Dag 95 - En dag som borjade skitkasst men slutade desto bättre
Morsning!
-
Dagen började mindre bra med ett praktfullt stopp på det mindre praktfulla dasset hemma hos familjen Filippino. Historien kan för likasinnade vara hiskeligt rolig, men eftersom jag vill ha lite heder kvar hoppar jag över en bra bit av förmiddagen. (Privat meddelande till bror Daniel: Den här storyn toppar allt genom hela vår uppväxt!)
-
Efter att ha löst problemet begav jag mig raka vägen ner till vattnet, och tvagade mig ordenligt med en tvål. Hittade lite tuffa grottor som man kunde simma in i, så jag spenderade större delen av eftermiddagen med att äventyra lite på egen hand. Hade inte med kameran, men lovade mig själv att återvända hit med kamera.
-
På eftermiddagen begav jag mig till White Beach, jag och Andrea hade tänkt att spana in en liten frisbeematch, dessvärre hittade vi inte denna match men det blev en trevlig promenad, lagom till solnedgången.
-
Resten av kvällen spenderades på Bom Bom, där jag satte i mig en fantastiskt god pizza. Samma klass som hemma!
Efter Bom Bom drog jag till Internetcaféet och försåg er med småtrevlig läsning!
Min varsta fiende!
Rysk speedo-volleyboll!
Rysk speedo-volleyboll!
Nastan Campinoklass!
-
Over and out.
/Sam
Dag 94 - Andreas födelsedag!
-
Since Andrea reached the age of a mature women today, we celebrated her - big time!
-
Morsning!
-
Idag tog Andrea ett gigantiskt steg närmare vuxenlivet. Hon gick ifrån den oskyldiga och högst ansvarsfria åldern 20, till att fylla smått skrämmande 21 år.
När jag dök upp vid stranden hade jag just tagit på mig spenderarbyxorna, och köpt med mig italiensk glass till oss tre. Eftermiddagen spenderades på stranden, och på kvällen väntade en grekisk middag. Det blev grillspett, bröd och en grekisk vitlöksyoughurt för min del. Alla var vi helt lyriska över maten, naturligtvis stod jag och Mickan för den gigantiska notan. Det går ju an att bjuda när det inte ens går på hundra svenska per person på en av de finaste restuarangerna på ön...
-
Kvällen fortsatte på stamhaket Bom Bom, där vi mötte upp med svenskgänget. Eftersom det är ganska fritt fram att gå upp på scen, föll sig ju en liten trevlig grattishyllning på plats... En förträffligt trevlig dag och kväll i största allmänhet får jag säga!
-
Glass aer gott!
Mer foersasongstraning! Finns inget som inte talar for skytteligaseger i klass 3!
Barnen pa stallet jag bor pa.
The Hobbit House - Endast dvaergar som serverar, daer kan vi snacka affarside!
Hungriga.
Hungrigast! Maken till bottenloest fruntimmer far en leta efter!
Don't worry, be happy!
Varldens skonaste farbror! Lis slakting som var pa besok, 72 ar gammal - "men damerna sager att jag ser ut som 28!"
-
Poserande med Li!
-
Over and out.
/Sam
Dag 93 - Jubileum!
-
Howdy!
Celebrating 3 months on the road today. Probably another 3 months to come before I get to see my dearly beloved hometown again...
Just decided to stay here in Boracay until it's time to head for Sydney and later on Auckland. I've got a flight to Kuala Lumpur on the 2nd, and from there I'll catch a flight heading for Sydney. Just gonna stay in Sydney for 3 nights though, and then I'll finally get to see the country of my dreams - New Zeeland!
I love it here and since there's been quite a lot of travelling the past three months, it's not too bad to settle down on a white beach... Just moved in to a local family today, far away from the resorts and the english breakfast restaurants. It's not to bad to have your own room and your own little hammock. I love the Philippines and the friendly people here, I'll be back - for sure!
Jubileum!
Får börja med att säga att idag för exakt tre månader sen, den 26 oktober, lämnade jag min kära hembygd. Den morgonen känns väldigt långt bort, förmodligen är det även lika länge kvar tills jag åter få trampa på min barndoms stigar.
"Jaduu, ta en rejäl titt nu förä kommer la dröja innan du sert igen..." - Farsgobben på den där måndagmorgonen, på väg nerför Kockalia...
Kall mjölk
Efter att ha fått tag i gott bröd och youghurt samt kall mjölk till frukost, var jag tvungen att gå och lägga mig igen. Ett illamående som hemmavid endast inträffar på julafton, tycks på denna resan infinna sig så fort jag får tag i kall mjölk. Vid hemkomst får nog min mor räkna med 2-3 liter mjölk om dagen ett tag...
Datorstrul, igen...
Efter att ha lyckats smälta knappa litern mjölk, en youghurt och ett halvt dussin frallor begav jag mig till ett Internetcafé för att ladda hem ett antivirusprogram. Min mp3-sticka med blogginlägg som gått mellan min dator och Internetcaféernas hade lyckats smitta min dator med något lurigt virus, som tur var tycks det vara fixat nu. Var lite rädd för mina bilder ett tag. Lyckades så klart glömma min laddare till min bärbara dator, som jag kånkade med till Internetcaféet. Batteriet höll på att ta slut just som jag väntat på nedladdning i nästan en timme, så jag skyndade mig tillbaka till hotellet och hämtade laddaren... Då gick det upp att adaptern var kvar på hotellet, så det blev en till rekordsnabb löpmarsch. När jag väl kom dit hade batteriet tagit slut och nedladdningen avbrutits - bra jobbat Samuel!
Älskade White Beach
Lagom till nedladdningen var klar tittade solen fram, så jag begav mig bort till Mickan och Andrea och grillades lite i solen. Stranden består av nästan 5 km mjölliknande sand, och vattnet utanför är härligt azurblått. Jag funderar på att röra mig vidare till någon annan ö, men jag har det helt enkelt för bra. Gratis boende och för det mesta även gratis mat gör ju inte saken sämre... Får nog bli att häcka kvar här tills avresan mot Sydney närmar sig.
När soltimmarna började lita mot sitt slut drog vi oss hemåt, och bestämde oss för att mötas upp på kvällen på det vanliga strandhänget med kuddar och störtskön musik. Som sagt, jag trodde jag skulle tycka det var alldeles för turistigt här, men jag har det alldeles för bra för att bege mig härifrån!
Flytt
Eftersom Lis mor kom på besök idag, var det dags för mig att flytta ut. Li ska bygga ett hostell på andra sidan ön, som ännu är oexploaterad. I närheten har han renoverat ett rum hos en familj, så han fixade in mig hos familjen här. Känns ganska bra att bo gratis i ett eget rum, samt ha en liten hängmatta på verandan varifrån man kan se vardagslivet i den lilla byn, långt bort från massturismen...
Mina grannar!
Min hammock.
Mitt rum.
Yaaamaaannn!
Negerganget!
