Backpackpackers -

Morsning!

-

På schemat för dagen stod den över 2000 år gamla terrakottaarmén, den huvudsakliga anledningen till att vi och de flesta andra backpackers stannar till i Xi'an på sin Kinaresa.

Vi fixade resan dit på egen hand; Kollektivtrafiken i Kina är ganska billig. 50 öre för bussresan till tåg- och busstationen, varifrån långdistansbussarna gick. Där fick vi betala hutlösa 14 kronor fick vi betala för tur- och returresan till terrakottaarmén.

-

Efter en timmes bussfärd förstod vi att vi snart var framme vid målet. Vägkanterna kantades av butiker som sålde terrakottasoldater, alltifrån minityrmodeller till fullskalig storlek. Kommersen blev inte sämre när vi väl var på plats - runtomkring entréportarna hade det växt fram ett krimskrams- och restaurangmecka som fick tankarna att fara till Ullaredstrakten.

-

Även om det var lågsäsong var det en hel del folk på plats, flertalet asiatiska turister men även en hel del västerlänningar hade letat sig hit.

Vi hade fått tips om att börja i omvänd ordning - vanligast är att folk börjar med den största och mest imponerande utställningshallen utav de 3, för att sedan se de mindre imponerande hallarna 2 och 3. Vanligt är även att folk avslutar med en film som ger all bakgrundsfakta, dessvärre var biografen stängd för ombyggnad under vårt besök.

-

Vi började alltså med hall 3, för att sedan gå över till den större hall 2 och avsluta med den största hall 3. Vi hade alla höga förväntningar på utställningen, kanske alldeles för höga. Naturligtvis var utställningen oerhört imponerande, men den här av soldater vi hade förväntat oss att se var inte så mycket till här. Hela hall 1 var av någon anledning ännu inte helt utgrävd, så någon gigantisk armé med 6000 soldater som vi föreställt oss var det alltså inte. Det som är anmärkningsvärt är detaljrikedomen, att ingen soldat är den andra lik samt den kunskap kineserna besatt redan för 2200 år sedan. Som ett exempel kan vi nämna att flera av de svärd som påträffats fortfarande var rakbladsvassa, på något sätt hade de stått emot tidens tand. Undersökningar visade att de var täckta med ett lager av krom som motverkade korrosionen - något som återupptäcktes av tyskar och amerikaner 1937 och 1950...

-

Terrakottaarmén var naturligtvis väl värd besöket, även om den inte lämnade oss lika hänförda som den kinesiska muren gjorde. Det är nog ett ganska tydligt tecken på att vi börjar bli ganska fulla med intryck ifrån utställningar, byggnadsverk och museer. Det har varit lite som en 40 dagar lång sightseeing, även om Mongoliet var ett avbrott. Resan är nu påväg att gå in i en annan fas, vi lämnar Xi'an tidigt imorgon bitti för att bege oss till Chengdu. Där ska vi först besöka ett välkänt pandareservat, innan vi ger oss på berget Emei, 3000 meter högt. 5 dagar beräknas det att ta, förhoppningsvis blir det en höjdpunkt på resan. Det finns små vandrarhem längs med vägen upp, förhoppningsvis kan jag få ett par schyssta bilder på en soluppgång ovan molnen!

Efter Chengdu väntar en kryssning på Yangtzefloden, upp till Shanghai.

I fortsättningen kommer det alltså bli mer naturupplevelser än sightseeing i storstäder, något som är fulltnödvändigt och som vi båda ser fram emot riktigt, riktigt mycket!

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

På schemat för dagen stod den över 2000 år gamla terrakottaarmén, den huvudsakliga anledningen till att vi och de flesta andra backpackers stannar till i Xi'an på sin Kinaresa.

Vi fixade resan dit på egen hand; Kollektivtrafiken i Kina är ganska billig. 50 öre för bussresan till tåg- och busstationen, varifrån långdistansbussarna gick. Där fick vi betala hutlösa 14 kronor fick vi betala för tur- och returresan till terrakottaarmén.

-

Efter en timmes bussfärd förstod vi att vi snart var framme vid målet. Vägkanterna kantades av butiker som sålde terrakottasoldater, alltifrån minityrmodeller till fullskalig storlek. Kommersen blev inte sämre när vi väl var på plats - runtomkring entréportarna hade det växt fram ett krimskrams- och restaurangmecka som fick tankarna att fara till Ullaredstrakten.

-

Även om det var lågsäsong var det en hel del folk på plats, flertalet asiatiska turister men även en hel del västerlänningar hade letat sig hit.

Vi hade fått tips om att börja i omvänd ordning - vanligast är att folk börjar med den största och mest imponerande utställningshallen utav de 3, för att sedan se de mindre imponerande hallarna 2 och 3. Vanligt är även att folk avslutar med en film som ger all bakgrundsfakta, dessvärre var biografen stängd för ombyggnad under vårt besök.

-

Vi började alltså med hall 3, för att sedan gå över till den större hall 2 och avsluta med den största hall 3. Vi hade alla höga förväntningar på utställningen, kanske alldeles för höga. Naturligtvis var utställningen oerhört imponerande, men den här av soldater vi hade förväntat oss att se var inte så mycket till här. Hela hall 1 var av någon anledning ännu inte helt utgrävd, så någon gigantisk armé med 6000 soldater som vi föreställt oss var det alltså inte. Det som är anmärkningsvärt är detaljrikedomen, att ingen soldat är den andra lik samt den kunskap kineserna besatt redan för 2200 år sedan. Som ett exempel kan vi nämna att flera av de svärd som påträffats fortfarande var rakbladsvassa, på något sätt hade de stått emot tidens tand. Undersökningar visade att de var täckta med ett lager av krom som motverkade korrosionen - något som återupptäcktes av tyskar och amerikaner 1937 och 1950...

Hall 3.

Hall 2.

Hall 1.

-

Killarna som behövde lite omplåstring innan de ställdes ut.

Skönt att se att killen som hade hand om hästsvansarna hade humor!

Vissa bar huvudet högre än andra.

Vad mer kan man begära!? Cooking nice says it all!

-

Terrakottaarmén var naturligtvis väl värd besöket, även om den inte lämnade oss lika hänförda som den kinesiska muren gjorde. Det är nog ett ganska tydligt tecken på att vi börjar bli ganska fulla med intryck ifrån utställningar, byggnadsverk och museer. Det har varit lite som en 40 dagar lång sightseeing, även om Mongoliet var ett avbrott. Resan är nu påväg att gå in i en annan fas, vi lämnar Xi'an tidigt imorgon bitti för att bege oss till Chengdu. Där ska vi först besöka ett välkänt pandareservat, innan vi ger oss på berget Emei, 3000 meter högt. 5 dagar beräknas det att ta, förhoppningsvis blir det en höjdpunkt på resan. Det finns små vandrarhem längs med vägen upp, förhoppningsvis kan jag få ett par schyssta bilder på en soluppgång ovan molnen!

Efter Chengdu väntar en kryssning på Yangtzefloden, upp till Shanghai.

I fortsättningen kommer det alltså bli mer naturupplevelser än sightseeing i storstäder, något som är fullt nödvändigt och som vi båda ser fram emot riktigt, riktigt mycket!

-

Avslutar bilderna från Xi'an med en bild från dess stadsmur, som byggdes under 1300-talet.

Maffigt var ordet!

-

Over and out.

/Sam

-

Morsning!

-

Tidigt på torsdagsmorgonen äntrade vi staden Xi'an, som ett flertal gånger varit huvudstad under dess 3000 år gamla historia. Numera bor det ungefär 6 miljoner människor i staden.

-

Efter att ha stuvat in grejerna på vårat mysiga hostel begav vi oss ut för att bekanta oss med staden.

Staden har ett stort trumtorn, samt ett stort klocktorn. I klocktornet såg vi även på en ganska urusel konsert med kinesisk musik - ett gäng fruntimmer stod i påfågeldräkter och klinkade på gnälliga instrument.

Klocktornet.

-

Efter klocktornet begav vi oss mot trumtornet, som låg precis i närheten. Det såg ungefär exakt likadant ut som klocktornet, skillnaden var kanske som ni förstår att istället för gigantiska klockor fanns det gigantiska trummor. Vi betalade även en liten slant för att få slå tre slag på den största trumman - ganska mäktigt ljud vill jag lova!

Trumtornet, samt två herrar i en livlig diskussion.

-

Efter detta tog vi en glass i solen, innan vi begav oss mot de muslimska kvarteren i staden. Här köpte jag en klocka, undvek dock Rolex-kopiorna och köpte en stilren, enkel klocka för 50 kronor (Jag ligger lite efter med bloggandet, i skrivande stund var det 30 timmar sen jag köpte den - och den går fortfarande!). Inte hela världen om jag slarvar bort den med andra ord.

-

Kinas första moské ligger i dessa kvarter. Då det byggdes på 600-talet tänkte vi att det kunde vara väl värt ett besök. Ganska intressant att se en moské byggd i kinesisk stil, dessvärre fick vi inte gå in och se allt. De hade lite skrifter som var över 1000 år gamla, dessvärre skulle imamen ta en tupplur i det rummet så ett besök kom inte på tal.

Bild inifrån moskéområdet.

-

Efter moskén käkade vi lite, dessvärre hittade vi ingen parkbänk, utan fick slå oss ner på en trottoarkant. Solen sken och vi njöt i ett antal sekunder innan vi blev en stor attraktion. Ganska snart stod det ett tiotal människor runt om oss och tittade storögt på de konstiga, ljushyllta varelserna. En kille stannade i säkert 3-4 minuter, någon meter ifrån oss. Det börjar bli ganska enerverande att folk står och stirrar på en i ett par minuter.

Vi uppskattar att de är diskreta när de iakttar oss.

-

Efter att vi agerat sevärdheter blev det lite shopping. Jag köpte ett par nya jeans, mina gamla började falla i bitar. Dessutom behövde de verkligen tvättas, men har inte riktigt vågat då det förmodligen är smutsen som hållt dem samman.

-

Over and out.

/Sam

.....

-

Jag vet inte om jag är kapabel till att skriva just nu. Ett sting av saknad lamslog just min späda pojkkropp. Strax efter avgången från Pingyaos station insåg jag att jag verkligen lämnat min älskade bakom mig, den som verkligen betydde allt i nuläget. Ett avsked är alltid tufft, speciellt när det finns så mycket känslor inblandade. När avskedet sedan inte blir som man tänkt sig, gör det inte saken bättre. Det kändes så äkta den här gången - jag brydde mig inte om förpackningen, det var insidan allt handlade om.

Den som tröstade mig när jag hade hemlängtan.

Den jag kunde sluta handen om, i vetskap om att den inte skulle släppa taget förrän jag gjorde det.

Den som gav mig energi när jag behövde det som mest.

Den som fick mig att förnimma barndomens glada dagar, innan jag blev så trind att morsan slutade att köpa Hönökaka.

- Jag glömde kaviartuben i kylen.

-

Glömde att säga att vi tog massage igår. 60 kronor för 60 minuter är helt okej ändå. Den var ett par klasser bättre än den jag fick sist, även om det fanns vissa bitar man kan vara utan. Rumpmassage med ett stabilt tumgrepp i närheten av dödens dal är inget jag efterfrågar...

