Backpackpackers

Morsning!

-

Begav mig vid 11-tiden med ett gäng från hostellet för att åka tll ett vattenfall i närheten av Luang Prabang. Här blev det bad i vattenfall och laguner, vilket inte var helt fel.Det fanns även en del lianer, varifrån man kunde slunga sig ut i lagunerna. Dessvärre mådde jag lite halvkasst och frös en hel del, och jag hade på känn att de ganska kalla lagunerna och blöta kläder inte skulle göra saken bättre. Väl tillbka från vattenfall begav vi oss för att äta, men under middagen började jag känna mig ännu sämre och lämnade gänget lite i förtid.

-

Efter att ha irrat runt lite kom jag tillslut hem till hostellet, där jag däckade direkt i min säng. Vaknade upp några timmar senare och tänkte fixa min biljett till Bangkok, men jag kom två meter utan rumsdörren innan jag däckade i en soffa. När jag på nytt vaknade någon timme senare kom jag ytterliggare ett par meter, innan jag stupade i receptionistens säng som fanns ute i allrummet. Vaknade upp i en pöl av dreggel i receptionistens säng, och fick nu börja springa till toan någon gång i kvarten.

-

Hittade mitt linne utanför toan lite senare, utan att jag hade någon aning om hur det kommit dit. Har nog aldrig varit så borta när jag blivit sjuk skulle jag tro. Ett praktfullt feberdelerium, i princip. Lite synd att det på morgonen efter väntade en lång bussresa till Vang Vien...

Laddad till tusen inför ett sista, praktfullt hopp.

Det visade sig att jag var lite för klen för att orka hålla mig kvar, så det här blev resultatet på det som var tänkt att bli ett jättehopp. På land låg ett gäng killar och vred sig i skrattsalvor...

En björn på ett zoo, i anknytning till vattenfallet.

Jag hoppas ni ser skillnaden mellan de två korten/könen...

Maste ge lite cred till tjejerna som lyckas bibehalla poosen ganska bra...

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Vaknade upp i Luang Prabang, en görmysig stad i norra Laos. Här skall man mest ta det lugnt och mysa av atmosfären, samt se något tempel eller två. Drog iväg med ett gäng från hostellet, men då tjejerna fastnade på alla klädstånd begav oss vi killar iväg för oss själva. Det blev ett tempel, en uteservering, ett till tempel och en till uteservering vid Mekongfloden som upptog dagen. Mådde lite illa under större delen av dagen, men trots detta var det en toppendag. Vid skymningen drog vi oss upp på en topp i mitten av staden för att se solnedgången. En riktigt lyckad dag med andra ord!

vi

Ganska fin avslutning på en fantastisk dag i gott sällskap!

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Jag kan nog ha rest med tidernas dummaste busschaufför på nattbussen. När vi kom till en tullpassage bildades det, helt naturligt, en bilkö. Chaufförens lösning, klockan 2 på natten när hela bussen sov, var att lägga sig på tutan. Eftersom jag låg längst fram och tutan var i klass med den på Stenafärjorna, var det ett ganska otrevligt sätt att vakna upp. Det var inte bara en gång det hände, 3 gånger la sig chauffören på tutan. När han väl kom fram till luckan var han tvungen att profilera sig som alfahannen bland alla andra chaufförer. Detta gjordes naturligtvis med tutan - ett moget parningsrop på 20 sekunder. Under resten av natten nöjde han sig med att tuta på alla bilar som inte stängde av helljuset tillräckligt fort.

-

På morgonen kom jag till Mohan, här hade jag tur som på stationen hittade en direktbuss till Luang Prabang. På fönstret stod det Kunming - Mohan - Luang Prabang, så med allra största sannolikhet var det den bussen jag tänkt åka med från början. Passkontrollen gick smärtfritt, och mitt visum fick jag på plats mot den trevliga summan 33 dollar.

