Dag 21 - Jag ser det snöar!
Morsning!
Snö är ju alltid kul för barn i min ålder, eller hur?
Efter gårdagens sömnproblem testade jag att vända mig om när jag skulle sova, då gick det ganska snabbt upp för mig varför mina fötter varit ovanligt kalla natten innan. Det snöade, mitt i ansiktet - inne i kupén.
Julkänsla.
-
Jag var inte den enda som hade sömnproblem i hytten, ganska snart visade det sig att ingen av oss kunde sova. Hungriga var vi med, så det fick bli lite nudlar mitt i natten. Inte lätt det här med tidsomställning, inte!
Fabian tycker det är kul att inte kunna sova!
-
Medan de andra så sakteliga sjönk in i drömmarnas land tog jag tillfället i akt och studerande den stjärnklara Sibiriska natten. I väntan på att susa förbi världens djupaste sjö, Bajkalsjön, försökte jag klura lite på det här med studier och framtiden. Ämnet tycktes trötta ut mig ganska snabbt, för jag vaknade av att Ashley påpekade att vi körde förbi sjön jag höll nattvakten för. Det var ungefär lika spännande som att blicka ut över Kattegatt i november. En halvminut och två suddiga foton senare sussade jag sött igen.
-
Någon gång på eftermiddagen vaknade vi och gick ut på den sista ryska stationen, Ulan-Ude.
Babuschkor och mongoler slogs som vanligt om kunderna på perrongen.
Rena rama basaren!
Jag ville inte byta min kupé mot deras vandring...
Varma, frigående kor.
-
Kvällen spenderades med massor av trevliga passkontroller. Allt gick enligt plan, när vi la oss att sova gjorde vi det i Mongoliet.
-
Over and out.
/Mongo-Sam
Dag 20 - En svinkall hytt i ett svinkallt Sibirien
Morsning!
-
Nattsömnen blev ganska rubbad på grund av kylan i vår kabin. Glipor i fönstret gör att kalluft strömmar in, inte jättemysigt när man ska försöka sova. Det är inte bra när det är is på insidan av fönstret, eller? Den förkylning som började gro när jag klev på tåget har blivit sämre för var natt.
-
Trots nattens kyla har humöret varit bra i kabinen, även denna dag har susat förbi fort. Kan bero på att vi fortfarande är vana vid Moskvatid och därför vaknade vid två, lokal tid... Kabinen börjar kännas lite mindre idag och det tar emot för alla när man tvingas öppna ett nytt paket nudlar. Det smakar ganska likt, även det finns vissa tendenser av vitlökssmak idag...
Oligarkernas små penningpåsar?
-
Jag är fortfarande lika förundrat över landskapet - samt det faktum att det faktiskt bor en hel del folk här. Man står förundrad och blickar ut över oändliga snötäckta skogar, varpå plötsligt en rykande skorsten dyker upp ur intet. Dagens solnedgång kan ha varit bland de vackraste jag sett faktiskt. Det är svårt att ta bilder genom smutsiga rutor och tågpersonalen blir ganska vansinnig när man drar ner rutorna för att ta ett foto, de gillar tydligen inte friska vindar som håller -20 grader...
Hoppas däremot att jag lyckades fånga lite av den magiska atmosfären!
Jag är fortfarande lika förundrat över det karga landskapet, samt det faktum att det faktiskt bor en hel del folk här. Byarna är visserligen ganska ofta uppväxta kring industrier som den på bilden, vilket får allt att se väldigt grått och trist ut - men det finns gott om undantag.
-
När taigan övergår i snövit granskog är det något magiskt över landskapet här, en stämning man inte kan förmedla i ord eller bild. Man står förundrad och blickar ut över oändliga snötäckta skogar, medan man sakta gungar med tåget i dess lugna, vaggande gång. Plötsligt dyker en rykande skorsten upp ur intet och man lockas av att få krypa in framför spisen i någon av de små stugorna.
-
Dagens självklara höjdpunkt var solnedgången. Den kan faktiskt ha varit bland de vackraste jag skådat, om än inte den vackraste. Som alltid är det svårt att förmedla med en bild, men jag hoppas att ni fattar galoppen ändå. (Skulle kunna vara så att jag förstärkt färgen lite, men bilden gör fortfarande inte rätt för sin sak...)
Livet är ganska trivsamt ändå.
-
Over and out.
/Sam
Dag 19 - VM i tidsfördriv
Morsning,
Idag har vi mest legat i vårat lilla ide. Efter två veckor av promenader och sevärdheter är det otroligt skönt att inte göra någonting, bara ligga och titta ut över vidderna mellan vilopauserna. Efter sisådär 11-12 timmars sömn tittar Ashley yrvaket upp och frågar vad klockan är.
" - Eey, what time is it?" säger Ashley
" - 12 o'clock, local time" svarar jag.
" - Then it's time for a powernap!" säger Ashley och somnar om igen.
-
Då och då kommer ett stopp och mongolerna på tåget springer ut och gör affärer med alla varor de köpt i Ryssland. En riktigt fascinerande syn, faktiskt!
Förövrigt är det otroligt kallt här, även i kupén. Vid varje stopp får man slå av is som satt sig under tåget.
Vi kommer att ha följe med Ashley och Katie i Mongoliet, dessutom på tåget därifrån till Kina. Känns riktigt, riktigt bra!
-
01.30, lokal tid.
Hel vitlök är inte att rekommendera. Fabian kände sig tillräckligt trygg i sin manlighet för att säga nej, jag kunde dock inte låta Ashley vara den enda som tryckte i sig en vitlöksklyfta, eller?
Jag vek ju åtminstone inte ner mig.
-
Over and out.
/Samuel
Dag 18 - Tankar från ett tåg i vildmarken
God eftermiddag,
-
Då var man här. Resan man haft många förväntningar på, men ingen aning om hur det skulle bli. Efter gårdagens tumult lyckades vi tillslut få en god natts sömn, välbehövligt var det för alla fyra. Dagen har gått riktigt fort, vi har faktiskt mest bara legat i våra sängar och blickat ut över det snötäckta landskapet. Tåget består till störst del av mongoler - välgödda sådana. Det är så långt ifrån våra skönhetsideal man kan komma - tjockast valspäck vinner ser det ut som... Påminner lite om suggor som rullar fram i korridoren faktiskt.
-
Angående landskapet så är det en otroligt häftig syn. Snötäckta vidder så långt ögat kan nå, då och då dyker en liten trolsk stugby upp ur snötäcket. Här ute är det som om livet stått still, det är svårt att tänka sig att vi just lämnat ett stressat storstadsliv och lyxen i Moskva.
-
Hungern börjar dock smyga sig på nu, det är dags att inte dagens ranson av nudlar. 70 paket tror jag vi har med oss i vår kabin...
Ashley poserar med en respektabel hög nudlar...
-
Over and out/
Sam
Dag 17 - Update om tågäventyret
En högst händelserik onsdagkväll
-
Godkväll!
-
Klockan är 00.30 lokal tid, fyra ynglingar har nu lagt sig tillrätta efter en hel del tumult.