-

Dagen var ganska avslappnad, efter en sovmorgon tog vi oss till ett stort tunnelsystem som låg en timmes bilfärd utanför staden. Inget vet när eller av vem tunnlarna byggdes, bara att de byggdes i militärt syfte, uppskattningsvis mellan 1000-talet och 1500-talet. Tunnelsystemet var 10 kilometer långt, men endast 1 kilometer var öppen för allmänheten. Mycket av tunnlarna hade rasat igen vid jordbävningar......

-

Jag vet inte om jag är kapabel till att skriva just nu. Ett sting av saknad lamslog just min späda pojkkropp. Strax efter avgången från Pingyaos station insåg jag att jag verkligen lämnat min älskade bakom mig, den som verkligen betydde allt i nuläget. Ett avsked är alltid tufft, speciellt när det finns så mycket känslor inblandade. När avskedet sedan inte blir som man tänkt sig, gör det inte saken bättre. Det kändes så äkta den här gången - jag brydde mig inte om förpackningen, det var insidan allt handlade om.

Den som tröstade mig när jag hade hemlängtan.

Den jag kunde sluta handen om, i vetskap om att den inte skulle släppa taget förrän jag gjorde det.

Den som gav mig energi när jag behövde det som mest.

Den som fick mig att förnimma barndomens glada dagar, innan jag blev så trind att morsan slutade att köpa Hönökaka.

- Jag glömde kaviartuben i kylen.

-

Glömde att säga att vi tog massage igår. 60 kronor för 60 minuter är helt okej ändå. Den var ett par klasser bättre än den jag fick sist, även om det fanns vissa bitar man kan vara utan. Rumpmassage med ett stabilt tumgrepp i närheten av dödens dal är inget jag efterfrågar...

-

Dagen var ganska avslappnad, efter en sovmorgon tog vi oss till ett stort tunnelsystem som låg en timmes bilfärd utanför staden. Inget vet när eller av vem tunnlarna byggdes, bara att de byggdes i militärt syfte, uppskattningsvis mellan 1000-talet och 1500-talet. Tunnelsystemet var 10 kilometer långt, men endast 1 kilometer var öppen för allmänheten. Mycket av tunnlarna hade rasat igen vid jordbävningar.

.....

-

Jag vet inte om jag är kapabel till att skriva just nu. Ett sting av saknad lamslog just min späda pojkkropp. Strax efter avgången från Pingyaos station insåg jag att jag verkligen lämnat min älskade bakom mig, den som verkligen betydde allt i nuläget. Ett avsked är alltid tufft, speciellt när det finns så mycket känslor inblandade. När avskedet sedan inte blir som man tänkt sig, gör det inte saken bättre. Det kändes så äkta den här gången - jag brydde mig inte om förpackningen, det var insidan allt handlade om.

Den som tröstade mig när jag hade hemlängtan.

Den jag kunde sluta handen om, i vetskap om att den inte skulle släppa taget förrän jag gjorde det.

Den som gav mig energi när jag behövde det som mest.

Den som fick mig att förnimma barndomens glada dagar, innan jag blev så trind att morsan slutade att köpa Hönökaka.

- Jag glömde kaviartuben i kylen.

-

Glömde att säga att vi tog massage igår. 60 kronor för 60 minuter är helt okej ändå. Den var ett par klasser bättre än den jag fick sist, även om det fanns vissa bitar man kan vara utan. Rumpmassage med ett stabilt tumgrepp i närheten av dödens dal är inget jag efterfrågar...

-

Dagen var ganska avslappnad, efter en sovmorgon tog vi oss till ett stort tunnelsystem som låg en timmes bilfärd utanför staden. Inget vet när eller av vem tunnlarna byggdes, bara att de byggdes i militärt syfte, uppskattningsvis mellan 1000-talet och 1500-talet. Tunnelsystemet var 10 kilometer långt, men endast 1 kilometer var öppen för allmänheten. Mycket av tunnlarna hade rasat igen vid jordbävningar.

En utav ingångarna. Tunnelsystemet hittades av en bonde som ville bygga ett litet skyddsrum.

-

Förövrigt blev vi otroligt utstirrade igen, den här gången värre än någonsin. En grupp kineser gick rätt och slätt fram till oss och våran guide, och granskade oss från topp till tå, som om vi kom från en annan planet. En annan kvinna gick fram och ställde sig en meter ifrån mig, ruskade om sin son som hon hade på armen och pekade mig rätt upp i ansiktet, samtidigt som hon sa något till pojken. Man känner sig som en vandrande sevärdhet i det här landet...

-

Efter tunnlarna gick vi upp i det högsta tornet i den gamla staden och tittade på solnedgången. Riktigt vackert, Pingyao är en väldigt mysig stad!

Utsikt över huvudgatan.

-

Efter detta gick vi hem till hostellet, spelade lite biljard och tog det lugnt. Vi gick även ut och åt - jag körde på en nudelsoppa och pannkakor - Fabian på stekta bönor och vitlök, med ris därtill. Först fick Herr Thomasson in riset, men efter att ha väntat på huvudrätten så länge att riset började kallna, förklarade han att riset blev kallt. Riset försvann och in kom varmrätten, som hann bli kall innan det nya riset kom...

.

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Dagen har varit lika innehållslös som den var behövlig. Efter en hektisk tid i Peking är det fantastiskt skönt att komma till en liten mindre stad, som vi nu har gjort i och med resan till Pingyao. Staden är full av gamla byggnader, ett par av dem omkring 700 år gamla. Gatorna är charmiga och turisterna lyser med sin frånvaro såhär års - staden är högt belägen och termometern kryper under 0-strecket.

-

Dagen började med en rejäl tupplur, innan vi skulle gå och leta efter banken. På vägen fastnade vi i en omgång fjäderboll, innan Fabian tog ut sina pengar. Som vanligt gällde samma regler - du är välkommen att spela, vare sig du är talanglös eller tandlös.

-

I närheten av hostellet råkade jag fastna i ytterliggare två omgångar, spelet går inte att motstå. Fabian begav sig mot hostellet, medan jag fastnade i ett man-mot-man parti med en äldre herre på gatan. Det blir stor uppståndelse när västerlänningen spelar; ur alla små butiker tittar folk ut och undrar vad det är för en konstig sak på deras lilla gata...

Morsning!

-

Dagen har varit lika innehållslös som den var behövlig. Efter en hektisk tid i Peking är det fantastiskt skönt att komma till en liten mindre stad, som vi nu har gjort i och med resan till Pingyao. Staden är full av gamla byggnader, ett par av dem omkring 700 år gamla. Gatorna är charmiga och turisterna lyser med sin frånvaro såhär års - staden är högt belägen och termometern kryper under 0-strecket.

-

Dagen började med en rejäl tupplur, innan vi skulle gå och leta efter banken. På vägen fastnade vi i en omgång fjäderboll, innan Fabian tog ut sina pengar. Som vanligt gällde samma regler - du är välkommen att spela, vare sig du är talanglös eller tandlös.

-

I närheten av hostellet råkade jag fastna i ytterliggare två omgångar, spelet går inte att motstå. Fabian begav sig mot hostellet, medan jag fastnade i ett man-mot-man parti med en äldre herre på gatan. Det blir stor uppståndelse när västerlänningen spelar; ur alla små butiker tittar folk ut och undrar vad det är för en konstig sak på deras lilla gata...

-

Uppehållsrummet/restaurangen på vårat hostel. Che och Bobban tittar på biljard, medan Mao hänger lite i skymundan, på en vägg bakom luftvärmepumpen...

-

Over and out.

/Sam

Morsning! (Hoppas inte ni missat bilderna från muren!)

-

Måndagen användes till att ta det lugnt och ladda batterierna. Då man ständigt matas med intryck behövs även de dagarna. Jag passade på att blogg lite och packa ihop alla mina saker. Jag och Fabian gick även ut och åt två gånger, innan vi begav oss till tåget vid 17.30. Vi tog farväl av Katie och Ashley, som vi delat skratt och kroppsodör med i lite drygt tre veckor. Förmodligen möts vi i Xi'an om några dagar, vilket som så ska jag och Fabian försöka hälsa på dem i England i sommar. Fantastiskt resesällskap får jag säga!

Mor och far säger farväl.

-

Efter detta var det dags att åka lokaltåg till Pingyao. Staden är ganska högt belägen, 12 timmars tågresa från Peking. Vi valde den billigaste sovplatsen - den trånga bädden, längst upp under taket. Mina 188 cm, samt det faktum att jag är smidig som ett större vapenskåp, gjorde det hela till ett äventyr.

Nog för att en kines som är liten till växten hade kunnat klämma sig in ganska smärtfritt däruppe - men utrymmet i denna lilla brits fick hytterna på Transsibiriska att te sig som sviter i jämförelse. Eftersom det inte fanns lämplig förvaringsplats i närheten, samt att vi var ganska ovilliga att ställa vår packning obevakad, fick packningen helt enkelt dela plats med oss i sängen. Det blev inte mer plats över, om vi säger så...

Jag hade i alla fall gott om plats för benen...

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Efter gårdagens lilla misslyckande med att komma upp i tid satte vi alla alarm som gick att uppbringa. Igår kväll bestämde vi oss även för att hänga med på en arrangerad tur, istället för att göra allt själva som det var tänkt från början. 180 kronor för sisådär 20 mils resa och en guide kunde vara värt pengarna, tänkte vi. Istället för att åka till närliggande, turistanpassade bitar av muren bestämde vi oss för att vandra mellan Jinshaling och Simatai. Ett riktigt lyckat drag skulle det visa sig - orestaurerade, 500 år gamla delar av muren, utmanande vandring som stundtals påminde mer om klättring - samt relativt få turister. Ett underbart väder med molnfri himmel gjorde inte saken sämre.

-

06.50 stod föraren i receptionen, vi var alla laddade inför en utav resans höjdpunkter. Efter 3 timmars bilresa stod vi där, vid foten av berget i Jinshaling. Efter två biljetter på cirka 40 kronor vardera började vi gå upp mot muren. Ganska snabbt fick vi sällskap av efterhängsna människor som ville guida oss. Snart hade vi alla mer eller mindre ett plåster vid sidan av oss, utan att vi ens tittat åt deras håll. Fast besluten att inte bli lurad eller krävd på pengar igen stannade jag därför upp i en trappa och knöt mina skosnören överdrivet omsorgsfullt, i hopp om att min parasit skulle fortsätta.

-

Tji fick jag, han stod där tålmodigt och väntade utan att säga ett ord. Istället gjorde jag en lång rush uppför trapporna till muren, väl där stannade jag och flämtade ut. Naturligtvis dröjde det inte många sekunder innan jag hörde ett välbekant flämtande i min nacke... Efter att ha rytit till sisådär ett halvt dussin gånger om att jag redan hade en guide och inte behövde ytterliggare en, inte ville bli förföljd eller att jag inte behövde en personlig fotograf började budskapet sjunka in och jag blev lämnad i fred.

-

Timmarna som följde var bland de bästa i mitt liv, jag tror aldrig jag har vandrat på en vackrare plats. Underbart väder, fantastiskt landskap i kombination med ett utav historiens mest imponerande byggnadsverk gjorde det hela till en dag jag aldrig glömmer. Vi var alla lika hänförda och begeistrade - en riktigt lyckad tripp villsäga!