-

Vid lunchtid tog bussen ett stopp, ett stopp som av någon oförklarlig anledning skulle pågå i ett par timmar. Slog ihjäl tiden i en stol i solskenet, när jag inte pratade engelska med nyfikna ungdomar. De flesta av dem studerade engelska i skolan, och ville ta chansen att använda den i praktiken.

-

När chauffören väl satte sig i bussen hoppade jag in så snabbt jag kunde, medan resten av sällskapet satt kvar. Varför förstod jag aldrig, men helt plötsligt var det bara jag och en till passagerare som fortsatte resan. Han hoppades av i någon liten byhåla, så i lite drygt en timme var jag ensam med chauffören på skumpiga djungelvägar. Kände mig ganska lättad när vi äntligen åkte in i Luang Prabang strax efter 22. Efter en tuk-tukresa tog jag mig till hostellet jag tänkte bo på, och eftersom jag mer eller mindre hade varit på resande fot i över 50 timmar unnade jag mig ett eget rum vid ankomst.

Michael Jacksson!

Vanner for dagen.

Inte alltfor overfull sovbuss.

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Anlände till Kunming vid middagstid efter en 15 timmar lång bussresa. Det här var den sista i raden av kinesiska miljonstäder, vilket känns väldigt skönt. Här hade jag ett par timmar att slå ihjäl innan jag skulle sätta mig på 30-timmarsbussen till Luang Prabang i Laos.

-

Första ärendet i Kunming var att hämta ut mitt VISA-kort, som jag blev av med i Taiwan. Det gick smärtfritt, vilket var riktigt skönt. Får passa på att tacka Susanne för den ovärderliga hjälpen, hur bussigt som helst!

-

Andra uppdraget var att fixa bussbiljetten till Luang Prabang, och jag vände mig till ett vänligt hostel i staden för att få hjälp. Dessvärre var biljetterna till direktbussen slut, så jag fick nöja mig med att köpa en biljett till gränsstaden Mohan och hoppas på det bästa när jag väl kom dit. När dessa ärendena var avklarade satte jag mig på verandan och njöt av en bakelse i solskenet (nåja, den sol som orkade igenom smogbarriären). Mätt och belåten begav jag mig senare för att klippa mig lite smått, eftersom mina tänkta surflockar mer och mer liknade Svinto. Hutlösa 15 spänn gick det på, men då ingick tvättning. Gick vidare till en liten hall i närheten med arkadspel, där jag slog ihjäl två timmar med att försöka bräcka rekordet på basketbollkastningen. Det gick måttligt bra, och det var nog ingen bra idé att spender två timmar där. Träningsvärken satt i sisådär 5 dagar. Det är svårt att sluta när det kostar 50 öre omgången...

-

(Följande stycke skrevs på en nattbuss när denna dag verkligen utspelade sig - så det är massa svammel och reflektioner över tiden i Kina som man kanske vill skippa om man inte är min mor eller trött på jobbet. Listan i slutet är visserligen läsvärd!)

-

Jag kan inte låta bli att blicka tillbaka på resan, nu när jag på väg att lämna Kina. En snabb titt i passet avslöjar att jag korsade gränsen den 22 november, dvs 45 dagar sen. Det är väl inte konstigt att jag just nu känner mig lite småtrött på landet.

Det har hittils varit en riktigt spännande resa, men jag hoppas att jag fortfarande har det bästa kvar. Jag är glad att jag sett det jag sett, men jag måste säga att jag trodde att själva resandet skulle vara mycket roligare. Jag har inte någon större hemlängtan - mer en mättnädskänsla av sevärdheter och kulturkrockar. Den sista veckan i Kina har däremot varit ett stort lyft, helt plötsligt har man träffat på massor av härliga människor som förgyllt vardagen med skratt och intressanta diskussioner. För mig som haft konstant mundiarré sedan barnsben har det varit skönt att ha lite djupare diskussioner, istället för det teckenspråk man många gånger fått förlita sig på de senaste två månaderna.

