Backpackpackers -

Dag 53 - Shanghai - Rent samvete, inte lika rena underkläder.

Morsning!

Dagens inlägg innehåller en alldeles för detaljerad redovisning av resans kanske obehagligaste incident... Först - mer sightseeing.

Efter att för en gångs skull sovit ut lite begav vi oss ner mot stan. Vi hade inga direkta planer för dagen, men siktade på ta oss till Peoples Park i mitten av staden. När vi väl var där fick vi syn på Shanghai Museum, Kinas största museum. Vi hade inte tänkt att gå in, men fick höra att det var gratis...

Museet var imponerande, dessvärre är vi så fulla av intryck och trötta på museum att vi egentligen bara orkade titta riktigt på den första våningen av fyra. Sista våningen liknade mest en behaglig joggingrunda... Fanns dock en del imponerade saker, oerhört gammal keramik och massa kinesiskt porslin. Väldigt mycket av det som fanns på museet hade hittats längs Yangtseflodens stränder, som nu ligger under vatten...

Efter museet begav vi oss mot Radisson hotel, 75 våningar högt. Jag hade läst på ett forum att det kanske skulle vara möjligt att snylta på utsikten där...

Vi klev in i hotellobbyn, gick bort mot hissarna och tog första bästa hiss uppåt. Dessvärre gick den inte hela vägen upp, men någonstans utanför presidentsviten haffade vi en städerska som visade oss till hissarna som gick upp till toppen.

När vi steg ut möttes vi av en oerhört flott restaurang med panoramautsikt över Shanghais skyline. Lyckligtvis var hela restaurangen tom på gäster, men slamrandet från köket och den spöklika stämningen gjorde att det kändes ganska förbjudet. Mäktig utsikt var det dock!

Efter detta hände en mindre trevlig incident. Jag får alltid så löjligt dåligt samvete om jag jag inte gör saker som jag borde göra. Detta gör att jag bara inte kan blunda för saker som håller på att hända, även om det förmodligen vore smidigast att vid såna tillfällen leka Stevie Wonder för en stund.

På en av de större tunnelbanestationerna kom två tjejer och en kille fram till oss, de var sådär övertrevliga som bara scammers och bedragare kan vara.

Tjejerna såg dessutom förträffligt bra ut, och talade misstänkt bra engelska. Vi hade guarden uppe, vilket de ganska snart märkte och begav sig därför snabbt vidare. Någon minut senare får vi syn på de trevliga tjejerna och killen som hjälpte en västerländsk herre i övre medelåldern. Han stod med en karta i handen, och hade två välskapta 25-åringar tätt intill sig på var sida. Han såg löjligt förnöjd ut över uppmärksamheten, sådär förnöjd som bara en uppvaktad gubbsjuk 65-åring kan göra - perfekt byte, helt enkelt.

Jag följde efter gruppen lite odiskret, och ganska snart fick en utav tjejerna syn på mig. Hon tog upp telefonen och ringde ett samtal, samtidigt som de andra uppehöll den tacksamme västerlänningen. Jag bestämde mig för att rätt och slätt gå fram till killen och knacka honom på axeln, i hopp om att kunna få honom åt sidan.

Han vände sig förvånat om, och tycktes ännu mer förvånad när jag lite trevande försökte inleda en konversation. Vi hann inte längre än att han var från Boston, innan samtalet dog ut. Stämningen var otroligt tryckt och obekväm, men jag frågade rätt ut om han inte ville komma med mig en liten stund, samtidigt som de tre kineserna försökte döda mig med blicken.

Han idiotförklarade mig snabbt, och verkade ganska stört över att jag tänkte ta bort honom ifrån hans kjoltyg till sällskap.

De tryckte sig lite närmare intill honom, och ganska snabbt vände de på klacken och försvann snabbt bortåt.

Strax därefter dök två nya tjejer upp, samt en till kille. De ville ta ett kort med oss, vilket i sig inte är något konstigt då det händer så gott som dagligen.

När de mer eller mindre började jaga oss med kamerorna och gjorde vad de kunde för att uppehålla oss, kändes det hela ganska planerat. Jag skyndade ikapp gubben som höll på att bli rejält blåst, knackade honom återigen på axeln och sa rätt ut att han höll på att bli bedragen. När jag sa att vi själva varit med om det hela sprack hans lilla bubbla, och han tackade mig innan jag snabbt försvann därifrån.

Vi halvskyndade oss tillbaka mot tunnelbanan vi skulle ta, på vägen dit mötte vi gäng nummer två, som återigen sprang och körde upp kamerorna i ansiktet på oss. Fabian, som varit smart nog och hållit sig lite i skymundan, slank in genom tunnelbanegrindarna. Jag gick till en vakt, och ganska snart kom tre ursinniga kineser springandes, gapandes anklagelser mot mig på kinesiska. En av tjejerna sprang fram och grabbade tag i mig, och tyckte bestämt att jag skulle följa med dom ett tag. Lyckligtvis var min kroppshydda tre gånger så stor som hennes, så jag stod bestämt kvar hos vakten. Några mer vakter slöt upp och snart försvann bedragarna. Jag fick följa med in i övervakningsrummet och berätta vad som hänt, innan jag begav mig mot grindarna och vakten igen, den här gången med tolk. Vakten hade varit misstänkt snäll mot de arga kineserna, och när jag bad tolken fråga vakten vad det lilla gänget anklagat mig för, ryckte han slött på axlarna och sa något i stil med "Ja, dom brukar stryka runt här...".

På väg ner för trappan mot perrongen dök den vansinniga tjejen upp igen med kameran, någon meter ovanför oss. Vi täckte över våra huvuden med jackorna och försvann snabbt ner mot tåget, till akompanjemang av de smädelser det brittiska språket kunde uppbringa.

Efter att smått paranoida ha åkt runt och bytt tunnelbanestationer, begav vi oss återigen tillbaka mot vår lilla borg. Mitt samvete var fläckfritt i alla fall.

Over and out.

/Sam