Dag 146 - A day to remember!
Morsning!
Dag 145 - Roturoa
-
Drog ut till ett litet äventyrscenter i utkanten av Roturoa och körde lite roliga aktiviteter på förmiddagen. Först ut var Zorben, en kiwi-uppfinning som slått ganska stort. Man studsade nerför en ganska brant backe, inkapslad i en gigantisk gummiboll. Inuti den stora gummibollen fanns en liten mindre gummiboll, vilken man låg i. I det första åke åkte jag nerför en sick-sack-bana, inkapslad i den innersta bollen med en hel del vatten, men testade även på att vara fastspänd samt att springa inuti vattenbollen - det gick bra fram tills man inte hann med att flytta benen!
Eftersom kalaset gick på hiskeliga 500 spänn (endast ett åk gick på 250, för 500 spänn fick man 3 åk) kände jag mig inte jättesugen på att köpa en skiva med bilderna - att bränna ut ett utav åken gick på 125 svenska kronor, sedan kostade det ytterliggare 50 kronor för varje åk man ville få med sig på sin skiva! Skandal!
-
Efter zorbingen blev det ett tappert försök i en vindtunnel, där man fick testa på att sväva lite i luften. Som ni alla vet är jag inte smidigast i världen, och att få mig att flyga omkring balanserat i luften är väl som att få en sten att flyta...
-
Sist ut var en gigantisk gunga. Inkapslad i en sovsäck hissades man upp 50 meter upp i luften, väl där fick man dra i ett snöre som släppte säkringen. Det blev en bra bits fritt fall, innan gungningen satte fart och man svingades från sida till sida ett bra tag. Hiskeligt roligt!
Dessvärre kostade det återigen sisådär 200 spänn att få ett gäng bilder på en liten skiva, så jag passade även den här gången. Det här landet gör vad det kan för att göra plånboken lätt...
-
Fick ett tips om en ström vid det lättuttalade namnet Ngontaha idag, dit jag senare på kvällen fick ta bussen. Där försökte lura en öring, vilket gick ganska kasst. Träffade på två småtjejer vid mynningen, varav den ena gav ett tips som senare skulle visa sig vara guld värt. "If think it's better over there, 'cus that's were I've seen 'em catch fish!".
-
Jag begav mig snabbt till grannströmmen Waiteti, där fisken stod ovanpå varandra. Hade något hugg och såg en kille landa två feta regnbågar. Jag var ganska frustrerad över den uteblivna fiskelyckan, inte blev det bättre när en liten grabb på 10 bast dök upp och stolt berättade att han landat 17 öringar/regnbågar de senaste månaderna...
Jag liftade mig hemåt på kvällen, och bestämde mig för att återvända tidigt morgonen därpå. Tydligen är fisket som bäst runt fem...
-
Den här pippin räknades som utdöd på mitten av 1900-talet, eftersom den då inte setts på 50 år. Nu har den repat sig ganska fint!
Quite a distance to Santa...
Stuck for life?
Good cach!
Waiteti Lakeside Lodge, best location ever! (Way to expensive for me though...)
-
Over and out.
/Sam
Dag 144 - Roturoa
-
Dagens resa gick upp till Roturoa, där ett par dagars fiske stod på schemat. På vägen åkte vi förbi en stor park med vulkanisk aktivitet, som var riktigt, riktigt häftig. Doften påminde även lite om västanvinden från uppväxtåren, fast bruket luktar nästan sommaräng om man jämför - stanken här var olidlig!
På kvällen blev det mest att ta det lugnt med lite skrivande och dylikt på rummet. Slog mig även ner i poolen och fick ofrivilligt höra på en skrytsam gubbe som pratade om vilket fantastiskt underbarn hans son var - en ny Maradona lät det ungefär som.
-
80 mål förra året vilket var nytt rekord för klubben, gjorde inte bort sig bland vuxna trots att han var typ tolv bast, han var otroligt långt före alla andra i sin ålder, lagkamraterna häpnade när de såg honom spela, de tittade på 3-4 filmer i veckan på hur brassar spelade fotboll - han försökte lära pojken brasiliansk teknik och västerländsk diciplin, de hade en stor säck med bollar i olika storlekar som han tränade sin pojk med i trädgården, han fick extraträning av en argentinare som tydligen lirat i ett argentinskt lag som då var världens bästa - men framförallt, berättade han hur viktigt det var att låta grabben vara ett barn...