.-

Därför är det med spänd förväntan jag ger mig in på mer bekanta backpackerrutter. Det skall bli oerhört spännande att resa ensam - naturligtvis kommer det stundtals bli tufft, men jag har redan märkt en klar skillnad vad det gäller att träffa andra resenärer. Helt plötsligt blir man mer eller mindre tvungen att söka upp nya människor som man kan vara kompis med för en dag eller två. Många befinner sig dessutom i samma situation, så det brukar inte ta lång tid innan man hittar någon som man kan spendera dagen med.

-

Förövrigt vet jag att det sitter en halvnervös mor hemma i Väröbacka. Det blev väl inte bättre när nyheten kom om att jag tänker resa ensam. Därför vill jag komma med lite nyheter som kanske gör livet lite lättare för denna hulda moder.

Jag...

- har börjat planera, inte bara min vardag utan även ur ett längre perspektiv - jag talar veckor!

- kommer i tid - jag har inte missat en enda förbokad tåg- eller bussresa på 2½ månads resande!

- äter grönsaker med ojämna mellanrum, visserligen oftast ofrivilligt och ovetande, men ändå ett klart framsteg.

- har kommit ihåg att ta min lariam varje onsdag i sju veckor.

- borstar tänderna flera gånger i veckan.

- tvättar när det inte finns några underkläder kvar som kan användas igen.

- har lärt mig att färgat bör hållas borta från ofärgat i tvättmaskinen.

- går och lägger mig när folk börjar ta kort på mig, bara för att jag råkar dregla över mitt tangentbord mitt i natten.

- har lovat mig själv att aldrig vara otacksam igen.

Allt aer inte vackert i Kina!

Foere!

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

På schemat för dagen stod en resa österut, till staden Kunming. Jag har börjat skynda på min resa lite för att överraska min gode vän Anders Halldén på Koh Samui i Thailand, innan han åker därifrån den 17:e januari.

Jag hade lite tid på förmiddagen, som jag hade tänkt att spendera med en cykeltur till Drakbron, nån timmes cykelväg bort. Dessvärre lyckades jag försova mig med ett antal timmar, så min cykeltur fick kortas ner till en 20-minutersrunda längs flodbanken. Därefter begav jag mig hemåt, för att komma med bussen till Guilin i tid, varifrån tåget till Kunming avgick.

Här skiljdes även mina och Fabians vägar - Fabian stannar kvar lite längre i Kina, medan jag beger mig in i Laos. Jag tackar för tiden och säger lycka till!

-

Träffade förövrigt på en medelålders herre från Vitryssland på tågresan. Han var väldigt mån om att berätta vad Tommy Salo pysslade med för några år sen, ett par gånger om dessutom. Gubben var trots sin stolthet över den där ödesdigra hockeymatchen en riktigt trevlig prick. Han berättade lite om resande i Östeuropa, som faktiskt lät riktigt intressant, även om det är ett kapitel som inte får plats på den här resan.

Li-flodens strand.

Yangshou.

Varldens godaste grillspett, 2 kronor styck!

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Gick upp riktigt tidigt i hopp om att få se en vacker soluppgång från en bergstopp med utblick över staden. Dessvärre gick det inte att komma upp på berget, senare fick jag reda på att det sig att det handlade om en del klättring, men för en säl som mig så var den bara att glömma. Vad beträffar soluppgången var den som vanligt dold i dis.

Istället blev det en trevlig promenad längs Li-floden i gryningen, där jag strosade runt och kollade på kineser som gjorde sin morgongympa.

Efter detta begav jag mig för att käka frukost i staden, och lyckades faktiskt få tag på kall, god mjölk!