-

Vandringen var 13 km lång och väl värd både resan dit och ansträngningen. Stundtals var trappstegen borta och lutningen var mycket brant, både händer och fötter behövdes för att ta sig fram. Räckena var borta på många ställen och en del stenar kunde vara lösa, sträckan är inget för barn precis...

-

Ungefär halvvägs kom vi in på den delen av sträckan som tillhör Simatai, här visade vi upp den andra biljetten vi köpte vid vandringens början. Här passade jag och Fabian på att äta vår matsäck. Förmodligen är det den vackraste plats jag någonsin ätit på, uttorkad Hönökaka har heller aldrig smakat så gott.

-

Muren var efter detta restaurerad på vissa ställen och vandringen blev lättare. Utsikten var fenomenal, det här är en dröm för varje person som är fotointresserad. Förövrigt blev det nytt rekord på en dag - omkring 600 foton...

-

Efter cirka 3½ timme började vi nå slutet av vandringen - en liten vacker dalgång med ett grönskimrande vattendrag, dessvärre uppdämt till en kraftverksdamm, men ändå en otroligt vacker plats.

-

Efter detta begav vi oss hemåt. Jag var tvungen att fixa lite grejer på Pearl Market - hårddisken jag köpte häromdagen hade jag nog prutat lite hårt på, det visade sig att kabeln fattades... På väg in i Pearl Market fick jag en armbåge i sidan - tjejen med käppen och aggresionsproblem hade inte glömt mig!

Det blev även en tröja, ett par kallingar och två t-shirts innan jag begav mig hemåt.

-

Efter detta var det dags att se lite stormatcher, så vi begav oss till en sportbar här i stan som sände matcherna. Först såg vi slutet av Everton - Liverpool, efter detta började Arsenal - Chelsea. Ashley är ett riktigt Arsenalfan, så humöret var inte på topp när Chelsea vann med 0-3...

-

Naturligtvis kunde jag inte misssa El Classico, årets match, även om matchen började 02.00 lokal tid. Ashley var ganska nedstämd och de andra två är totalt ointresserade av fotboll, så jag fick avnjuta fotbollskonst på egen hand. Grymt kul att Barca vann och Zlatan avgjorde, när jag nu stannade uppe och kollade på honom!

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Efter gårdagens lilla misslyckande med att komma upp i tid satte vi alla alarm som gick att uppbringa. Igår kväll bestämde vi oss även för att hänga med på en arrangerad tur, istället för att göra allt själva som det var tänkt från början. 180 kronor för sisådär 20 mils resa och en guide kunde vara värt pengarna, tänkte vi. Istället för att åka till närliggande, turistanpassade bitar av muren bestämde vi oss för att vandra mellan Jinshaling och Simatai. Ett riktigt lyckat drag skulle det visa sig - orestaurerade, 500 år gamla delar av muren, utmanande vandring som stundtals påminde mer om klättring - samt relativt få turister. Ett underbart väder med molnfri himmel gjorde inte saken sämre.

-

06.50 stod föraren i receptionen, vi var alla laddade inför en utav resans höjdpunkter. Efter 3 timmars bilresa stod vi där, vid foten av berget i Jinshaling. Efter två biljetter på cirka 40 kronor vardera började vi gå upp mot muren. Ganska snabbt fick vi sällskap av efterhängsna människor som ville guida oss. Snart hade vi alla mer eller mindre ett plåster vid sidan av oss, utan att vi ens tittat åt deras håll. Fast besluten att inte bli lurad eller krävd på pengar igen stannade jag därför upp i en trappa och knöt mina skosnören överdrivet omsorgsfullt, i hopp om att min parasit skulle fortsätta.

-

Tji fick jag, han stod där tålmodigt och väntade utan att säga ett ord. Istället gjorde jag en lång rush uppför trapporna till muren, väl där stannade jag och flämtade ut. Naturligtvis dröjde det inte många sekunder innan jag hörde ett välbekant flämtande i min nacke... Efter att ha rytit till sisådär ett halvt dussin gånger om att jag redan hade en guide och inte behövde ytterliggare en, inte ville bli förföljd eller att jag inte behövde en personlig fotograf började budskapet sjunka in och jag blev lämnad i fred.

-

Timmarna som följde var bland de bästa i mitt liv, jag tror aldrig jag har vandrat på en vackrare plats. Underbart väder, fantastiskt landskap i kombination med ett utav historiens mest imponerande byggnadsverk gjorde det hela till en dag jag aldrig glömmer. Vi var alla lika hänförda och begeistrade - en riktigt lyckad tripp villsäga!

-

Vandringen var 13 km lång och väl värd både resan dit och ansträngningen. Stundtals var trappstegen borta och lutningen var mycket brant, både händer och fötter behövdes för att ta sig fram. Räckena var borta på många ställen och en del stenar kunde vara lösa, sträckan är inget för barn precis...

-

Ungefär halvvägs kom vi in på den delen av sträckan som tillhör Simatai, här visade vi upp den andra biljetten vi köpte vid vandringens början. Här passade jag och Fabian på att äta vår matsäck. Förmodligen är det den vackraste plats jag någonsin ätit på, uttorkad Hönökaka har heller aldrig smakat så gott.

-

Muren var efter detta restaurerad på vissa ställen och vandringen blev lättare. Utsikten var fenomenal, det här är en dröm för varje person som är fotointresserad. Förövrigt blev det nytt rekord på en dag - omkring 600 foton...

-

Efter cirka 3½ timme började vi nå slutet av vandringen - en liten vacker dalgång med ett grönskimrande vattendrag, dessvärre uppdämt till en kraftverksdamm, men ändå en otroligt vacker plats.

-

Efter detta begav vi oss hemåt. Jag var tvungen att fixa lite grejer på Pearl Market - hårddisken jag köpte häromdagen hade jag nog prutat lite hårt på, det visade sig att kabeln fattades... På väg in i Pearl Market fick jag en armbåge i sidan - tjejen med käppen och aggresionsproblem hade inte glömt mig!

Det blev även en tröja, ett par kallingar och två t-shirts innan jag begav mig hemåt.

-

Efter detta var det dags att se lite stormatcher, så vi begav oss till en sportbar här i stan som sände matcherna. Först såg vi slutet av Everton - Liverpool, efter detta började Arsenal - Chelsea. Ashley är ett riktigt Arsenalfan, så humöret var inte på topp när Chelsea vann med 0-3...

-

Naturligtvis kunde jag inte misssa El Classico, årets match, även om matchen började 02.00 lokal tid. Ashley var ganska nedstämd och de andra två är totalt ointresserade av fotboll, så jag fick avnjuta fotbollskonst på egen hand. Grymt kul att Barca vann och Zlatan avgjorde, när jag nu stannade uppe och kollade på honom!

-

Förväntansfull!

Fabian njuter av utsikten.

Ganska sönderfallen del av muren, Jinshaling.

Strategiskt välplacerade utkikstorn.

The Long and Winding Road...

- Jag har ätit min matsäck med sämre utsikt.

Nästa ända framme vid målet. Ganska utmattade, men som ni kanske förstår av bilderna ovan - lyriska över vad vi sett. Bildtexter kändes ganska överflödiga...

Framme vid målet!

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Här kommer en liten summering av lördagens äventyr, mer hinns inte med just nu då John Blund kallar. Man kan ju inte missa El Classico bara för att man är i Peking, eller hur? Dessvärre började matchen 02.00 här...

-

På schemat för dagen stod kinesiska muren, men eftersom vi försov oss skiftade vi om i helgens schema. Istället blev det cykelhyra på lördagen, och muren på söndagen.

-

Målet med utflykten var Sommarpalatset, som ligger en bra bit ifrån hostellet. För att komma dit korsade vi mer eller mindre hela stadskärnan, vilket tog lite drygt en timme. Kändes lite smått livsfarligt att cykla här, men fram kom vi utan skador. På vägen passerade vi OS-arenan, fågelboet, samt iskuben där Phelps satte alla sina världsrekord i simningen.

-

Sommarpalatset var oerhört stort och pompöst, men även utsmyckningarna och detaljerna är häpnadsväckande. Arkitekturen påminde mycket om den i Förbjudna staden och Himmelspalatset, vilket gjorde att en hel del kändes igen. Palatset ligger vid en sjö, som dessvärre var ganska uttorkad. Sjön påminde därför mer om ett träsk, som i kombination med Pekingsmogen och höstvindar inte gav en alltför somrig inramning. Här passade jag även på att äta resans sämsta lunch. Jag beställde in något som skulle likna en ankgryta, dessvärre var det inte kött från anka utan snarare ben från anka...

-

I stort sett allting i Sommarpalatset är återuppbyggt, eftersom det mesta blev nerbränt av allierade britter och fransmän 1860.

Den Långa Korridoren, som byggdes 1750. Om jag inte minns fel var det för att Kejsarinnan skulle slippa bli blöt medan hon gick mellan de olika delarna. 728 meter lång och mer än 8000 färgmålningar...

-

Efter detta cyklade vi hem igen för att inta den obligatoriska Pekingankan. Gott smakade det, men inte så mycket mer. På vägen hem från restaurangen stötte jag på en liten ensam kille i tioårsåldern, som stod och sköt en liten tygboll mot en betongvägg. Jag såg mitt tioåriga jag i killen, och passade på att lattja lite med honom. Han blev själaglad av lite sällskap, förhoppningsvis har han även lärt sig hur man slår en tunnel nu...

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Här kommer en liten summering av lördagens äventyr, mer hinns inte med just nu då John Blund kallar. Man kan ju inte missa El Classico bara för att man är i Peking, eller hur? Dessvärre började matchen 02.00 här...

-

På schemat för dagen stod kinesiska muren, men eftersom vi försov oss skiftade vi om i helgens schema. Istället blev det cykelhyra på lördagen, och muren på söndagen.

-

Målet med utflykten var Sommarpalatset, som ligger en bra bit ifrån hostellet. För att komma dit korsade vi mer eller mindre hela stadskärnan, vilket tog lite drygt en timme. Kändes lite smått livsfarligt att cykla här, men fram kom vi utan skador. På vägen passerade vi OS-arenan, fågelboet, samt iskuben där Phelps satte alla sina världsrekord i simningen.

-

Sommarpalatset var oerhört stort och pompöst, men även utsmyckningarna och detaljerna är häpnadsväckande. Arkitekturen påminde mycket om den i Förbjudna staden och Himmelspalatset, vilket gjorde att en hel del kändes igen. Palatset ligger vid en sjö, som dessvärre var ganska uttorkad. Sjön påminde därför mer om ett träsk, som i kombination med Pekingsmogen och höstvindar inte gav en alltför somrig inramning. Här passade jag även på att äta resans sämsta lunch. Jag beställde in något som skulle likna en ankgryta, dessvärre var det inte kött från anka utan snarare ben från anka...

-

I stort sett allting i Sommarpalatset är återuppbyggt, eftersom det mesta blev nerbränt av allierade britter och fransmän 1860.

-

Efter detta cyklade vi hem igen för att inta den obligatoriska Pekingankan. Gott smakade det, men inte så mycket mer. På vägen hem från restaurangen stötte jag på en liten ensam kille i tioårsåldern, som stod och sköt en liten tygboll mot en betongvägg. Jag såg mitt tioåriga jag i killen, och passade på att lattja lite med honom. Han blev själaglad av lite sällskap, förhoppningsvis har han även lärt sig hur man slår en tunnel nu...