Innan vi skulle ge oss iväg med tåget var jag tvungen att posta lite grejer. Jag hade fått postkontoret utpekat på en karta, dessutom en adress. Det visade sig ganska snart att adress och det utpekade stället på kartan var två helt olika ställen. Av de få personer som inte nonchalerade mig, var det bara att fåtal som pratade engelska. De som jag väl lyckades kommunicera med hänvisade mig över hela Moskva, vilket inte gjorde saken lättare. Tillslut lyckades jag hitta postkontoret men äventyret var inte slut här...
-
Engelskakunskaperna på postkontoret befann sig på normal svensk lågstadienivå. Tillslut lyckades personalen förklara att paketet var för stort och hänvisade mig vänligt men bestämt till ett annat kontor. Jag lyckades förklara att jag hade bråttom, varpå de motvilligt gick med på att paketera om mitt paket så att det faktiskt fick postas. Efter detta var jag dessutom tvungen att stanna kvar för att titta på när damen skulle skriva en uppsats i postbyråkrati, innan jag slutligen fick betala och springa därifrån.
-
Äventyret var dock inte slut här - mitt lokalsinne är under all kritik och jag hade ett boende att hitta. När stressen smyger sig på är det inte lättare att lokalisera sig.
Plötsligt stod jag där i ett vägskäl vid en huvudgata - höger, vänster, framåt eller bakåt verkade alla vara lika usla alternativ. Paniken började nå en okontrollerbar nivå, logik och lokalsinne var båda lika bortblåsta. Det var då hon uppenbarade sig - flickan på reklamskylten, som jag hela veckan beundrat. Av alla byggnader och vägar i i närheten var hon mitt enda landmärke.
-
Med sitt blonda hårsvall, förtrollande blick och ett sken som lyste upp den kalla Moskvakvällen sa hon till mig att följa henne. Jag kände mig som Usain Bolt där jag sprang, sicksackandes mellan kostymnissar och babuschkor. Hennes sken blev starkare för varje steg, likaså blev min övertygelse att jag var påväg åt rätt håll. När jag började närma mig henne dök den plötsligt upp, som från ingenstans; Tunnelbanestationen vi färdats med hela veckan. Härifrån var det bara en minut till hostellet - hon hade lett mig hem.
-
Trots mitt lilla äventyr var vi på stationen en timme före avresa, väl här blev stämningen ganska olustig. Vi var i stort sett de enda turisterna, utstirrade sådan, i en handelskaravan av ganska aggressiva mongoler. Ganska snart började några av dem fråga var vi hade våran hytt, samt om de inte kunde få se våra biljetter. Naturligtvis fick de inte se några biljetter, dock var det inte slut på bekymren här. När tåget väl anlände på perrongen försökte vi ta oss in i vår hytt så fort som möjligt. Dessvärre var det ett stort antal helgalna mongoler som skulle in med alla sina varor samtidigt - men efter att ha blivit knuffade, klämda och allmänt illa behandlade av detta primitiva ryttarfolk lyckades vi tillslut ta oss in i en kabin (vår kabin var full av varor, så vi tog den som låg bredvid).
-
Dessvärre var alla lagringsutrymmen i kabinen fullproppade med varor, varpå ägaren snart uppenbarade sig. Vi försökte förklara för honom att vi absolut inte tänkte ha hans varor i vår kabin men gubben gav sig inte utan fortsatte gapa om att hans grejer skulle vara där inne. Stämningen blev snart ganska hetsk när vi försökte slänga ut hans grejer, varpå han svarade med att hoppa på Katie och ta våra biljetter som hon hade i handen. Dessa lyckades vi ta tillbaka och medan de andra i hytten fortsatte att gapa och halvbrottas med vilden fick jag tag i en tågvärdinna som hjälpte oss. Under tiden fick Fabian känna på en mongolisk knytnäve i solar plexus...
-
Kalabaliken till trots fick vi en hytt, dessutom tömd på varor. Riktigt hemtrevlig blev den tillslut.
-
Over and out.
/Sam
Godkväll!
-
Klockan är 00.30 lokal tid, fyra ynglingar har nu lagt sig tillrätta efter en hel del tumult. En riktigt obekväm stämning var det stundtals.
-
Innan vi skulle ge oss iväg med tåget var jag tvungen att posta lite grejer. Jag hade fått postkontoret utpekat på en karta, dessutom en adress. Det visade sig ganska snart att adress och det utpekade stället på kartan var två helt olika ställen. Av de få personer som inte nonchalerade mig, var det bara att fåtal som pratade engelska. De som jag väl lyckades kommunicera med hänvisade mig över hela Moskva, vilket inte gjorde saken lättare.
-
Väl på postkontoret visade sig engelskakunskaperna befinna sig på normal svensk lågstadienivå. Tillslut lyckades personalen förklara att paketet var för stort och hänvisade mig vänligt men bestämt till ett annat kontor. Jag lyckades förklara att jag hade bråttom, varpå de motvilligt gick med på att paketera om mitt paket så att det faktiskt fick postas. Efter detta var jag dessutom tvungen att stanna kvar för att titta på när damen skulle skriva en uppsats i postbyråkrati, innan jag slutligen fick betala och springa därifrån.
-
Äventyret var dock inte slut här - mitt lokalsinne är under all kritik och jag hade ett boende att hitta. När stressen smyger sig på är det inte lättare att lokalisera sig.
Plötsligt stod jag där i ett vägskäl vid en huvudgata - höger, vänster, framåt eller bakåt verkade alla vara lika usla alternativ. Paniken började nå en okontrollerbar nivå, logik och lokalsinne var båda lika bortblåsta. Det var då hon uppenbarade sig - flickan på den stora reklamskylten, som jag hela veckan beundrat. Av alla byggnader och vägar i i närheten var hon mitt enda landmärke.
-
Med sitt blonda hårsvall, förtrollande blick och ett sken som lyste upp den kalla Moskvakvällen sa hon till mig att följa henne. Jag kände mig som Usain Bolt där jag sprang, sicksackandes mellan kostymnissar och babuschkor. Hennes sken blev starkare för varje steg, likaså blev min övertygelse att jag var påväg åt rätt håll. När jag började närma mig henne dök den plötsligt upp, som från ingenstans; tunnelbanestationen vi färdats med hela veckan. Härifrån var det bara en minut till hostellet - hon hade lett mig hem.
-
Trots mitt lilla äventyr var vi på stationen en timme före avresa, väl här blev stämningen ganska olustig. Vi var i stort sett de enda turisterna, utstirrade sådana, i en handelskaravan av ganska aggressiva mongoler. Ganska snart började några av dem fråga var vi hade våran hytt, samt om de inte kunde få se våra biljetter. Naturligtvis fick de inte se några biljetter, dock var det inte slut på bekymren här. När tåget väl anlände på perrongen försökte vi ta oss in i vår hytt så fort som möjligt. Dessvärre var det ett stort antal helgalna mongoler som skulle in med alla sina varor samtidigt - men efter att ha blivit knuffade, klämda och allmänt illa behandlade av detta stundtals aggresiva ryttarfolk lyckades vi tillslut ta oss in i en kabin (vår kabin var full av varor, så vi tog den som låg bredvid).