-

Fortfarande själaglad efter mitt nyfunna frukosthak begav jag mig strax efter åtta ut på en cykeltur på landsbygden. Målet för dagen var Silver Cave, en grotta full av stalagmiter och stalagtiter. Själv hade jag räknat med en fridfull cykeltur som skulle ta mig trekvart i gott tempo - dessvärre visade det sig handla om en tvåtimmars cykeltur i konstant uppförsbacke. Turligt nog bjöd färden på vackra vyer, och målet i sig var helt klart värd ansträngningen!

-

Efter att med mycket möda och stort besvär tagit mig fram till målet, parkerade jag min cykel och följde den stora vägen och skyltarna upp mot grottorna. Vid foten av berget väntade alldeles för många trappsteg, som jag ganska utmattad släpade mig uppför. Väl där lyckades vakten med lite engelska och mycket kroppsspråk förklara att biljettköpet fanns uppe vid parkeringen.

-

Mycket riktigt, efter att ha traskat hela vägen tillbaka hittade jag ett litet biljettbås, gömt bakom ett träd och en skåpbil.

Med ännu tyngre steg och suckar som torde hörts ganska lång väg masade jag mig uppför trapporna till samme vakt igen, den här gången stolt flaxandes med en biljett i handen. Naturligtvis visade det sig att ingången låg längre ner, trots att jag följt skyltarna mot Silver Cave.

Efter att ha masat mig ner igen fick jag återigen stopp, den här gången för att jag var tvungen att invänta mer personer för fylla platserna i gruppen. Under tiden väntade jag med guiderna, som tycktes vara ganska... nyfikna. Återigen blev det såklart en liten fotosession!

-

Vad beträffar grottorna så var de riktigt imponerande. Jag har besökt Drakgrottorna på Mallorca, men de här grottorna var mer dramatiska och så var det ett parhundra mer turister i grottorna på Mallis. I dessa grottorna fick man även ta kort, vilket jag såklart utnyttjade. Eftersom guidningen var på kinesiska strosade jag runt helt själv, utan att se någon annan själ, och fotade i någon timme eller två. Riktigt trevligt!

-

På kvällen lyckades jag förövrigt med en riktig bedrift. Efter att ha misslyckats med lite bollkonster skulle jag bara ta ut min frustration lite lätt, dessvärre satt inte min sko fast så hårt. Via lite flipperspel på ett tak på andra våningen bestämde sig min högerkänga för att ta ett dopp i kanalen, sisådär 3-4 oåtkomliga meter ner.

Turligt nog fanns en vänlig skåning på plats, som efter diverse apkonster på en steglös stege lyckades hämta upp min sko. Ganska otippat att en skåning skulle bli ens räddning, såhär i en liten håla i Kinas inland.

Over and out.

/Sam

Tja! Ville bara saga att det har kommit upp lite bilder till de gamla inlaggen, mer kommer snart - nu blir det thaiboxning med Anders Hallden, som jag overraskade igar!

(Jag har börjat ladda upp lite bilder under dag 68, men det tar evigheter! Har fått ordning på min dator och bilder, så snart blir det uppdatering här! Kan ju säga att det är 30 grader varmt där jag är nu, och att jag imorgon ska till ett vattenfall och simma i en lagun, mitt ute i djungeln...)

...så är klockan halv fem lokal tid. Jag har ganska precis landat i Luang Prabang efter dryga 50 timmar på resande fot. Eller ja, det var ganska många timmar sen jag landade, men då jag lyckades hamna lite halvt vilse i jakt på mitt hostel hankade jag på ett gäng amerikaner på bowling istället. Förövrigt är det fint väder här med, 30 grader varmt på dagen, inte fy skam det. Imorgon kväll skall jag ladda upp bilder till de gamla inläggen, så får ni lite roligt att kika på.

Morsning! (Bilder kommer någon gång när tid finns. Imorgon har jag en 17-timmars tågresa till Kunming framför mig. Kommer fram vid middagstid dagen efter, hämtar mitt VISA-kort och hoppas fixa en bussbiljett till Luangprabang i Laos samma kväll - resan tar 30 timmar...)