Inte alls dumt!
Svenskar, Danskar och lite annat smatt och gott!
Min och Mickans nya idol, Marvin! Kvall efter kvall briljerar han!
Goa gubbar!
-
Over and out.
/Sam
Dag 92 - Han kan laga mat med!
Morsning!
-
Efter att ha sagt hejdå till Victor på morgonen drog jag mig ner till Mickan och Andrea, som enligt vanlig ordning stekte på White Beach. Vid lunch drog jag mig bort till en annan strand i närheten, där Lis vän Raymond har sitt lilla beachhouse. Li hade gjort iordning en grillat lunch, bestående av någon lokal fisk fylld med grönsaker och ris upptill. Inte helt fel!
La mig och sov i solen ett bra tag, vaknade lite smått solbränd vid 4-tiden.
Efter att ha fått en ganska smärtsam fotmassage av Li, begav jag mig enligt sedvanlig ordning till Bom Bom och smågungade lite i baktakt.
White Beach.
Plenty of space pa White Beach.
3 manliga typer!
Lunch.
Blackfisk!
Magnum och nan lokal kille.
Utsikt fran Magnums beachhouse.
Foersasongstraning!
Jag grillas lite och Magnums gutt skiner i kapp med solen.
-
Over and out.
/Sam
Dag 91 - Mer modellande...
Howdy!
I meet a lot of great people out on the road, and it seems that some of those curious souls out there like to check out my blog every now and then. Unfortunately, all of you aren't that keen on swedish...
From now on, I'm gonna try to post a small comment in english when it feels necessary. It will be on top of the page, so you won't miss it. Just to let you know where I am and where I'm going. If you still wanna read some of the novels (which basically no one else then my mother reads, anyway), you can use googles language translator.
So yep, Boracay, Philippines, is my current location. Staying with a local family right now, and besides some modelling (?) I'm enjoying the beaches at daytime and beautiful raggae-music, as soon as the sun sets. Me like!
Over and out.
/Sam
Morsning!
-
Ytterliggare en fotosession?!
Efter att ha sovit ut drog vi oss ner mot Puka Beach. Victor skulle fotas, och tydligen jag med...
Victor fick däremot börja och höll på ett bra tag, så under tiden låg jag på en filt och halvsov, medan jag hörde Li ropa saker som "Fabouluuus! Amaaazing! Loook angriiii" till Victor, medan han plaskade runt i vattenbrynet i sina speedos.
Li hade gjort lite kycklingmackor som vi käkade till lunch, vilket inte var helt fel. Känns bra att ha en liten extramamma som gör ens mat, säger åt en vad man ska ha på sig, ser till att man smörjer in sig med solskyddskräm och myggmedel och rår om en sådär moderligt.
Mina bilder och min utstyrsel är enligt mitt tycke är högst humoristiska, men Li sa mest bara "It's faashiooon!". Eftersom jag själv skrattar åt dem, så känns det inte så aktuellt att lägga upp dom här...
Ytterliggare en massage
Efter hemkomst slumrade jag till lite igen, eller närmare bestämt 3 timmar. Li är ju till råga på allt utbildad massör, och erbjöd sig en gratis 90-minutare. Jag var lite skeptisk till en början, men det skulle visa sig att den var bättre än alla kinesiska massager tillsammans...
Ytterliggare en tidig morgon på ett Internetcafé
Efter detta började klockan bli ganska mycket, men jag skrev lite blogginlägg och stack bort till ett Internetcafé, telefonerade mor och far samt bror Daniel. Tydligen gav han lite drygt 2000 för sitt dykcert i Thailand, inklusive boende för sin fyradagarsutbildning. Här på Boracay skulle det gå på sisådär 3200, exklusive boende...
Vart timmarna på Internetcaféet tog vägen har jag inte en aning om, men när jag gick hem igen var möttes jag av joggande människor, samtidigt som seniorerna tog sina morgondopp...
Over and out.
/Sam
Dag 90 - Träningspass, stranden och mer manliga bilder...
-
En tuff morgon
Dagen började med ett tufft träningspass/yoga/stretching/pilates/kom-på-allt-som-jag-är-dålig-på med Li och hans vän Magnum. Mina misstankar jag burit runt på tidigare har visat sig vara helt obefogade, hur vänliga människor som helst, om än oerhört... feminima.
Efter att ha plågats lite smått av gyminstruktör Magnum och fått kroppen bedömd ur modellperspektiv, var det dags för ännu en liten fotosession.
Strandhäng och nytillskott
Efter träningspasset, bilderna och en frukost bestående av nyskördad fruktsallad som serverades i ett snäckskal, drog jag mig bort mot Mickan och Andrea som häckade på White Beach. Jag kommer ihåg att den blev framröstad till världens bästa strand för ett tag sen, just när jag satt och reseplanerade som mest. Inte helt fel att man bor 1 minuts gång ifrån den... Låg där ett tag och stekte ikapp, innan jag begav mig hemåt igen. Lis kompis Victor hade slutit upp, en 20-årig brasse som jobbar som modell i Manila. Vi såg på solnedgången tillsammans, och naturligtvis passade Li på att fota oss...
Resten av kvällen spenderades med lite skönt strandhäng.
-
Victor berättade en hel del om hur tufft livet var som modell. Han fick alla resor och boende betalt, samt fickpengar till mat och nöjen. Vanligtvis jobbade han en dag i veckan, men fick väl gå på lite castingar titt som tätt. Han kommer jobba runtom i asiatiska metropoler ett bra tag framöver, och när kontraktet sedan gick ut hade han ett par tusen dollar i handen. Stackarn!
-
Frukost!
Manligt var ordet!
Man kan ha det samre...
Mickan och Andrea!
Ser val inte sa illa tokigt ut va?
Mammas strandgosse!
Victor goer det han lever pa.
En for alla damer med vinterdepression.
Sunsetpic 1.
Sunsetpic 2.
Sunsetpic 3.
Lite geckoodlor.
Lagom vit och mjolig!
Jag behover nog ova pa att se hard ut...
-
Over and out.
/Sam
Dag 89 - Stränder, modellande och ännu en reunion
Morsning!
White Beach/Puka Beach
Efter en god frukost och en lugn morgon drog vi oss ner mot den berömda White Beach. Jag kommer ihåg att den blev framröstad till världens bästa strand för ett tag sen, just när jag satt och reseplanerade som mest...-
Det skulle visa sig att den var lika mjölig och vit som på bilderna, och vattnet gjorde mig väl inte besviken heller. Första halvan av dagen spenderades dock inte här, utan jag följde med Li och kollade på ett hus och en tomt på andra sidan ön som han skulle göra om till hostel för backpackers. Hit hade inte turismen nått än, och på den närliggande stranden Puka Beach hade jag ett par hundra meter för mig själv. Li lämnade mig där, för att hämta mig för lunch lite senare. Det blev en lokal soppa, med gul sqaush och annan kaninföda. Riktigt gott var det, dessutom fick jag en bit nyfångad Blue Marlin till maten, som inte heller var helt fel.
