moskva, bilder kommer ikväll när jag är på vårt hostel)

-

Hej!

-

Gårdagens tvättning gick sisådär. Tvättmaskinens och mina åsikter gick isär, detaljer känns överflödiga men jag kan avslöja att vår konflikt gick ut över min sömn.

-

Ett besök till ett museum med gammal rysk träarkitektur stod på dagens schema. Dessvärre var vi tvungna att vara tillbaka i lägenheten vid 3-tiden för att lämna över nycklarna. Då John Blund stannade ganska länge hos mig och Fabian imorse, var vi tvungna att ta oss dit under tidspress - med lokaltrafik. Till saken hör att engelskan är så gott som obefintlig här och skulle någon mot förmodan kunna någon engelska, är de ganska ovilliga att använda den.

-

Vi fick förlita oss på teckenspråk, detta visade sig bli en riktig flopp. Vi hade tänkt att göra det lätt för oss och ta bussen till busstationen som ligger 20 minuters gångväg härifrån, dessvärre hamnade vi ute i förorten och fick ta någon annan buss till stationen. Vi försökte förklara för en en kvinnlig bussvärd att vi skulle till stationen genom att peka på oss själva, och sedan peka på centralstationen på kartan. Teckenspråk tycktes alldeles för komplicerad, damen föredrog istället ett flera minuter långt tal på ryska. Vi försökte med teckenspråk igen. Detta följdes av ytterliggare ett tal, ett litet skratt och en skakning på huvudet innan hon lämnade oss...

Det som kunde blivit en lätt promenad blev trekvarts bussresa, tyvärr var det inte slut här. Väl på stationen följde en lång stunds gestikulerande innan vi kom på rätt buss ut till museet, väl där hade vi bara en timme på oss innan vi var tvungna att vara tillbaka här. Lyckligtvis gick tillbakaresan mycket smidigare, och väl tillbaka i staden förlitade vi oss på en taxi till lägenheten. Tio kronor var kostade den, vilket är hela sju kronor dyrare än bussen...

-

Nu sitter vi här, klockan är halv fem och damen har fortfarande inte kommit. Till saken hör att hon försov sig när hon skulle lämna nyckeln med...

-

Over and out.

/Vilse i betongen

Hej!

-

Gårdagens tvättning gick sisådär. Tvättmaskinens och mina åsikter gick isär, detaljer känns överflödiga men jag kan avslöja att vår konflikt gick ut över min sömn.

-

Ett besök till ett museum med gammal rysk träarkitektur stod på dagens schema. Dessvärre var vi tvungna att vara tillbaka i lägenheten vid 3-tiden för att lämna över nycklarna. Då John Blund stannade ganska länge hos mig och Fabian imorse, var vi tvungna att ta oss dit under tidspress - med lokaltrafik. Till saken hör att engelskan är så gott som obefintlig här och skulle någon mot förmodan kunna någon engelska, är de ganska ovilliga att använda den.

-

Vi fick förlita oss på teckenspråk, detta visade sig bli en riktig flopp. Vi hade tänkt att göra det lätt för oss och ta bussen till busstationen som ligger 20 minuters gångväg härifrån, dessvärre hamnade vi ute i förorten och fick ta någon annan buss till stationen. Vi försökte förklara för en en kvinnlig bussvärd att vi skulle till stationen genom att peka på oss själva, och sedan peka på centralstationen på kartan. Teckenspråk tycktes alldeles för komplicerad, damen föredrog istället ett flera minuter långt tal på ryska. Vi försökte med teckenspråk igen. Detta följdes av ytterliggare ett tal, ett litet skratt och en skakning på huvudet innan hon lämnade oss...

-

Det som kunde blivit en lätt promenad blev trekvarts bussresa, tyvärr var det inte slut här. Väl på stationen följde en lång stunds gestikulerande innan vi kom på rätt buss ut till museet, väl där hade vi bara en timme på oss innan vi var tvungna att vara tillbaka här. Lyckligtvis gick tillbakaresan mycket smidigare, och väl tillbaka i staden förlitade vi oss på en taxi till lägenheten. Tio kronor var kostade den, vilket är hela sju kronor dyrare än bussen...