-

Over and out.

/Sam

Ska det va, så ska det va!

Fågelboet.

Den Långa Korridoren, som byggdes 1750. Om jag inte minns fel var det för att Kejsarinnan skulle slippa bli blöt medan hon gick mellan de olika delarna... 728 meter lång och mer än 8000 färggranna målningar.

Tjusigt!

Utsikt från Sommarpalatset.

Tre gossar på baksidan av Sommarpalatset.

Marmorbåt vid Sommarpalatset.

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

(ETT MEDDELANDE TILL TROGNA LÄSARE: DEN UTLOVADE FORTSÄTTNINGEN PÅ FÖRRFÖRRA INLÄGGET ÄR NU UPPLADDAD!)

Dagen började med en välförtjänt sovmorgon och fortsatte med lite slappande vid datorn, innan jag och Fabian begav oss till det närliggande Lamatemplet. Stort, pompöst och överdådigt dekorerat - precis enligt regelboken. Det som var lite spännande var att det var ett aktivt tempel, munkarna traskade runt i sina färgglada dräkter och rökelsen låg som en en liten dimma över tempelområdet. I ett utav templen fanns det en Buddhastaty som tydligen var ett Guiness-rekord. Statyn kunde stoltsera med 18 meter ovanför markytan, samt 8 meter under densamma. Det speciella med statyn är att den är uthuggen ur ett enda träd, trädslaget är vitt sandelträ. Ganska maffig staty!

(Ando och Love, det här var tröjan jag snackade om!)

Lite smått detaljrikt.

-

Efter templet begav vi oss mot en matmarknad som finns här i stan. På vägen passerade vi en vacker katedral, som ni ser på bilden nedan. På matmarknaden serverades alla möjliga vidriga tilltugg, det ena vidrigare än det andra. De flesta fick mig till en början att kväljas, men tillslut gav jag vika för grupptrycket. Inte för att jag skulle få för mig att käka en spindel, ormskinn eller en kokong, men lite smaskigt fick man ju tugga i sig!

För ett tag trodde jag att var tillbaka i Ryssland, men det finns faktiskt en väldigt vacker katedral här i Peking, som vi passerade på väg till matmarknaden.

-

Larver, gräshoppor, flygfän, kokonger, spindlar, sjöhästar och paddor. Mums!

Gräshoppa, mina vänner, gräshoppa. Skorpionstjärt till förrätt. "Just like Kentucky Fried Chicken!" - Ashley

-

Jag är ju inte den som viker ner mig för grupptryck (jag vill inte skriva att jag är feg), medan Fabian, Katie och Ashley försökte bräcka varandra i äckliga saker. De fyra bilderna på Ashley nedan sammanfattar ganska bra hur det brukade se ut...

Jag stod ganska tryggt bakom kameran och skrattade...

-

Vid matmarknaden blev jag återigen påmind om världen utanför vår lilla bubbla; jag och Fabian köpte lite mat vi inte orkade äta upp, jag slängde denna i en papperskorg i närheten. Ganska snart stod det en äldre herre och åt samma portion jag just kastat i papperskorgen. Det är såna tillfällen som får en att känna sig ganska illa till mods när man är ute och reser, själv tycker man att maten är sanslöst billig och man har råd att köpa precis vad man vill, ett par gånger om. Mannen såg otroligt skygg och skamsen ut, men ångrar ändå att jag inte knackade han på axeln och lät honom välja något gott...

-

Då jag vill få lite sömn väntar jag med dagens inlägg till imorgon, ligger ju en dag efter med bloggen. Kan avslöja att besöket till muren inte gick enligt plan, vill inte röja några detaljer men kan avslöja att jag fick lite mer än de två timmar jag pratade om i förra inlägget...

-

Hoppas att återvända imorgon med två inlägg, ha det bra tills dess!

-

Over and out.

/Sam

Jag har massa lustigt att berätta om, plus att jag inte avslutade det förra inlägget. Hatar att ligga efter i bloggandet, dessvärre ringer klockan om 2 timmar så det är kanske dags att krypa till kojs.

-

Man vill ju inte vara trött när man ska vandra fyra timmar på den kinesiska muren, eller?

-

Over and out.

/Sleepy

Morsning!

-

Efter ett iskallt dopp i poolen på morgonen slöt Fabian upp, det var dags för den efterlängtade hotellfrukosten. Buffén stod framdukad och vi plockade på oss så mycket vi kunde bära - mer än en gång. Med en mättnadskänsla som annars bara infinner sig på julafton gick vi smått dubbelvikta från frukosten. Kall mjölk kom sån en skänk från ovan, även om den inte kan jämföras med ett kallt glas från Wapnö...

-

Efter frukosten slängde jag ihop mina grejer jag skulle fortsätta ha med mig på resan, och skickade med Martin resten hem. Vinterjackan är nu ett minne blott, samt lite andra grejer jag inte behöver. Vinterkängorna behåller jag ett tag till och skickar hem dem med Martin när jag (förhoppningsvis) träffar honom i Shanghai några dagar innan jul. Även om det förmodligen inte är så länge tills vi ses härnäst, kändes det ganska tungt att säga hejdå - det var nämligen en påminnelse om att man är ganska långt hemifrån och kommer fortsätta vara det ett bra tag till. Det var oerhört kul att ses en snabbis. Hönökakan, kaviaren och mjölkchokladen var det inget fel på heller!

-

Efter frukosten begav vi oss mot Maos mausoleum som ligger mitt på Himmelska fridens torg. Säkerheten var ungefär likadan som den vid Lenins mausoleum, proceduren var även den så gott som samma. Det första som mötte oss vid ingången till mausoleumet var en stor stenbyst av Mao. Personkulten kring Mao i Kina är otroligt mycket större än vad den är kring Lenin i Ryssland. Många ryssar är väldigt kritiska till Lenins närvaro på röda torget; Så gott som varje kines köpte en blomma som de lade ner framför stenbysten av Mao. En annan skillnad st äderna emellan är att försäljarna inte viftar med Maos lilla röda i Moskva... Jag får säga att de har lyckats väldigt bra med hjärntvättningen här!

Vad beträffar Mao så låg han mest där och gjorde inte så mycket väsen av sig, insvept i en röd flagga med hammaren och skäran på. Precis som Lenin såg även Mao ut att komma direkt från Madame Tussauds.

Tre gossar framför Himmelska fridens torg och Maos mausoleum.

Ett litet monument på baksidan av mausoleumet.

-

Efter ett ha sett på Maos invaxade tryne roade jag mig att fotografera lite människor på vägen till Himmelspalatset, som var nästa mål för dagen. Just människor finns det ganska gott om här i Kina, så jag hade en del motiv.

En söt gumma som försökte sälja krimskrans.

Mr. Colgate, som vilje sälja Kinaflaggor.

Hur bedrövligt det än låter är inlevelse A och O.

-

Efter detta hände återigen en mindre trevlig incident. Då vi hade en bra bit att gå bestämde vi oss för att ta en liten cykelkärra till Himmelspalatset. Naturligtvis förhandlade vi om precis innan avresa, de lovade att det skulle kosta tre yuan. Vi ville även betala innan vi satte oss i vagnen och försökte sätta pengarna i handen på vår chaufför, men han tyckte att han lika gärna kunde ta pengarna lite senare.

Glada och ovetande!

-

Fem-tio minuter senare var vi framme, då plockar Ashleys och Katies förare fram en lapp och pekar på en tur där det står 300 yuan. Då vi verkligen inte åkt på någon tur blev vi ganska vansinniga. Stämningen blev ganska obehaglig när föraren gav sig och började slita i Fabian, Fabian markerade dock hans felsteg ganska rejält och killen insåg att han nog inte skulle ge sig på honom. Istället sprang de ikapp Katie och började dra i henne, även detta markerade vi ganska tydligt. De insåg nog att det inte var någon idé när det går två av dom på en av oss killar... Vi närmade även oss en vältrafikerad gata och hotade med polisen, då lugnade de ner sig avsevärt. Vår förare fortsatte dock att gorma, som tur var var det för att jag missförstod honom lite - han nöjde sig nu med att få 3 yuan per person, istället för 3 för båda som vi fattat det...

UPDATE!

Himmelspalatset var otroligt stort och imponerande, men påminde ganska mycket om den Förbjudna staden. Efter ett tag tycks intrycken smälta samman, tempel läggs till tempel och entréavgift till entréavgift. Det är nackdelen med en resa som den här; Även då det finns dagar som inte är så innehållsrika blir det stundtals för mycket att ta in. Naturligtvis är vi medvetna om att det är fantastiska saker vi ser och upplever, men ibland känns det som att det är svårt att uppskatta allting när man väl ser det - samtidigt vill man inte bara sitta inne och titta in i en vägg, det gäller ju att se sig om.

Bilder ifrån Himmelspalatset.

Inuti Himmelspalatsets område började vi jonglera med en liten "fjäderboll", som är otroligt populärt här. Överallt på gatan roar man sig med detta - gammal som ung, talangfull som talanglös, spänstig som skröpfull och homo som hetero - ja, så länge man tycker det är kul att sparka upp den i luften är det bara att stämma in i glädjeyran. Har man väl börjat trixa sluter snart folk upp, mentaliteten är lite annorlunda här, på ett positivt sätt.

Då både jag och Ashley har abstinens av att inte kunna sparka på en fotboll när vi vill, passar vi gärna på att ta del av gästfriheten när tillfälle ges. Idag stod vi och lekte i olika konstellationer i säkert en timme - fantastiskt kul! Låter er titta på bilder, så förstår ni!

-

Det känns bra att få bevis på att lekfullhet inte har någon ålder...

-

Over and out!

/Sam

Morsning!

-

Idag var dagen då jag äntligen skulle få byta upp mig ifrån trånga och enkla hostel till ett av de bättre hotellen i Pekings grönskande finansdistrikt. Jag skulle möta upp med min bror Martin vid 12.30 ungefär, dessvärre blev hans plan försenat ett antal timmar. Dessutom liknas trafiken i Peking bäst vid en trögflytande sörja med miljontals surrande flugar överallt, vilket gör att det tar sin lilla tid att ta sig fram med bil med. Klockan 17 äntrade Martin dörren till hotellet och vi begav oss ganska snabbt ut på en shoppingrunda. På vägen köpte vi lite snabbmat som eldade sönder munnen ganska bra.

Målet för shoppingrundan var den så kallade Silk Market, där felsydda kopior av alla klädmärken hängde i långa rader.

Jag var tvungen att köpa en skaljacka, då min tjocka dunjacka börjar bli allt för svettig. Försäljarna var ganska optimistiska när de började förhandlingen på dryga tusenlappen, för att sedan sänka sig en tia varje gång jag stod kvar vid mitt bud på en hundring...

-

Resultatet blev en skaljacka och en mössa för 230 kronor, en tunn vattentät Peakjacka för 110 kronor, ett dussintals skällande kineser samt ett annat litet östrogenmonster som började skrika och gapa och fäktades med sin käpp. Hon skulle sälja sin tunna märkeskopia för flera hundra, medan jag pekade på min dunjacka och sa som det var att i Sverige kostade den här jackan 300 kronor. Hon påstod att jag var dum i huvudet och förolämpade henne och hennes affär, medan jag sa att jag minsann köpt min jacka för 300 kronor och inte tänkte köpa hennes felsydda kopior för mer än det. Hennes motargument var att jag såg stor och ful ut, samt att man inte betalade för hur mycket material man köpte, utan hur snyggt det var. Damen i fråga hade förmodligen fått plats i ena armen i min jacka (Nej Magnus - jag har inte testat hur många som rymms i jackan, men jag gissar på ett dussin), naturligtvis var jag artig nog och sa ingenting om det och backade lugnt ur affären.

