Backpackpackers

Jag har en riktigt dålig dag idag.

Min kamera har flippat ut, igår flashade den mitt minneskort som förutom görläckra bilder ifrån en glaciärvandring, innehöll 65 filmer som jag filmat här på NZ. Bilderna går inte att nå, men dom ligger där någonstans ändå... Lämnar jag in kortet imorgon ska jag nog kunna få tillbaka dom, även om det kommer kosta en halv förmögenhet
-
Idag när jag skulle starta kameran upptäckte jag att skärmen var svart, det enda som syntes var ett färgspektra. Den flippar lite fram och tillbaka, ibland kan jag se lite röda fläckar och konstigheter, vem vet, den kanske går igång snart. Väl på hostellet hoppades jag på trådlöst internet, men naturligtvis kommer inte detta på tal i detta land av turistiga ockerpriser. 30 spänn i timmen, vilket inte är jättekul om man är storkonsument. Till råga på allt är dom så snåla att dom plockar bort eluttagen i rummen, så att 8 personer får samsas om strömuttagen avsedda för teven och köksprylarna för att kunna ladda alla batterier...
-
Är galet sugen på att checka in på något finare ställe, med ett eget rum där jag kan sprida ut mina grejer och få allt tvättat. Börjar bli galen på att ha allt i en ryggsäck utan att kunna sprida ut mig. Går ju aldrig att få saker torrt heller, så väskan börjar ju lukta gammal tång.
-
Ursäkta butterheten, men då och då har man väl en liten dal i resandet. Landet i sig är det inget fel på, det är det vackraste jag skådat!
-
Tills bilder, film och mitt annars ganska glada humör är återställt så kommer bloggen i andrahand, jag ber om ursäkt!
-
Over and out.
/Sam

Morsning!
-
Glassade ut på en segeltur i Abel Tasmans Nationalpark på morgonen. Inte ett moln på himmelen, men inte heller någon vind, vilket gjorde att vi fick förlita oss på båtmotorn. Vädret var kanon, och vyerna var inte så pjåkiga de heller. Vid lunch gick jag av och påbörjade min vandring, tillsammans med tysken Thies som även han åker med Magicbussarna. Tillsammans traskade vi runt i sisådär fyra timmar, en vandring som bjöd på fantastisk utsikt. Hade faktiskt inte väntat mig att få se såna fantastiska stränder här i Nya Zeeland, dessvärre är ju vattnet på tok för kallt (eller så är det jag som är bortskämd...).
-
Väl hemma igen strosade vi förbi guldsmedsaffären som tog fram ringen till Sagan om Ringen-filmerna. Kopian av originalet och en fjunig pojkvasker ser ni på bilden nedan.
Efter detta köpte vi ingredienser till kvällens pizza och började strosa hemåt. Träffade dock på två killarna intill floden som berättade att två öringar visat sig hela kvällen, så jag gjorde ett par försök, innan jag gick hem tomhänt och brände vid min pizza.

Beautiful day for sailing! Abel Tasman National Park, New Zealand.

Abel Tasman National Park, New Zealand.

Abel Tasman National Park, New Zealand.

Abel Tasman National Park, New Zealand.

Abel Tasman National Park, New Zealand.

Abel Tasman National Park, New Zealand.

Abel Tasman National Park, New Zealand.

Abel Tasman National Park, New Zealand.

Abel Tasman National Park, New Zealand.

Abel Tasman National Park, New Zealand.

Abel Tasman National Park, New Zealand.

Thies showar. Abel Tasman National Park, New Zealand.

Sa har bra aer jag pa att halla mig vaken. Stabilt att jag haller kvar i pennan trots att jag somnat iaf.
Nelson, New Zealand.

"The world's most famous ring" A copy of the Ring, made by the same goldsmith who made the other rings for the movies (yes, they used a couple of them). Unfortunately, the goldsmith died before he had a chance to see his creation on the big screen. Nelson, New Zealand.

Thies with his well deserved homemade pizza.
-
Over and out.
/Sam

Morsning!
(NU HAR JAG VARIT PRODUKTIV - MASSOR AV HARLIGA BILDER FRAN FALLSKARMSHOPPNINGEN FINNS UNDER DAG 112, SCROLLA NER! 
-
HOWDY! SCROLL DOWN TO DAY 112 TO SEE SOME AWESOME SKYDIVING PICS!)

-

Klev enligt sedvanlig ordning upp alldeles för tidigt, nu för att ta en färja till Picton, som ligger på sydöns norra spets. Hängde med en skotte under dagen som jag hade lärt känna lite halv på Magicbussen, dessvärre gick det inte att fatta hälften av vad han sa. Jämnade dock ut sig eftersom jag fick prata lite svenska med två trevliga strömsundare under båttruren. Själv färjeturen var oerhört vacker, den gick igenom ett grönskande fjordlandskap.

-

Resten av dagen spenderades på bussen för att ta sig neråt till staden Nelson, varifrån turerna till Abel Tasmans Nationalpark avgår. Kvällen i Nelson spenderades vid vattnet, dessvärre hade jag ingen tur vad det gällde öringen. Krokade någon liten fisk i floden emellan ögonen, och sen fick jag en liten snapper(?) i hamnen.

Drog mig hemåt och spenderade resten av kvällen i bubbelpoolen. Bra mycket bättre!

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Strandad i Turangi. Igen.

Efter gårdagens lilla misslyckande med att komma bussen gjorde jag ett nytt försök idag. Gick till samma busshållplats där jag blivit avsläppt, och där jag sett att bussar stannat tidigare. Efter att ha väntat i 40 minuter ringde jag upp och undrade var bussen tagit vägen, men fick då reda på att bussen redan hade åkt. Den hade tydligen väntat i 20 minuter, samt tagit en vända runt kvarteret i jakt på mig. Tydligen hade jag väntat på fel busshållplats - bussen väntade på mig på andra sidan byggnaden där jag satt. Känns ganska bittert, i och med att jag verkligen behövde komma mig iväg från den här hålan.

-

Ville inte betala massa pengar för att ta mig vidare, så det fick bli att förlita sig på kartongpapper och en tumme i luften. Gick fint, tog väl 20 minuter innan jag hade lift med Ray, 79 år, till en grannstad till Wellington. Fick gratis skjuts (om än en ganska vinglig sådan) och en intressant livshistoria på köpet.

Jag berättade hur mycket jag älskade Nya Zeeland, att landet hade allt man kan önska sig och därtill ett oerhört gästvänligt folk.

"Thats one of the reasons that I love NZ so much - the hospitality, everyone's so helpful!" sade jag till Ray.

"That's whats life's all about" replikerade han snabbt.

-

Efter att ha åkt tåg den sista biten nådde jag Wellington, där träffade på två killar jag lärt känna på Magicbussen, den ene killen var dessutom med på fallskärmshoppningen. Vi, tillsammans med en välskapt Nya Zeeländsk tösabit, gav oss ut och strosade runt i Wellington strax innan skymningen. Dessvärre kom regnet...

Glaciers. On the way to Wellington.

Glaciers. On the way to Wellington.

On the way to Wellington.


War Museum in the middle of nowhere. On the way to Wellington.


On the way to Wellington.

Sam bought some ice cream! On the way to Wellington.


Sam is being productive with (t)his blog. On the way to Wellington.


Bye mate! On the way to Wellington.