Over and out.
/Sam
Dag 143 - Napier!
-
Idag gick bussen upp till Napier, som ligger på Nordöns östkust. Staden raserades mer eller mindre helt och hållet i en jordbävning på 1930-talet, och när den sedan byggdes upp igen gjordes det i Art Deco-stil. Staden var allt lite småtjusig! På vägen åkte vi förbi ett litet fågelreservat där man fick titta på alla utrotningshotade fågelarter. Riktigt häftigt att äntligen få se en Kiwi-fågel! Då de är nattaktiva var montern helt mörklagd, så några bra foton var det inte tal om. Vi stannade även till på ett litet ölmuseum hos Tui, ett utav Nya Zeelands största ölmärken.
-
Förövrigt fick jag stryk av en britt i biljard igen. De måste ha det på skolschemat eller något. Inte nog med att det var en britt som piskade mig, det var ett fruntimmer. Får väl skylla på att hon var snygg kanske.
-
Måste ge lite cred till busschaufförerna som alltid gör resorna lite roligare. Idag körde vi ifrån en kille, som vi sedan fick vända tillbaka och hämta. När killen kliver på bussen utbryter han panikslaget och med sin görcharmiga, tyska brytning: "I thought you were gonna leave me!".
"No, no. We were just making a road check on the bus. Making sure it was going forward." svarade chaffisen lugnt.
Eller som häromdagen, när vi äntligen kom iväg efter ett drygt stopp: "Okay, we're off. Just like a herd of turtles running through a pool of peanut butter!"
Tui's "Yeah right"-commercials.
Tui's "Yeah right"-commercials.
My hostel, Napier, New Zealand.
Napier, New Zealand.
Napier, New Zealand.
My hostel to the right. Napier, New Zealand.
Napier, New Zealand.
-
Over and out.
/Sam
Dag 142 - LOTR-day!
-
Idag var en riktigt, riktigt bra dag.
Den började på Te Papa-muséet, Wellingtons påkostade nationalmuseum. Snurrade runt där med Ira i ett par timmar och hade det trevligt, innan jag drog mig tillbaka till hostellet för en Sagan om Ringen-tur. För endast 40 dollar, sisådär 200 spänn, fick jag en av de bästa turerna under hela resan. Fyra timmar av allmänt Sagan om Ringen-nörderi, som började med besök till inspelningsplatserna i Wellington-området. Efter det åkte vi ut till Wellywood-området, där bl.a. WETA-studios, som gjorde alla kläder, vapen och specialeffekter till Ringen-filmerna, hade sina lokaler. WETA hade ett litet museum där originalvapnen från filmerna hängde, sen fick vi även se en liten film om verksamheten som var galet intressant.
-
WETA har även gjort alla specialeffekter och vapen till Avatar, så vi fick även reda på lite kuriosa om denna film. Filmen är sisådär 3 timmar lång, och varje sekund av filmen innehåller 32 bilder - bakom varje enskild bild ligger i snitt 100 timmars arbete...
Totalt behövdes det 1000 terrabyte, dvs 1 miljon gigabyte, för att lagra all information. Detta skulle tydligen räcka för att rymma alla andra filmer som hittills gjorts..
-
Vi gled även förbi Peter Jacksons 250-miljonersvilla, där all slutredigering och finlir sker. Tydligen hade han en fullskalig biosalong därinne...
-
Efter denna eftermiddag kunde jag inte låta bli att gå på Avatar på kvällen. Innan dess hann jag med en spårvagnstripp till en kulle med utsikt över Wellington. Det blev ett par fina foton, innan vi åkte ner igen och jag gick på bion.
-
Filmen då? Har ni inte sett den, så gå och se den. Galet bra film måste jag säga, den kvalar lätt in bland de fem bästa filmer jag sett. 3D-effekterna tar lite tid att vänja sig vid, men har man väl gjort det är det gryyymt!
Te Papa Museum, Wellington, New Zealand.
Giant squid, the first one caught alive! Te Papa Museum, Wellington, New Zealand.
Te Papa Museum, Wellington, New Zealand.
Te Papa Museum, Wellington, New Zealand.
Te Papa Museum, Wellington, New Zealand.
Te Papa Museum, Wellington, New Zealand.
Te Papa Museum, Wellington, New Zealand.
Te Papa Museum, Wellington, New Zealand.