Det var då käppen kom fram. Hade jag bara haft en käpp hade jag ju kunna ge henne en match, men eftersom hon instinktivt riktade in sig på att desarmera min syn genom att peta ut mina ögon insåg att jag hade förlorat fighten. Jag får citera den vise Jan Banan i Torsk på Tallin: "Sekket tämmpramännt dom har!"

-

Efter detta återstod inköp av en bärbar hårddisk för att skicka med Martin bilder hem till Sverige, men tillbaka på hotellet insåg jag att sladdarna tydligen uteblivit i min kartong... Naturligtvist åt vi även ikväll, och då vi ville känna på en genuin kinesisk restaurangkultur käkade vi trerätters på Hooters, som bjöd på fotboll och lokala, rörliga sevärdheter.

-

Våran tjejkväll skulle sedan avslutas med lite massage, Martin fegade ur med en fotmassage medan jag blev lite nyfiken på den kinesiska massagen.

Mina misstanker om att mitt val var otroligt korkat bekräftades när massagen började vid mina ögonglober. Bihålorna fick sig en rejäl omgång, varpå den smärtsamma proceduren snart fortsatte till öronen. Mina ömma axlar skulle behövt lite massage, istället blev även dessa rejält mörbultade. Damen ville hela tiden få mig att slappna av, varpå hon sedan ryckte så hårt hon kunde i huvud och axlar. Armarnas ömma punkter bearbetades metodiskt och plågsamt, även här gjorde damen så gott hon kunde för att jag skulle få maximalt med muskelbristningar. Även fingrarna fick skulle sträckas och bändas och klämmas på alla punkter. Mitt humör blev genast lite bättre när jag fick höra Martins högljudda snarkningar, för att sedan sjunka lika snabbt när hon gick över till att knåda magen. Efter att ha kittlat torson lite lätt övergick damen till att lägga all sin kroppsvikt på min blåsa. Efter detta fick jag lägga mig på rygg, dessvärre var även här målet att åsamka maximal smärta. Varje andetag kändes som en set kockknivar i lungorna då hon massakrerade min rygg. Lyckligtvis pågick inte detta så länge och jag kunde med smått blånade läppar återgå till normal andning.

Benen blev den minst smärtsamma proceduren, här lyckades jag faktiskt somna in lite lätt och vaknade bara upp när hon försökte dra sönder mina muskelfästen.

-

När jag sedan vaknade upp ur slumret kändes mina bihålor som gjuten betong. Med mörbultat kropp och öppen mun gick jag sedan tillbaka mot hotellet, med en betydligt mer nöjd storebror vid min sida. Om jag ska utvärdera massagen skulle jag tippa på att det är lika tillfredställande som att bli ringvältad, hålla fast en vild rävunge under tröjan eller sätta kulepösen i ett skruvstäd.

-

Imorgon bitti väntar ett dopp i poolen, innan Fabian möter upp och vi njuter av en stor hotellfrukost - kanske med kall mjölk!

Efter det väntar Maos maosuleum, ett litet museum samt ett besök till sommarpalatset.

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Idag var dagen då jag äntligen skulle få byta upp mig ifrån trånga och enkla hostel till ett av de bättre hotellen i Pekings grönskande finansdistrikt. Jag skulle möta upp med min bror Martin vid 12.30 ungefär, dessvärre blev hans plan försenat ett antal timmar. Dessutom liknas trafiken i Peking bäst vid en trögflytande sörja med miljontals surrande flugar överallt, vilket gör att det tar sin lilla tid att ta sig fram med bil med. Klockan 17 äntrade Martin dörren till hotellet och vi begav oss ganska snabbt ut på en shoppingrunda. På vägen köpte vi lite snabbmat som eldade sönder munnen ganska bra.

En bloggares vardag.

Storebror, som kom med nyheter om det gulblå landet i väst, Hönökaka och mjölkchoklad.

-

Målet för shoppingrundan var den så kallade Silk Market, där felsydda kopior av alla klädmärken hängde i långa rader.

Jag var tvungen att köpa en skaljacka, då min tjocka dunjacka börjar bli allt för svettig. Försäljarna var ganska optimistiska när de började förhandlingen på dryga tusenlappen, för att sedan sänka sig en tia varje gång jag stod kvar vid mitt bud på en hundring...

-

Resultatet blev en skaljacka och en mössa för 230 kronor, en tunn vattentät Peakjacka för 110 kronor, ett dussintals skällande kineser samt ett annat litet östrogenmonster som började skrika och gapa och fäktades med sin käpp. Hon skulle sälja sin tunna märkeskopia för flera hundra, medan jag pekade på min dunjacka och sa som det var att i Sverige kostade den här jackan 300 kronor. Hon påstod att jag var dum i huvudet och förolämpade henne och hennes affär, medan jag sa att jag minsann köpt min jacka för 300 kronor och inte tänkte köpa hennes felsydda kopior för mer än det. Hennes motargument var att jag såg stor och ful ut, samt att man inte betalade för hur mycket material man köpte, utan hur snyggt det var. Damen i fråga hade förmodligen fått plats i ena armen i min jacka (Nej Magnus - jag har inte testat hur många som rymms i jackan, men jag gissar på ett dussin), naturligtvis var jag artig nog och sa ingenting om det och backade lugnt ur affären.

Det var då käppen kom fram. Hade jag bara haft en käpp hade jag ju kunna ge henne en match, men eftersom hon instinktivt riktade in sig på att desarmera min syn genom att peta ut mina ögon insåg att jag hade förlorat fighten. Jag får citera den vise Jan Banan i Torsk på Tallin: "Sekket tämmpramännt dom har!"

Beijing by night. Förövrigt sista gången ni ser jackan, det är på tok för varmt för den när det är 0-gradigt!

-

Efter detta återstod inköp av en bärbar hårddisk för att skicka med Martin bilder hem till Sverige, men tillbaka på hotellet insåg jag att sladdarna tydligen uteblivit i min kartong... Naturligtvist åt vi även ikväll, och då vi ville känna på en genuin kinesisk restaurangkultur käkade vi trerätters på Hooters, som bjöd på fotboll och lokala, rörliga sevärdheter.

På bilden syns ett antal välsvarvade ben. Sitsen var bekväm och stolarna höll i allmänhet hög kvalité.

-

Våran tjejkväll skulle sedan avslutas med lite massage, Martin fegade ur med en fotmassage medan jag blev lite nyfiken på den kinesiska massagen.

Mina misstanker om att mitt val var otroligt korkat bekräftades när massagen började vid mina ögonglober. Bihålorna fick sig en rejäl omgång, varpå den smärtsamma proceduren snart fortsatte till öronen. Mina ömma axlar skulle behövt lite massage, istället blev även dessa rejält mörbultade. Damen ville hela tiden få mig att slappna av, varpå hon sedan ryckte så hårt hon kunde i huvud och axlar. Armarnas ömma punkter bearbetades metodiskt och plågsamt, även här gjorde damen så gott hon kunde för att jag skulle få maximalt med muskelbristningar. Även fingrarna fick skulle sträckas och bändas och klämmas på alla punkter. Mitt humör blev genast lite bättre när jag fick höra Martins högljudda snarkningar (han är den ende person jag träffat på som somnar snabbare än jag), för att sedan sjunka lika snabbt när hon gick över till att knåda magen. Efter att ha kittlat torson lite lätt övergick damen till att lägga all sin kroppsvikt på min blåsa. Efter detta fick jag lägga mig på rygg, dessvärre var även här målet att åsamka maximal smärta. Varje andetag kändes som en set kockknivar i lungorna då hon massakrerade min rygg. Lyckligtvis pågick inte detta så länge och jag kunde med smått blånade läppar återgå till normal andning.

Benen blev den minst smärtsamma proceduren, här lyckades jag faktiskt somna in lite lätt och vaknade bara upp när hon försökte dra sönder mina muskelfästen.

-

När jag sedan vaknade upp ur slumret kändes mina bihålor som gjuten betong. Med mörbultat kropp och öppen mun gick jag sedan tillbaka mot hotellet, med en betydligt mer nöjd storebror vid min sida. Om jag ska utvärdera massagen skulle jag tippa på att det är lika tillfredställande som att bli ringvältad, hålla fast en vild rävunge under tröjan eller sätta kulespelet i ett skruvstäd.

-

Imorgon bitti väntar ett dopp i poolen, innan Fabian möter upp och vi njuter av en stor hotellfrukost - kanske med kall mjölk och Cornflakes! Först ska jag få 2½ timmes välförtjänt sömn.

Efter det väntar Maos maosuleum, ett litet museum samt ett besök till sommarpalatset.

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Jag vet inte riktigt var jag ska börja detta inlägg, eftersom jag just nu är ganska bitter. Eftersom dagen fram till för några timmar sen var riktigt lyckad kanske det är bäst att jag tar det från början.

-

Vi steg upp vid halvnio-tiden för att bege oss till den Förbjudna staden. Frukost inhandlades på vägen - varma mackor med en friterad kycklingfilé inuti. Kalaset gick på hela 2 riksdaler och 68 öre, vilket fick det hela att smaka mycket bättre.

På vägen mot Himmelska fridens torg stannade vi till och tog en såndär bild som gör mödrar tårögda.

-

Synen av Himmelska fridens torg, samt porten in till Förbjudna staden med Maos porträtt hängandes ovanför ingången är en syn man sent kommer att glömma. Lika alla andra turister ställde vi oss för att ta lite foton, på något sätt tycktes vi inte smälta in lika bra som alla andra. Det skulle kunna ha att göra med att jag är två huvuden längre än de flesta människor här, samt att jag inte har riktigt lika mörkt hår som den stora skaran, men jag vill inte dra några förhastade slutsatser.

Ganska snart knackade tonårsflickorna på axlarna och fotoblixtarna haglade. Plötsligt visste jag hur Lennon och McCartney hade det på sin tid. Har faktiskt aldrig känt mig så utstirrad i hela mitt liv som jag gjorde idag...

-

Från sqaushodlare till stjärna i Fjärran Östern. På bilden syns den första av totalt sex gånger jag fick posera med fruntimmer.

-

Större delen av dagen spenderades inne i förbjudna staden. Tempelområdet är sanslöst stort, det blev lite som med Eremitaget - de första timmarna är man oerhört hänförd men mot slutet av dagen har man svårt att ta in allt. De hade en liten show klockan 2 med riktigt häftiga klockspel i en byggnad som låg lite avsides. Byggnaden innehöll enbart klockor, den ena mer detaljerad och glamoröst utsmyckad än den andra. Ganska maffigt var det!

Det faktum att de flesta av klockorna gjordes på 1600-talet gör att man blir ganska imponerad av finesserna och mekaniken. Filmade hela showen, dessvärre kan jag inte ladda upp den från den här uppkopplingen...

En utav väldigt många innergårdar inuti Förbjudna staden.