En mongolisk handelskaravan förbereder sig på att storma tåget.
-
Dessvärre var alla lagringsutrymmen i kabinen fullproppade med varor, varpå ägaren snart uppenbarade sig. Vi försökte förklara för honom att vi absolut inte tänkte ha hans varor i vår kabin men gubben gav sig inte utan fortsatte gapa om att hans grejer skulle vara där inne. Stämningen blev snart ganska hetsk när vi försökte slänga ut hans grejer, varpå han svarade med att hoppa på Katie och ta våra biljetter som hon hade i handen. Dessa lyckades vi ta tillbaka och medan de andra i hytten fortsatte att gapa och halvbrottas med vilden fick jag tag i en tågvärdinna som hjälpte oss. Under tiden fick Fabian känna på en mongolisk knytnäve i solar plexus...
-
Kalabaliken till trots fick vi en hytt, dessutom tömd på varor. Riktigt hemtrevlig blev den tillslut.
-
Over and out.
/Sam
Dag 16 - 10:e November
(Jag försöker att komma ikapp med bloggandet, har inte haft tillgång till Internet på sistone så ni får finna er i att mina inlägg inte är i direktsändning. Kan avslöja att jag just nu sitter och kollar på vildmarksturer ut i den Mongoliska vildmarken. Mer avslöjande kommer om ett tag, antagligen lagom till era lunchpauser.)
-
Resumerar den sista heldagen i Moskva lite i efterhand, sittandes på en soptunna i en tågkorridor någonstans i Sibirien.
-
På dagens schema stod biljettinköp, vilket vi lyckades med, även om det blev till ett högre pris än vad vi tänkt.
-
Efter detta begav vi oss mot Novodevichy-klostret, som finns med på Unescos världsarvslista, i fint sällskap med Grimetons blinkande torn.
-
Dessvärre var klostret stängt för besökare på tisdagar, besvikna vände vi åter mot staden.
-
Här väntade en tur med den klassiska spårvagn 39, som skulle ta oss runt de historiska delarna i staden. Dessvärre var det med förorter, men trevligt ändå! Får passa på att tacka Georgi för alla tips han kommit med om Moskva!
-
Efter detta kom ju misslyckandet med konserten jag redan recenserat ganska detaljerat...
-
Det som är det bra med en sån här resa är att man lär sig att ta hand om sig själv och sin utrustning. Vikten av att hålla koll på sina grejer har aldrig varit större!
Propagandamosaik i tunnelbanetaket.
Herrelösa hundar vid en byggarbetsplats i Moskva.
Förväntansfulla resenärer utanför Novodevichy-klostret
Sightseeing i Moskvas utkanter.
Kvällsbild från Röda Torget.
Dum poserande turist utanför det gamla KGB-högkvarteret.
Såhär nära var vi. Ingången till vänster var den rätta, vi tog dörren 15 meter bort som även den hade en föreställning klockan 7...
-
Over and out.
/Samuel
Taag!
Tag i fem dagar. Hejdoooooo!
Hoers i nasta vecka!
/Sam
Hoers i nasta vecka!
/Sam
Dag 16 - Sista heldagen i Moskva
Godkväll! Bilder kommer kanske imorgon, just nu varken hinner jag eller vill.
-
Ett av resans största bakslag har nyss ägt rum. Egentligen har jag inte lust att skriva ett jota här, på något sätt måste jag ändå få ut det. Sista kvällen i Moskva var det som gällde, jag och Fabian hade under hela Rysslandsvistelsen pratat om att gå på någon slags konsert, som är mycket populärt här. Turligt nog skulle dom ha en galakonsert här med en av de största - Tchaikovsky. En kille på hostellet hjälpte oss att komma rätt, trodde vi - dessvärre visade det sig att han sagt fel station till oss-. När vi väl kom dit, 15-20 minuter innan utsatt tid, visade det sig att vi var på helt fel station. Efter att ha sprungit 100 meter på 9 blankt ett par gånger om kom vi tillslut till rätt station, väl där frågade vi oss fram efter Tchaikovsky-konserthallen. Efter att 2 personer pekat mot vart vi skulle stod vi utanför en teater, varpå vi frågade en tredje person om vi var rätt - "Da, da" blev svaret och vi gick in. Det var en lång kö men en kille långt fram såg att vi hade bråttom och skickade bak två biljetter till oss, varpå vi gav han ungefär 300 svenska kronor var.
-
När vi väl kom in insåg vi att vi fått de bästa biljetterna, varpå jag fällde en kommentar i stil med: "Ja, ibland har man bra tur!". Föreställningen började och ganska snart insåg vi att vi gått på en teater där allt tal var på ryska. Bedrövade och besvikna lämnade vi föreställningen efter en timme. När vi väl kom ut insåg vi att den konserten vi skulle på låg vägg i vägg med vår teater - vi hade missat ingången, trots att vi frågat tre personer rätt utanför den. Den likgiltighet man möts av här är inget vidare, faktiskt.
-
Väl hemma på hostellet kom en av våra rumskamrater in och berättade att hon varit på Tchaikovskykonserten, samt att den varit riktigt, riktigt bra. Jag försökte förklara hur tråkig våran teater var, varpå jag sa något i stil med "I fell asleep like 4 times in a hour". Ganska snabbt inflikade Ashley (som vi nu delar hytt med på tåget) "That's quite below average, though...".
-
Bilder kommer imorgon om det hinns med, vi åker ju faktiskt med tåget till Mongoliet på kvällen! 2400 kronor fick vi ge, lite mer än vi hoppas på men ändå halva priset jämfört med Sverige.
-
Ska försöka ladda upp något innan vi sticker imorgon, annars hörs vi på måndag i nästa vecka när vi kommit till Mongoliet!
-
Over and out!
/Sam
Dag 15 - En gråmulen måndag i Moskva
Howdy!
-
Idag var dagen då vi äntligen skulle få de kära biljetterna till Mongoliet. Vi steg upp med tuppen, även idag skulle vi få hjälp av tjejen som jobbar här på hostellet. När vi kom till stationen fick vi reda på att det fanns gott om biljetter, men att de skulle kosta oskäligt mycket - omkring 3500 kronor. Vi har hört om folk som köpt biljetter för 1500 kronor - naturligtvis slog vi därför inte till på andraklassbiljetter till det priset. Istället traskade vi vidare till en annan station och ytterliggare en surkärring. Det hela gjordes inte bättre av att vår ryska hjälpreda lämnat oss för arbete. Den här gången sa datasystemet att det inte fanns några biljetter alls då vi ville åka, så vi begav oss hem till hostellet för att försöka fixa biljetterna via nätet (där en hemsida uppger att andraklassbiljetter finns för 1350 kronor...).
Vi får åtminstone se mängder av tunnelbanestationer, som är väldigt rikt utsmyckade med tanke på att de är just tunnelbanestationer...
-
Hemma igen bad vi en annan tjej att kolla efter biljetter, strax hittade hon biljetter för 2500 svenska kronor - samma datum, andra klass. Det skulle vara mycket spännande att ta en titt på det där datasystemet...
