Backpackpackers

Morsning!

-

Anlände till Kunming vid middagstid efter en 15 timmar lång bussresa. Det här var den sista i raden av kinesiska miljonstäder, vilket känns väldigt skönt. Här hade jag ett par timmar att slå ihjäl innan jag skulle sätta mig på 30-timmarsbussen till Luang Prabang i Laos.

-

Första ärendet i Kunming var att hämta ut mitt VISA-kort, som jag blev av med i Taiwan. Det gick smärtfritt, vilket var riktigt skönt. Får passa på att tacka Susanne för den ovärderliga hjälpen, hur bussigt som helst!

-

Andra uppdraget var att fixa bussbiljetten till Luang Prabang, och jag vände mig till ett vänligt hostel i staden för att få hjälp. Dessvärre var biljetterna till direktbussen slut, så jag fick nöja mig med att köpa en biljett till gränsstaden Mohan och hoppas på det bästa när jag väl kom dit. När dessa ärendena var avklarade satte jag mig på verandan och njöt av en bakelse i solskenet (nåja, den sol som orkade igenom smogbarriären). Mätt och belåten begav jag mig senare för att klippa mig lite smått, eftersom mina tänkta surflockar mer och mer liknade Svinto. Hutlösa 15 spänn gick det på, men då ingick tvättning. Gick vidare till en liten hall i närheten med arkadspel, där jag slog ihjäl två timmar med att försöka bräcka rekordet på basketbollkastningen. Det gick måttligt bra, och det var nog ingen bra idé att spender två timmar där. Träningsvärken satt i sisådär 5 dagar. Det är svårt att sluta när det kostar 50 öre omgången...

-

(Följande stycke skrevs på en nattbuss när denna dag verkligen utspelade sig - så det är massa svammel och reflektioner över tiden i Kina som man kanske vill skippa om man inte är min mor eller trött på jobbet. Listan i slutet är visserligen läsvärd!)

-

Jag kan inte låta bli att blicka tillbaka på resan, nu när jag på väg att lämna Kina. En snabb titt i passet avslöjar att jag korsade gränsen den 22 november, dvs 45 dagar sen. Det är väl inte konstigt att jag just nu känner mig lite småtrött på landet.

Det har hittils varit en riktigt spännande resa, men jag hoppas att jag fortfarande har det bästa kvar. Jag är glad att jag sett det jag sett, men jag måste säga att jag trodde att själva resandet skulle vara mycket roligare. Jag har inte någon större hemlängtan - mer en mättnädskänsla av sevärdheter och kulturkrockar. Den sista veckan i Kina har däremot varit ett stort lyft, helt plötsligt har man träffat på massor av härliga människor som förgyllt vardagen med skratt och intressanta diskussioner. För mig som haft konstant mundiarré sedan barnsben har det varit skönt att ha lite djupare diskussioner, istället för det teckenspråk man många gånger fått förlita sig på de senaste två månaderna.

.-

Därför är det med spänd förväntan jag ger mig in på mer bekanta backpackerrutter. Det skall bli oerhört spännande att resa ensam - naturligtvis kommer det stundtals bli tufft, men jag har redan märkt en klar skillnad vad det gäller att träffa andra resenärer. Helt plötsligt blir man mer eller mindre tvungen att söka upp nya människor som man kan vara kompis med för en dag eller två. Många befinner sig dessutom i samma situation, så det brukar inte ta lång tid innan man hittar någon som man kan spendera dagen med.

-

Förövrigt vet jag att det sitter en halvnervös mor hemma i Väröbacka. Det blev väl inte bättre när nyheten kom om att jag tänker resa ensam. Därför vill jag komma med lite nyheter som kanske gör livet lite lättare för denna hulda moder.

Jag...

- har börjat planera, inte bara min vardag utan även ur ett längre perspektiv - jag talar veckor!

- kommer i tid - jag har inte missat en enda förbokad tåg- eller bussresa på 2½ månads resande!

- äter grönsaker med ojämna mellanrum, visserligen oftast ofrivilligt och ovetande, men ändå ett klart framsteg.

- har kommit ihåg att ta min lariam varje onsdag i sju veckor.

- borstar tänderna flera gånger i veckan.

- tvättar när det inte finns några underkläder kvar som kan användas igen.

- har lärt mig att färgat bör hållas borta från ofärgat i tvättmaskinen.

- går och lägger mig när folk börjar ta kort på mig, bara för att jag råkar dregla över mitt tangentbord mitt i natten.

- har lovat mig själv att aldrig vara otacksam igen.

Allt aer inte vackert i Kina!

Foere!

Over and out.

/Sam