-

Efter Förbjudna staden begav vi oss mot Himmelska fridens torg. På vägen dit träffade vi på en del folk som gärna ville visa oss lite av Peking, vi tackade dock nej till detta och fortsatte för att se ceremonin som utspelade sig när den kinesiska flaggan skulle sänkas. Det kändes ganska läskigt att se det hela, speciellt när armens blick lyftes mot porträttet av Mao och gjorde honnör. Enligt den amerikanske killen vi träffade på tåget har dagens kinesiska ungdomar inte en aning om vad som hände på detta torg 1989...

1989 är förövrigt ett väldigt spännande och händelserikt år:

- Berlinmuren föll.

- J-O slår Jörgen Persson i VM-finalen och blir singelvärldsmästare.

- Massakern på oskyldiga studenter på Himmelska fridens torg ägde rum.

- Bush efterträdde Reagan.

- Jag föddes.

- Stenmark vinner sin sista världscupseger i Aspen.

- Första avsnittet av Simpons sänds i amerikansk TV.

- Videokameran blir årets julklapp.

- Morsan och farsan fick en sladdis.

-

Efter ceremonin på Himmelska fridens torg började vi bege oss mot hostellet. På vägen dit var allting som vanligt, vi fyra fick ganska stor uppmärksamhet och diverse tjejer skulle fotograferas tillsammans med oss. Då kommer två tjejer i vår ålder fram till oss, den ene med stora, runda glasögon och den andre med en kropp som påminde om Homer Simpson. Två helylletjejer som visserligen var smått frenetiska, men som man inte trodde något illa om - förutom att de förmodligen skulle bli väldigt efterhängsna och jobbiga att göra sig av med. Vi var allmänt trevliga och pratade om universitetsstudier och dylikt. De två tjejerna sade sig studera till engelskalärare.

-

De ville ta med oss på kopp kaffe eller te, artiga som vi är kände vi att vi hade svårt att tacka nej. Försynt följde vi med och lät oss ledas in i en liten teaffär, där de hade ett litet rum med en vacker trädisk. Vi hade inga misstankar om att något inte stod rätt till, damen tog upp en prislista där det stod massa kinesiska tecken följt av 30 yen - 30 svenska kronor, vilket inte är så farligt. Teceremonin satte igång, bakgrundsfakta ingick och allt kändes väldigt intressant. När vi kände oss klara frågade de om vi inte ville ha en runda till, snåla som vi är tackade vi artigt men bestämt nej. De försökte även sälja lite teer och annat krimskrams till oss, även detta sa vi nej till. Det var något som fick oss att för ett ögonblick totalt glömma bort alla varningar vi fått - annars är vi smått paranoida och tror ofta det värsta om folk vi möter... Fram till när vi fick notan var detta en av de mest spännande grejerna vi gjort, teerna smakade gott och tilltugget likaså.

-

När notan sen kom visade det sig att varje enskild liten tekopp (uppskattningsvis 4 cl) gick på 30 yen. Vi hade ju fått smaka på 10 olika teer, således blev det 300 yen per person, samt lite extra pengar för "rumshyra" och tilltugget. 333,50 yen per person - och ut kom jag med en svedd tunga och ett otroligt sargat självförtroende. Till saken hör att jag innan denna resan aldrig druckit en hel kopp te... De hade gjort allt på ett så skickligt sätt att vi inte förstod att de var i maskopi, det gick upp för oss först efteråt när vi väl tänkte efter. Det finns ju en hel del lyx i Peking, vill man leva dyrt går även det förträffligt och förmodligen går det att spendera långt mer än 350 kronor på teer...

-

Nåväl, 350 kronor hit och dit är väl inte hela världen, vi lärde oss ju en läxa.

Humöret var väl inte på topp på vägen hemåt, och Ashley lyckades som vanligt fånga min sinnesstämning med en rapp kommentar:

"One day you're walking down the red carpet in Hollywood - the next day you get scammed in a tea shop!"

-

Tillbaka på hostellet möts vi av det obligatoriska "How's it goin'?" och när jag svarar "We got scammed" med en bitter min möts vi av ett unisont "Ooo no, not the tea thing?"...

-

Over and out.

/Blåögd, dum turist

Morsning!

-

Dagen vi väntat på länge är äntligen här - ankomsten till Peking och ett nytt kapitel på resan, Kina!

Efter att ha fått lite hjälp av en kille på hostellet kan jag nu blogga och använda Facebook igen, tidigare var allt förutom min mail spärrat... Ett litet program senare är allt som vanligt igen! Summerar dagen lite kort då jag ska upp tidigt imorgon.

-

Vid lunchtid började vi närma oss Peking, vilket märktes ganska tydligt på himlen. Den tidigare klarblå himlen fick en mer och mer gråaktig ton ju närmare Peking vi kom... När väl tåget stannade och vi klev kändes allt riktigt, riktigt bra.

Har lagt märke till att hela staden tycks växa så det knakar, gammalt blandas med framtiden på samma gata.

-

För att orka med långa dagar är en välbalanserad och varierad kost ett måste. Bilden visar ett serveringsförslag för en 30-timmars tågresa. Saknas på bilden gör ett paket kakor, en förpackning mjölkchoklad, en påse med kolor samt en stor dos självbehärskning.

-

Hostellet vi kom till var riktigt trevligt, eftermiddagen och kvällen har mest spenderats med lite rundvandring i staden. Hostellet är kanonfint, vi bor i ett fyrbäddsrum med eget badrum för 40 kronor natten. Internetuppkopplingen är ganska långsam, så ni får nöja er med en eller två bilder härifrån. Imorgon ska vi till den Förbjudna Staden, vilket ska bli riktigt, riktigt spännande.

De inte alltid så glamorösa hutongerna, där en stor del av Pekings invånare bor. De försvinner i ganska rask takt, då marken är ganska värdefull och gärna används till betydligt pampigare och exklusivare nybyggen.

-

Förövrigt kan jag nämna att jag var ganska nära mitt internationella genombrott idag. På hostellet stötte vi ihop med en kille som berättade att han sökt en statistroll till en Hollywood-film som ska spelas in i Kina. De hade tydligen varit på hostellet och sökt efter statister - västerländska personer som skulle vara långa och gärna lite blonda. Killen hade fått avslag då han var lite kort, men då jag var nästan en decimeter längre fanns det inte mycket som kunde stå i min väg mot bioduken. Pekings bakgator var en enda lång röd matta när vi gick mot byrån som hade hand om castingen.

När vi väl kom fram visade det sig tyvärr att de inte behövde mer killar. Kanske var det bäst så.

- Jag tror inte världen är redo än.

-

Jag hade faktiskt lyckats spara ihop till ett litet luffarskägg som jag tänkte låta min bror skratta åt, dessvärre kände jag mig ganska tvungen att raka av detta patetiska försök till manlighet för att passa in lite bättre på den röda mattan...

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Efter hela 6 minuters sömn för egen del begav vi oss mot Ulan Bators tågstation för att sätta oss på tåget till Peking.

Tåget skillde sig en hel del från det vi åkte med sist - detta kunde stoltsera med lyx som vatten i kranarna på toaletterna samt trevlig personal!

Dagen spenderades med min favoritsysselsättning sömn, samt en hel del läsning. Träffade även på en amerikan som varit ute i 11 månader på resande fot, bland annat hade han lyckats komma in i Burma. Tydligen ska det ha varit det märkligaste han varit med om, som att åka tillbaka i tiden ungefär. Överallt stod det byggkranar och rostade sönder vid byggen som aldrig avslutats... Spenderade ett antal timmar med att samtala med denne kille, som hade oerhört mycket att dela med sig av. Han berättade dessutom att det skulle bli problem med att komma åt Facebook och de mesta västerländska sidor i Kina. De stänger i princip av hela Internet, och öppnar istället upp sida för sida som inte innehåller kritik mot styret eller sidor där inte propaganda kan spridas... För ett ögonblick hängde denna bloggens liv på en skör tråd (mer om detta imorgon).

Efter hela 6 minuters sömn för min del begav vi oss mot Ulan Bators tågstation för att sätta oss på tåget till Peking.

Tåget skillde sig en hel del från det vi åkte med sist - detta kunde stoltsera med lyx som vatten i kranarna på toaletterna samt trevlig personal!

Dagen spenderades med min favoritsysselsättning sömn, samt en hel del läsning. Träffade även på en amerikan som varit ute i 11 månader på resande fot, bland annat hade han lyckats komma in i Burma. Tydligen ska det ha varit det märkligaste han varit med om, som att åka tillbaka i tiden ungefär. Överallt stod det byggkranar och rostade sönder vid byggen som aldrig avslutats... Spenderade ett antal timmar med att samtala med denne kille, som hade oerhört mycket att dela med sig av. Han berättade dessutom att det skulle bli problem med att komma åt Facebook och de mesta västerländska sidor i Kina. De stänger i princip av hela Internet, och öppnar istället upp sida för sida som inte innehåller kritik mot styret eller sidor där inte propaganda kan spridas... För ett ögonblick hängde denna bloggens liv på en skör tråd (mer om detta imorgon).

-

Hammaren och skäran i förgrunden... Bilden tagen i Mongoliet, ganska nära Kinesiska gränsen.

-

Han berättade även att det var väldigt vanligt att Lonely Planet's guidebok om Kina beslagtogs vid gränsen, då denna bok innehåller en del sann fakta om landet...

Vi fick dock behålla våra guideböcker, vi slapp till och med få grejerna genomsökta - men för säkerhets skull var böckerna undanstoppade på diverse finurliga ställen vid gränsövergången...

När vi kommit in på kinesiskt område var det dags att byta hjulen på tågen för att de skulle passa den kinesiska spårbrädden. Proceduren tog sisådär tre timmar, och var ganska lustig att vara med om. De lyfte helt enkelt upp hela vagnen och bytte hjulen medan vi hängde där i luften.

Hjulbyte, Kina.

-

Under större delen av dagen färdades vi genom Gobiöknen, en utav världens största öknar. Solnedgången var väldigt vacker, dessvärre var fönstren dammiga varpå korten blev ganska värdelösa.

-

Jag har en liten uppdatering om reseplanerna, det blir nämligen inget Nepal och Tibet för vår del. Det blir väldigt dyrt med guider och sånt som krävs, vi var helt enkelt inte sugna på att betala så mycket pengar för den resan. Dessutom är vi ganska trötta på kylan efter tiden i Ryssland och Mongoliet...

Planen ser istället ut som följande: Peking, Xi'an (terrakottaarmén), Chengdu (pandaskådning samt bestiga ett berg i närheten), Chongqing (kryssning på Gula Floden, Yangtze - De Tre Klyftorna, den nya gigantiska kraftverksdammen osv.), Shanghai. Sedan vet vi inte riktigt vilken väg vi tar, men målet är att fira nyår i Hong Kong. Ska försöka ta en weekend till Taiwan med, samt besöka Macao och Hainan. De klassiska sockertoppsbergen ska även de besökas innan vi lämnar Kina - här hoppas vi att ge oss ut i ingenstans på den kinesiska landsbyggden och räkna risfält. Sen får vi se vad som händer innan Nya Zeeland och Australien...

-

Vi får se vart vinden tar oss!

-

Over and out.

/Sam

Godkväll!