Morsning! (Mitt Internet är urkasst, så bilder kommer när dom kommer - just nu är det körigt med planerande, hämtande av VISA-kort, tågresor och lite annat smått och gott.)

... så lämnar jag alldeles strax Hongkong för Yangshuo. Får se om jag hittar dit, men ni lär ju höra av mig om någon dag eller två!
-
Over and out.
/Sam

Morsning!
-
Nyårsfirande i Hongkong, mina vänner.
Galet mycket människor, förhoppningsvis även ett fyrverkeri som slår det i fästningshörnan i Varberg.
Bilder och annat trevligt kommer - nu ska ett gäng på sex svenskar och en kanadensare ner till piren och se fyrverkerierna!
Gott nytt år kära läsare!
-
UPDATE
-
Världens sämsta fyrverkeri
Världens sämsta fyrverkerier - jag skojar inte! Jag hade tuffare grejer min påse med smällare när jag var tio. Det var det kortaste, mjäkigaste och mest patetiska jag någonsin sett. E-Type har tio gånger häftigare pyroteknik när han står på scen i melodifestivalen - och fyrverkerierna vid Båtafjorden i Bua på Valborg är nog 100 gånger bättre.
Vilketsom var det ganska häftigt att kolla på folket, jag tror hela Hongkongs befolkning var ute och räknade ner, samt kopiösa mängder turister. Det var lite väl mycket folk i rörelse för att man skulle känna sig helt bekväm - avpärrningar Det var dock grymt kul att räkna ner till tolvslaget med sina landsmän - faktum är att även kanadensaren har svenskt pass och medborgarskap på grund av sin mor, även om han inte kunde ett ord svenska...
Nyårsafton i Hongkong
Naturligtvis hittades det på massa trevligt innan fyrverkerierna. Jag, Fabian och en till svensk kille här på hostellet tog båten över till Hongkong Island och strosade runt vid skylinen. Riktigt häftiga byggnader - och en riktigt, riktigt mysig stad! Vi gillade verkligen området Soho (South of Hollywood Road), och tyckte att det vore ett fint ställe att käka på till kvällen.
-
Mycket riktigt lämnade vi hostellet i gemensam trupp vid 6-tiden. Vi käkade nyårsmiddagen på en libanesisk restaurang - godaste jag ätit på länge! Grilled mix - lamm, kyckling och nötkött. Tummen upp!
-
Härefter begav vi oss tillbaka mot vår sida av vattnet, drog en sväng om hostellet och begav oss sedan ner mot fyrverkerierna innan 11. Förmodligen var detta någon timme för sent, då det redan var någon miljon eller två som gått före oss för att se fyrverkerierna från den bästa platsen. Trots halvkassa platser och ett helkasst fyrverkeri blev det ett riktigt trevligt nyår bland sina landsmän!
-
Till sist vill jag återigen önska er alla ett riktigt gott nytt år!
-