One last look at the pimped ride. On the way to Wellington.


Wellington!

Wellington!

Wellington!

This is more or less the way I've been living for 4 months. I'm starting to long for my own room!
-
Over and out.

/Sam

Hejdaa!

Morsning!
-
Sitter för närvarande i bar överkropp på en uteservering utanför Waitomo Caves, där den populära blackwater-raftingen sker. Denna skippade jag på inrådan av Jocke, däremot fanns här lite grottor som är kända för sina lysmaskar. Grottorna i sig var inget att ha, men lysmaskarna var ganska tuffa. Mäktigt att glida på en flotte och ha en levande stjärnhimmel i grottaket ovanför!
-
Stoppet här var bara ett stopp på vägen, ikväll kommer vi till Taupo, som är något av ett center för aktiviteter på nordön. Här finns det två saker som är utmärkande - vandringen i Tangariro National Park, som rankas som en av de 5 vackraste vandringar i världen - och fallskärmshoppning.
Efter en del tvekan slog jag till på båda två. 4500 meters höjd, fritt fall i över en minut. Världens högsta tandemhoppning. Känns ganska nervpirrande, men samtidigt en av de där grejerna som man vill ha gjort. Det faktum att vi hade två 72-åriga damer med oss i sällskapet gjorde att det verkligen inte var läge att banga ur.
Känns ganska bra att man gör det på ett av de säkraste ställena i världen, samt att man kommer hoppa över ett oerhört sceniskt landskap. Det känns mindre bra att en svart katt precis smet bakom ryggen...
-
2 timmar kvar nu. Solen skiner, landskapet är fantastiskt vackert och ur bussens högtalare strömmar "Where The Streets Have No Name" med U2. Förhållandena är perfekta för ändamålet - det är lite lätta moln som man kommer falla igenom, plus att molnen gör det lättare att bedöma avståndet till marken. Adrenalinet börjar bubbla därinne - det här kommer bli en dag att minnas!
-
Yihaaa! Det tuffaste jag gjort, någonsin. Adrenalinet sprutade, och så fort man kommit ner ville man bara göra det igen. Läskigt? Jovars, att hänga ut över kanten och se marken så fruktansvärt långt ner, ja, då var det klart att man ångrade vad man gett sig in på. Känslan av att falla fritt i över 200 km/h under dryga minuten var värt all nervositet innan. När fallskärmen väl vecklades ut var det bara otroligt tyst och vackert. Ett fantastiskt landskap med vulkaner och sjöar bredde ut sig under en, och förmodligen var det ett av livets vackraste ögonblick.
-

Den vresige italienaren som snodde mina toast jag stod och vantade pa...

Rainbow Trout, on the way to Taupo, New Zealand.

70% av Nya Zeelands el kommer ifran vattenkraft. On the way to Taupo, New Zealand.

On the way to Taupo, New Zealand.

On the way to Taupo, New Zealand.

''Average size down here mate!'' On the way to Taupo, New Zealand.

Lysmaskar, som med hjalp av bioluminiscens lockar till sig sina byten, foer att sedan fanga insekterna med de kletiga tradarna ni ser pa bilden. Nar de val aer klackta lever de bara en vecka, da de inte har nagra munnar. Under detta stadie i livet agnas mestadelen av tiden at alskog. Waitomo Caves, New Zealand.

Waitomo Caves, New Zealand.

On the way to Taupo, New Zealand.

On the way to Taupo, New Zealand.

Taupo, New Zealand. Lake Taupo is the biggest lake in New Zealand, and is in fact an volcano which collapsed after it's last eruption. It is still active, and the water temperature at the bottom is about 40 degrees.

Puka Falls, Taupo, New Zealand.

Puka Falls, Taupo, New Zealand.

Staltanter pa fallskarmshoppning. Taupo, New Zealand.
Skydiving, Lake Taupo.

Lake Taupo, New Zealand.

Skydiving, Lake Taupo, New Zealand.

Skydiving, Lake Taupo, New Zealand.

Skydiving, Lake Taupo, New Zealand.

Skydiving, Lake Taupo, New Zealand.

Skydiving, Lake Taupo, New Zealand.

De armarna har fatt jobba hart pa gymmet!
Skydiving, Lake Taupo, New Zealand.

Skydiving, Lake Taupo, New Zealand.

Skydiving, Lake Taupo, New Zealand.

Skydiving, Lake Taupo, New Zealand.

Skydiving, Lake Taupo, New Zealand.

Skydiving, Lake Taupo, New Zealand.

Skydiving, Lake Taupo, New Zealand. (And no, it's not me in the picture)

Skydiving, Lake Taupo, New Zealand.

Skydiving, Lake Taupo, New Zealand.

We did it! Skydiving, Lake Taupo, New Zealand.

Luxurious celebration dinner. Taupo, New Zealand.
-
Over and out.
/Sam

Morsning!

-

På resans 111 dag äntrade jag äntligen Fylke, och inspelningsplatsen där Bilbo Baggins firade sin 111:e födelsedag - tänk så lustigt!

-

07.45 äntrade jag Magicbussen som gick mot Roturua, efter att ha sagt hejdå till den oerhört gästvänliga familjen. Efter att ha åkt upp på en vulkan i Aucklands utkanter, och ytterliggare ett litet stopp på vägen, hoppade jag och en annan kille av för att invänta bussen som skulle ta oss till inspelningsplatsen av Fylke i Sagan om Ringen-filmerna.

Det hela var ganska turistigt och kostade en bra slant - jag vill minnas att jag uppskattade att intäkterna för biljetterna låg på omkring 10 miljoner årligen, sen fanns det café och souvenirförsäljning med. Rundturen drevs av ett familjeägt företag, som före New Line Cinema kom och byggde upp Hobsala på deras marker endast ägnade sig åt fåraherdande. Känns som om man fick ett litet tillskott till kassan...

-

De små hobhålorna var ju i princip bara en dörr av playwood och inget såg ut så som det gjorde i filmerna, men fantasin skötte resten. Oerhört intressant att höra hur fruktansvärt petig Peter Jackson varit med alla detaljer - den stora eken ovanför Bilbo Baggins håla som syns i bakgrunden i någon scen, var nersågad, dittransporterad och sedan uppbyggd på plats, och försedd med ett par hundratusen löv importerade från Taiwan! En annan lustig detalj var att Peter Jackson brottades med ett litet problem. Alla hober dricker ju öl i så gott som varje scen, och då tagningarna var långa och han inte ville ha statister som ragglade runt, startade han helt enkelt ett eget bryggeri - öl med 1%-ig alkoholhalt var hans lösning! Ni vet den där stenbron som leder över dammen i Hobsala? Frigolit!

Allt som allt var det riktigt häftigt att se en utav inspelningsplatserna från min favoritfilm. Det var lika vackert som jag hoppats på!

-

Det hela rundades av med en lektion i fårklippning, samt lite matande av lamm med nappflaska.

På kvällen drog jag på en liten tillställning som skulle visa lite Maorikultur. Oerhört turistigt, men trots det en smula intressant. Man fick se hur en stam som kom på visit blev mottagen, samt hur vapen och dylikt tillverkades och användes. Maten vi fick var tillredd på heta stenar där den legat i fyra timmar, övertäckt med jord. Tror jag gick fem vändor om man räknar in efterrätten, som var höjdpunkten. Betalar man får man se till att äta!