-

Klockan är halv fem lokal tid, mitt alarm ringer om 50 minuter eftersom vi ska ta tåget mot Peking. Kommer ha gott om tid att sova ikapp på tåget, dessvärre inget Internet så jag har passat på att ta igen lite här på bloggen.

Dagen spenderades med bilresa, duschande och mat på en italiensk restaurang, samt alldeles för mycket bloggande.

-

I Peking möter jag upp med storebror Martin i ett dygn, ska bli oerhört kul att träffas! Förövrigt har han med sig Hönökaka, Kalles kaviar och mjölkchoklad i resväskan. Byter även upp mig från billiga hostel till fyrstjärnigt och pool för en natt...

-

Den grå faran står redo i gryningsljuset.

Snöbiljard, någon? Utanför restaurangen vi åt lunch på...

Ganska simpla förhållanden i Ulan Bators utkanter.

Vi hade tydligen fisk i bilen...

Elaka maträtter?

Spindel i taket?

-

Vi hörs i Peking!

-

Over and out.

/Chinese Sam

Morsning!

-

Vi klev upp i ottan och blev avvinkade av hela familjen vi bott hos - även hundarna var med och sa farväl. Vi lämnade White Lake med siktet inställt på Battsengel, en liten stad på vägen mot Ulan Bator.

Gårdens hundar leker dragkamp.

-

Landskapet var likadant som det varit de tidigare dagarna, vilket gjorde att vi inte satt lika klistrade vid rutan. Hungriga stannade vi för att inta lunch, dessvärre var soppan förmodligen den värsta maträtten hittills i Mongoliet. Kanske är synd att klaga när den bara kostar 10 kronor...

Har kanske glömt att säga att vi har bott för 25 kronor natten, inklusive tre måltider ute hos nomaderna. Helt okej pris!

Inget får försummas, varje måltid är lite som att äta ister...

-

Kylan är otroligt påträngande i detta bistra landskap. När vinden viner och kylan biter sig in i kroppen behöver vi nog alla en famn att krypa in i. Denne givmilde mongol delade med sig av sin värme till mina fötter under sisådär 3 timmar. Tro mig, förslaget var inte mitt - och jag blev oerhört paff när det kom!

Mongolisk omtanke.

Sådana här vägar har vi färdats på dagarna långa. Man blir lite nervös när bilen börjar koka eller när man kör fast, vilket hände idag...

-

Tillslut kom vi fram till Battsengel, där vi visades in i en familjs ger och fick sitta i en soffa och känna oss utstirrade. Vi bjöds på en liten hård vit klump vid ankomsten, naturligtvis var det bara att tacka och ta emot. Jag tror klumparna kan kallas kvarg, i så fall är det torkad yoghurt av något slag. Vi log alla och försökte ta en tugga, dessvärre smakade biten gammal sur disktrasa. Så fort vi inte var iakttagna försvann dessa bitar snabbt ner i våra fickor...

Skönt att sätta sig ner efter bilresan.

-

När mamman i familjen försvann klev teaterapan i familjen fram, en gosse som var omkring 10 år. Han pekade på bebisen och sa glatt "Baby!". När Ashley nickade instämmande fortsatte han med "Mongolian baby!". Snart dök hans syster upp, varpå han pekade på henne och upprepade "Stupid! Stupid!"...

Killen som gillade att briljera med sina engelskakunskaper.

-

Efter ett tag fick vi vår egna ger, en kall sådan. Kortspel, schack och läsning ägnade vi oss åt för omväxlings skull.

När vi la oss längtade nog alla lite smått tillbaka till civilisationen...

På bilden ovan syns toaletten. Jag kan säga att det var tre gossar som hade vääldigt bråttom när de kom hem till hostellet efter fem dagar i vildmarken. Varför listar ni nog ut själva...

-

Georgi, om du läser det här: В нашем примере вы написали в шляпе вы ждете Голиафа номер два - он приехал через пять дней там ...

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Dagen började med en riktigt rejäl frukost. Efter gårdagens magra sopplunch såg vi alla hungrigt framemot dagens första måltid.

Som barn på julafton väntade vi på att vår mongoliske värd skulle komma in med maten, och när han äntligen gjorde det blev vi inte besvikna.

Finns det något bättre än att avnjuta stelfruset bröd, utan smör eller pålägg? Att sedan skölja ner denna orientaliska måltid med vatten var grädden på moset.

-

Fortsätter det såhär i matväg kommer jag att vara smidig som en liten vessla när gräset grönskar på Norvalla IP. Marcus, du får nog skippa julmaten om det ska bli skytteligaseger i B-laget för din del!

-

Efter frukost körde guiden ut oss i vildmarken och visade oss några grottor, som var ganska häftiga. Lunchen stod sedan på bordet, en riktig god och matig sådan; Köttfyllda degknyten som smakade gott, på riktigt!

-

Ridning var ganska nytt för min del, vilket fick sina konsekvenser. När jag nu skriver detta inlägg gör jag det helst liggandes på sidan, då de två andra alternativen innehåller ganska ömmande punkter. Trots ridovanan var turen i det närliggande naturreservatet trevlig, hästarna hade dessvärre ridit den rundan alldeles för många gånger så styrning var överflödig. Dessutom ville de bara lyssna till mongolen som red med oss, det var lite som att bli skjutsad på en slö moped man inte

kunde styra över i 20 minus.

Målet med turen var en slocknad vulkan, vilket jag inte visste på förhand. Området är rikt på lavasten, så att någon i topparna i närheten varit en vulkan var ingen större överraskning. Utsikten över vulkankratern och landskapet gjorde "klättringen" väl värd besväret.

Naturen längs med färden var som vanligt i det här landet oerhört vacker, vilket gjorde att turen blev riktigt lyckad trotsallt.

-

Efter ridningen gick vi upp på en höjd i närheten av vår ger och såg solnedgången över sjön här, White Lake. Sedan drog vi oss in i stugan och åt middag, läste, spelade kort och schack. Glödlampan fick vi klara oss utan idag, det fick bli ett hederligt stearinljus istället. Boken jag läser är "Stäppens krigare" av Conn Iggulden. Det faktum att den handlar om Djingis Khan gör att den passar ganska bra att läsa framför brasan i geren...

Dick, om du läser bloggen - tack för boktipset!

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Dagen började med en riktigt rejäl frukost. Efter gårdagens magra sopplunch såg vi alla hungrigt framemot dagens första måltid.

Som barn på julafton väntade vi på att vår mongoliske värd skulle komma in med maten, och när han äntligen gjorde det blev vi inte besvikna.

Finns det något bättre än att avnjuta stelfruset bröd, utan smör eller pålägg? Att sedan skölja ner denna orientaliska måltid med vatten var grädden på moset.

Mat för en kung!

-

Fortsätter det såhär i matväg kommer jag att vara smidig som en liten vessla när gräset grönskar på Norvalla IP. Marcus, du får nog skippa julmaten om det ska bli skytteligaseger i B-laget för din del!

-

Efter frukost körde guiden ut oss i vildmarken och visade oss några grottor, som var ganska häftiga. Lunchen stod sedan på bordet, en riktig god och matig sådan; köttfyllda degknyten som smakade gott, på riktigt!

-

Katie och jag njuter av lunchen.

-

En ganska rolig syn...

-

Ridning var ganska nytt för min del, vilket fick sina konsekvenser. När jag nu skriver detta inlägg gör jag det helst liggandes på sidan, då de två andra alternativen innehåller ganska ömmande punkter. Trots ridovanan var turen i det närliggande naturreservatet trevlig, hästarna hade dessvärre ridit den rundan alldeles för många gånger så styrning var överflödig. Dessutom ville de bara lyssna till mongolen som red med oss, det var lite som att bli skjutsad på en slö moped man inte kunde styra över, i 20 minus...

Vår guide för dagen - en välväxt herre.

-

Målet med turen var en slocknad vulkan, vilket jag inte visste på förhand. Området är rikt på lavasten, så att någon i topparna i närheten varit en vulkan var ingen större överraskning. Utsikten över vulkankratern och landskapet gjorde "klättringen" väl värd besväret.

Naturen längs med färden var som vanligt i det här landet oerhört vacker, vilket gjorde att turen blev riktigt lyckad trotsallt.

En liten vilopaus med utsikt över vulkanen.

Kalla mig Lucky Luke.

Katie, Fabian och Ashley spejar ut över vidderna.

Vacker bild!

Vi var nog inte de enda som frös...

Stenrösen vid vattenbrynet.

-

Efter ridningen gick vi upp på en höjd i närheten av vår ger och såg solnedgången över sjön här, White Lake. Sedan drog vi oss in i stugan och åt middag, läste, spelade kort och schack. Glödlampan fick vi klara oss utan idag, det fick bli ett hederligt stearinljus istället. Boken jag läser är "Stäppens krigare" av Conn Iggulden. Det faktum att den handlar om Djingis Khan gör att den passar ganska bra att läsa framför brasan i geren...

Dick, om du läser bloggen - tack för boktipset!

-

Over and out.

/Sam

Dag 24 - Kyla och vacker ödemark

-

Efter lite smärre problem med värmen i våran ger vaknade vi alla upp vid åtta-tiden. Vi hade lite svårt att hålla temperaturen stadig, den pendlade mellan frostgrader och bastuvärme. Nattens höjdpunkt för egen del var när veden tog slut och jag fick bege mig ut på jakt efter vedhögen i -30 grader, nyvaken och frusen. Familjens hund hade inte fått komma in i värmen, utan låg där och andades tungt i kylan...

008

Vårt boende för natten.

-

På dagens schema stod 9-10 timmars skumpig bilresa genom ödemarken. Landet brukar klassas som världens mest glesbefolkade land, vilket jag inte tvivlar på en sekund. Förövrigt går det 13 hästar på varje människa i det här landet. Det är fantastiskt att de kan leva på det sätt de gör i den här kylan och i detta karga landskap. Jag är riktigt imponerad!

Längs med färden kan man mest bara sitta och tänka tyst för sig själv och beundra landskapet. Just det där med att sitta tyst är ju nytt för mig, men det går faktiskt utomordentligt bra.

023

Enda gången det är risk för stopp i trafiken härute...

098

Hundar gnager av köttrester från en jakpäls.

-

Vi åt en god lunch på vägen, billig var den med. De flesta måltider kostar runt 15-20 kronor, prisläget är helt okej här.

Det som är lite jobbigt i bilen är att värmesystemet är ganska obefintligt, vi får färdas i frostgrader större delen av dagen. Våra tår har domnat bort under bilresan...

Längs med vägen fick vi även se ett gäng gamar och en hund som festade på en död jak.

130

I förgrunden syns en av dussintalet gamar.

195

En kanjon vi passerade på vägen.

236

En stelfrusen fisk som på något sätt letade sig in i våran ger. Någon mongol stack den i handen på Fabian innan vi kröp in i geren, utan någon som helst möjlighet att vi skulle kunna tillaga den... Om jag inte är helt ute och cyklar borde det vara en lake, torskbesläktad sötvattenfisk :)

-

Vid 7-tiden kom vi fram till geren, efter att ha kört lite vilse i mörkret i total ödemark. Alla var hungriga och såg fram emot kvällens middag, som bestod av en väldigt liten, mager soppskål. Ashley sammanfattade det hela ganska bra: "This can't be what they eat, they're all fat! This is like a supermodels meal!". Frågan är om det inte fanns en baktanke med fisken...