-

Nu sitter vi här, klockan är halv fem och damen har fortfarande inte kommit. Till saken hör att hon försov sig när hon skulle lämna nyckeln med...

-

Over and out.

/Vilse i betongen

(Laddar upp följande inlägg på McDonalds i Moskva, bilder kommer ikväll när jag är på vårt hostel)

-

Godkväll kära läsare!

Dagens inlägg skrivs ifrån en kall lägenhet någonstans mellan S:t Petersburg och Moskva, nämligen staden Veliky Novgorod. Lägenheten är visserligen gansa hemtrevlig, medan trappuppgången är ett riktigt råtthål som bebos av herrelösa hundar men säkert även en och annan uteliggare. Vi har dubbla dörrar, varav den yttre tål det mesta upp till kanokulor, båda låsta som vi blivit tillsagda.

-

Jag vet att det just nu sitter två mödrar (och två fäder med för den delen) någonstans i Varbergs kommun och tycker att husets pojkrum gapar tomma. Detta inlägg skrivs faktiskt med en underton av tacksamhet till dessa personer (OBS! Icke att förväxla med hemlängtan!).

-

Idag var det nämligen dags för ett historiskt ögonblick på resan. Både jag och Fabian har kanske levt ett ganska ansvarsbefriat liv, där det mesta ordnat sig med assistans av genetiskt närbesläktade personer i vår omgivning. Nu var det dock dags att ta några första stapplande steg in i vuxenlivet.

-

Våra ryggsäckar hade börjat sprida en odör som trängde ganska långt in på den sibiriska stäppen; det var dags att tvätta, med instruktioner på ryska och utan kvinnlig rådfrågning. Efter att funderat ett bra tag om vilka färger som gick att tvätta tillsammans, beslöt jag mig för att pressa in all smutstvätt jag hade i samma maskin, i hopp om en bra jämnvikt färgmässigt. Därpå följde ett långt letande efter något som kunde liknas vid tvättmedel, ytterliggare en bra stunds funderande om vilket tvättmedel som skulle i vilket fack samt tillslut vilket program som skulle passa (allt var ju på ryska, så jag körde på nummer 7 - det gjorde Cantona, Beckham och Ronaldo under United-tiden så...).

-

Nu sitter jag här och kollar på en en snurrande maskin med skräckblandad förtjusning. Ungefär som ett rådjurskid, som en stund efter födslen ramlar runt en stund, tillslut får upp balansen och snart inser att det här med att stå på egna ben kanske inte är så pjåkigt trotsallt.

-

Så ja, lillponken tackar ödmjukt för allt curlande genom åren!

-

Over and out.

/Husmor

Godkväll kära läsare!

Dagens inlägg skrivs ifrån en kall lägenhet någonstans mellan S:t Petersburg och Moskva, nämligen staden Velikiy Novgorod. Lägenheten är visserligen gansa hemtrevlig, medan trappuppgången är ett riktigt råtthål som bebos av herrelösa hundar men säkert även en och annan uteliggare. Vi har dubbla dörrar, varav den yttre tål det mesta upp till kanokulor, båda låsta som vi blivit tillsagda.

-

Jag vet att det just nu sitter två mödrar (och två fäder med för den delen) någonstans i Varbergs kommun och tycker att husets pojkrum gapar tomma, eller i alla fall att kylen är för full. Detta inlägg skrivs faktiskt med en underton av tacksamhet till dessa personer (OBS! Icke att förväxla med hemlängtan!).

-

Idag var det nämligen dags för ett historiskt ögonblick på resan. Både jag och Fabian har kanske levt ett ganska ansvarsbefriat liv, där det mesta ordnat sig med assistans av genetiskt närbesläktade personer i vår omgivning. Nu var det dock dags att ta några första stapplande steg in i vuxenlivet.