Ännu en reunion
Vi drog oss tillbaka mot hotellet och White Beach, och mötte upp med Magnum för att ta en titt på Magnums lilla beachhouse, samt en pågående Kitesurfingtävling som pågick på stranden intill hans hus. Gillade jag det skulle jag få bo där gratis. På vägen träffade jag dock på Mickan och Andrea, som låg och häckade på White Beach, och lämnade därmed Li och Magnum för ännu en trevlig återförening. Vi solade, badade och pratade ikapp om allt som hänt, innan vi bestämde oss för att dra ut och käka lite senare, och skiljdes åt.
Comeback med segel och bräda
Jag drog vidare till stranden för vindsurfare, kitesurfare och såna som mig - de som är för dåliga, men gärna hänger där det blåser...
Eftersom jag inte surfat på sisådär 1½ år, kände jag att det var dags att bryta bubblan. Jag var väl bättre på att prata om det än att verkligen göra det när jag väl höll på med det, dessvärre hade inte utvecklingskurvan gått uppåt. Öborna på 12 bast som svischade förbi i 30 knop och satte sina fullplansgippar perfekt 10 gånger av 10, hjälpte väl inte självförtroendet heller. Nåja, upp och iväg kom jag ju, även om jag inte var så bra som jag ville minnas...
Träffade även på Li och Magnum igen och de visade beachhouset som jag kunde få bo i om jag ville. Vi fotade lite kitesurfare, för att sedan dra oss till andra sidan ön och fota solnedgången på White Beach. Här fick jag agera modell igen...
Kvällshäng vid strandbrynet
Efter en trevlig middag med mycket resesnack, drog jag mig hemåt till Li igen. Vi drog ner till stranden och slog oss ner på en av de många uteserveringarna. Fluffiga kuddar, bänkar och bord som ser ut att vara gjorda av ihopsurrad drivved, världens finaste strand, en tropisk sjöbris och en trubadur med dreads som kör allt i baktakt - man kan ha det sämre!
Nu borjar det likna naat! Den har aer tillagnad alla i fikahornan pa labbet, som aldrig trodde jag skulle komma langre an Gran Canaria..
Lokalmat!
Vill man vara med pa bild aer det bast att man dodar alla andra forst!
Tavling i kitesurfing.
Haer fick jag leka lite modell!
Over and out.
/Sam
Dag 88 - Mot Manila och vidare mot Boracay
Morsning! Här följer en ganska lång resumé av en mycket händelserik dag.
-
Vaknade upp vid 7-tiden och gjorde mig iordning för avfärd. Kaviaren till frukost smakade naturligtvis underbart.
Kring halv 9 steg jag in på flygplatsen, och då jag hade lite drygt en timme till check in-en stängde tog jag det ganska lugnt, vägde mitt baggage och småpratade lite med en australiensare som jobbade runtom i världen. Singapore var enligt honom den bästa staden han besökt.
-
Strax efter 9 hade kön till check in-en blivit human, och jag stegade lugnt fram och slängde upp min 14,9 kg tunga väska och mitt pass.
"Kan jag få din biljett med?" bad damen i disken.
"Jag har inte skrivit ut den, men jag har bokningsnumret, det räcker väl?" svarade jag världsvant.
"Jo, det går bra. Din returbiljett då?" frågade hon vidare, med ett ansträngt leende.
"Den fixar jag när jag väl är där" svarade jag, ännu mer världsvant.
"Okej, men då vill jag se ditt visum" svarade hon, nu lite smått irriterad.
"Öhm...så...du menar att man måste ha ett visum om man inte har en returbiljett?" svarade jag, lite mindre världsvant.
"Läste du inte igenom alla villkoren du kryssade i?" frågade damen förvånat.
"Det tar ju tre dar!" utbrast jag.
"Okej, men jag kan inte checka in dig om du inte har en biljett ut ur landet, nu när du inte har ett visum!"
-
Den följande halvtimmen blev en ganska hektisk historia framför en McDonaldsdator, där man dessutom bara hade 10 minuterssessioner innan man automatiskt loggades ut. Efter att ha plöjt igenom alla tänkbara flygrutter på lågprisbolagens hemsidor hittade jag lyckligtvis ett flyg som passade. Manila - Kuala Lumpur, på kvällen den 2:e februari - 700 spänn för en flygtur på 3½ timme, vilket kändes bra under omständigheterna. Min betalning hann gå igenom sisådär 5 sekunder innan sessionen automatiskt avslutades, och därifrån blev det en 100-meterslöpning på 9 blankt med 22 kilos packning, till Cebu Pacifics informationsdisk. Där satt en förvånad receptionist som undrade varför jag stod och halvgapade osammanhängade. Bokningsnumret hade jag inte hunnit anteckna, så jag fick mer eller mindre roffa åt mig datorn och skriva ut bokningsbekräftelsen från min mail. Efter en till rusch genom vänthallen kunde jag äntligen, som siste man, checka in på planet.
-
Väl i Manila lyckades jag med nöd och näppe komma med det sista planet för dagen som skulle ta mig till Kalibo (270 kr!), varifrån buss gick till Caticlan. Där väntade slutligen en båt som skulle ta mig ut till Boracay.
-
På planet träffade jag på en liten jetsetter, som till en början verkade vara lite av en sol och vårare. Han hade bott i Filippinerna större delen av mitt liv, och gav mig massa tips om hur man skulle ta sig runt. Ganska snabbt erbjöd han mig även att bo gratis på lite av hans ställen runtom i Filippinerna, vilket inte lät helt fel. Han sa att han planerade att Ett ställe skulle tydligen ligga på hans egna lilla paradisstrand, dit det aldrig kom några besökare. Nyfiken, men ganska skeptisk, lyssnade jag på hans erbjudanden. Han skulle ut till Boracay, så vi hade följe i bussen och på båten. Eftersom jag blivit blåst tidigare var det med stor försiktighet jag hakade på när han skulle hjälpa mig att hitta boenden. Magkänslan sa att det borde vara okej.
-
Efter att Li bjudit mig och hans kompis på middag drog vi för att hitta boende, vilket gick sådär. Det slutade med att jag bodde gratis hos denne modellfotograf, som var ungefär lika maskulin som män i den branschen brukar vara. Magkänslan sa att det var lugnt, allt han sagt visade sig vara sant och hade han haft luriga planer hade han redan satt dom i verket för längesen.
"No trespassing! Violators will be shot. Survivors will be shot again."
Over and out.
/Sam
Dag 87 - Sentosa Island
Morsning!
-
Hakade på en indier, Aly, ifrån hostellet idag. Han har pluggat i Singapore i 3 år och kunde därför staden utan och innan, vilket var riktigt bra. Drog till ett shoppingcenter med enbart elektronik. Efter att ha gått igenom lite av de fem våningarna med butiker och bett om hjälp, visade det sig att det bara var kabeln till min hårddisk som inte var som den skulle. En ny kabel och allt var som det skulle!