Imorgon bitti tas beslut, får vi inte internetbiljetterna slår vi till på de för 2500 kronor (som ändå är ca 2000 kronor billigare än om vi bokat därhemma).
-
Efter biljettstrulet begav vi oss ner till Röda Torget, som faktiskt var öppet dagen till ära. En mäktigt syn vill jag lova!
En pojk från den lilla byn i väst begrundar den stora staden i öst.
-
S:t Basils Cathedral besöktes, innan vi begav oss till Kristus Frälsarens katedral ytterliggare än gång eftersom våra brittiska vänner inte sett den än. På insidan bestod den av sju mindre kyrkor, som i sig inte var överdrivet imponerande. Utsidan är, som ni ser, en oerhört mäktig syn.
Ashley, Katie, Fabian och nån annan tjomme.
Inte för att det slår Värö kyrka, men vackert är det allt!
Utsikt över det som förmodligen är världens mest kända torg, fotot taget från S:t Basils Katedral.
Var lugna, barnasinnet är kvar hos både mig och Fabian!
-
Efter katedralen åkte vi hem till hostellet igen vid 3-tiden, ganska mätta på vad Moskva har att erbjuda. Storstäder i två veckor blir lite mycket faktiskt - alla ser vi fram emot att sätta oss i en tågkupé och inte göra någonting alls i fem dagar. Kvällen spenderades med matlagning, Dum & Dummare, lite Beavis and Butthead och en massa bloggande. Det känns bra att bryta av allt finkulturellt med sånt man förstår sig på lite bättre.
-
Over and out.
/Sam
Dag 14 - En gråmulen söndag i Moskva
Godkväll!
-
Det är måndagkväll i Moskva, vi sitter nersjunkna i en bekväm skinnsoffa. Har nyss sett Dum & Dummare, vet dock inte för vilken gång i ordningen men jag antar att det närmar sig tvåsiffrigt. Tänkte skriva om söndagen lite snabbt innan vi går in på dagens äventyr!
-
Jag och Fabian gick upp ganska tidigt för att gå till en rysk-ortodox kyrka med en kille som bodde på hostellet, Richard. Stämningen var något alldeles extra, kören var otroligt duktig och akustiken var riktigt mäktig. Vi förstod dock inte så mycket av vad som försiggick, trots det var det en riktigt trevlig upplevelse, om än mycket annorlunda. Hårda kyrkbänkar var bara att glömma - här fick man stå. Tyvärr var det totalförbjudet att fota och filma, vi var tvungna att gå igenom metalldetektorer och vakter patrullerade lite diskret i bakgrunden...
-
Efter mässan stack vi tillbaka till hostellet, Fabian för att ta det lugnt och jag för att gå med ett gäng från hostellet för att se på ett toppmöte i den ryska fotbollsligan.
Matchen kan ha varit bland det tråkigaste jag varit med om, en kall bänk vid Norvalla grusplan i februari är troligen mer upphetsande - dessutom varmare. För att komma in på arenan fick vi genomgå fyra kroppsvisiteringar - samtliga av sömniga poliser som gav oss en liten klapp på magen.
Matchens enda glädjeämnen var CSKA Moskva-klacken som var otroligt stor och högljudd, samt hur tvärt klacken tystnade vid Rubin Kazans två mål. Olympiastadion blev då spöklikt tyst, det enda som hördes var ett sorl på bortre kortsidan där runt 200 Rubin Kazan-fans höll till. Dessa kontrollerades av 20-talet poliser... 50-60 000 platser gapade tomma denna novembersöndag, detta gjorde inte inramningen bättre.
-
På kvällen var tanken att vi äntligen skulle skaffa biljetterna till Mongoliet, tyvärr var varenda biljettförsäljning i staden stängd. Vi vände hem, fast beslutna att fixa biljetterna det första vi gjorde på måndag morgon.
-
Over and out.
/Sam, som jag numer heter på heltid
Godkväll!
-
Det är måndagkväll i Moskva, vi sitter nersjunkna i en bekväm skinnsoffa. Har nyss sett Dum & Dummare, vet dock inte för vilken gång i ordningen men jag antar att det närmar sig tvåsiffrigt. Tänkte skriva om söndagen lite snabbt innan vi går in på dagens äventyr!
-
Jag och Fabian gick upp ganska tidigt för att gå till en rysk-ortodox katedral med en kille som bodde på hostellet, Richard. Stämningen var något alldeles extra, kören var otroligt duktig och akustiken var riktigt mäktig. Vi förstod dock inte så mycket av vad som försiggick, trots det var det en riktigt trevlig upplevelse, om än mycket annorlunda. Hårda kyrkbänkar var bara att glömma - här fick man stå. Tyvärr var det totalförbjudet att fota och filma, vi var tvungna att gå igenom metalldetektorer och vakter patrullerade lite diskret i bakgrunden...
Kristus Frälsarens katedral - världens högsta ortodoxa katedral. Faktum är att den revs under kommunisttiden då tanken var att "Palace of Soviets" skulle stå på den här platsen. Den, och en del andra byggnadsplaner fick skrotas då det alltid blev problem på ett eller annat sätt med byggnationen. Tillslut anlade man här världens största utomhusswimmingpool här. 1990, när Sovjettiden gick mot sitt slut påbörjades bygget av denna katedral och färdigställdes år 2000.
-
-
Efter mässan stack vi tillbaka till hostellet, Fabian för att ta det lugnt och jag för att gå med ett gäng från hostellet för att se på ett toppmöte i den ryska fotbollsligan.
Matchen kan ha varit bland det tråkigaste jag varit med om, en kall bänk vid Norvalla grusplan i februari är troligen mer upphetsande - dessutom varmare. För att komma in på arenan fick vi genomgå fyra kroppsvisiteringar - samtliga av sömniga poliser som gav oss en liten klapp på magen.
Matchens enda glädjeämnen var CSKA Moskva-klacken som var otroligt stor och högljudd, samt hur tvärt klacken tystnade vid Rubin Kazans två mål. Olympiastadion blev då spöklikt tyst, det enda som hördes var ett sorl på bortre kortsidan där runt 200 Rubin Kazan-fans höll till. Dessa kontrollerades av 40-talet poliser... 50-60 000 platser gapade tomma denna novembersöndag, detta gjorde inte inramningen bättre.
Poliser, poliser, poliser. Överallt, långa rader med poliser. Gator, torg, tunnelbana - poliser.
På väg ut från arenan fick vi gå igenom en gång av - tro det eller ej - poliser. Uppskattningsvis 300-400 meter av denna mänskliga mur (som ni förhoppningsvis ser ganska tydligt på vänster sida)...
-
På kvällen var tanken att vi äntligen skulle skaffa biljetterna till Mongoliet, tyvärr var varenda biljettförsäljning i staden stängd. Vi vände hem, fast beslutna att fixa biljetterna det första vi gjorde på måndag morgon.
-
Over and out.
/Sam, som jag numer heter på heltid
Dag 13 - Lördag i Moskva
God kväll, gott folk! Ligger lite efter i bloggandet men tänkte berätta lite snabbt om lördagen, klockan är 2 här och vi ska upp vid 7...