An extinct volcano, quite close to the city centre... Auckland, New Zealand.

And I thought that was far away! Auckland, New Zealand.

"World famous in New Zealand" as it says on the bottles... Somewhereinthemiddleofnowhere, New Zealand.

Hobbiton/Matamata, New Zealand.

Gollum/Smeagol

Hobbiton/Matamata, New Zealand.

Shire!

Hobbiton/Matamata, New Zealand.

Hobbiton/Matamata, New Zealand.

Hobbiton/Matamata, New Zealand.

The road where Gandalf fire off the fireworks.

Hobbiton/Matamata, New Zealand.

Hobbiton/Matamata, New Zealand.

Samwise goes Hobbiton, part 1.

Hobbiton/Matamata, New Zealand.

Samwise goes Hobbiton, part 2.

Hobbiton/Matamata, New Zealand.

Samwise goes Hobbiton, part 3.

Hobbiton/Matamata, New Zealand.

The lake without the bridge and the windmill.

Hobbiton/Matamata, New Zealand.

The view from Bilbo's nest.

Hobbiton/Matamata, New Zealand.

Do you remember the scene when the Black Rider comes by and whispers "Shire, Baggins". That's the cottage!

Hobbiton/Matamata, New Zealand.

You might remember those steps...

Hobbiton/Matamata, New Zealand.

Sheep-harvesting.

Hobbiton/Matamata, New Zealand.

Hobbiton/Matamata, New Zealand.

Quite nice view and a lovely dessert. It's hard being a backpacker!

Hobbiton/Matamata, New Zealand.

Hot thermal pool at the hostel in Roturoa, New Zealand.

Touristy tribe thing. Roturoa, New Zealand.

The Swede and the Maori. Roratonga, New Zealand.

-

Over and out.

/Sam

Howdy! (I've updated a lot. Scroll down!)
-
My last full day in lovely Auckland. Spent some time sightseeing in the suburbs, before we headed back to town again. I sorted out my Magic-ticket for the comming 4-week tour. In the evening I hung out with Michelles friends - we brought some food down to a park by the water and later on we saw a bit of the first movie in the Lord of the Ring trilogy. I had a blast!
-

Morsning!
-
På morgonen var det dags för mormorn att åka hem, hon hade bara bott "hos oss" temporärt för att vila upp sig lite.
Efter att ha lämnat av henne i en ganska charmig förort begav jag och mamman i familjen oss av till familjens sommarhus, som låg precis på hamnplan i en förort. Riktigt läckert får jag lov att säga!
-
Efter det drog jag mig in till stan för att fixa lite med det som komma skulle - en fyraveckorsturné i Nya Zeeland. Valet föll på Magic, och för 2000 svenska kronor får jag nu "fritt" resande i Nya Zeeland i 12 månader. Enda kruxet är att bussarna bara går en väg, och resandet blir naturligtvis inte så fritt som det hade blivit med bil.
-
På kvällen hade Michelles kompisar tagit sig an mig, egentligen hade jag tänkt att hinna köpa fiskegrejer innan detta men eftersom jag alltid har varit noggrann med tider insåg jag att det var bäst att åka hem i tid, vilket jag även gjorde.
-
Träffade på ett stort gäng av Michelles härliga kompisar, köpte med oss mat till en park när vattnet och satt där till det skymde. Killarna försökte lära mig att kasta en rugbyboll ordentligt, vilket gick sådär. Jag plockade fram min volleyboll och lattjade lite fotboll med tjejerna istället. Bra mycket mer manligt!
-
Efter detta drog vi och kollade på Sagan om Ringen - dagen efter skulle jag se inspelningsplatsen till Fylkescenerna, så det kändes grymt att fräscha upp minnet en aning.
Förövrigt var lokalen ganska trevlig - en av tjejerna hade en farbror som hade ett eget företag. Kontoret var en takvåning ett stenkast från vattenbrynet, och därinne fanns en liten hemmabioanläggning. Inte fy skam!
En av killarna skulle skjutsa hem mig, men han kom med det fenomenala förslaget att runda av med en vända kring Donken. Sagt och gjort, och jag fick min dagliga glass!
-



Me and Michelles lovely grandma!

Auckland surroundings, New Zeeland.

Sommarstugan, Auckland, New Zeeland.

Duck! Auckland, New Zeeland.

Nya Zeelandsk hoena? Auckland, New Zeeland.

Auckland seen from the Harbour Bridge, New Zeeland.

KEBAB!

Some high quality hangout. Auckland, New Zeeland.

A lovely evening! Auckland, New Zeeland.

Movie time! Auckland, New Zeeland.

Night snack at McDonald's! Auckland, New Zeeland.
-
Over and out.
/Sam

Morsning!

-

Spenderade förmiddagen i huset, där mormorn kom med ett klockrent citat.

"Jag har alltid älskat att flyga. Jag flög första gången när jag var 7, och jag har älskat det sen dess. Jag fick faktiskt en ballongflygning av dom i present när jag fyllde 80! Jag älskade det!" sa hon och pekade på mamman i huset.

"Ja, det stämmer mamma. Vi kanske skulle ge dig en bungeejump i present nerför tornet när du fyller 90?" sa mamman i huset, och syftade på tornet i Auckland som ni sett på flera på bilder.

"Ja, det vore nåt! Faktiskt så...(nämner någon bekant som hoppat bungeejump)" sa mormorn och sken upp.

"Ja, men mamma! Hon var inte 90, hon var ganska mycket yngre. Det skulle förmodligen ge dig en hjärtattack!" sa mamman allvarligt.

"Ja... det skulle det nog." sa mormorn och tittade ner lite ledsamt i marken.

-

Första delen av eftermiddagen spenderades på muséet, eftersom jag bara såg första våningen sist. Fanns en hel del intressant - bland annat en avdelning om vulkaner, en om Nya Zeelands djurliv och så en stor avdelning om första och andra världskriget. Återigen ganska intressant att se saker från denna sidan världen - till exempel slogs var sjunde brittisk man i första världskriget, medan var femte Nya Zeeländare slogs på britternas sida...

Hade ju även tänkt att se klart filmen om Hillarys Everestbestigning, men denna fanns inte kvar.

-

Vid 3-tiden hämtade mamman och mormorn upp mig, de ville visa mig Aucklands omgivningar, vilket jag inte sa nej till. Riktigt vackert får jag säga! Väldigt kuperad terräng med häftiga utsikter. Vi åkte även ner till en strand, med nästintill svart sand, på grund av all vulkanisk sten i området.

Drog oss hem lite senare på eftermiddagen efter att ha åkt en bra stund, jag fick se en hel del av stadens omgivningar. På vägen hem kom ännu ett härligt citat, när ett gäng killar i min ålder roade sig med att vinka till den gamla tanten i baksätet.

"Ja, dom vinkade så då vinkade jag ju tillbaka. Jag visste ju att jag var säker härinne!" sa hon halvkaxigt. "Och han visste att han var säker med!" sa hon, lite smått hotfullt. Jag vill bli likadan när jag närmar mig 90.

Auckland War Memorial Museum, New Zealand.

Auckland War Memorial Museum, New Zealand.

Auckland is surrounded by volcanoes, not all extinct...
Auckland War Memorial Museum, New Zealand.

The day before his death, caused by a volcano...
Auckland War Memorial Museum, New Zealand.