-
Efter detta käkade vi lunch, för att sedan dra vidare till Sentosa Island. Där strosade vi runt, slog oss ner då och då på de konstgjorda stränderna och jag tog ett par dopp i havet. Sanden var faktiskt riktigt fin, tydligen är den importerad ifrån Malaysia...
-
Efter att Aly lämnat fastnade jag i en National Geographic-butik som vi varit i tidigare under dagen. De hade jättefina fotoutställningar, men även lite blädderexemplar på deras böcker. Jag blev kvar där i säkert två timmar och tog lite anteckningar på häftiga ställen i Nya Zeeland, samt snackade lite resor med personalen. Den ene killen var filippinier, och berättade för mig hur jag skulle ta mig till Boracay dagen efter. Resten av kvällen spenderades med förberedelser på hostellet, eftersom jag hade ett plan till Manila tidigt morgonen därpå.
Fin utsikt!
Over and out.
/Sam
Dag 86 - Mot Manila och Boracay
Morsning! (Utfärdar en varning för sentimentalt drabbel, då följande inlägg skrivs under en flygresa!)
-
Vid middagstid klev jag in på Singapores flygplats, många gånger blivit utsedd till världens bästa. Träffade på en norrman på flygplatsen, som gav mig lite tips om exotiska platser i Filippinerna. Efter detta blev det lite åkande med flygplatsens spårvagn och Singapores hypermoderna tunnelbana, som hitintills är resans finaste, innan jag äntligen kom fram till det boende jag kollat ut på förhand. Checkade in för två nätter och begav mig upp på 14-bäddsrummet för att planera, i väntan på en mer human temperatur utomhus. Temperaturen och luftfuktigheten är ingen bra kombination med en mångmiljonstad.
-
När solen gjort sitt begav jag mig till de närligggande indiska kvarteren, där jag slog mig ner på ett lokalhak och intog en brännande middag. Tog något som såg ut som någon slags köttgryta och lite ris till det, samt lite nanbröd. Det visade sig att köttet i stort sett bara var ben och en alltför kryddstark röra, där man skulle suga ut fläsk samt de få gram kött som fanns på benet. Riset visade sig vara en egen separat rätt med tillhörande köttfärs, och nanbrödet hade förmodligen mättat bara det. Med brännande strupe, en aning fattigare och betydligt mättare begav jag mig sedan vidare. Hade en sak att fixa till datorn, och min bloggkändis och jetsetter till bror Martin, hade tipsat om ett bra elektronikvaruhus. Dessvärre var detta stängt, så jag begav jag mig istället för att dämpa den lilla hemlängtan, som så smått börjat gro inombords.
-
Efter någon halvtimmes äventyr med lokaltrafiken hade jag nått mitt mål. Ett pompöst, blågult plåtskjul lyste upp den sena kvällen i Singapore - ett ståtligt monument över svensk entreprenörsanda. Med stolta steg och ett barns nyfikenhet äntrade jag IKEAs portar. Lukten var densamma som därhemma, och i princip allt såg likadant ut, förutom att andelen asiater var lite större här. Vid ingången till barnens lekland, Småland, stod det en förklaring till varför barnens lekland hette som det gjorde. "Firstly, far away from here, in a country called Sweden, there is a place called Småland. Somewhere there, if you look carefully, you'll find a forest very much like the one you'll find inside here. Filled with blueberries, lingonberries, big big spruce trees and rounded stone fences perfect for climbing on..."
Helt plötsligt kom hemlängtan som ett slag i magen. Inte blev det bättre när jag gick runt bland de små inredda rummen, en del inredda ungefär så som jag tänkt mig ett kommande studentrum. Jag blev genast sugen på att återvända hemåt, skaffa mig ett eget krypin och påbörja studierna.
-
Efter att ha upplevt min eufori övergå till nostalgi för att slutligen landa i en löjlig hemlängtan, intog jag en obligatorisk middag med köttbullar. Naturligtvis tog jag en vända förbi hörnan med svensk mat. Det slutade med att jag spenderade mer pengar på godsaker, än vad jag gjorde på mina två nätters boende i Singapore...
-
Over and out.
/Sam
Jetset-munkar.
Jag har svart att tanka mig att det gar runt ekonomiskt nar planen ar fyllt till en tredjedel och biljetten kostar 330 kronor...
En armada av cointainerfartyg!
Distriktet Little India.
Little India.
Vand pa huvet vettja!
Over and out.
/Sam
Dag 85 - Snorkling och The Beach
-
Klev som vanligt upp lite väl tidigt, packade ihop mina grejer och lämnade hotellet för att ge mig ut på sightseeing/snorklingstur jag bokat kvällen innan. Strax efter 8 lämnade båten, det första av två snorklingsstopp var på ett strömsatt rev där det kretsade mycket (rev?)haj. Förutom hajarna bjöds det på bildäck, en och annan färggrann firre och en grådassig botten som förmodligen mådde betydligt mycket bättre innan massturismen hittade hit.
-
Andra stoppet blev i en liten lagun för att svalka oss lite, innan vi fortsatte snorklingen på ett rev en bit utanför lagunen. Förutom diverse färggranna fiskar kom vi ganska nära en leopardhaj, som kretsade en bit nedanför oss. Snart dök en annan (rev?)haj upp, tydligen var det första gången guiden hade sett de två arterna simma tillsammans.
-
Efter detta styrde båten kosan mot Maya Bay, där filmen The Beach med Leonardo di Caprio spelades in. Förmodligen kan detta ha varit den vackraste strand jag någonsin satt min fot på - dessvärre var man tvungen att kolla var man satte sina fötter, så att man inte råkade sätta dem på någon annans fötter. För att maximalt antal båtar skulle lägga till hade man avsatt ett klaustrofobiskt utrymme för bad . Förmodligen var detta ett paradis innan filmen spelades in och horden av turister invaderade stället, men nu kunde man knappt gå en meter innan man råkade gå i vägen för ett poserande par i färd med att föreviga sin Thailandstripp.
-
På eftermiddagen tog jag avsked av Varbergsgänget, innan jag äntrade båten som skulle ta mig till Phuket. Morgonen därpå gick mitt flyg till staden och landet jag hört så mycket gott om - Singapore.
-
Det var haer Di Caprio fjollade sig!
Mitt charmiga rum i Phuket...
-
Over and out.
/Sam
Dag 84 - Mot Phi Phi Island
-
Jag, Sandra och Malin gick upp ganska tidigt för att med buss och färjor ta oss till Phi Phi Island. Resan tog större delen av dagen, men när vi äntligen kom fram drog vi till första bästa strand och svalkade oss. Ön är otroligt turistig och enligt mitt tycke ganska förstörd av just massturism - det går knappt att se ön för alla vi-talar-svenska-dykskolor, Internetcaféer och British Breakfast-restauranger. Just bland svenskar är detta tydligen ett populärt resmål, för jag hörde mer svenska på gatorna här än vad man vanligtvis gör i en svensk storstad. På kvällen mötte vi upp med lite annat Varbergsfolk. Två kompisar till Sandra och Malin (som jag förvisso också känner en del sen innan), Lousie och Fanny, befann sig tillsammans med sina killar också på Phi Phi Island.