-

Våra ryggsäckar hade börjat sprida en odör som trängde ganska långt in på den sibiriska stäppen; jag kände att det var dags att tvätta, med instruktioner på ryska och utan kvinnlig rådfrågning. Efter att funderat ett bra tag om vilka färger som gick att tvätta tillsammans, beslöt jag mig för att pressa in all smutstvätt jag hade i samma maskin, i hopp om en bra jämnvikt färgmässigt. Därpå följde ett långt letande efter något som kunde liknas vid tvättmedel, ytterliggare en bra stunds funderande om vilket tvättmedel som skulle i vilket fack samt tillslut vilket program som skulle passa (allt var ju på ryska, så jag körde på nummer 7 - det gjorde Cantona, Beckham och Ronaldo under United-tiden så...).

-

Nu sitter jag här och kollar på en en snurrande maskin med skräckblandad förtjusning. Ungefär som ett rådjurskid, som en stund efter födslen ramlar runt en stund, tillslut får upp balansen och snart inser att det här med att stå på egna ben kanske inte är så pjåkigt trotsallt.

-

Så ja, lillponken tackar ödmjukt för allt curlande genom åren!

-

Over and out.

/Husmor

Godkväll!

-

Blogginläggen har blivit allt längre för varje inlägg men jag ska nu försöka begränsa mig lite. Det är otroligt svårt att göra när man har så mycket att berätta om, alla intryck måste ta vägen någonstans och då är skönt att skriva av sig här om kvällarna.. Ni får helt enkelt säga till om jag skriver för mycket eller går in på ämnen som är ointressanta, i så fall ska jag korta ner det och skriva lite ytligare.

-

Imorgon beger vi oss ganska tidigt till en stad vid namn Veliky Novgorod. Känns faktiskt ganska bra att lämna S:t Petersburg, vi har faktiskt fått sett de viktigaste sevärdheterna och kännar oss nu ganska nöjda. Novgorod är en i sammanhanget ganska liten stad med sina dryga 200 000 invånare. Staden har en ganska stark koppling till våra svenska förfäder men jag återkommer till staden när vi besökt den.

-

Den sista dagen har vi spenderat i förorterna med två palats, först ut var Katarinapalatset i förorten Pushkin. Det gavs till Katarina i gåva från Peter den Store, men skall tydligen först ha varit ägt av nån rik svensk knös. Lyckligtvis träffade vi på en tysk utbytesstudent och hans flickvän. Killen snackade flytande engelska och ryska, vilket visade sig vara ovärderligt. Han fixade in oss för de priser ryssarna får betala, vilket är hälften av vad turister får ge.

Efter slottet i Pushkin begav vi oss till slottet i Pavlosk med en skraltig lokalbuss.

Katarinas lilla sommarpalats...

Ett av rummen inuti Katarinas sommarpalats. Här fanns även ett rum där väggarna var klädda med bärnsten och guld. Det vi såg är dock en replika - originalväggen monterades ner av Nazisterna och är spårlöst försvunnen...

-

Även Pavlosk var mäktigt, den här gången var det Katarinas son som hade fått ett palats i present. Vi gick dock inte in i byggnaderna utan strosade runt i de omgivande parkerna i solnedgången. En riktigt vacker dag med trevligt sällskap (inte att förväxlas med trevlig dag och vackert sällskap).

Ännu ett litet sommarpalats - den här gången i Pavlovsk....

Vi njöt lite av det fantastiska vintervädret i parken. Runt 0-gradigt och klar himmel alla dagar - fantastiskt!