-
Målet var att få se en parad, som var till minne av revolutionen. Dessvärre kom vi inte in, utan ägnade oss istället åt sightseeing till fots. Inte alls dumt, speciellt då jag och Fabian bara kunde glida med utan att behöva lokalisera oss. Det var bara att se sig runt och njuta av Moskva en gråmulen novemberdag.
-
Vi fick sällskap av Zlatan på tunnelbanan...
Ryssland i ett nötskal...
Cancerpaus.
De här killarna gillade inte att bli fotograferade. När de såg min kamera vände de sig om, som om det vore på kommando. När jag stoppat ner kameran igen vände de sig om mot oss igen...
Här ser vi hela sightseeing-gänget! Michelle, Nya Zeeland, Jakub och Josh, USA, Fabian, Utsocknes, Samuel, Värö socken, Richard, USA.
-
Återigen var det dags för mig att bli lite finkulturell, jag och Richard besökte nämligen Tretjakovgalleriet. Ganska småmysigt att gå runt och kolla, tyst och skönt är det med. Någon vidare konstälskare är jag inte och kommer nog aldrig att bli - men då inte kan rita en vettig streckgubbe är det klart att man blir imponerad!
-
Fasaden till Tretjakovgalleriet.
-
Kosan styrdes sedan mot en marknad i förorten. Souvenirer i överflöd, mestadels med sovjetisk eller militär anknytning. Pälsmössor med hammaren och skäran blev en populär souvenir...
Förmodligen den märkligaste marknad jag besökt. Kopiösa mängder med udda saker och lika udda försäljare...
-
Kosan styrdes sedan mot hostellet, tanken var att hela gruppen sedan skulle gå på någon slags dansföreställning, dessvärre hittade jag och Fabian inte igen gruppen efter att ha letat efter en bankomat. De var spårlöst försvunna, likaså teatern. Då vi inte hade adress, namn eller kunskaper inom ryska språket var det ganska lönlöst att hitta teatern... Som tur var fick vi höra att det var ganska värdelöst, så vi missade inget direkt. Istället drog vi hem till hostellet och inväntande resten av gruppen. Näst på schemat stod kareoke, där vi båda skördade enorma framgångar. Själv ville jag inte lägga ribban för högt, utan nöjde mig med att riva ner Robbie Williams låt Angels, samt den gamla Bon Jovi-dängan Bed of Roses.
-
Nu är det dags att krypa till kojs, ska försöka att komma ikapp med söndagen imorgon. Jag kan avslöja att den kommer innehålla ännu mera kultur, samt ett flertal kroppsvisiteringar...
-
Over and out.
/Samuel
Dag 12 - En vy över Moskva
Godkväll!
-
Klockan är halv 3 lokal tid så jag ska försöka hålla mig kort...
-
Vi gick upp för att ägna oss för den älskade hosteljakten. Vi gick inte vilse så mycket, utan det tog nog bara runt en timme inne vi var framme på det nya hostellet. Kanonbra måste jag säga, båda är helnöjda! Skönt folk är det minsta man kan säga! Imorgon är vi ett gäng på 9 personer som ger oss av för att se en militärparad på Röda Torget på förmiddagen, skall bli spännade!
-
Efter att vi installerat oss på det nya boendet gav vi oss iväg för att bekanta oss med tunnelbanan. Det gick tämligen smärtfritt, och efter några byten och en felaktig avstigning hittade vi rätt tillslut. Efter det följde en stunds promenad på branta skogsstigar innan vi kom upp till toppen. Utsikten var fin, matsäcken var inte dum den heller!
Moskva en varm och solig novemberdag.
Moskva i ett nötskal...
Vi blev jätteglada, innan vi återigen insåg att vi var i Moskva. 90 kr för färdiglasagne, 200 spänn för en lunch på stan... Hörde jag vatten och bröd?
Här är det vinter på riktigt!
-
Återkommer imorgon, förhoppningsvis har jag då en tågbiljett till Mongoliet i min ägo!
-
Ha det bra!
-
Over and out.
/Samuel
Det var en gång...
... En storebror som skrev elaka kommentarer till sin lillebror. Storebrodern gjorde anspråk på att yngste brodern var en bortskämd pojkspoling. Då det ligger i den yngre broders natur att inte inte låta det hela gå förbi obemärkt, väljer han att markera den äldre broderns felsteg genom att ladda upp en liten bild.
-
Som man bäddar får man ligga...
-
Var lugn, det är inga på Södra som läser bloggen ändå!
-
Over and out.
/Din älskade broder
Dag 11 - Godkväll!
&l
Godkväll!
-
Imorgon ska vi upp i tid är tanken, därför ska jag hålla mig kort. Vi väljer att byta hostel, det vi är på nu nådde inte upp till förväntningarna. Killen i receptionen har suttit i kallingarna hela dagen och spelat data, förutom när han gått och lagt sig i en säng i närheten. Känns lite jobbigt att väcka någon för att få tag i en handduk...
-
Idag har vi mest drivit runt utan att fått se så mycket, Röda Torget var avspärrat på eftermiddagen. Vi fick oss dock en skymt av prakten, speciellt vid halv sju-tiden på morgonen då vi kom med taxin...
Faktiskt en ganska mäktig syn för en pojkvasker från Värö socken...
-
Ganska trevlig bild faktiskt!
Som om tiden stått stilla...
-
Nu måste jag sova, känner att det blivit lite för lite sömn på sistone. Imorgon däremot, då ska jag allt försöka att ladda upp bilderna jag inte fått upp, samt svara på era trevliga små kommentarer:)
t;div>Förövrigt ska vi till Gorkijparken imorgon, samt Sparvberget med utsikt över staden. Hinner vi ska vi även till en marknad, samtliga tips kommer från min Moskvafödde vän Geo. Tack för det! Utan tips är man nämligen helt vilse i denna staden. Kanske inte är så konstigt då det inte var så längesen det var spännande att åka linjebuss till Varberg...
-
Ha det förträffligt!
-
Over and out.
/Solsjenitsyn
Dag 11 - Moskva
Gomorrn!
-
Klockan är 08.35 lokal tid, vi har nu spenderat 3 timmar på drift i Moskva.
När vi klev av tåget möttes vi av 6 minusgrader och en stad som inte riktigt vaknat...
Så fort vi kunde begav vi oss till McDonalds för att kolla mail, boende och att uppdatera den här bloggen.
På dagens schema står våran favoritsysselsättning, nämligen hosteljakt. Moskva känns otroligt stort, som tur är finns boendet ganska centralt. Vi har faktiskt redan fått se den berömda Vasilijkatedralen - en otroligt mäktig syn!
-
Vi hörs snart igen, då med nya bilder!
-
Over and out.
/Samuel
Dag 10 - Vilse i Velikiy Novgorod
(Laddar upp följande inlägg på McDonalds i Moskva, bilder kommer ikväll när jag är på vårt hostel)
-
Hej!
-
Gårdagens tvättning gick sisådär. Tvättmaskinens och mina åsikter gick isär, detaljer känns överflödiga men jag kan avslöja att vår konflikt gick ut över min sömn.
