Dag 9 - Velikiy Novgorod - Ett steg närmare vuxenlivet

(Laddar upp följande inlägg på McDonalds i Moskva, bilder kommer ikväll när jag är på vårt hostel)
-
Godkväll kära läsare!
Dagens inlägg skrivs ifrån en kall lägenhet någonstans mellan S:t Petersburg och Moskva, nämligen staden Veliky Novgorod. Lägenheten är visserligen gansa hemtrevlig, medan trappuppgången är ett riktigt råtthål som bebos av herrelösa hundar men säkert även en och annan uteliggare. Vi har dubbla dörrar, varav den yttre tål det mesta upp till kanokulor, båda låsta som vi blivit tillsagda.
-
Jag vet att det just nu sitter två mödrar (och två fäder med för den delen) någonstans i Varbergs kommun och tycker att husets pojkrum gapar tomma. Detta inlägg skrivs faktiskt med en underton av tacksamhet till dessa personer (OBS! Icke att förväxla med hemlängtan!).
-
Idag var det nämligen dags för ett historiskt ögonblick på resan. Både jag och Fabian har kanske levt ett ganska ansvarsbefriat liv, där det mesta ordnat sig med assistans av genetiskt närbesläktade personer i vår omgivning. Nu var det dock dags att ta några första stapplande steg in i vuxenlivet.
-
Våra ryggsäckar hade börjat sprida en odör som trängde ganska långt in på den sibiriska stäppen; det var dags att tvätta, med instruktioner på ryska och utan kvinnlig rådfrågning. Efter att funderat ett bra tag om vilka färger som gick att tvätta tillsammans, beslöt jag mig för att pressa in all smutstvätt jag hade i samma maskin, i hopp om en bra jämnvikt färgmässigt. Därpå följde ett långt letande efter något som kunde liknas vid tvättmedel, ytterliggare en bra stunds funderande om vilket tvättmedel som skulle i vilket fack samt tillslut vilket program som skulle passa (allt var ju på ryska, så jag körde på nummer 7 - det gjorde Cantona, Beckham och Ronaldo under United-tiden så...).
-
Nu sitter jag här och kollar på en en snurrande maskin med skräckblandad förtjusning. Ungefär som ett rådjurskid, som en stund efter födslen ramlar runt en stund, tillslut får upp balansen och snart inser att det här med att stå på egna ben kanske inte är så pjåkigt trotsallt.
-
Så ja, lillponken tackar ödmjukt för allt curlande genom åren!
-
Over and out.
/Husmor
Godkväll kära läsare!
Dagens inlägg skrivs ifrån en kall lägenhet någonstans mellan S:t Petersburg och Moskva, nämligen staden Velikiy Novgorod. Lägenheten är visserligen gansa hemtrevlig, medan trappuppgången är ett riktigt råtthål som bebos av herrelösa hundar men säkert även en och annan uteliggare. Vi har dubbla dörrar, varav den yttre tål det mesta upp till kanokulor, båda låsta som vi blivit tillsagda.
-
Jag vet att det just nu sitter två mödrar (och två fäder med för den delen) någonstans i Varbergs kommun och tycker att husets pojkrum gapar tomma, eller i alla fall att kylen är för full. Detta inlägg skrivs faktiskt med en underton av tacksamhet till dessa personer (OBS! Icke att förväxla med hemlängtan!).
-
Idag var det nämligen dags för ett historiskt ögonblick på resan. Både jag och Fabian har kanske levt ett ganska ansvarsbefriat liv, där det mesta ordnat sig med assistans av genetiskt närbesläktade personer i vår omgivning. Nu var det dock dags att ta några första stapplande steg in i vuxenlivet.
-
Våra ryggsäckar hade börjat sprida en odör som trängde ganska långt in på den sibiriska stäppen; jag kände att det var dags att tvätta, med instruktioner på ryska och utan kvinnlig rådfrågning. Efter att funderat ett bra tag om vilka färger som gick att tvätta tillsammans, beslöt jag mig för att pressa in all smutstvätt jag hade i samma maskin, i hopp om en bra jämnvikt färgmässigt. Därpå följde ett långt letande efter något som kunde liknas vid tvättmedel, ytterliggare en bra stunds funderande om vilket tvättmedel som skulle i vilket fack samt tillslut vilket program som skulle passa (allt var ju på ryska, så jag körde på nummer 7 - det gjorde Cantona, Beckham och Ronaldo under United-tiden så...).
-
Nu sitter jag här och kollar på en en snurrande maskin med skräckblandad förtjusning. Ungefär som ett rådjurskid, som en stund efter födslen ramlar runt en stund, tillslut får upp balansen och snart inser att det här med att stå på egna ben kanske inte är så pjåkigt trotsallt.
-
Så ja, lillponken tackar ödmjukt för allt curlande genom åren!
-
Over and out.
/Husmor

Kommentarer
Postat av: Martin

Haha

Bra samuel att du lär dig tvätta. hoppas att du inte hade några röda saker i tvätten för då är väl allting rosa nu :)



/Martin

2009-11-05 @ 15:48:30
Postat av: Samuel

Haha - tvättningarna har inte gått felfritt hittills! Kör på helsvart i fortsättningen :)

2009-12-17 @ 13:05:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0