-

Vi hängde med tyskarna hela eftermiddagen faktiskt, innan vi skiljdes åt - de för att se på bio och vi för att gå till en Kazinskykatedralen i närheten som vi hade kvar. Den var inte lika turistanpassad som de andra, utan användes ganska flitigt. Passande nog kom vi i tid till kvällens gudstjänst; Det var oerhört mysigt att sitta stilla, känna lukten av prästens rökelse och lyssna på den otroligt duktiga kören. Ganska skönt att bara sitta ner för en stund och ta in alla intryck efter den vecka som gått. Kyrkan i sig är även den fantastiskt vacker, en av de populäraste sevärdheterna, belägen mitt på den livliga huvudgatan.

Den sista katedralbilden från S:t Petersburg. Underbar stad!

Som sagt, nu rör vi oss vidare mot Veliky Novgorod för att sedan ta oss till Moskva. Vi ska bo i en privatägd lägenhet, så det är nog tveksamt om jag har tillgång till Internet. Vi hörs när vi hörs helt enkelt!

-

Förövrigt så har jag gått igenom och svarat på era kommentarer i kommentarsfältet.

-

Over and out.

/Comrade Sam

God eftermiddag!

Klockan är två och vi sitter nu och avnjuter en halvdassig lunch på en ganska tragisk restaurang. Uppspeedad mongolpop strömmar högt ur högtalarna (så högta att vi stundtals måste skrika när vi pratar med varandra) och allt känns otroligt tragiskt. Fabian fick inte det han beställde, dessutom är det oskäligt dyrt för att vara en liten förort. Det är nog 10 anställda här, men jag och Fabian är de enda gästerna inom ett par mils radie... Jag gjorde ett tappert försök att få in nudlar till min mat, men det enda killen kunde på engelska var "lice, lice"... Springnota ligger ganska nära till hands nu!

-

Nu var inte mitt syfte att berätta om skitmaten,

God eftermiddag!

Klockan är två och vi sitter nu och avnjuter en halvdassig lunch på en ganska tragisk restaurang. Uppspeedad mongolpop strömmar högt ur högtalarna (så högt att vi stundtals måste skrika när vi pratar med varandra) och allt känns otroligt tragiskt. Fabian fick inte det han beställde, dessutom är det oskäligt dyrt för att vara en liten förort. Det är nog 10 anställda här, men jag och Fabian är de enda gästerna inom ett par mils radie... Jag gjorde ett tappert försök att få in nudlar till min mat, men det enda killen kunde på engelska var "lice, lice"... Springnota ligger ganska nära till hands nu!

Fabians mat, exklusivt serverad på en träplanka som förvånande nog var kall. Microkäk?

-

Nu var inte mitt syfte att berätta om skitmaten, utan istället om besöket till slottet Peterhof. Slottet byggdes av Peter den store som ett försök att bräcka slottet i Versailles. Ett helt fantastiskt bygge måste jag säga!

Det slott vi idag gick och kollade på är dock en rekonstruktion eftersom slottet i stort sett bombades sönder helt och hållet under andra världskriget på Stalins order. Hitlers trupper hade intagit slottet och sedan Stalin fått reda på Hitlers planer om att hålla en bal på slottet, beslöt sig Stalin för att bomba slottet. Genom att använda ursprungliga ritningar, foton och målningar har man dock lyckats återskapa fortets forna glans.

Jag över på min ståtliga hålllning utanför palatset...

Vardagsmat i S:t Petersburg...

Killen vet hur man poserar!

Ännu en bild till min moder!

En liten nyfiken figur i parken.

Dessvärre utan fontäner såhär års, trots det en fantastiskt vacker syn!

När vi skulle ta bussen hem ifrån förorten frågade vi några killar om vilken buss vi skulle ta, dessvärre försökte de lura iväg åt oss fel håll... Till slut kom vi dock på rätt spår och kunde efter en del bryderier ta oss hem till hostelet.

Halvt vilse i förorten - gemene mans bild av Ryssland?