På kvällen kom dessutom Brolle traskandes förbi på gatan, med inte alltför motbjudande blondin tätt klistrad intill hans sida.
-
-
Over and out.
/Samuel
Dag 83 - Sista dagen med Anders - och han blir förföljd!
Morsning! (Nu boerjar jag komma ikapp lite, alla inlagg hittills aer kompletta med bilder!)
-
Hade på sistone fått en hel del sol, så jag använde första halvan av dagen till att fixa klart med flygbiljetter och skriva ikapp lite här på bloggen. När jag väl pallrade mig ut blev det lite jetski-åkning för min del. Grymt kul, även om jag måste erkänna att jag var ganska kass. Det gick en del sjö, men snabbt gick det ändå - 85 km/h känns ganska fort sådär på vattnet. 1060 kubik var det att leka med, så det kändes när man tryckte på gasen vill jag lova! Tryckte man på lite när man närmade sig en våg fick man en ganska skön luftfärd. Adrenalinnivån var ganska hög när jag angjorde land igen...
-
Anders har lyckats få en liten förföljare här på resan. Tidigare under veckan råkade Anders ut för en liten fadäs som slutade med ett sprucket revben. På sjukhuset lyckades han, ganska fullproppad med smärtstillande, charma en 30-årig sköterska som sedan dess gjort vad hon kunnat för att träffa denne charmige Veddige-yngling. Efter ett besök tidigare under veckan samt ett flertal sms och telefonsamtal som Anders konsekvent nonchalerat, ville denna bastanta dam fortfarande inte ge upp hoppet. Då det var sista dagen för oss alla på hotellet tog hon en sista chans - först ringde hon Anders två gånger, men eftersom Anders vägrade att svara med dök hon istället upp oanmäld på hotellet. I handen hade hon en liten present, ett sista desperat försök att få Amors pilar att gå den väg hon önskade. Tji fick hon, men Anders blev en t-shirt rikare.
-
Senare på kvällen var det dags att ta avsked av gänget och framförallt Anders, innan jag begav mig vidare med Sandra och Malin morgonen därpå. Anders hade köpt en volleyboll tidigare under veckan, som jag fick som en liten avskedsgåva. Anders skrev en sista värlformulerad hälsning, och jag lovade att vi till sommaren ska lattja med samma boll, men då på stränder på betydligt nordligare breddgrader. Och Anders, en av mina trognaste bloggläsare - tack för en grymt rolig vecka!
Jetski!
Stek!
Kalsongboll. Fick dock ett abrupt slut naer min hoegerfot hittade ett bakhuvud med en 7-meterspassning. Av detta laerde jag mig att solande damer aer ett grinigt slaekte!
Det aer viktigt att ta igen sig efter en tuff dag pa stranden.
Fyndiga namn!
Sahar bra kanns det att hosta med ett sprucket revben...
Tack foer den haer veckan - det var grymt kul!
-
Over and out.
/Sam
Dag 82 - Sandra och Malin sluter upp
Morsning!
-
Idag var det dags för ännu ett glatt återseende - kring lunchtid dök Sandra och Malin upp, som för närvarande är på resande fot i Thailand. Tidigare under veckan har jag sovit på en madrass i Anders och Niklas rum, men nu gick jag, Sandra och Malin ihop och delade på ett större rum.
-
Vår pool ligger i anslutning till stranden, så det brukar bli lite omvartannat när man vill svalka sig. Det har blåst ganska mycket på sistone, så man brukar tumla runt och fylla badbyxorna med grus ett par gånger om innan man kommer ut en bit i vattnet. Jag köpte en liten bodyboard av en strandförsäljare, som jag tänkte surfa på. Patrik påpekade att det stod "Age 3-6" på baksidan, men trots detta blev det ett par härliga åk nerför vågorna. Dessvärre slutade oftast dessa rakt ner i den inte alltför finkorniga sanden, vilket fick till följd att jag kände mig ganska blästrad på kvällen.
-
Då Anders inte lider av avsaknad av manlighet, hade vi endast sett ett par minuter av mitt filmval Fantomen på Operan kvällen innan. När jag nu delade rum med hormonellt likasinnade, passade det lite bättre att se denna musikalfilm på kvällen. Efter detta skulle jag bara kolla flygbiljetter lite snabbt, Nya Zeeland börjar ju krypa närmare. Jag lyckades göra ett riktigt kap - jag hittade ett flyg som avgår den 3:e februari från Kuala Lumpur till Brisbane. Därifrån blir det ett byte till ett lågprisflyg till Sydney, och från Sydney flyger jag sedan vidare till Auckland och Nya Zeeland den 7:e februari. Endast 2700 kronor gick kalaset på - jag hade räknat med mer än det dubbla! Det var en hel del meck innan man lyckades sy ihop allt, då det rör sig om singelbiljetter med lågprisbolag från stad till stad. Vill man så går det att resa billigt, även om det tog ganska många timmar av systematiskt letande på diverse sidor. Skönt att impulsshoppa flygresor!
-
Nu återstar bara att komma på vad som händer innan den 3:e februari, jag kommer ha närmare 2 veckor att slå ihjäl någonstans. Jag är sugen på att spendera dessa på en öde paradisstrand, så Filippinerna ligger bra till. Kanske blir det Kambodja och Vietnam en kort sväng. Eftersom det går billiga flyg från Singapores flygplats till de flesta destinationerna i Sydostasien, bestämde jag mig för att åka dit ifrån Phuket och därifrån styra upp mina planer. Det skadar ju inte att man råkar få ett till land i tävlingen med Tobbe...
Ett av alla nyfoeraelskade par paa gatorna haer. Det svaermar av vaesterlaendska maen med valfyllda magar som alla har en liten thaivaen vid sin sida.
Nya rumskamrater!
-
Over and out.
/Sam
Dag 81 - Surfing
Mot stranden!
Chaweng Beach!
Middag!
Himmelskt!
Svaermorsdroemmar!
-
Dag 80 - Thaiboxning
-
Att äntligen slå sig ner lite längre på samma ställe, bo lite finare, kall mjölk till frukost, sova ut i en kanonskön säng och inte ha något som står på schemat för dagen - ja, allt detta är oerhört välkommet! Räknade lite på hur långt jag ungefär färdats hittills, genom att kolla avståndet fågelvägen från stad till stad (så egentligen är det ganska mycket längre, med tanke på att en hel del resor gått på skumpiga serpentinvägar). Sisådär 1600 mil har jag skumpat fram fågelvägen, inte så illa pinkat!