-

Efter maten ägnade vi oss åt kortspel och bokläsning. Natten var lika stjärnklar som den var igår. Mysfaktorn är ganska hög här inne i vår lilla hydda.

Imorgon väntar sovmorgon, för att sedan ge oss ut på hästryggen i vildmarken...

-

Over and out.

/Sam

Morsning!

-

Efter lite smärre problem med värmen i våran ger vaknade vi alla upp vid åtta-tiden. Vi hade lite svårt att hålla temperaturen stadig, den pendlade mellan frostgrader och bastuvärme. Nattens höjdpunkt för egen del var när veden tog slut och jag fick bege mig ut på jakt efter vedhögen i -30 grader, nyvaken och frusen. Familjens hund hade inte fått komma in i värmen, utan låg där och andades tungt i kylan...

-

Vårt boende för natten.

-

På dagens schema stod 9-10 timmars skumpig bilresa genom ödemarken. Landet brukar klassas som världens mest glesbefolkade land, vilket jag inte tvivlar på en sekund. Förövrigt går det 13 hästar på varje människa i det här landet. Det är fantastiskt att de kan leva på det sätt de gör i den här kylan och i detta karga landskap. Jag är riktigt imponerad!

Längs med färden kan man mest bara sitta och tänka tyst för sig själv och beundra landskapet. Just det där med att sitta tyst är ju nytt för mig, men det går faktiskt utomordentligt bra.

-

Enda gången det är risk för stopp i trafiken härute...

Hundar gnager på köttrester från en jakpäls.

-

Vi åt en god lunch på vägen, billig var den med. De flesta måltider kostar runt 15-20 kronor, prisläget är helt okej här.

Det som är lite jobbigt i bilen är att värmesystemet är ganska obefintligt, vi får färdas i frostgrader större delen av dagen. Våra tår har domnat bort under bilresan...

Längs med vägen fick vi även se ett gäng gamar och en hund som festade på en död jak.

-

I förgrunden syns en av dussintalet gamar på platsen.

En kanjon vi passerade på vägen.

En stelfrusen fisk som på något sätt letade sig in i våran ger. Någon mongol stack den i handen på Fabian innan vi kröp in i geren, utan någon som helst möjlighet att vi skulle kunna tillaga den... Om jag inte är helt ute och cyklar borde det vara en lake, torskbesläktad sötvattenfisk :)

-

Vid 7-tiden kom vi fram till geren, efter att ha kört lite vilse i mörkret i total ödemark. Alla var hungriga och såg fram emot kvällens middag, som bestod av en väldigt liten, mager soppskål. Ashley sammanfattade det hela ganska bra: "This can't be what they eat, they're all fat! This is like a supermodels meal!". Frågan är om det inte fanns en baktanke med fisken trotsallt...

-

Efter maten ägnade vi oss åt kortspel och bokläsning. Natten var lika stjärnklar som den var igår. Mysfaktorn är ganska hög här inne i vår lilla hydda.

Imorgon väntar sovmorgon, för att sedan ge oss ut på hästryggen i vildmarken...

-

Over and out.

/Sam

Godafton,

-

Detta inlägg skrivs klockan 23 lokal tid, ifrån en liten ger i utkanten av staden Kharkorin, 8 timmars skumpig bilresa från huvudstaden Ulan Bator. På 1200-talet, när mongolväldet var som störst, var detta huvudstaden i Djingis Khans mäktiga rike. Hans sonson flyttade sedan huvudstaden till Peking. Där kommer vi att befinna oss om en vecka.

-

Vi begav oss ut från Ulan Bator vid 9-tiden på morgonen, för att äntligen komma ut på den mongoliska landsbygden. Landskapet var lika ödsligt som det var vackert, det mesta livet längs med vägen bestod av stora flockar med hästar, samt en och annan flock med getter. Asfaltsvägen tog slut ganska snabbt efter Ulan Bator, så istället fick vi åka på en skumpig grusväg ut i ödemarken. Våran lyxiga minibuss var inte av den varmare sorten, vilket gjorde att vi frös en hel del under färden, trots det var humöret på topp.

-

Bild 002

Grillen är monterad och klar inför resan.

-

009

Förarsäte kan underlätta.

-

015

Vanligt inslag längs med vägen.

-

031

Vår chaufför var en hyvens kille med liten blåsa.

-

042

Godafton,

-

Detta inlägg skrivs klockan 23 lokal tid, ifrån en liten ger i utkanten av staden Kharkhorin, 8 timmars skumpig bilresa från huvudstaden Ulan Bator. På 1200-talet, när mongolväldet var som störst, var detta huvudstaden i Djingis Khans mäktiga rike. Hans sonson flyttade sedan huvudstaden till Peking. Där kommer vi att befinna oss om en vecka.

-

Vi begav oss ut från Ulan Bator vid 9-tiden på morgonen, för att äntligen komma ut på den mongoliska landsbygden. Landskapet var lika ödsligt som det var vackert, det mesta livet längs med vägen bestod av stora flockar med hästar, samt en och annan flock med getter. Asfaltsvägen tog slut ganska snabbt efter Ulan Bator, så istället fick vi åka på en skumpig grusväg ut i ödemarken. Våran lyxiga minibuss var inte av den varmare sorten, vilket gjorde att vi frös en hel del under färden, trots det var humöret på topp. Vi fick sällskap av en liftande kvinna med hennes barn, samt en polis som ville ha lift till nästa håla.

-

Grillen är monterad och klar inför resan.

-

Förarsäte kan underlätta.

-

Vanligt inslag längs med vägen.

-

Vår chaufför var en hyvens kille med liten blåsa.

-

Tre charmanta svärmorsdrömmar i sina bästa år.

-

Stenskulptur inuti det gigantiska muromgärdade tempelområdet i Kharkhorin. Byggdes ursprungligen på 1770-talet, förstördes sedan på 1940-talet under kommunistväldet. Återuppbyggnaden pågår fortfarande.

-

Efter en del stopp längs med vägen kom vi äntligen fram till vår hydda, eller ger/jurta som de även kallas. Brasan sprakade redan när vi köldstela steg in i hyddan. Snart blev vi serverade mat, och ytterliggare ett litet tag efter detta knackade en äldre mongolisk herre på hyddan och frågade om vi inte ville höra lite tradionell mongolisk musik. Vi var inte sena att tacka ja, vilket vi inte kom att ångra. Den nästföljande timmen var riktigt, riktigt fascinerande. Klassiska mongoliska instrument akompanjerades av fyra sorters strupsång, sångerna sades handla om allt från Djingis Khan till originella teman som kärlek. Förövrigt var det just dängan "Djingis Khan" som lyfte konserten till högre höjder. Lite av ett one-hit-wonder, skulle jag tro.

-

Härlig kille!

-

Glatt poserande med traktens trubadur.

-

Efter musikstunden (där vi förövrigt fick besök av en del nyfikna barn i hyddan) gick jag ut för att kolla på stjärnorna. Jag har aldrig skådat en vackrare eller klarare stjärnhimmel, förmodligen har jag aldrig varit med en kyla som trängde så långt in i märgen heller. Jag tippar på att temperaturen kryper ner mot -30 grader inatt, tydligen blir det ibland 50 grader kallt här om vintrarna. Det känns ganska bra att somna in till ljudet av en sprakande brasa, även om denna lilla hyddan just nu påminner om en bastu...

-

Over and out.

/Sam

Godkväll!

-

Det är natt, klockan är snart 4 lokal tid. Skall upp om dryga 3 timmar...

Ögonlocken är tunga och jag ber om ursäkt för att inlägget kommer vara rörigt. Jag har ägnat en hel del timmar åt att fixa med blogginläggen från järnvägen och annat som jag inte orkat eller kunnat ta tag i. Som ni märker är det många nya inlägg på samma gång, men om ni går ner till inlägget om är skrivet med fet text och jobbar er uppåt därifrån så är ni snart i mål! Jag skall nämligen ut på stäppen imorgon, så några nya blogginlägg kommer inte än på ett bra tag - därför har jag gett er läsning för ett par dagar nu!

-

Nåväl, Mongoliet var det. Landet som man visste skulle bli annorlunda men som man kanske inte hade några större förhoppningar på. Spända av förväntan klev vi av stationen i huvudstaden - och möttes av en bitande kyla och en trevlig hostelvärdinna som erbjöd gratis transfer. I den kylan, samt ett pris på 6 dollar natten inklusive frukost, dröjde det inte länge innan vi satt i bilen.

-

Dagen kunde inte ha börjat bättre, vi bokade en femdagarstur med ridning och boende hos nomadfamiljer ute på stäppen. Ridning ingår såklart också!

Då vi kommer hem från turen på lördag kväll och beger oss till Peking på söndag morgon (där jag kanske möter upp med storebror Martin!!!) var det här vår enda chans att se Ulan Bator.

-

Vi möttes av strålande solsken och underbart vinterväder. Bland annat så begav vi oss upp till en utsiktspunkt, såg en gigantiskt Buddhastaty och besökte även en del munkkloster, vilket var riktigt intressant. Här får ni njuta av lite vackra bilder!

-

Ganska vackert!

Det här kan vara min favoritbild från resan! På bilden syns Fabian och en dunjacka.

Ashley och Katie på bilden, inte mig och Fabian.

Väröpojk i Mongoliet.

Fyra ganska välmående världsresenärer.

-

Efter lunch begav vi oss mot ett buddhistkloster i staden. På vägen träffade vi på sprudlande gossar, som verkade väldigt fascinerade över mitt tämligen omongoliska utseende. De ställde mer än gärna upp på två kort, som jag bjuder på här. Efter fotograferingen ropade de glatt "Byebye" och sprang vidare...

Svininfluensan har nått Mongoliet, därav ansiktsskydden. Alla skolor är stängda och alla restauranger och dylikt måste stänga klockan 21...

Jag misstänker att det här kan vara den mongoliska versionen av Samuel och Per, eller vad tror ni?

-

Efter mötet med gossarna begav vi oss mot templet, där de hade ännu en massiv buddhastaty. Pojkarna gjorde däremot ett mycket större intryck än allt guld...

Guld, guld, guld...

-

Over and out.

/Sam

Backpackpackers

En resa till Sydostasien med båt och tåg. Varberg, Finland, Ryssland, Mongoliet, Kina, Vietnam, Laos, Nya Zeeland och Australien - så ser planerna ut nu!

Dag 40 - Terrakottaarmén

Dag 39 - Xi'an

Dag 38 - Att lämna någon man älskar

Dag 37 - Pingyao

Dag 36 - Farväl till Peking

Dag 35 - En dag vi aldrig glömmer

Dag 34 - Cykeltur, Fågelboet och Sommarpalatset

Dag 33 - Sovmorgon, Lamatemplet och matmarknad

Gokväll

Dag 32 - Adjö till storebror och sightseeing

Dag 31 - Besök av storebror!

Dag 30 - Förbjudna Staden/Att få självförtroendet knäckt av kinesisk plugghäst och hennes bastanta väninna

Dag 29 - Peking!

Dag 28 - Mot Peking!

Dag 27 - Mot civilisationen

Dag 26 - Mot Battsengel

Dag 25 - Gourmetfrukost, grottor, vulkan och ridning

Dag 24 - Kyla och vacker ödemark

Dag 23 - Kharkhorin

Dag 22 - Äntligen framme i Mongoliet