Dag 23 - Kharkhorin

Godafton,
-
Detta inlägg skrivs klockan 23 lokal tid, ifrån en liten ger i utkanten av staden Kharkorin, 8 timmars skumpig bilresa från huvudstaden Ulan Bator. På 1200-talet, när mongolväldet var som störst, var detta huvudstaden i Djingis Khans mäktiga rike. Hans sonson flyttade sedan huvudstaden till Peking. Där kommer vi att befinna oss om en vecka.
-
Vi begav oss ut från Ulan Bator vid 9-tiden på morgonen, för att äntligen komma ut på den mongoliska landsbygden. Landskapet var lika ödsligt som det var vackert, det mesta livet längs med vägen bestod av stora flockar med hästar, samt en och annan flock med getter. Asfaltsvägen tog slut ganska snabbt efter Ulan Bator, så istället fick vi åka på en skumpig grusväg ut i ödemarken. Våran lyxiga minibuss var inte av den varmare sorten, vilket gjorde att vi frös en hel del under färden, trots det var humöret på topp.
-
Bild 002
Grillen är monterad och klar inför resan.
-
009
Förarsäte kan underlätta.
-
015
Vanligt inslag längs med vägen.
-
031
Vår chaufför var en hyvens kille med liten blåsa.
-
042
Godafton,
-
Detta inlägg skrivs klockan 23 lokal tid, ifrån en liten ger i utkanten av staden Kharkhorin, 8 timmars skumpig bilresa från huvudstaden Ulan Bator. På 1200-talet, när mongolväldet var som störst, var detta huvudstaden i Djingis Khans mäktiga rike. Hans sonson flyttade sedan huvudstaden till Peking. Där kommer vi att befinna oss om en vecka.
-
Vi begav oss ut från Ulan Bator vid 9-tiden på morgonen, för att äntligen komma ut på den mongoliska landsbygden. Landskapet var lika ödsligt som det var vackert, det mesta livet längs med vägen bestod av stora flockar med hästar, samt en och annan flock med getter. Asfaltsvägen tog slut ganska snabbt efter Ulan Bator, så istället fick vi åka på en skumpig grusväg ut i ödemarken. Våran lyxiga minibuss var inte av den varmare sorten, vilket gjorde att vi frös en hel del under färden, trots det var humöret på topp. Vi fick sällskap av en liftande kvinna med hennes barn, samt en polis som ville ha lift till nästa håla.
-
Grillen är monterad och klar inför resan.
-
Förarsäte kan underlätta.
-
Vanligt inslag längs med vägen.
-
Vår chaufför var en hyvens kille med liten blåsa.
-
Tre charmanta svärmorsdrömmar i sina bästa år.
-
Stenskulptur inuti det gigantiska muromgärdade tempelområdet i Kharkhorin. Byggdes ursprungligen på 1770-talet, förstördes sedan på 1940-talet under kommunistväldet. Återuppbyggnaden pågår fortfarande.
-
Efter en del stopp längs med vägen kom vi äntligen fram till vår hydda, eller ger/jurta som de även kallas. Brasan sprakade redan när vi köldstela steg in i hyddan. Snart blev vi serverade mat, och ytterliggare ett litet tag efter detta knackade en äldre mongolisk herre på hyddan och frågade om vi inte ville höra lite tradionell mongolisk musik. Vi var inte sena att tacka ja, vilket vi inte kom att ångra. Den nästföljande timmen var riktigt, riktigt fascinerande. Klassiska mongoliska instrument akompanjerades av fyra sorters strupsång, sångerna sades handla om allt från Djingis Khan till originella teman som kärlek. Förövrigt var det just dängan "Djingis Khan" som lyfte konserten till högre höjder. Lite av ett one-hit-wonder, skulle jag tro.
-
Härlig kille!
-
Glatt poserande med traktens trubadur.
-
Efter musikstunden (där vi förövrigt fick besök av en del nyfikna barn i hyddan) gick jag ut för att kolla på stjärnorna. Jag har aldrig skådat en vackrare eller klarare stjärnhimmel, förmodligen har jag aldrig varit med en kyla som trängde så långt in i märgen heller. Jag tippar på att temperaturen kryper ner mot -30 grader inatt, tydligen blir det ibland 50 grader kallt här om vintrarna. Det känns ganska bra att somna in till ljudet av en sprakande brasa, även om denna lilla hyddan just nu påminner om en bastu...
-
Over and out.
/Sam

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0