-
Ett besök till ett museum med gammal rysk träarkitektur stod på dagens schema. Dessvärre var vi tvungna att vara tillbaka i lägenheten vid 3-tiden för att lämna över nycklarna. Då John Blund stannade ganska länge hos mig och Fabian imorse, var vi tvungna att ta oss dit under tidspress - med lokaltrafik. Till saken hör att engelskan är så gott som obefintlig här och skulle någon mot förmodan kunna någon engelska, är de ganska ovilliga att använda den.
-
Vi fick förlita oss på teckenspråk, detta visade sig bli en riktig flopp. Vi hade tänkt att göra det lätt för oss och ta bussen till busstationen som ligger 20 minuters gångväg härifrån, dessvärre hamnade vi ute i förorten och fick ta någon annan buss till stationen. Vi försökte förklara för en en kvinnlig bussvärd att vi skulle till stationen genom att peka på oss själva, och sedan peka på centralstationen på kartan. Teckenspråk tycktes alldeles för komplicerad, damen föredrog istället ett flera minuter långt tal på ryska. Vi försökte med teckenspråk igen. Detta följdes av ytterliggare ett tal, ett litet skratt och en skakning på huvudet innan hon lämnade oss...
Det som kunde blivit en lätt promenad blev trekvarts bussresa, tyvärr var det inte slut här. Väl på stationen följde en lång stunds gestikulerande innan vi kom på rätt buss ut till museet, väl där hade vi bara en timme på oss innan vi var tvungna att vara tillbaka här. Lyckligtvis gick tillbakaresan mycket smidigare, och väl tillbaka i staden förlitade vi oss på en taxi till lägenheten. Tio kronor var kostade den, vilket är hela sju kronor dyrare än bussen...
-
Nu sitter vi här, klockan är halv fem och damen har fortfarande inte kommit. Till saken hör att hon försov sig när hon skulle lämna nyckeln med...
-
Over and out.
/Vilse i betongen
Hej!
-
Gårdagens tvättning gick sisådär. Tvättmaskinens och mina åsikter gick isär, detaljer känns överflödiga men jag kan avslöja att vår konflikt gick ut över min sömn.
-
Ett besök till ett museum med gammal rysk träarkitektur stod på dagens schema. Dessvärre var vi tvungna att vara tillbaka i lägenheten vid 3-tiden för att lämna över nycklarna. Då John Blund stannade ganska länge hos mig och Fabian imorse, var vi tvungna att ta oss dit under tidspress - med lokaltrafik. Till saken hör att engelskan är så gott som obefintlig här och skulle någon mot förmodan kunna någon engelska, är de ganska ovilliga att använda den.
-
Vi fick förlita oss på teckenspråk, detta visade sig bli en riktig flopp. Vi hade tänkt att göra det lätt för oss och ta bussen till busstationen som ligger 20 minuters gångväg härifrån, dessvärre hamnade vi ute i förorten och fick ta någon annan buss till stationen. Vi försökte förklara för en en kvinnlig bussvärd att vi skulle till stationen genom att peka på oss själva, och sedan peka på centralstationen på kartan. Teckenspråk tycktes alldeles för komplicerad, damen föredrog istället ett flera minuter långt tal på ryska. Vi försökte med teckenspråk igen. Detta följdes av ytterliggare ett tal, ett litet skratt och en skakning på huvudet innan hon lämnade oss...
-
Det som kunde blivit en lätt promenad blev trekvarts bussresa, tyvärr var det inte slut här. Väl på stationen följde en lång stunds gestikulerande innan vi kom på rätt buss ut till museet, väl där hade vi bara en timme på oss innan vi var tvungna att vara tillbaka här. Lyckligtvis gick tillbakaresan mycket smidigare, och väl tillbaka i staden förlitade vi oss på en taxi till lägenheten. Tio kronor var kostade den, vilket är hela sju kronor dyrare än bussen...
-
Nu sitter vi här, klockan är halv fem och damen har fortfarande inte kommit. Till saken hör att hon försov sig när hon skulle lämna nyckeln med...
-
Over and out.
/Vilse i betongen
Dag 9 - Velikiy Novgorod - Ett steg närmare vuxenlivet
(Laddar upp följande inlägg på McDonalds i Moskva, bilder kommer ikväll när jag är på vårt hostel)
-
Godkväll kära läsare!
Dagens inlägg skrivs ifrån en kall lägenhet någonstans mellan S:t Petersburg och Moskva, nämligen staden Veliky Novgorod. Lägenheten är visserligen gansa hemtrevlig, medan trappuppgången är ett riktigt råtthål som bebos av herrelösa hundar men säkert även en och annan uteliggare. Vi har dubbla dörrar, varav den yttre tål det mesta upp till kanokulor, båda låsta som vi blivit tillsagda.
-
Jag vet att det just nu sitter två mödrar (och två fäder med för den delen) någonstans i Varbergs kommun och tycker att husets pojkrum gapar tomma. Detta inlägg skrivs faktiskt med en underton av tacksamhet till dessa personer (OBS! Icke att förväxla med hemlängtan!).
-
Idag var det nämligen dags för ett historiskt ögonblick på resan. Både jag och Fabian har kanske levt ett ganska ansvarsbefriat liv, där det mesta ordnat sig med assistans av genetiskt närbesläktade personer i vår omgivning. Nu var det dock dags att ta några första stapplande steg in i vuxenlivet.
-
Våra ryggsäckar hade börjat sprida en odör som trängde ganska långt in på den sibiriska stäppen; det var dags att tvätta, med instruktioner på ryska och utan kvinnlig rådfrågning. Efter att funderat ett bra tag om vilka färger som gick att tvätta tillsammans, beslöt jag mig för att pressa in all smutstvätt jag hade i samma maskin, i hopp om en bra jämnvikt färgmässigt. Därpå följde ett långt letande efter något som kunde liknas vid tvättmedel, ytterliggare en bra stunds funderande om vilket tvättmedel som skulle i vilket fack samt tillslut vilket program som skulle passa (allt var ju på ryska, så jag körde på nummer 7 - det gjorde Cantona, Beckham och Ronaldo under United-tiden så...).
-
Nu sitter jag här och kollar på en en snurrande maskin med skräckblandad förtjusning. Ungefär som ett rådjurskid, som en stund efter födslen ramlar runt en stund, tillslut får upp balansen och snart inser att det här med att stå på egna ben kanske inte är så pjåkigt trotsallt.
-
Så ja, lillponken tackar ödmjukt för allt curlande genom åren!
-
Over and out.
/Husmor
Godkväll kära läsare!
Dagens inlägg skrivs ifrån en kall lägenhet någonstans mellan S:t Petersburg och Moskva, nämligen staden Velikiy Novgorod. Lägenheten är visserligen gansa hemtrevlig, medan trappuppgången är ett riktigt råtthål som bebos av herrelösa hundar men säkert även en och annan uteliggare. Vi har dubbla dörrar, varav den yttre tål det mesta upp till kanokulor, båda låsta som vi blivit tillsagda.
-
Jag vet att det just nu sitter två mödrar (och två fäder med för den delen) någonstans i Varbergs kommun och tycker att husets pojkrum gapar tomma, eller i alla fall att kylen är för full. Detta inlägg skrivs faktiskt med en underton av tacksamhet till dessa personer (OBS! Icke att förväxla med hemlängtan!).