Morsning!
-
Skökor
Det står massa vänliga damer vid hotellentrén. De påstår att jag är vacker och frågar omtänksamt om jag vill ha massage.
De kan nog inte tjäna så mycket pengar på massagen, för stackarna tycks inte ha råd med kläder som skyler kroppen.
Breaking news!
Förövrigt har jag ett ganska stort avslöjande idag. Jag och Fabian kommer att skynda oss genom Kina, där vi bara har ett stopp i Guilinprovinsen kvar efter Hongkong. Efter det drar vi nog in i Laos gemensamt, men där skiljs nog våra vägar. Jag vill till Nya Zeeland så fort som möjligt, så jag kommer åka dit efter en snabb vända i Sydostasien. Siktar på att flyga från Vietnam. Väl i Nya Zeeland kommer jag att se landet ordentligt, men även ta lite avstickare ut till paradisöar i Stilla Havet. Under tiden luffar Fabian runt i Sydostasien, förmodligen möts vi sedan i sydöstra Australien och kör ostkusten norrut tillsammans. Båda tycker nog det är skönt med en liten paus, vi har åkt från ett världshav till ett annat och levt med varandra dygnet runt i över 60 dagar. Det har funkat bättre än vi båda vågat hoppats på.
No hard feelings vill säga, vi har bara lite olika drömmar och resebudget!
Gambling Sam
Förövrigt gjorde vi en liten avstickare till The Venetian ikväll, som ligger på en ö vid namn Taipa. Tydligen är det Asiens största casino, och mäktigt var det! Hela hotellkomplexet var uppbyggt som ett litet Venedig i miniatyr - ganska häftigt med ett hotell som har kanaler med gondoler inomhus...
Fanns en del andra skrytbyggen runt om, vi valde att spendera kvällen på Hard Rock Café. Eftersom jag är en mogen pojkvasker, och lärt mig av tidigare misstag, slutade jag när låg på plus.
Kärleksmassage
Förövrigt höll massageföretaget till i foajén igen, den här gången försökte de sälja massagen med något slags kärlekspaket.
I hissen:
"Maaasaaaage?" frågade damen vänligt.
"Haha, how much?" frågade jag, i hopp om att få mina aningar besvarade.
"500!" fick jag som glatt svar.
"500? That's not massage, right?" skrattade jag.
"Maaake looooveee" fick jag som trånande svar.
Plötsligt fick jag en önskan att försvinna bort från detta skökornas Asien. Eller att bo på ett hotell där bordellen inte drivs i samarbete med receptionen.
-

Kyrka.

Svensk.

Kyrkogård.

Kyrka och fyr.

Yiiihaaa!

Åka linbana.

Känns bra att man tvingas åka halvvägs runt jorden för att se en skola med fulare färg än Väröbackaskolan.

Gamla gubbar kan! Jag hade fått stryk med 11-0 i samtliga sett.

Grand Lisboa i dagsljus.

En borg på en kulle här i stan, utsikt från borgmuren.

Siktet inställt!

The Venetian.

The Strip.

Ett inomhus-Venedig! Inuti The Venetian.

The Venetian.

The Venetian.

The Venetian.

Nästan som fontänen i trädgården därhemma.

Young man, there's no need to feel down!

VILL HA!

Anders och Daniel, sluta dreggla!

Over and out.
/Sam

Morsning! (UNDER ALLA BILDER FINNS ETT INLÄGG OM GÅRDAGENS MISERABLA CASINOÄVENTYR)
-
Kände att jag bombarderade er med text i det förra inlägget. Väger upp det hela genom att bombardera med bilder i det här.
Hotellbyte/Gnäll
Steg upp ganska sent idag, pallrade iväg till det nya hotellet. Ett skabbigt råtthål som luktar mögel, atmosfären andas betald älskog. Hela stället ser dessutom ut att rasa om någon blåser på det. En 11 våningar hög pjäs fylld med sprickor. Bygget hade förmodligen varit utdömt för ett par decennier sen i mitt älskade, civiliserade hemland.
Nåja, nu ska jag inte vara bitter. Det är ju hela 50 kronor billigare natten för ett dubbelrum än det andra alternativet vi hade, 230 kontra 280 kronor natten. Det var ju visserligen fräscht, doftade gott och hade gratis WiFi, men den hiskeliga summan 50 kronor vägde inte upp det hela.
Beslutet om hotell var inte enhälligt inom partiet, men jag tänker inte avslöja var min röst hamnade.
Lost in Macao
Begav oss ut och strosade runt lite planlöst i stadens gränder. Letade efter en katedral på en höjd, varifrån man skulle ha utsikt över staden. Vi gick vilse första gången, men hittade två tjusiga små kyrkor på vägen - helt gratis var det dessutom! Nästa försök gick bättre, men utsikten var inte alltför mycket att hänga i granen. Minst lika bra utsikt från vårat hotelltak.
Gnäll
Väl tillbaka på hotellet luktade jag på min kudde, från den kom en mögelstank som fick Väröbackaskolans fuktiga källare att dofta som en blomsteräng.
Fick bytt till en som inte var möglig, men dessvärre sitter doften i sängen och rummet i övrigt också.
-
Nåja, skippar mitt beklagande över att resa halv jorden runt och låter er kika på mängder av bilder istället. Förövrigt bloggar jag från ett Internetkafé, där jag snart kommer att ha spenderat de där 50 kronorna...
-