På den här gräsplätten red Ringvålnaderna fram när hoberna gömde sig på väderklint. Så det var här Frodo stod och tittade ut, sen redigerade man bara lite! LOTR-movie tour, Wellington, New Zealand.
LOTR-movie tour, Wellington, New Zealand.
Sam does the cooking! LOTR-movie tour, Wellington, New Zealand.
LOTR-movie tour, Wellington, New Zealand.
LOTR-movie tour, Wellington, New Zealand.
LOTR-movie tour, Wellington, New Zealand.
LOTR-movie tour, Wellington, New Zealand.
LOTR-movie tour, Wellington, New Zealand.
WETA-studios, Wellington, New Zealand
WETA-studios, Wellington, New Zealand
WETA-studios, Wellington, New Zealand
WETA-studios, Wellington, New Zealand
WETA-studios, Wellington, New Zealand
Some swords used in the movies. Sting, Bilbos/Frodos sword, is the one the middle. WETA-studios, Wellington, New Zealand
Afterall, he did work as a movie extra in the LOTR... WETA-studios, Wellington, New Zealand.
Peter Jacksons 25-million Uuro villa/studio, Wellington, New Zealand
WETA-studios, Wellington, New Zealand
South Island on the horizon, Wellington, New Zealand
View over Wellington, New Zealand.
-
Over and out.
/Sam
Update!
Over and out.
/Sam
Dag 141 - Back to Wellington
-
Idag var en sorgens dag. I sisådär fyra månader har jag haft en trogen resekamrat, införskaffad på ett outlet i Mongoliet. Min gråa äppelknyckarhatt, som gjort att många ögonbryn höjts runtom i världen, valde att skiljas från mitt huvud idag. När någon frågat eller tittat snett på mössan har jag bara försvarat det med ett litet "it's Mongolian fashion", vilket tystat alla skeptiker. När jag nu lämnade Nya Zeelands sydö, som jag kommit att betrakta som ett andra hem, så lämnade jag även denna kära ägodel bakom mig. Hade tänkt att mössan skulle få pryda rummet därhemma, som ett litet minne över min världsturné. Istället valde den att skiljas från min hjässa och begravs i djupet i Pictons hamn. Den låg och flöt precis intill färjan, och hade jag inte checkat in mina fiskegrejer hade jag lätt kunnat fiska upp den.
-
Båtturen i sig var en vinglig historia. Tillsammans med ett gäng britter i medelåldern tittade jag på Arsenal - Hull. Båten krängde från sida till sida, och en gång gick båten lite djupare än vanligt. Detta resulterade att jag fick 100 kilo britt över migm samt en öm höft. När gubben låg där på färjegolvet hojtade hans kompis glatt "Hey, at least I managed to save your beer!" och viftade med ett ölglas i var hand...
-
Väl i Wellington var firandet av S:t Patricks Day i full gång. Staden var klädd i grönt, och jag strosade runt med två norrlänningar - Ira, från Lule, och Erik, från Boden.
Ira gissade väl ganska snabbt att jag var ifrån Göteborgstrakten, och när det var dags för mig att gissa säger hon "Varsifrå är ja då?"...
Jag berättade även för henne att en Bodenkille höll till på hostellet.
-
Jag hade träffat på Erik tidigare på morgonen i Kaikoura, och när jag träffade honom igen på eftermiddagen berättade jag om norrländskan som höll till på hostellet. Jag sa vilket rum hon bodde på, varpå det gick upp för Erik att han faktiskt delade rum med damen i fråga. Väl i dörren funkar inte Eriks kort, varpå Ira öppnar och tilltalar Erik på engelska. Erik svarar på engelska, och de fortsätter att prata tills de upptäcker att jag viker mig av skratt. De hade tidigare hälsat på varandra och frågat varifrån de kom, men inte riktigt hört vad den andre sa, och bara fortsatt prata engelska. Trots att jag nämnt för båda att de hade en granne på hostellet, gick det fortfarande inte upp för dem att de bodde en skoterfärd ifrån varandra...
-
Förövrigt var Erik galet fotbollsintresserad han också, grymt kul för oss att prata av oss under kvällen. Hoppas att Ira tyckte det var lika kul att lyssna på...
Vineyards.
Goodbye my dearly beloved! <3
Seasick?
Starting to get a bit tired of this...
Boden och Väröbacka.