-
Dagen spenderades på stranden/poolkanten, vilket var grymt skönt. Anders tog med mig till ett litet gatukök som hade grymt goa grillspett på menyn,
Kvällen spenderades med att titta på nationalsporten, thaiboxning, vilket var ganska häftigt. Tippar på att de prepubertala gossarna i flugviktsklassen hade mosat mig ganska rejält.
-
Over and out.
/Sam
Dag 79 - Mot Anders Halldén
-
Vaknade upp i Bangkok vid 6-tiden på morgonen. Sov som en gris under natten, även om det var en sittbuss. Tacksamt anlag från min far, som då och då lyckas hålla sig vaken under förtexterna då han kollar på en film. Splittade taxi med ett gäng från bussen till flygplatsen, som jag kom till vid 7-tiden. Det var dags för resans allra första flygresa, och får jag säga det själv är det lite småhäftigt att ha åkt kollektivt till Bangkok från Göteborg (nåja, båtresorna borträknat kanske). Den som fick mig att bryta bubblan var min gode vän Anders Halldén, som sedan en tid tillbaka ankrat på Koh Samui. Jag hade fått lite insidertips av Patrik, som jag visste åkte med Anders.
-
Jag gick till disken och köpte mig en stand by-biljett för 800 spänn. En dryg timme senare satt jag på planet. Anders blev naturligtvis ganska paff när jag smög upp bakifrån, la handen för ögonen och sa "Guess who?". Ett riktigt trevligt återseende, och Anders paffa ansiktsuttryck var definitivt värt hemlighetsmakeriet och den senaste tidens hektiska resande!
Dagen spenderades i solen, och resans första dopp i havsvatten avklarades.
Kvällen spenderades med käk och lite shopping i Chaweng. Shoppingen blev för min del som vanligt ganska billig. Eftersom allt jag köper innebär extra vikt på ryggen, låter jag helt enkelt bli att köpa saker.
-
Over and out.
/Sam
Dag 78 - Mot Bangkok
Morsning! (Bilder kommer naer tid finns!)
-
Vaknade upp i Vang Vien, målet var att hinna med den berömda tubingen innan jag skulle med bussen. Då det drog ut lite på tiden med packning och då jag är allmänt seg blev det ganska sent, så jag fick paddla på lite för att hinna i tid. Nu är det ju inte själva tubingen i sig som drar tusentals med backpackers, utan mer alla linbanor, rutschkanor och barer som flockas kling flodstranden. Eftersom jag var där så tidigt som halv tolv hade inte naturligtvis inga ynlingar orkat sig dit, utan jag gled fridfullt på min ring på floden, helt ostört. Dessvärre hade inga ställen eller aktiviteter öppnat, så det blev inga linbanor ut i floden för min del.
-
Vid halv två satte jag mig på bussen till Vientienne, Laos huvudstad, där en anslutningsbuss till Bangkok väntade. Träffade på en görskön svensk på anslutningsbussen till Bangkok, som jag delade säte med. Samma ålder som mig, samma situation - båda funderar på att läsa Industriell Ekonomi i Lund - och jobba utomlands en tid (läs nästa höst/vinter/vår) innan studierna! Vem vet, vi kanske blir klasskamrater en vacker sensommardag i Lund....
Helt okej vy från sovrumsfönstret. Tror vi gav 20 eller 25 spänn var för den...
Den berömda tubingen, på den folktomma delen av dagen.
Vattenrutschkana.
Betongbungalows.
För några veckor sedan, i Xiamen, sa hippien Joseph: "Skippa Vang Vien, det är en backpackerhåla där folk sitter och glor på Vänner!"...
Over and out.
/Sam
Dag 77 - Mot Vang Vien
Morsning! (Bilder kommer naer tid finns!)
-
Hade egentligen tänkt att ta en lokalbuss vid halv sju på morgonen, för att bege mig till Vang Vien. Eftersom jag blev ganska dålig kvällen innan bestämde jag mig för att åka med en bussresa hostellet arrangerade, som skulle avgå först klockan 9. Med från hostellet följde Steve, som jag hängt med lite tidigare i Luang Prabang. Vi slog ihop oss och delade rum i Vang Vien.
-
Bussresan, som enligt killen receptionen skulle ta 5 timmar, tog egentligen omkring 7 timmar plus att bussen inte kom iväg innan halv elva. Naturligtvis fick vi platserna längst bak i bussen, samtidigt som bussresan var av det skumpigare slaget. Bussresan blev en riktig pain in the ass, bokstavligt tavlat. Att jag dessutom fick knipa ihop akteröver i 7 timmar var ju heller ingen hit. (För er som är bevandrade i kemins värld kan jag säga att min kropp tycktes ha slagit om helt och hållet till fullständig förbränning - det enda som släpptes ut från min kropp var koldioxid och vatten!)
-
Efter att ha levt på dimor, vatten och västerländsk, vakuumförpackad och så gott som fiberfri mat lyckades jag tillslut behålla lite av det jag stoppade i mig.
Tanken hade egentligen varit att köra den för Vang Vieng berömde tubingen samma dag som jag kom dit, men på grund av den sena ankomsten och mitt bukhaveri sparades detta till morgonen efter. Jag bokade även in min resa till Bangkok - bussen skulle avgåg 13.30 dagen efter, så den där tubingen skulle gå snabbt och bli under den folktomma delen av dagen.
Over and out.
/Sam
Dag 76 - Vattenfall i Luang Prabang
Morsning!
-
Begav mig vid 11-tiden med ett gäng från hostellet för att åka tll ett vattenfall i närheten av Luang Prabang. Här blev det bad i vattenfall och laguner, vilket inte var helt fel.Det fanns även en del lianer, varifrån man kunde slunga sig ut i lagunerna. Dessvärre mådde jag lite halvkasst och frös en hel del, och jag hade på känn att de ganska kalla lagunerna och blöta kläder inte skulle göra saken bättre. Väl tillbka från vattenfall begav vi oss för att äta, men under middagen började jag känna mig ännu sämre och lämnade gänget lite i förtid.
-
Efter att ha irrat runt lite kom jag tillslut hem till hostellet, där jag däckade direkt i min säng. Vaknade upp några timmar senare och tänkte fixa min biljett till Bangkok, men jag kom två meter utan rumsdörren innan jag däckade i en soffa. När jag på nytt vaknade någon timme senare kom jag ytterliggare ett par meter, innan jag stupade i receptionistens säng som fanns ute i allrummet. Vaknade upp i en pöl av dreggel i receptionistens säng, och fick nu börja springa till toan någon gång i kvarten.
-
Hittade mitt linne utanför toan lite senare, utan att jag hade någon aning om hur det kommit dit. Har nog aldrig varit så borta när jag blivit sjuk skulle jag tro. Ett praktfullt feberdelerium, i princip. Lite synd att det på morgonen efter väntade en lång bussresa till Vang Vien...
Laddad till tusen inför ett sista, praktfullt hopp.