-
Idag var det nämligen dags för ett historiskt ögonblick på resan. Både jag och Fabian har kanske levt ett ganska ansvarsbefriat liv, där det mesta ordnat sig med assistans av genetiskt närbesläktade personer i vår omgivning. Nu var det dock dags att ta några första stapplande steg in i vuxenlivet.
-
Våra ryggsäckar hade börjat sprida en odör som trängde ganska långt in på den sibiriska stäppen; jag kände att det var dags att tvätta, med instruktioner på ryska och utan kvinnlig rådfrågning. Efter att funderat ett bra tag om vilka färger som gick att tvätta tillsammans, beslöt jag mig för att pressa in all smutstvätt jag hade i samma maskin, i hopp om en bra jämnvikt färgmässigt. Därpå följde ett långt letande efter något som kunde liknas vid tvättmedel, ytterliggare en bra stunds funderande om vilket tvättmedel som skulle i vilket fack samt tillslut vilket program som skulle passa (allt var ju på ryska, så jag körde på nummer 7 - det gjorde Cantona, Beckham och Ronaldo under United-tiden så...).
-
Nu sitter jag här och kollar på en en snurrande maskin med skräckblandad förtjusning. Ungefär som ett rådjurskid, som en stund efter födslen ramlar runt en stund, tillslut får upp balansen och snart inser att det här med att stå på egna ben kanske inte är så pjåkigt trotsallt.
-
Så ja, lillponken tackar ödmjukt för allt curlande genom åren!
-
Over and out.
/Husmor
Dag 8 - Sista dagen i Petersburg
Godkväll!
-
Blogginläggen har blivit allt längre för varje inlägg men jag ska nu försöka begränsa mig lite. Det är otroligt svårt att göra när man har så mycket att berätta om, alla intryck måste ta vägen någonstans och då är skönt att skriva av sig här om kvällarna.. Ni får helt enkelt säga till om jag skriver för mycket eller går in på ämnen som är ointressanta, i så fall ska jag korta ner det och skriva lite ytligare.
-
Imorgon beger vi oss ganska tidigt till en stad vid namn Veliky Novgorod. Känns faktiskt ganska bra att lämna S:t Petersburg, vi har faktiskt fått sett de viktigaste sevärdheterna och kännar oss nu ganska nöjda. Novgorod är en i sammanhanget ganska liten stad med sina dryga 200 000 invånare. Staden har en ganska stark koppling till våra svenska förfäder men jag återkommer till staden när vi besökt den.
-
Den sista dagen har vi spenderat i förorterna med två palats, först ut var Katarinapalatset i förorten Pushkin. Det gavs till Katarina i gåva från Peter den Store, men skall tydligen först ha varit ägt av nån rik svensk knös. Lyckligtvis träffade vi på en tysk utbytesstudent och hans flickvän. Killen snackade flytande engelska och ryska, vilket visade sig vara ovärderligt. Han fixade in oss för de priser ryssarna får betala, vilket är hälften av vad turister får ge.
Efter slottet i Pushkin begav vi oss till slottet i Pavlosk med en skraltig lokalbuss.
Katarinas lilla sommarpalats...
Ett av rummen inuti Katarinas sommarpalats. Här fanns även ett rum där väggarna var klädda med bärnsten och guld. Det vi såg är dock en replika - originalväggen monterades ner av Nazisterna och är spårlöst försvunnen...
-
Även Pavlosk var mäktigt, den här gången var det Katarinas son som hade fått ett palats i present. Vi gick dock inte in i byggnaderna utan strosade runt i de omgivande parkerna i solnedgången. En riktigt vacker dag med trevligt sällskap (inte att förväxlas med trevlig dag och vackert sällskap).
Ännu ett litet sommarpalats - den här gången i Pavlovsk.
...
...Vi njöt lite av det fantastiska vintervädret i parken. Runt 0-gradigt och klar himmel alla dagar - fantastiskt!
-
Vi hängde med tyskarna hela eftermiddagen faktiskt, innan vi skiljdes åt - de för att se på bio och vi för att gå till en Kazinskykatedralen i närheten som vi hade kvar. Den var inte lika turistanpassad som de andra, utan användes ganska flitigt. Passande nog kom vi i tid till kvällens gudstjänst; Det var oerhört mysigt att sitta stilla, känna lukten av prästens rökelse och lyssna på den otroligt duktiga kören. Ganska skönt att bara sitta ner för en stund och ta in alla intryck efter den vecka som gått. Kyrkan i sig är även den fantastiskt vacker, en av de populäraste sevärdheterna, belägen mitt på den livliga huvudgatan.
Den sista katedralbilden från S:t Petersburg. Underbar stad!
Som sagt, nu rör vi oss vidare mot Veliky Novgorod för att sedan ta oss till Moskva. Vi ska bo i en privatägd lägenhet, så det är nog tveksamt om jag har tillgång till Internet. Vi hörs när vi hörs helt enkelt!
-
Förövrigt så har jag gått igenom och svarat på era kommentarer i kommentarsfältet.
-
Over and out.
/Comrade Sam
Dag 7 - St Petersburg
God eftermiddag!
Klockan är två och vi sitter nu och avnjuter en halvdassig lunch på en ganska tragisk restaurang. Uppspeedad mongolpop strömmar högt ur högtalarna (så högta att vi stundtals måste skrika när vi pratar med varandra) och allt känns otroligt tragiskt. Fabian fick inte det han beställde, dessutom är det oskäligt dyrt för att vara en liten förort. Det är nog 10 anställda här, men jag och Fabian är de enda gästerna inom ett par mils radie... Jag gjorde ett tappert försök att få in nudlar till min mat, men det enda killen kunde på engelska var "lice, lice"... Springnota ligger ganska nära till hands nu!
-
Nu var inte mitt syfte att berätta om skitmaten,
God eftermiddag!
Klockan är två och vi sitter nu och avnjuter en halvdassig lunch på en ganska tragisk restaurang. Uppspeedad mongolpop strömmar högt ur högtalarna (så högt att vi stundtals måste skrika när vi pratar med varandra) och allt känns otroligt tragiskt. Fabian fick inte det han beställde, dessutom är det oskäligt dyrt för att vara en liten förort. Det är nog 10 anställda här, men jag och Fabian är de enda gästerna inom ett par mils radie... Jag gjorde ett tappert försök att få in nudlar till min mat, men det enda killen kunde på engelska var "lice, lice"... Springnota ligger ganska nära till hands nu!
Fabians mat, exklusivt serverad på en träplanka som förvånande nog var kall. Microkäk?
-
Nu var inte mitt syfte att berätta om skitmaten, utan istället om besöket till slottet Peterhof. Slottet byggdes av Peter den store som ett försök att bräcka slottet i Versailles. Ett helt fantastiskt bygge måste jag säga!
Det slott vi idag gick och kollade på är dock en rekonstruktion eftersom slottet i stort sett bombades sönder helt och hållet under andra världskriget på Stalins order. Hitlers trupper hade intagit slottet och sedan Stalin fått reda på Hitlers planer om att hålla en bal på slottet, beslöt sig Stalin för att bomba slottet. Genom att använda ursprungliga ritningar, foton och målningar har man dock lyckats återskapa fortets forna glans.