Har man tur kan man få syn på turister utanför ruinerna av St Pauls-katedralen.

Utsikt från ett utav fönstren i hotellet. Fönster har dessvärre inte vår mögelbunker. Taggtråden syfte på tionde våningen begriper jag inte, men jag antar att den sitter där för inramningens skull.

Utsikt från samma fönster.

Utsikt från hotelltaket.

Värdetransportkillar med en hagelbössa - respekt!

Nån pampig gammal kolonialbyggnad.

Kyrka nummer 1.

Kyrka nummer 2. Inte att förväxlas med kyrka nummer 1.

Ålen är färsk på restaurangerna här!

De har kommit mycket längre med sitt eco-thinking här - byggnadsställningar av förnyelsebar råvara!

Kyrka nummer 3.

Vad hände med min barndoms blå skyar? Jag har knappt sett solen sen Mongoliet...

Det gäller att vara lite häftigare än grannen!

Släng i ett mynt och du får en bild av dig och din kompis!

Vårt kära Hotel Central - Macaos stolthet.

En bybo på vift.

"Sparka till väggen lite i hörnet så får du se något häftigt!" . Resultat: Mer grus och ett matchande hål.

Femstjärnigt!

Min bakterie- och mögelodling till kudde. Betedde sig ungefär som en röksvamp. Fläcken på golvet vet jag inte vad det är, men den är intorkad och har många jämlikar här på rummet.

Taket är fyllt av sprickor, som tur är har de lagats med tejp.
-
Over and out.
/Sam

Hejsan morsan, hejsan stabben
Här är brev från - älsklingsgrabben
Vi har kul på kolonin
Här finns en massa rika svin
Vi bor i ett råtthål med en massa sängar
Kan ni skicka mera pengar?
För det vore en god gärning
Jag har spelat bort vartenda dugg på tärning...
-
Morsning!
-
Jag lånar lite av vår nederländske nationalskald idag. Egentligen har jag ingen lust alls att skriva, men någonstans får man ju vända sig. Ett tomt Word-dokument är ett bra bollplank, en vän att lita på. Tyst, förstående, kräver inget i gengäld - och den ende som orkar höra en vilsen 20-åring älta livets trauman .
-
Högmod får före fall.
Ropa inte hej förrän du är över bäcken.
Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket.
Bättre med en rövare i polen än en polare i röven.
Ni fattar galoppen. Tänkte klämt in den där med den flyga för nära solen, men jag kom inte på den. Rövgrejen fyllde platsen med bravur.
-
Jag var på så hiskeligt bra humör för några timmar sen. På schemat för kvällen stod ett obligatoriskt casinobesök. Över hela Macao syns Grand Lisboa, ett skrytbygge för nyrika kineser och högmodiga västerlänningar. Likt ett barn på julafton äntrade jag dess överdådigt dekorerade lobby. Mitt hår var för en gångs skull välvårdat, jag luktade överklass, mina kläder var rena och förhållandevis stilfulla. Mina skor var vitare än någonsin i kristallkronornas sken - det här var min kväll.
-
500 kronor hade jag tagit med mig - jag kände att det var ungefär så mycket jag var beredd att förlora. Med tanke på att man just nu vänder på varje krona är det mycket pengar, men samtidigt kommer jag förmodligen aldrig mer sätta min fot i detta österns Las Vegas. Hemma är det ju inte ens en fulltank.
-
Någon timme eller två efter att jag äntrat lobbyn kunde jag konstatera mig 410 dollar rikare. Dessvärre Hongkongdollar, som är lika lågt värderad som vår svenska krona.
Rött och svart växlade som sig borde vid roulettebordet - resten skötte jag och sannolikhetsläran. Smått odödlig gled jag upp på pokervåningen (efter en liten dyr utflykt till de enarmade banditerna) och slog mig ner vid ett gratisbord för nybörjare. Billigaste pokerbordet skulle kosta 1000 kronor att köpa in sig på, vilket jag naturligtvis inte skulle lägga från egen ficka. Jag nöjde mig med gratispoker, och precis bakom dealern visades Manchester United, favoritlaget som jag inte sett sen jag lämnade Sverige.
3-1 till United och en timme gratispoker senare var det dags att styra kosan hemåt (förövrigt var Rooneys passning till 3-1-målet det vackraste jag sett på hela resan - den slår kinesiska muren!). Jag kunde inte vara på bättre humör.
-
På väg mot utgången fick jag en snilleblixt. Jag kunde ju köpa in mig på pokerbordet sålänge det var för vunna pengar - jag skulle då inte komma hem med mindre pengar än jag gick dit med. Högmodiga och odödliga skulle jag och min vän sannolikhetsläran bara hämta hem lite mer pengar på rouletten.
-
Tji fick jag. Nu ligger jag här och surar på mitt hotellrum, utan mina vunna pengar eller de jag hade med mig. Kanske var det där knäet i skrevet som tar ner mig på jorden - vi kan ju alltid hoppas.
-