Det visade sig att jag var lite för klen för att orka hålla mig kvar, så det här blev resultatet på det som var tänkt att bli ett jättehopp. På land låg ett gäng killar och vred sig i skrattsalvor...
En björn på ett zoo, i anknytning till vattenfallet.
Jag hoppas ni ser skillnaden mellan de två korten/könen...
Maste ge lite cred till tjejerna som lyckas bibehalla poosen ganska bra...
-
Over and out.
/Sam
Dag 75 - Luang Prabang
Morsning!
-
Vaknade upp i Luang Prabang, en görmysig stad i norra Laos. Här skall man mest ta det lugnt och mysa av atmosfären, samt se något tempel eller två. Drog iväg med ett gäng från hostellet, men då tjejerna fastnade på alla klädstånd begav oss vi killar iväg för oss själva. Det blev ett tempel, en uteservering, ett till tempel och en till uteservering vid Mekongfloden som upptog dagen. Mådde lite illa under större delen av dagen, men trots detta var det en toppendag. Vid skymningen drog vi oss upp på en topp i mitten av staden för att se solnedgången. En riktigt lyckad dag med andra ord!
vi
Ganska fin avslutning på en fantastisk dag i gott sällskap!
-
Over and out.
/Sam
Dag 74 - Mot Luang Prabang
Morsning!
-
Jag kan nog ha rest med tidernas dummaste busschaufför på nattbussen. När vi kom till en tullpassage bildades det, helt naturligt, en bilkö. Chaufförens lösning, klockan 2 på natten när hela bussen sov, var att lägga sig på tutan. Eftersom jag låg längst fram och tutan var i klass med den på Stenafärjorna, var det ett ganska otrevligt sätt att vakna upp. Det var inte bara en gång det hände, 3 gånger la sig chauffören på tutan. När han väl kom fram till luckan var han tvungen att profilera sig som alfahannen bland alla andra chaufförer. Detta gjordes naturligtvis med tutan - ett moget parningsrop på 20 sekunder. Under resten av natten nöjde han sig med att tuta på alla bilar som inte stängde av helljuset tillräckligt fort.
-
På morgonen kom jag till Mohan, här hade jag tur som på stationen hittade en direktbuss till Luang Prabang. På fönstret stod det Kunming - Mohan - Luang Prabang, så med allra största sannolikhet var det den bussen jag tänkt åka med från början. Passkontrollen gick smärtfritt, och mitt visum fick jag på plats mot den trevliga summan 33 dollar.
-
Vid lunchtid tog bussen ett stopp, ett stopp som av någon oförklarlig anledning skulle pågå i ett par timmar. Slog ihjäl tiden i en stol i solskenet, när jag inte pratade engelska med nyfikna ungdomar. De flesta av dem studerade engelska i skolan, och ville ta chansen att använda den i praktiken.
-
När chauffören väl satte sig i bussen hoppade jag in så snabbt jag kunde, medan resten av sällskapet satt kvar. Varför förstod jag aldrig, men helt plötsligt var det bara jag och en till passagerare som fortsatte resan. Han hoppades av i någon liten byhåla, så i lite drygt en timme var jag ensam med chauffören på skumpiga djungelvägar. Kände mig ganska lättad när vi äntligen åkte in i Luang Prabang strax efter 22. Efter en tuk-tukresa tog jag mig till hostellet jag tänkte bo på, och eftersom jag mer eller mindre hade varit på resande fot i över 50 timmar unnade jag mig ett eget rum vid ankomst.
Michael Jacksson!
Vanner for dagen.
Inte alltfor overfull sovbuss.
-
Over and out.
/Sam
Dag 73 - Kunming för några timmar
Morsning!
-
Anlände till Kunming vid middagstid efter en 15 timmar lång bussresa. Det här var den sista i raden av kinesiska miljonstäder, vilket känns väldigt skönt. Här hade jag ett par timmar att slå ihjäl innan jag skulle sätta mig på 30-timmarsbussen till Luang Prabang i Laos.
-
Första ärendet i Kunming var att hämta ut mitt VISA-kort, som jag blev av med i Taiwan. Det gick smärtfritt, vilket var riktigt skönt. Får passa på att tacka Susanne för den ovärderliga hjälpen, hur bussigt som helst!
-
Andra uppdraget var att fixa bussbiljetten till Luang Prabang, och jag vände mig till ett vänligt hostel i staden för att få hjälp. Dessvärre var biljetterna till direktbussen slut, så jag fick nöja mig med att köpa en biljett till gränsstaden Mohan och hoppas på det bästa när jag väl kom dit. När dessa ärendena var avklarade satte jag mig på verandan och njöt av en bakelse i solskenet (nåja, den sol som orkade igenom smogbarriären). Mätt och belåten begav jag mig senare för att klippa mig lite smått, eftersom mina tänkta surflockar mer och mer liknade Svinto. Hutlösa 15 spänn gick det på, men då ingick tvättning. Gick vidare till en liten hall i närheten med arkadspel, där jag slog ihjäl två timmar med att försöka bräcka rekordet på basketbollkastningen. Det gick måttligt bra, och det var nog ingen bra idé att spender två timmar där. Träningsvärken satt i sisådär 5 dagar. Det är svårt att sluta när det kostar 50 öre omgången...
-
(Följande stycke skrevs på en nattbuss när denna dag verkligen utspelade sig - så det är massa svammel och reflektioner över tiden i Kina som man kanske vill skippa om man inte är min mor eller trött på jobbet. Listan i slutet är visserligen läsvärd!)
-
Jag kan inte låta bli att blicka tillbaka på resan, nu när jag på väg att lämna Kina. En snabb titt i passet avslöjar att jag korsade gränsen den 22 november, dvs 45 dagar sen. Det är väl inte konstigt att jag just nu känner mig lite småtrött på landet.
Det har hittils varit en riktigt spännande resa, men jag hoppas att jag fortfarande har det bästa kvar. Jag är glad att jag sett det jag sett, men jag måste säga att jag trodde att själva resandet skulle vara mycket roligare. Jag har inte någon större hemlängtan - mer en mättnädskänsla av sevärdheter och kulturkrockar. Den sista veckan i Kina har däremot varit ett stort lyft, helt plötsligt har man träffat på massor av härliga människor som förgyllt vardagen med skratt och intressanta diskussioner. För mig som haft konstant mundiarré sedan barnsben har det varit skönt att ha lite djupare diskussioner, istället för det teckenspråk man många gånger fått förlita sig på de senaste två månaderna.
.-
Därför är det med spänd förväntan jag ger mig in på mer bekanta backpackerrutter. Det skall bli oerhört spännande att resa ensam - naturligtvis kommer det stundtals bli tufft, men jag har redan märkt en klar skillnad vad det gäller att träffa andra resenärer. Helt plötsligt blir man mer eller mindre tvungen att söka upp nya människor som man kan vara kompis med för en dag eller två. Många befinner sig dessutom i samma situation, så det brukar inte ta lång tid innan man hittar någon som man kan spendera dagen med.