The guy from the Pompeji eruption. Auckland War Memorial Museum, New Zealand.


Kiwi bird! Auckland War Memorial Museum, New Zealand.

Albatross. Auckland War Memorial Museum, New Zealand.

Auckland in the 1890's. Auckland War Memorial Museum, New Zealand.

Auckland War Memorial Museum, New Zealand.

German torpedo from WW2. Auckland War Memorial Museum, New Zealand.

A not so charming trio. Auckland War Memorial Museum, New Zealand.

Auckland War Memorial Museum, New Zealand.

Beautiful! Auckland War Memorial Museum, New Zealand.

Auckland War Memorial Museum, New Zealand.

Auckland War Memorial Museum, New Zealand.

Auckland surroundings, New Zealand.

Auckland surroundings, New Zealand.

Auckland surroundings, New Zealand.

Auckland surroundings, New Zealand.

Auckland surroundings, New Zealand.

-

Over and out.

/Sam

Morsning!
-
En högst händelselös dag idag. Åkte med Christine in till stan, sen strosade jag mest runt och försökte hitta fiskegrejer och pratade med resebyråer och hostel  angående resande i Nya Zeeland och Stilla Havet. Fick ett tips om att åka med företaget Magic från Jocke. Lutar faktiskt åt det - 2000 kronor för fritt resande i hela Nya Zeeland i 12 månader är inte så mycket att säga om. Spenderade även lite tid på en resebyrå med att försöka komma i underfund med fortsatt resande efter Cooköarna. Verkar vara ganska så svindyrt att resa runt där, så det kanske bara blir Cooköarna. Är väl inte så illa det kanske.
-
Efter detta begav jag mig för att fortsätta på muséet, men jag kom aldrig så långt. På planerna bredvid hade just ett gäng dragit igång en match, och det dröjde inte länge innan jag var med. Så gott som alla hade sydamerikanskt ursprung, därför föll det sig även ganska naturligt att så gott som alla trodde de var Maradona. Ända gången man kunde få en passning var om man var det absolut svåraste alternativet och det krävdes en passning av världsklass för att nå en, annars fick man se till att ta bollen av motståndarna. Det spelade ingen roll hur många smörpass man själv slog...
Det fanns en tysk i det andra laget, som var lika förundrad som jag var. Han nämnde att jag och han kanske borde gå och spela för oss själva.
-
Efter detta gjorde ett nytt tappert försök med att hitta fiskeutrustning, vilket gick ganska kasst. Åkte hem till familjen istället och spolade av mig leran från fotbollen, innan jag tog mig en simtur i poolen.
-

Klockren!

Auckland, New Zealand

Auckland, New Zealand

Auckland, New Zealand

A nap in the park. Auckland, New Zeeland

Auckland, New Zeeland
-

Over and out.
/Sam

Morsning!

Michelles kompis och granne Hugh kom förbi på morgonen och presenterade sig. Vi ringde upp Michelle med Skype, och bjöd henne på en husesyn av sitt egna hem. Ganska lustigt det här med teknik!

Pingviner!
Efter detta gick jag bort mot Kelly Tarltons, en liten marinpark i närheten som hade en del lustigt, varav den absoluta höjdpunkten var pingvinerna. Fruktansvärt lustiga krabater, så makalöst klumpiga på land men lika makalöst smidiga i vattnet - precis som en fågel under ytan. De hade även en del häftiga mantror, varav någon var en bit över 40 år om jag inte minns helt galet. Akvarierna var lite av en upprepning av Manilla, så den delen ägnade jag inte så mycket tid åt. 

En allmänbildande historia om 1900-talets polarexpeditioner
Jag spenderade jag en bra stund med att läsa om det tidiga 1900-talets ärelystna expeditioner till Sydpolen. Först att nå Sydpolen blev som ni kanske vet en norsk expedition med en viss Amundsen i spetsen, tätt följd av en brittisk expedition med Scott vid rodret. Scott lyftes på muséet fram som en hjälte, hans expedition slutade tyvärr i en tragedi där medlemmarna dog utmattade och utsvaltna, några kilometer ifrån den bas som hade blivit deras räddning.

Amundsen, å andra sidan, blev uthängd som en svinaktig typ. Han hade förvisso varit lite av ett svin - på själva Sydpolen hade han lämnat ett litet läger, vari han hade lämnat en lapp där han först ursäktade sig för att han nått Sydpolen före Scott, men även ett brev som han bad Scott lämna till Kung Hakon när Scott återvände hem.

Dessvärre kom aldrig Scotts expedition hem, och norrmannen Amundsen led tydligen detta av hela sitt liv. När den brittiska expeditionen väl nått Sydpolen och insett att de inte var först, fick sig naturligtvis motivationen en liten smäll, något som troligtvis bidrog till expeditionens tragiska. Att dessutom bli hånad är väl kanske inte jättetrevligt... 

Trots subjektiviteten var det en oerhört intressant utställning, en replika av Scotts basläger fanns uppbyggd och häri rullade filmsekvenser från några av de första polarexpeditionerna.

En utflykt till spisen
Efter ännu en allmänbildande dag på resan gick jag och handlade, eftersom jag lovat att laga maten för kvällen. Det blev lite Spaghetti Bolognese, eller Spaghetti med Köttfärsås om man inte ska vara förmer. Oerhört lyckat, som tur var. Tror jag gjorde min bästa köttfärsås någonsin, vilket var ganska tajmat. På kvällen kom Hugh förbi igen, vi cruisade ner till havet och käkade glass. Bra avslutning på en bra dag!

The Neighbourhood, Auckland, New Zeeland

Not like Boracay... Auckland, New Zeeland

Auckland, New Zeeland

Kelly Tarlton's Antarctic Encounter & Underwater World, Auckland, New Zeeland

Kelly Tarlton's Antarctic Encounter & Underwater World, Auckland, New Zeeland

Kelly Tarlton's Antarctic Encounter & Underwater World, Auckland, New Zeeland

Kelly Tarlton's Antarctic Encounter & Underwater World, Auckland, New Zeeland

Kelly Tarlton's Antarctic Encounter & Underwater World, Auckland, New Zeeland

Kelly Tarlton's Antarctic Encounter & Underwater World, Auckland, New Zeeland

Giant Squid, 11 meters, 250 kg. Kelly Tarlton's Antarctic Encounter & Underwater World, Auckland, New Zeeland

Bon appetit!

-

Over and out.