Jag över på min ståtliga hålllning utanför palatset...
Vardagsmat i S:t Petersburg...
Killen vet hur man poserar!
Ännu en bild till min moder!
En liten nyfiken figur i parken.
Dessvärre utan fontäner såhär års, trots det en fantastiskt vacker syn!
När vi skulle ta bussen hem ifrån förorten frågade vi några killar om vilken buss vi skulle ta, dessvärre försökte de lura iväg åt oss fel håll... Till slut kom vi dock på rätt spår och kunde efter en del bryderier ta oss hem till hostelet.
Halvt vilse i förorten - gemene mans bild av Ryssland?
Efter hemkomst begav vi oss till Peter-Paulfästningen, samt Peter-Paulkatedralen som ligger på en liten ö i Neva. Fästningen byggdes faktiskt för att kunna försvara sig mot den dåvarande stormakten Sverige. Naturligtvis har de vett på att ta bra betalt vid alla turistattraktioner. Efter ett tags diskuterande vid biljettkassan bestämde vi oss för att gå in (Fabian gick med på förslaget efter ett ekonomiskt stimulanspaket...) men då vi väl lämnade fram pengarna möttes vi av ett stort leende, hennes klocka hade nämligen blivit 17.30. Våra klockar hade dock ett par minuter kvar men biljettkassan var så stängd den kunde bli. Hennes kollega stämde in i skadeglädjen med ett högljutt häxskratt rätt i ansiktet på oss.
Peter-Paulkatedralen i skymningen.
Det som drar ner helhetsintrycket av St Petersburg är bemötandet - även om vi försöker fråga snällt är det inte ofta vi får ett vänligt bemötande. En annan sak som drar ner helhetsbetyget är att vi inte känner oss helt trygga då det börjar skymma i stan, det är en magkänsla vi båda har faktiskt.
-
En glad nyhet är att vi bestämt oss för att dela hytt på transsibiriska med det brittiska paret. De är störtsköna och vi behöver inte ju inte oroa oss för att bli av med våra grejer i hytten, tummen upp!
-
Imorgon ska vi nog till Katarinapalatset, vi känner oss ganska klara med St Petersburg och det är ganska skönt att komma iväg från stadspulsen och strosa runt lite. Därför funderar vi på att ta oss till en stad som heter Veliky Novgorod, beroende på ifall vi hittar något vettigt boende att vistas på.
-
Hoppas mina inlägg inte blir för långa, snart blir dom mindre informativa eller uteblir helt och hållet för någon vecka i taget. Ha det toppen gott folk!
-
Over and out.
/Samuel
Dag 6 - St Petersburg
Dagen har spenderats med ännu mera sightseeing, samt flytt till ett annat hostel. Detta var ett bra drag, det är tusen gånger mysigare och vi har redan träffat på en brittisk kille och ett annat brittiskt par som ska göra samma resa som oss, dvs transsibiriska och sedan vidare till Tibet och Nepal. Hann bara träffa den brittiske killen i en kvart, men han fick min mail och skulle höra av sig om han lyckades fixa biljetterna till Mongoliet på plats i Moskva.
-
På väg mot hostellet såg vi ett gäng tattarflickor (Fabian tycker att zigenarpack är ett bättre ordval, men jag väljer att vara lite mer nyanserad och fördomsfri i mitt ordval...) som skaffade sin lön för dagen. Det gick läskigt fort för dom att söka upp sitt offer, störa personen i fråga en aning för sedan rota igenom väskan. Jag försökte skrika till lite, men Fabian hejdade mig ganska snabbt (som tur var...). Det dummaste man kan göra i den här staden är att göra väsen av sig, speciellt som västerlänning.
Efter att vi väl hittat till vårat hostel begav vi oss på en liten sightseeing. Målet var S:t Isakskatedralen, som minst sagt var en mäktig syn! Vi började med att gå upp på en avsats halvvägs upp på katedralen, varifrån vi hade en fantastisk utsikt över S:t Petersburg i solnedgången.
Uppe på St Isakskatedralen.
Den här borde platsa på ditt skrivbord morsan!
Återigen känns ord så otroligt överflödiga, det finns ingen mening för mig att försöka skriva ner alla intryck i ord, samtidigt kan inte bilder göra den här staden rättvisa. Hoppas däremot att bilderna ska ge er en liten hint om vad det är vi får uppleva!
Ord är överflödiga!
-
Återigen gick vi förbi Spas-na-krovi-katedralen/Uppståndelsekyrkan men den här gången var det efter mörkrets infall. Vi bestämde vi oss för att gå in.
Sanslöst vackert!
-
Överväldigade som vi var efter S:t Isakskatedralen var det ganska svårt att ta in intrycken av ytterliggare ett mästerverk - jag tror våra små pojkhuvuden har svårt att rymma alla intryck vi får.
Det är lite skillnad att gå från det vardagliga livet i Väröbacka där jag växlade mellan arbetet och pojkrummet till att ständigt matas med med nya intryck. Missförstå mig inte nu, jag måste säga att jag redan älskar resandet, en snöslaskig grusplan på Norvalla IP i februari lockar föga...
Alla väggar i denna kyrka är utsmyckade med mosaik. Helt otroligt!
Detta porträttet gömmer sig inuti en av kupolerna...
Souvenirer!
Idag råkade jag tappa bort min mössa på vägen till Uppståndelsekyrkan och då vädret i S:t Petersburg i början av november inte är särskilt tropiskt bestämde jag mig för att skaffa en varm mössa.
Eftersom vi blir ganska utstirrade på grund av vårt ganska nordiska utseende bestämde jag mig för att skaffa en mössa som passar in lite bättre.
Varm, kvalité och en look som andas öst. Hittade en pälsmössa som var ännu fräckare,
tyvärr kostade den 24000 kr, den här gick för 75 i ett gathörn...
Jag ska försöka svara på era kommentarer i kommentatorsfältet, så ni får helt enkelt gå in där och kolla när ni lämnat en kommentar!
Ha det toppen, imorgon ska vi kolla på Rysslands Versailles - Pedrodvorets!
"Efter Peter den stores seger över svenskarna vid Poltava 1709 beslöt han att bygga ett palats vid Finska viken som ”anstår den högste av monarker” (avsikten var också att överträffa slottet i Versailles).
Peter den store anställde över 5000 arbetare, livegna och soldater. Många av den tidens berömda arkitekter från Ryssland och Europa arbetade med detta projekt. Peterhof byggdes 1714 och invigdes officiellt 1723." - http://modersmal-ryssland.com/ryssland/05_stader/peterhov.htm
Peter den store anställde över 5000 arbetare, livegna och soldater. Många av den tidens berömda arkitekter från Ryssland och Europa arbetade med detta projekt. Peterhof byggdes 1714 och invigdes officiellt 1723." - http://modersmal-ryssland.com/ryssland/05_stader/peterhov.htm
-
Uppdatering kommer, gott folk!
-
Over and out.
/Samuel