-
Förövrigt vet jag att det sitter en halvnervös mor hemma i Väröbacka. Det blev väl inte bättre när nyheten kom om att jag tänker resa ensam. Därför vill jag komma med lite nyheter som kanske gör livet lite lättare för denna hulda moder.
Jag...
- har börjat planera, inte bara min vardag utan även ur ett längre perspektiv - jag talar veckor!
- kommer i tid - jag har inte missat en enda förbokad tåg- eller bussresa på 2½ månads resande!
- äter grönsaker med ojämna mellanrum, visserligen oftast ofrivilligt och ovetande, men ändå ett klart framsteg.
- har kommit ihåg att ta min lariam varje onsdag i sju veckor.
- borstar tänderna flera gånger i veckan.
- tvättar när det inte finns några underkläder kvar som kan användas igen.
- har lärt mig att färgat bör hållas borta från ofärgat i tvättmaskinen.
- går och lägger mig när folk börjar ta kort på mig, bara för att jag råkar dregla över mitt tangentbord mitt i natten.
- har lovat mig själv att aldrig vara otacksam igen.
Allt aer inte vackert i Kina!
Foere!
Over and out.
/Sam
Dag 72 - Mot Kunming
Morsning!
-
På schemat för dagen stod en resa österut, till staden Kunming. Jag har börjat skynda på min resa lite för att överraska min gode vän Anders Halldén på Koh Samui i Thailand, innan han åker därifrån den 17:e januari.
Jag hade lite tid på förmiddagen, som jag hade tänkt att spendera med en cykeltur till Drakbron, nån timmes cykelväg bort. Dessvärre lyckades jag försova mig med ett antal timmar, så min cykeltur fick kortas ner till en 20-minutersrunda längs flodbanken. Därefter begav jag mig hemåt, för att komma med bussen till Guilin i tid, varifrån tåget till Kunming avgick.
Här skiljdes även mina och Fabians vägar - Fabian stannar kvar lite längre i Kina, medan jag beger mig in i Laos. Jag tackar för tiden och säger lycka till!
-
Träffade förövrigt på en medelålders herre från Vitryssland på tågresan. Han var väldigt mån om att berätta vad Tommy Salo pysslade med för några år sen, ett par gånger om dessutom. Gubben var trots sin stolthet över den där ödesdigra hockeymatchen en riktigt trevlig prick. Han berättade lite om resande i Östeuropa, som faktiskt lät riktigt intressant, även om det är ett kapitel som inte får plats på den här resan.
Li-flodens strand.
Yangshou.
Varldens godaste grillspett, 2 kronor styck!
-
Over and out.
/Sam
Dag 71 - Yangshou, Silver Cave
Morsning!
-
Gick upp riktigt tidigt i hopp om att få se en vacker soluppgång från en bergstopp med utblick över staden. Dessvärre gick det inte att komma upp på berget, senare fick jag reda på att det sig att det handlade om en del klättring, men för en säl som mig så var den bara att glömma. Vad beträffar soluppgången var den som vanligt dold i dis.
Istället blev det en trevlig promenad längs Li-floden i gryningen, där jag strosade runt och kollade på kineser som gjorde sin morgongympa.
Efter detta begav jag mig för att käka frukost i staden, och lyckades faktiskt få tag på kall, god mjölk!
-
Fortfarande själaglad efter mitt nyfunna frukosthak begav jag mig strax efter åtta ut på en cykeltur på landsbygden. Målet för dagen var Silver Cave, en grotta full av stalagmiter och stalagtiter. Själv hade jag räknat med en fridfull cykeltur som skulle ta mig trekvart i gott tempo - dessvärre visade det sig handla om en tvåtimmars cykeltur i konstant uppförsbacke. Turligt nog bjöd färden på vackra vyer, och målet i sig var helt klart värd ansträngningen!
-
Efter att med mycket möda och stort besvär tagit mig fram till målet, parkerade jag min cykel och följde den stora vägen och skyltarna upp mot grottorna. Vid foten av berget väntade alldeles för många trappsteg, som jag ganska utmattad släpade mig uppför. Väl där lyckades vakten med lite engelska och mycket kroppsspråk förklara att biljettköpet fanns uppe vid parkeringen.
-
Mycket riktigt, efter att ha traskat hela vägen tillbaka hittade jag ett litet biljettbås, gömt bakom ett träd och en skåpbil.
Med ännu tyngre steg och suckar som torde hörts ganska lång väg masade jag mig uppför trapporna till samme vakt igen, den här gången stolt flaxandes med en biljett i handen. Naturligtvis visade det sig att ingången låg längre ner, trots att jag följt skyltarna mot Silver Cave.
Efter att ha masat mig ner igen fick jag återigen stopp, den här gången för att jag var tvungen att invänta mer personer för fylla platserna i gruppen. Under tiden väntade jag med guiderna, som tycktes vara ganska... nyfikna. Återigen blev det såklart en liten fotosession!
-
Vad beträffar grottorna så var de riktigt imponerande. Jag har besökt Drakgrottorna på Mallorca, men de här grottorna var mer dramatiska och så var det ett parhundra mer turister i grottorna på Mallis. I dessa grottorna fick man även ta kort, vilket jag såklart utnyttjade. Eftersom guidningen var på kinesiska strosade jag runt helt själv, utan att se någon annan själ, och fotade i någon timme eller två. Riktigt trevligt!
-
På kvällen lyckades jag förövrigt med en riktig bedrift. Efter att ha misslyckats med lite bollkonster skulle jag bara ta ut min frustration lite lätt, dessvärre satt inte min sko fast så hårt. Via lite flipperspel på ett tak på andra våningen bestämde sig min högerkänga för att ta ett dopp i kanalen, sisådär 3-4 oåtkomliga meter ner.
Turligt nog fanns en vänlig skåning på plats, som efter diverse apkonster på en steglös stege lyckades hämta upp min sko. Ganska otippat att en skåning skulle bli ens räddning, såhär i en liten håla i Kinas inland.
Over and out.
/Sam
Update!
Dag 70 - Yangshou
Galler att passa pa nar pojkvannen star bakom kameran!
Baesta saettet att bli av med foersaeljarna aer att anvaenda kameran!
-
För er som kanske undrar...
...så är klockan halv fem lokal tid. Jag har ganska precis landat i Luang Prabang efter dryga 50 timmar på resande fot. Eller ja, det var ganska många timmar sen jag landade, men då jag lyckades hamna lite halvt vilse i jakt på mitt hostel hankade jag på ett gäng amerikaner på bowling istället. Förövrigt är det fint väder här med, 30 grader varmt på dagen, inte fy skam det. Imorgon kväll skall jag ladda upp bilder till de gamla inläggen, så får ni lite roligt att kika på.
Dag 69 - Farväl till Hongkong och landsmän
Dag 68 - Zoo och Victoria Peak
För er som undrar...
-
Over and out.
/Sam