/Sam

 

Morsning!
-
Efter 12 timmars sömn gjorde jag mig min frukost och satte mig ute på uteserveringen i solskenet. Jocke Nygren befann sig för tillfället i Auckland och föreslog en återförening över lite italiensk glass, vilket jag absolut inte tackade nej till. Efter en god frukost vid lunchtid tog jag det lugnt ett tag, innan jag tog bussen in till stan och mötte upp med Jocke nere i hamnen. Ett riktigt trevligt återseende, och naturligtvis trevligt att höra lite hur det går på Södra. Fick även en hel del nyttiga tips om Auckland, men även om övriga Nya Zeeland. Jocke kan landet ganska bra, eftersom han varit här två gånger förut och snurrat och hans brorsa bor här, så jag fick en del vettiga tips.
-
Efter att ha strosat runt lite i stadsdelen Newmarket begav jag mig mot muséet, som hade en del intressanta grejer på g. Jag hann dessvärre knappt göra klart bottenvåningen innan det var dags för stängning, oturligt nog blev jag avbruten mitt i en film om Edmund Hillarys och sherpan Tenzing Norgays bestigning av Mt. Everest.
-
Fotbollsdebut
Bredvid muséet fanns det stora härliga gräsplaner med fotbollsmål på, så jag drog dit efter att ha varit lite finkulturell. Bollade lite med en kines, och senare en brasse, innan det var dags för Aucklands korplag att entra planerna. Var så hiskeligt sugen på att lira, speciellt då de flesta lagen hade blivit utspelade av ett gäng svenska 10-åringar. Till slut fick jag napp på ett lag som inte hade avbytare eller extra tröjor, men eftersom de spelade med västar skulle det ändå inte spela någon roll.
-

Jag började på bänken, och var ungefär som ett barn på julafton när jag stod vid sidan av och såg Nya Zeeländarnas hiskeligt roliga försök till att spela boll. När jag väl kom in hann jag vara på plan i tio sekunder, dra på mig en frispark och sedan bli tillsagd att gå av planen eftersom jag inte hade rätt tröja under min reflexäst. Ganska löjligt tänkte jag, eftersom det handlade om korpfotboll och alla ändå hade olika shorts och strumpor, någon lagdress existerade inte. Efter att ha dragit på mig min svarta tröja med vita ränder under min reflexväst (de övriga i laget hade gula ränder på sina svarta tröjor) fick jag fortfarande inte spela. Poängavdrag var hotet, så det var bara för mig att gå av planen med svansen mellan bena.

Från Markaryd...

...till Auckland!

...

Auckland War Memorial Museum, New Zealand.

Auckland War Memorial Museum, New Zealand.

Auckland War Memorial Museum, New Zealand.

Auckland War Memorial Museum, New Zealand.

Auckland War Memorial Museum, New Zealand.

Auckland War Memorial Museum, New Zealand.

Auckland War Memorial Museum, New Zealand.

Auckland War Memorial Museum, New Zealand.

Auckland War Memorial Museum, New Zealand.

Auckland War Memorial Museum, New Zealand.

En utsikt over staden. Auckland, New Zealand

Kinesen och brassen. Auckland, New Zealand

Det var pa denna hoga niva man inte fick ha fel troja under vasten...

En till utsikt over staden. Auckland, New Zealand.

Bagpipes! Auckland, New Zealand

-

Over and out.
/Sam

Morsning!
-
Enligt sedvanlig ordning tvingade jag upp mig själv alldeles för tidigt, som tur är går det ju att hitta motivation om man ska flyga till Nya Zeeland - en drömdestination för egen del ända sedan de trygga dagarna på Väröbackaskolan.
Dessvärre hade jag gått samma nit som med Filippinerna - i kön till incheckningen kom jag på att jag hade missat att kolla om man var tvungen att ha en biljett ut ur landet, jag hade helt förträngt det och räknade kallt med 3 månaders visum. Den här gången var det dock lite svårare - jag fick bara dryga 30 minuter, och förra gången visste jag ju att jag skulle till Kuala Lumpur.
-
Där satt jag, utan någon direkt resplan och tvungen att ta mig ut ur Nya Zeeland. Jag bestämde mig snabbt för att 5 veckor borde bli bra i NZ, och efter att ha bildgooglat Cooköarna bestämde jag mig för att dra dit, utan att direkt ha en aning om var det låg. Dumt att gå på samma nitlott, men jag kom relativt lindrigt undan. 1800 för att komma till en paradisö ute i Stilla Havet får man kanske leva med.
-
Kom som tur var med planet, och på flygplatsen i Auckland väntade Michelles mamma. Har hållt kontakten med Michelle sen vi träffades i Moskva, hon pluggar för tillfället i Lund. Kändes lite bisarrt, hon sitter därhemma i ett vintrigt Sverige på andra sidan jordan medan jag bor hos hennes familj på andra sidan jorden. Michelles mamma, Christine, visade runt mig lite i ett somrigt Auckland innan vi drog oss tillbaka och jag installerade mig på rummet. Kändes riktigt gott att ha ett rum för sig själv igen.

Tog det bara lugnt resten av kvällen. Efter en simtur i poolen och en god middag slocknade jag ganska skönt i min dubbelsäng, som höll ganska många klasser högre standard än de skraltiga hostelsängar jag vant mig vid. Bör väl tillägga att det inte är något fel på den Nya Zeeländska gästvänligheten.

On the way down. Auckland, New Zealand

Aaah. Just like coming home! Auckland, New Zealand

View over Auckland, New Zealand.

Some memorial up on the hill. Auckland, New Zealand.

Maori totem poles. Auckland, New Zealand.

-

Over and out.

/Sam

Morsning! (Nu har jag varit överdrivet produktiv, tänkte komma ikapp lite här nämligen... Så de senaste dagarna är fullmatade med bilder, ta er en titt ett par dagar ner!)
-
Regnet kom igår på kvällen, och det fortsatte under hela dagen. Detta var ganska illa tajmat med min sightseeingtur. Jag köpte en biljett till en såndär rödgul dubbeldäckare, dessvärre bidrog inte spöregnet till att höja stämningen däruppe. Många av grejerna jag passerade var sånt som jag redan sett tidigare, men några höjdpunkter hade jag ju sparat.
-
Bland annat tog jag en en rund som gick ner till Bondi Beach, som inte visade sig från sin bästa sida i skyfallet. Surfarna tycktes däremot inte ha något emot regnet, utan surfade på som vanligt. En annan höjdpunkt var Queen Victoria Building, en fantastisk vacker galleria i stadens centrum. Vi passerade även under Harbour Bridge, som var ett mäktigt bygge. Överlag var det ganska småtrevligt att sitta där och få kuriosa bakom stadsdelarna, jag hade inget emot att vara lite turistig för en stund - tvärtom ville jag hinna med så mycket som möjligt eftersom jag endast hade två dagar i Sydney innan planet gick till Auckland, Nya Zeeland. Jag sparar helt enkelt Australien till ett annat tillfälle - det blir lite mycket att klämma in Australien på den här resan med...
-
Sist på dagens agenda stod Sydneys flaggskepp - Operahuset. Regnet hade dessvärre tilltagit än mer när jag väl kom hit - på 3½ månad har jag sammanlagt inte fått så mycket regn som jag nu fick under denna dag. Ungefär lika miserabel som en vattendränkt katt äntrade jag bygget, i hopp om att kunna hitta någon trevlig föreställning för kvällen. Det som var av värde var dock i en prisklass som passade alla kostymherrarna i bygget lite bättre. Det enda som var tänkbart var en show med någon slags Joe Labero-kille, men denna började lite väl tidigt, så jag hade tvingats se den genomdränkt. Jag drog mig istället tillbaka och skrev lite blogginlägg och oroade mig för min vattendränkta kamera.
-








