Dag 20 - En svinkall hytt i ett svinkallt Sibirien
Morsning!
-
Nattsömnen blev ganska rubbad på grund av kylan i vår kabin. Glipor i fönstret gör att kalluft strömmar in, inte jättemysigt när man ska försöka sova. Det är inte bra när det är is på insidan av fönstret, eller? Den förkylning som började gro när jag klev på tåget har blivit sämre för var natt.
-
Trots nattens kyla har humöret varit bra i kabinen, även denna dag har susat förbi fort. Kan bero på att vi fortfarande är vana vid Moskvatid och därför vaknade vid två, lokal tid... Kabinen börjar kännas lite mindre idag och det tar emot för alla när man tvingas öppna ett nytt paket nudlar. Det smakar ganska likt, även det finns vissa tendenser av vitlökssmak idag...
Oligarkernas små penningpåsar?
-
Jag är fortfarande lika förundrat över landskapet - samt det faktum att det faktiskt bor en hel del folk här. Man står förundrad och blickar ut över oändliga snötäckta skogar, varpå plötsligt en rykande skorsten dyker upp ur intet. Dagens solnedgång kan ha varit bland de vackraste jag sett faktiskt. Det är svårt att ta bilder genom smutsiga rutor och tågpersonalen blir ganska vansinnig när man drar ner rutorna för att ta ett foto, de gillar tydligen inte friska vindar som håller -20 grader...
Hoppas däremot att jag lyckades fånga lite av den magiska atmosfären!
Jag är fortfarande lika förundrat över det karga landskapet, samt det faktum att det faktiskt bor en hel del folk här. Byarna är visserligen ganska ofta uppväxta kring industrier som den på bilden, vilket får allt att se väldigt grått och trist ut - men det finns gott om undantag.
-
När taigan övergår i snövit granskog är det något magiskt över landskapet här, en stämning man inte kan förmedla i ord eller bild. Man står förundrad och blickar ut över oändliga snötäckta skogar, medan man sakta gungar med tåget i dess lugna, vaggande gång. Plötsligt dyker en rykande skorsten upp ur intet och man lockas av att få krypa in framför spisen i någon av de små stugorna.
-
Dagens självklara höjdpunkt var solnedgången. Den kan faktiskt ha varit bland de vackraste jag skådat, om än inte den vackraste. Som alltid är det svårt att förmedla med en bild, men jag hoppas att ni fattar galoppen ändå. (Skulle kunna vara så att jag förstärkt färgen lite, men bilden gör fortfarande inte rätt för sin sak...)
Livet är ganska trivsamt ändå.
-
Over and out.
/Sam
Kommentarer
Trackback