Efter hemkomst begav vi oss till Peter-Paulfästningen, samt Peter-Paulkatedralen som ligger på en liten ö i Neva. Fästningen byggdes faktiskt för att kunna försvara sig mot den dåvarande stormakten Sverige. Naturligtvis har de vett på att ta bra betalt vid alla turistattraktioner. Efter ett tags diskuterande vid biljettkassan bestämde vi oss för att gå in (Fabian gick med på förslaget efter ett ekonomiskt stimulanspaket...) men då vi väl lämnade fram pengarna möttes vi av ett stort leende, hennes klocka hade nämligen blivit 17.30. Våra klockar hade dock ett par minuter kvar men biljettkassan var så stängd den kunde bli. Hennes kollega stämde in i skadeglädjen med ett högljutt häxskratt rätt i ansiktet på oss.

Peter-Paulkatedralen i skymningen.

Det som drar ner helhetsintrycket av St Petersburg är bemötandet - även om vi försöker fråga snällt är det inte ofta vi får ett vänligt bemötande. En annan sak som drar ner helhetsbetyget är att vi inte känner oss helt trygga då det börjar skymma i stan, det är en magkänsla vi båda har faktiskt.

-

En glad nyhet är att vi bestämt oss för att dela hytt på transsibiriska med det brittiska paret. De är störtsköna och vi behöver inte ju inte oroa oss för att bli av med våra grejer i hytten, tummen upp!

-

Imorgon ska vi nog till Katarinapalatset, vi känner oss ganska klara med St Petersburg och det är ganska skönt att komma iväg från stadspulsen och strosa runt lite. Därför funderar vi på att ta oss till en stad som heter Veliky Novgorod, beroende på ifall vi hittar något vettigt boende att vistas på.

-

Hoppas mina inlägg inte blir för långa, snart blir dom mindre informativa eller uteblir helt och hållet för någon vecka i taget. Ha det toppen gott folk!

-

Over and out.

/Samuel

Dagen har spenderats med ännu mera sightseeing, samt flytt till ett annat hostel. Detta var ett bra drag, det är tusen gånger mysigare och vi har redan träffat på en brittisk kille och ett annat brittiskt par som ska göra samma resa som oss, dvs transsibiriska och sedan vidare till Tibet och Nepal. Hann bara träffa den brittiske killen i en kvart, men han fick min mail och skulle höra av sig om han lyckades fixa biljetterna till Mongoliet på plats i Moskva.

-

På väg mot hostellet såg vi ett gäng tattarflickor (Fabian tycker att zigenarpack är ett bättre ordval, men jag väljer att vara lite mer nyanserad och fördomsfri i mitt ordval...) som skaffade sin lön för dagen. Det gick läskigt fort för dom att söka upp sitt offer, störa personen i fråga en aning för sedan rota igenom väskan. Jag försökte skrika till lite, men Fabian hejdade mig ganska snabbt (som tur var...). Det dummaste man kan göra i den här staden är att göra väsen av sig, speciellt som västerlänning.

Efter att vi väl hittat till vårat hostel begav vi oss på en liten sightseeing. Målet var S:t Isakskatedralen, som minst sagt var en mäktig syn! Vi började med att gå upp på en avsats halvvägs upp på katedralen, varifrån vi hade en fantastisk utsikt över S:t Petersburg i solnedgången.

Uppe på St Isakskatedralen.

Den här borde platsa på ditt skrivbord morsan!

Återigen känns ord så otroligt överflödiga, det finns ingen mening för mig att försöka skriva ner alla intryck i ord, samtidigt kan inte bilder göra den här staden rättvisa. Hoppas däremot att bilderna ska ge er en liten hint om vad det är vi får uppleva!

Ord är överflödiga!

-

Återigen gick vi förbi Spas-na-krovi-katedralen/Uppståndelsekyrkan men den här gången var det efter mörkrets infall. Vi bestämde vi oss för att gå in.

Sanslöst vackert!

-

Överväldigade som vi var efter S:t Isakskatedralen var det ganska svårt att ta in intrycken av ytterliggare ett mästerverk - jag tror våra små pojkhuvuden har svårt att rymma alla intryck vi får.