Over and out.
/Sam

Morsning!
-
Till att börja med vill jag säga en sak - det känns oerhört bra att vara tillbaka i västvärlden igen. Jag kan gå in i katedraler, gå på museer och till och med strosa runt i en botanisk trädgård - helt gratis! Man är till och med öppna med hur illa urinvånarna blivit behandlade, man erkänner helt enkelt att det har tagits beslut som inte är bra (vilket inte är fallet i det stora röda landet jag spenderade 1½ månad i...)
Dessutom ser folk mig inte som ett vandrande dollartecken - och vet ni vad? Det finns mjölk och långa, blonda människor!!!
-
Vaknade upp i Sydney efter en god natts sömn på bussen. Var lite halvvilse när jag kom dit, men begav mig efter tips nerför gatan i jakt på boende. Tilda och Amanda befann sig i Sydney för tillfället, och utan att direkt leta stod jag utanför deras hostel efter nån minut. Checkade in, träffade på fruntimren och sen stack jag och handlade frukost med dem.
-
Efter att ha förätit mig på Cornflakes med kall mjölk och gott bröd, begav jag mig senare ut på egen fot och såg mig runt i staden. Det dröjde inte många minuter innan det förväntade skedde - det var i stort sett kärlek vid första ögonkastet. Gröna parker, perfekt temperatur och mysiga gator som fick det hela att kännas som en genuin småstad i storskaligt format. Det engelska arvet är inte svårt att lägga märke till, då gatorna har namn som "Liverpool Street" och "Oxford Street". Jag lovade mig själv att någon gång i livet göra ett långstopp i denna stad.
-
Fastnade en bra stund på Anzac-monument, en slags hyllning till alla de stupade militärer från Australien och Nya Zeeland som kämpat i krig långt hemifrån under den brittiska kronan. Oerhört intressant att läsa om det från deras synpunkt, något som aldrig togs upp i skolböckerna därhemma. Promenerade även runt i den botaniska trädgården och fotade lite, bland annat fastnade en hel här av fladdermöss på en del bilder. Operahuset fick även sin beskärda del av minneskortet.
-
Efter att ha strosat runt i botaniska och det charmiga området The Rocks, satte jag mig på bussen hem till hostellet. På agendan för kvällen stod ett efterlängtat biobesök - jag var som en liten barnunge när jag äntligen skulle få åtnjuta till högkvalitativ underhållning som inte var på chingchong-språk.
-
Sherlock Holmes föll valet på, efter att ha blivit lite smått vansinnig över biografens ockerpriser. 40 spänn för en bit choklad känns ganska främmande, speciellt då man kunde köpa choklad för 1 krona stycket i Kina...
-
Första delen av filmen och slutet var fantastiskt spännande, dessvärre befinner sig allt dessemellan i en gråzon. Alltid samma story, så fort godiset är slut så dröjer det en halvminut innan jag snarkar. Jag kan bara inte hålla mig vaken. Ni ska bara veta hur många gånger jag somnat med datorn i famnen, sängen eller på flyget och vaknat och insett att batteriet är nästintill slutkört och skärmen täckt med något i stil med "<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<"...

Sydney Town Hall, Australia.

George Street, Sydney, Australia.

Tilda och en glad Samuel med nyinköpta Cornflakes. George Street, Sydney, Australia.

UNDERBART!!!

Nästan en flashback till min egna barndom. Sydney, Australia.

Crown Street Public School, founded in 1879. Sydney, Australia.

Hyder Park. Sydney, Australia.

Hyde Park, Sydney, Australia.

Anzac War Memorial, Hyde Park, Sydney, Australia.

"Iraqi Most Wanted" - card game from the Iraq War. Ace of Spades - Saddam Hussein. Anzac War Memorial, Hyde Park, Sydney, Australia.

Anzac War Memorial, Hyde Park, Sydney, Australia.

Sydney Tower, Sydney, Australia.

S:t Marys Cathedral, Sydney, Australia.


S:t Marys Cathedral, Sydney, Australia.

S:t Marys Cathedral, Sydney, Australia.

Sydney Tower, Sydney, Australia.

Art Gallery of New South Wales, Sydney, Australia. Strosar man förbi och det är gratis kan man ju lika gärna gå in, eller hur?

"Please walk on the grass?!?!" Jag trodde knappt det var sant. I Kina blev jag ju ivägjägad när jag äntligen hittade en liten grästäckt park...
Royal Botanic Gardens, Sydney, Australia.

Bats - Royal Botanic Gardens, Sydney, Australia.

Curious bat - Royal Botanic Gardens, Sydney, Australia.


More bats... Royal Botanic Gardens, Sydney, Australia.

Royal Botanic Gardens and the Opera House, Sydney, Australia.

Parrots, Royal Botanic Gardens, Sydney, Australia.

"A Swede is tall, blonde, blue-eyed, and wears a wooly hat in the winter" - www.fika.de/typical-swede.html Sydney, Australia.

Sydney Opera House, finished in 1973. Designed by our Danish neighbour Jorn Utzon. (Och vet ni vad? Taket består av 1 056 000 vita, glaserade kakelplattor från Höganäs!)

Goverment House, Sydney, Australia.

The Other Side - Sydney Opera House, Sydney, Australia.

Lite mer Varbergsfolk på bloggen. Amanda, Samuel och Mathilda. (Och nej, hon är inte skapt skev utan gör sig till!)
-

Over and out.
/Sam

Morsning! (Bilder kommer inom kort, jag har det lite för bra för att sitta vid en dator...)

Morsning! (Har nu firat min snabba uppkoppling med en bildkavalkad från Manila. Enjoy!)
-
Dag 100 - känns som om många av er inte trodde att den hemkäre pojkspolingen inte skulle bli borta så länge!
-

Li svängde förbi mitt hostell vid niotiden, och enligt avlagt löfte fick jag smaka på hans lasagne till frukost. Inte alls illa!
Vi drog ut på lite sightseeing i staden, och Li visade mig sin lilla tillflyktsort när han ville komma undan storstadsjäkten - en fiskuppfödningsanläggning! Och då snackar vi inte abborrar och mörtar, utan framavlade fiskar avsedda för oskäligt rika personer. Det fanns de firrar som gick på omkring 40 000 svenska...
Oturligt nog glömde Li ta med sig mina värdesaker, så jag var utan kameran på förmiddagen. Fanns förövrigt lite djur på stället, bland annat en liten Sibirian Husky-valp som jag övervägde att köpa till min hulda, hundhatande moder.
-
Efter detta spenderades en ganska bra stund på stadens akvarium, vilket var ganska maffigt. Köpte en klocka, en görläcker Swatchkopia som går rätt på sekunden. Kan inte ens se att den är fejk själv! För första gången på resan lät jag bli att pruta - hon la sig på 30 svenska kronor som utropspris...
Efter detta blev det två av stadens maffigaste katedraler, vilka var ganska imponerande. I den ena av dem fanns det en utställning om Filippinernas historia, och om hur världens kolonialmakter slagits om detta ö-land - grymt intressant faktiskt! Den första lyckade expeditionen över Stilla Havet i östligt riktning avseglade faktiskt från Filippinerna. Tidigare hade expeditionerna slutat på havets botten, och istället hade man valt att segla till Amerikat västerut. En hyffsad omväg vill säga...
-
Sen var det dags för en sista måltid på ett lokalt fik, innan jag skulle flyga vidare till Kuala Lumpur på kvällen. Eftersom det var dag 100 på min resa och det var Jackpot på det det filippinska lotteriet, var vi ju bara tvungna att slänga in en rad. Vem vet, kanske är man multimiljonär i pesos nu...
-
Allt som allt var det en riktigt trevlig dag, och Manila var inte alls så otrevligt som jag trodde att det skulle vara. Kan ju vara på grund av att vi rörde oss i överklassområdena och de gamla spanska kolonialkvarteren... Tydligen bor det 14 miljoner i centrala Manila, och sisådär 25 miljoner i hela storstadsområdet. De flesta av dessa människor bor i hus som inte hade dugit som vedskjul därhemma...