Resterna av St. Pauls Cathedral.

Torget här i Macao. Förövrigt syns ett rivningsobjekt till hotell i bakgrunden. Det är vårat nya boende - billigast i stan!

Det gick upp för oss att det var här vi skulle firat jul...

Brantaste gatan jag gått ner för!

Grand Lisboa - likt en sjöjungfru lockar hon och bedrar...
-
Over and out.
/Sam

Morsning!
-
Befinner mig nu i Macau. Grymt spännande stad!
Härlig blandkultur mellan det portugisiska och det kinesiska.
Har tyvärr inte Internet på hotellet, bilder och text kommer när jag har det!
-
Over and out.
/Sam

Morsning!
-
För tillfället är jag på en buss söderut, destinationen är Guangzhou, en anonym stad som jag tror befinner sig i 10-miljonersklassen. Där ska vi förhoppningsvis komma med en buss till Macao, österns Las Vegas. Problemet är att vi inte har något boende och att det kommer vara sent när vi kommer dit, men det är ett problem som ligger alldeles för många timmar bort för att jag skall orka bry mig på allvar just nu.
-
Steg enligt sedvanlig ordning upp för tidigt, klockan 7 hade vi en person som väntade på oss i Xiamen, en kort färjeresa bort. Vi var där någon minut efter sju, och mycket riktigt blev vi upphämtade och infösta i en minibuss. Bussen släppte av oss på nån liten bakgata där det stod ett gäng långdistansbussar med sovbritsar, det var någon av dessa som skulle föra oss 7 timmar söderut under dagen.
Avfärden skulle vara 7:30, men när klockan gick mot 8 och inget hänt frågade vi oss för. 8:20 var tydligen ny avfärd.
-
Nu är klockan 17:15, vi har åkt i 9 timmar och har fortfarande någon halvtimme kvar innan vi äntrar Guangzhou. Trots att bredden på britsen är ett par decimeter smalare än mina axlar har det varit en förhållandevis bekväm resa. Allt har varit som vanligt längs resan - en enda grå smog, doften av eldad plast och en och annan rispöl. Det känns som om jag kan det här landet nu.
-

Charmig busstation.

Charmigt inredd restaurang.

Tidsfördriv!
-
Over and out.
/Sam

Morsning!