Det är lite skillnad att gå från det vardagliga livet i Väröbacka där jag växlade mellan arbetet och pojkrummet till att ständigt matas med med nya intryck. Missförstå mig inte nu, jag måste säga att jag redan älskar resandet, en snöslaskig grusplan på Norvalla IP i februari lockar föga...

Alla väggar i denna kyrka är utsmyckade med mosaik. Helt otroligt!

Detta porträttet gömmer sig inuti en av kupolerna...

Souvenirer!

Idag råkade jag tappa bort min mössa på vägen till Uppståndelsekyrkan och då vädret i S:t Petersburg i början av november inte är särskilt tropiskt bestämde jag mig för att skaffa en varm mössa.

Eftersom vi blir ganska utstirrade på grund av vårt ganska nordiska utseende bestämde jag mig för att skaffa en mössa som passar in lite bättre.

Varm, kvalité och en look som andas öst. Hittade en pälsmössa som var ännu fräckare,

tyvärr kostade den 24000 kr, den här gick för 75 i ett gathörn...

Jag ska försöka svara på era kommentarer i kommentatorsfältet, så ni får helt enkelt gå in där och kolla när ni lämnat en kommentar!

Ha det toppen, imorgon ska vi kolla på Rysslands Versailles - Pedrodvorets!

"Efter Peter den stores seger över svenskarna vid Poltava 1709 beslöt han att bygga ett palats vid Finska viken som ”anstår den högste av monarker” (avsikten var också att överträffa slottet i Versailles).
Peter den store anställde över 5000 arbetare, livegna och soldater. Många av den tidens berömda arkitekter från Ryssland och Europa arbetade med detta projekt. Peterhof byggdes 1714 och invigdes officiellt 1723." - http://modersmal-ryssland.com/ryssland/05_stader/peterhov.htm

-

Uppdatering kommer, gott folk!

-

Over and out.

/Samuel

Backpackpackers

En resa till Sydostasien med båt och tåg. Varberg, Finland, Ryssland, Mongoliet, Kina, Vietnam, Laos, Nya Zeeland och Australien - så ser planerna ut nu!

Dag 35 - En dag vi aldrig glömmer

Dag 34 - Cykeltur, Fågelboet och Sommarpalatset

Dag 33 - Sovmorgon, Lamatemplet och matmarknad

Gokväll

Dag 32 - Adjö till storebror och sightseeing

Dag 31 - Besök av storebror!

Dag 30 - Förbjudna Staden/Att få självförtroendet knäckt av kinesisk plugghäst och hennes bastanta väninna

Dag 29 - Peking!

Dag 28 - Mot Peking!

Dag 27 - Mot civilisationen

Dag 26 - Mot Battsengel

Dag 25 - Gourmetfrukost, grottor, vulkan och ridning

Dag 24 - Kyla och vacker ödemark

Dag 23 - Kharkhorin

Dag 22 - Äntligen framme i Mongoliet

Dag 21 - Jag ser det snöar!

Dag 20 - En svinkall hytt i ett svinkallt Sibirien

Dag 19 - VM i tidsfördriv

Dag 18 - Tankar från ett tåg i vildmarken

Dag 17 - Update om tågäventyret

Dag 16 - 10:e November

Taag!

Dag 16 - Sista heldagen i Moskva

Dag 15 - En gråmulen måndag i Moskva

Dag 14 - En gråmulen söndag i Moskva

Dag 13 - Lördag i Moskva

Dag 12 - En vy över Moskva

Det var en gång...

Dag 11 - Godkväll!

Dag 11 - Moskva

Dag 10 - Vilse i Velikiy Novgorod

Dag 9 - Velikiy Novgorod - Ett steg närmare vuxenlivet

Dag 8 - Sista dagen i Petersburg

Dag 7 - St Petersburg

Dag 6 - St Petersburg