Morsning!

-

Flög till Manilla idag, första stopp var Li hus som mest liknade ett litet mansion. Schysst pool och allt!

Li skulle träffa lite folk för att snacka om ett kommande boksläpp, så under tiden mötte jag upp med brassen Victor, som bodde precis i närheten. Hängde med honom till lägenheten han delade med 4 andra brasilianska modeller, och sen svängde vi inom hans modellagentur som låg i samma byggnad. Damen som styrde där ville ha mina uppgifter, så jag fick fylla i ett litet formulär, spela in en liten film och ta lite bilder. Vem vet...

-

Efter att ha shoppat lite svinbilliga originalkläder blev det middag. En all-you-can-eat-buffé stod på menyn, vilket inte var helt fel. Galet mycket underbar mat, efterrätt och glass i överflöd är inte helt fel - speciellt inte när man inte behöver betala heller!

-

Hängde lite med Victor på kvällen och hans långbenta, brasilianska vänner. Verka inte vara allt för jobbigt att få bra betalt för att fastna på bild emellanåt.

Mamman i familjen jag bodde hos.

Färjeläget i Boracay.

Damen som jobbade i köket kom med lite efterrätt efter maten, inte helt fel!

Victor briljerar i köket.

Sisådär 1,7 svenska kronor...

Bra gubbrock finns även på andra sidan jorden!

Chokladfontän!

Over and out.

/Sam

Alltsa, jag forsoker och forsoker men det gar sa langsamt overallt. Och gar det inte langsamt sa gar det inte ens att ta med sakerna till Internetcafeet pa USB-sticka.
Imorgon, forhoppningsvis, kommer jag vara i ett land dar det gar att ladda upp lite grejer.
Jag blir bara trott pa't!

Morsning!

-

Idag råkade jag ut för en mycket otäck sak, som mycket väl kunde ha blivit det sista som hände på den här resan.

-

Efter att Li lagat frukost begav jag mig till White Beach en sista gång, medan Li skulle träffa någon bekant. Efter att ha stekt ikapp med Mickan och Andrea begav jag mig vid 1-tiden bort till Li, eftersom vi skulle ut på en snorklingstur. Det första stoppet var ganska fisklöst, men jag och Li hade hört om ett ställe i närheten av Bat Caves som skulle vara bra, vilket vi även fick bekräftat. Eftersom det var min sista dag ville jag ju ha så bra snorkling som möjligt, så vi åkte dit tillsammans vid 3-tiden.

-

När vi väl kom dit kände Li för att åka hem medan det ändå gick att få skjuts, vilket han även gjorde. Jag sa att det var helt okej, och att jag absolut skulle klara mig själv.

-

Den bästa snorklingen skulle vara utmed en klippvägg, men när jag väl kom dit var det oerhört grumligt och bara någon meters sikt. En bit ut var sikten mycket bättre, och ganska snart tog jag sikte på en utav öarna som låg en bit ifrån fastlandet. Där hade jag hört att snorklingen skulle vara riktigt bra, och det var ju bara en simtur på 200 meter, som inte skulle vara någon match. Jag tog sikte mot ön, tittade ner och njöt av häftiga koraller och ett rikt fiskliv. Dessvärre fick jag lite problem med att masken immade igen, och saltvatten i ögonen. När jag tittade upp insåg jag att jag hade drivit väldigt mycket åt vänster, men även här fanns en ö som jag var väldigt nära. Simmade dit i och tänkte vila lite, men vågorna slog ganska bra mot den lodräta klippväggen, så det kom inte på tal. Tittade på lite fiskar, innan jag tänkte att det kanske var bäst att ge sig tillbaka innan jag tröttnade.

-

Lättare sagt än gjort, när jag väl vände mig om och skulle simma mot land inser jag att strömmen, som jag simmat snett med, är oerhört stark. Jag kollade ner mot botten samtidigt som jag simmade så snabbt jag kunde, men insåg att jag trots det rörde mig bakåt ut mot ett folktomt hav. Vågorna tycktes tillta, samtidigt som de på just den här platsen kolliderade med starka strömmar. Panikkänslor och dödsångesten kom som ett brev på posten när jag insåg att situationen var ganska illa - bilden av lekande brorsbarn och tanken på att aldrig få återse familj och vänner var inget som lugnade ner mig för den delen heller. "Jag är 20 år och kommer dö, det kan inte hända, livet har precis börjat! Jag har ju massa planer för livet! Jag får ju inte ens säga hejdå!" - Tankarna var ganska många, och inte av det optimistiska slaget.

-

Jag läste vindsurfing på skoltid, ett ämne som enligt många är ansett som lek och stoj och något som inte borde ingå på skolschemat. Som tur var ingick här även livräddning, och hur man skulle agera om man hamnade i situationer som denna. Min fantastiske lärare Per Ringqvist lyckades under denna utbildning pränta in två saker i ryggmärgen på mig - att simma mot strömmen eller låta paniken drabba en kommer leda till en ganska säker död. Jag trängde undan dödsfruktan och tog sikte mot en klippa på fastlandet, som låg snett med strömmen, samtidigt som jag dumpade mina kallingar och den påse med ris som var knutna i dem - det kanske skulle minska motståndet mentalt åtminstone. Efter en stunds kämpande lyckades jag nå denna klippa, dessvärre var problemet inte slut här. Denna klippa vette ut mot det öppna havet, så vågorna här var helt plötsligt ganska mycket rejälare än de var i viken där jag började. Jag fick tag i klippvägen och lyckades dra mig upp en bit, dessvärre var dessa gamla koraller så sköra att de bröts av och jag hamnade under vattnet igen. En gång kom även en rejäl våg, som fick mig att trängas upp ganska våldsamt mot klippväggen. Cyklopet höll även på att tappa ett par gånger om, lyckligtvis lyckades jag behålla det. Jag började dra mig längs med klippväggen för att komma undan de värsta vågorna, och ganska snart hittade jag en liten inbuktning där jag på något sätt lyckades ta mig upp, såpass väl att jag kunde lägga tyngden på arslet och vila ben och axlar.

-

Jag ropade så högt jag kunde efter hjälp, bad en bön om att få återse familj och vänner igen samtidigt som jag vinkade frenetiskt med cyklopet. Eftersom jag tillhör den sista generationen McGyver-tittare, använde jag naturligtvis cyklopet till att göra solkatter i riktning mot byborna på stranden. Efter att ha suttit på klippan i sisådär 20 minuter, började jag fundera på om det var möjligt att ta sig in till land via klippväggen, eller om jag skulle bli till mos mot dessa ganska spetsiga koraller.

-

Då fick jag se en utav mitt livs vackraste syner - borta på stranden ser jag en hand sträckas upp i luften, i riktning mot mig.

En stund senare ser jag även en liten ranglig fiskekanot i andra sidan av viken, som letade sig långsamt mot mig.

Efter sisådär 20 minuter kunde jag, naken och med blodstänk lite varstans, kravla mig upp i kanoten. Väl på stranden igen visste glädjen inga gränser, så efter att tagit på mig badbyxorna jag lämnat på stranden fick ett gäng lokalbor blöta kramar, samtidigt som det vattnades ganska friskt i ögonvrån.

-

Den ene killen kunde bra engelska, och pratade med mig ganska länge efter att jag kommit iland.

Han berättade att han varit tävlingssimmare, och även när han var som bäst skulle han aldrig ha klarat att simma emot den strömmen. Han sa även något i stil med:

"You have to appreciate life now man, obviously you're not done here yet. But you have to be really careful, cause you're already on your second round, you got an extra chance today!"

Känns ganska skrämmande när lokalbor säger sådana saker, men just nu är jag bara hiskeligt glad att jag klarade mig!

Har naturligtvis lärt mig en läxa för livet, och kommer vara tacksam för var ny dag!

-

Då det var sista kvällen innan jag lämnade Boracay hade vi bestämt träff på den grekiska restaurangen på kvällen, men maten hade väl mindre betydelse. Även om det var tungt att säga adjö till alla svenskar lite senare, kändes det väldigt bra att få återse dem!

Det var har jag snorklade, ganska vackert och forforiskt...

7 pesooere i dricks! Lite drygt ett svenskt oere, inte illa!

Farval!

Aldrig traffat pa en kille som goer sig battre pa en scen!

En sista, valorganiserad gruppbild.

Farval!

-

Over and out.

/Sam

 

 

Morsning!
-
Efter en natt med kass sömn begav jag mig för att käka lite frukost. Ett stort glas kall mjölk, en rejäl cheeseburgare med pommes och två toast fick bli en bra start på dagen. Därefter bar det av tillbaka till familjen, där Li befann sig. Han hade köpt sin biljett till Manila och hävdade att biljetterna började ta slut, så jag bestämde mig att fixa min efter en stund på stranden. Sagt och gjort, tog en tupplur och några dopp nere på Puka Beach innan jag begav mig till staden och fixade biljetten. Inga problem, 270 kronor som tidigare och samma flyg som Li tillbaks till Manila.
-
När biljetterna var fixade begav jag till två grottor i närheten av mitt boende, Bat Cave och Crystal Cave. Lejde två lokala killar, sisådär 18 och 10 år gamla, för att guida mig till grottorna. Dessvärre hade det blivit mörkt när vi väl kom dit, och klättringen nerför var inget för en strandad säl som mig. Killarna jag hade med mig studsade nerför stenarna i sina flipflops medan jag kanade på arslet med mina nytvättade, vita shorts och tycktes halka så fort jag nuddade marken med mina löparskor. Det höll på att gå riktig illa för den äldre killen, som råkade snubbla till och först fick stopp med halva kroppen hängades ut över en klippkant - nedanför var bara ett stort, skrämmande mörker.
-
Här bestämde jag mig för att det var dags för mig att vända, vilket var klokt då det påminde om en räddningsinsats att få upp mig som det gjorde. Då det under första hälften av grundskolan alltid krävdes två personer på motsatt sida mig på gungbrädan, föll det sig ganska naturligt att jag höll mig borta från allt var klättring hette under uppväxten.  Ljudet från hären av fladdermöss dög förövrigt ganska bra för min del, ekot av fladdrande och skrik därinne i mörkret fick mig att rysa ganska ordenligt...
-
Crystal Cave var en ganska liten, pensionärsvänlig grotta som jag kunde ta mig in i. Namnet är väl något vilseledande, men visst glittrade det lite när man lyste på klippväggarna där. Även Li hade nu flyttat in hos familjen, så han lagade mig lite kvällsmat och berättade sin livshistoria, som är bland de mest intressanta jag hört. Därefter blev det enligt sedvanlig ordning lite svenskhäng på Bom Bom.

Bolabog, Boracay

Nytt hotellkomplex... Boracay

Bortom turiststraken, Boracay.

Kids, Boracay

Sparka inte in i stenar, det kan gora ont! Boracay

Frukost, Boracay

Mickans lilla pojke, dagen efter! Boracay

Ilig-Iligen, Boracay

Bat Caves, Boracay

Den har bilden aer tagen uppfor, vilket kanske sager lite om lutningen... Bat Caves, Boracay

Som ni ser var det mitt tempo som koerde slut pa lillkillen till vanster!
Bat Caves, Boracay

Crystal Cave, Boracay

The One and Only - Hågis, Bom Bom, Boracay




Over and out.
/Sam

Morsning! (Bilder kommer, senaste tiden har varit sjukt hektiskt så har inte hunnit uppdatera. Ska snart kliva på ett plan där jag har lite drygt 9 timmar att döda, så ska skriva lite inlägg då. Vart rutten går kan jag inte avslöja!)
-
Mickan och Andrea slöt upp vid mitt Mansion strax innan elva, efter att ha blivit blåsta av en chaffis som gjort det lätt för sig och släppt av dom på fel strand. Vi drog ner till Puka Beach, och de grottor och den strand jag irrat runt i dagen innan. Vi var ganska ensamma, de enda som visade sig på stranden var lite lokalbor som smög sig på nyfiket och ville sälja kokosnötter. På väg tillbaka stötte vi även på ett par, som i tron att de var helt ensamma blottade det mesta.
-
Senare på kvällen hade Li anordnat en grillfest vid Magnums beachhouse, och jag hade bjudit in folket, . Dessvärre bangade ganska många av de inbjudna, men det blev ändå en trevlig skara människor. Mina förhoppningar var stora när jag upptäckte att en av de svenska tjejerna fått med sig en raggae-kille med gura, men dessvärre visade det sig att varken han eller gitarren var stämd. Trots att allsången uteblev var det en riktigt trevlig tillställning, maten var dessutom sanslöst god! Eftersom folket uteblev gällde det för oss andra att göra vad vi kunde med maten, Mickan stannade på ynka fyra kotletter medan jag pillade i mig 5, plus två kycklingfiléer - jag är ganska stolt!
-
Vi drog vidare till Bom Bom en stund och lyssnade på lite skön musik, sen drog jag tillbaka till Beachhouset och försökte sova. Jag tänkte att det skulle vara häftigt att sova i en hängmatta i ett eget beachhouse, dessvärre gjorde myggen och en nyöppnad djungelbar en bit bort allt för att det inte skulle gå att sova. Dessutom hade jag på dagen lyckats somna i solen med byxorna lite långt ner, varpå jag hade en chockrosa rand som smärtade ganska friskt så fort jag vred mig. Vet inte hur många gånger jag vaknade, men det blev mångdubbelt fler myggbett än timmars sömn...
-

Boracay, Pukka Beach

Boracay, Pukka Beach

Boracay, Pukka Beach

Boracay, Pukka Beach

Boracay, Pukka Beach

Boracay, Pukka Beach

Boracay, Pukka Beach

Boracay, Pukka Beach

Andrea och några nakenbadare vi stötte på. Boracay, Pukka Beach

Folktomt - Boracay, Pukka Beach

Boracay, Pukka Beach

Boracay, Bolabog - Beachparty

Boracay, Bolabog - Beachparty

Boracay, Bolabog - Beachparty

Boracay, Bolabog - Beachparty

Boracay, Bolabog - Beachparty

Boracay, Bolabog - Beachparty

Boracay, Bolabog - Beachparty

Boracay, Bolabog - Beachparty

Boracay, Bolabog - Beachparty

Boracay, Bolabog - Beachparty
-
Over and out.
/Sam