Mängder av grönklädda människor.
-
Over and out.
/Sam
Dag 140 - Kaikoura
-
Resan gick idag mot Kaikoura, känd för sina val- och delfinturer. Att simma med delfiner var lite väl dyrt och vattnet lite väl kallt, så istället valde jag en tur där man skulle få se lite valar. Dessvärre blev turen inställd på grund av grov sjö och att valarna höll till för långt ut. Istället spenderades den soliga eftermiddagen i en hängmatta på hostellets bakgård. Fortsatte eftermiddagen med två filmer, Meet the Fockers och American Pie. Efter det blev det en rolig pubquiz med ett gäng från bussen, innan jag slog mig ner på grannstället och lyssnade på en riktigt duktig trubadur. När han pausade klev en dansk kille i min ålder upp och körde ett par låtar - vansinnigt duktig var han!
Lite oväntat?
-
Over and out.
/Sam
Dag 139 - Christchurch
-
Åkte vidare till Christchurch idag, där jag sightseeade staden lite snabbt på eftermiddagen. Man fick mot en liten summa klättra upp i tornet på stadens katedral, vilket gav en fin utsikt. Ringde Spike och Ashley angående lite fiske, dessvärre kunde de inte för kvällen men kunde dagen efter. Eftersom bussarna inte går varje dag, går det dessvärre inte alltid att stanna som man vill. Det var till exempel därför jag var tvungen att stanna tre nätter i Tekapo - finns det ingen buss som följer efter, måste man helt enkelt välja mellan 1 och 3 nätter. Bil hade varit det ultimata alternativet i detta landet!
-
Eftersom en natt till i Christchurch hade inneburit att jag inte hade kommit med den bussen jag ville med på Nordön, fick jag helt enkelt tacka nej till laxfisket dagen efter. Hade tänkt att lifta mig ut till flodmynningen, dessvärre visade det sig att flodmynningen låg en halvtimmes bilfärd i från staden. Eftersom jag inte ville riskera att bli utan skjuts tillbaka och behöva vandra fyra timmar i mörkret, avstod jag faktiskt från fisket och tog en lugn kväll på hostellet.
Robert Falcon Scott, the Polar-guy.
Till alla er i NV3b som tittar in här då och då - kan ni gissa vem den här killen liknar?
-
Over and out.
/Sam
Dag 138 - Another hill to climb...
-
Efter att ha gått upp i ottan dagen innan sov jag nu ut ordentligt. Vandrade upp till en topp här i närheten, där ett stort rymdobservatorium höll till.
Försökte leta efter någon slags mask som skulle hålla till i ruttna trädstammar medan jag traskade omkring, dessvärre blev det ingen mask den här gången heller.
-
Efter detta blev det ytterliggare lite promenerande - jag hade hört ett rykte om att monster till öringar och regnbågar höll till i en kanal som låg ett par kilometer från hostellet. Tydligen hade man där en laxodling, och i området hade öringarna och regnbågarna lärt sig att maten kom på silverfat om de strök utanför anläggningen...
Med optimistiska steg och fiskespöet i handen stegade jag bort mot vattnet, som jag nådde sisådär trekvart senare. Efter att ha gjort ett par kast dök en dam som campade i närheten upp, och berättade för mig att jag minsann inte skulle fånga någon fisk här. Stället med monsteröringarna låg 70 kilometer därifrån, och fisket i den här kanalen var kasst.
-
Efter att ha försökt tappert och endast haft någon öring efter draget, var det bara att traska hem samma långa väg igen, den här gången i becksvartet. Enda trösten var ett par schyssta solnedgångsbilder som följde med hem.
Over and out.
/Sam
Just to let you know...
Dag 137 - Fishing competition in Lake Tekapo
Morsning! (CHECK OUT ALL THE NEW PICS FROM DAY 134)
-
Klev upp i ottan för att dra drömfisken, vilket gick sisådär i båda fallen. Hade tydligen lyckats snooza på fem alarm i 50 minuter i mitt dormrum, vilket inte var alltför populärt. Hade en lite äldre engelsk tjej i rummet som tydligen inte uppskattade Slagsmålsklubben klockan 5 morgonen...
-
Vid sjutiden var jag nere vid vattnet och såg dagen gryna, dessvärre var det helt galet kallt.
8 timmar senare kunde jag stämpla ut, och endast haft en öring som följde efter draget. Sjön är konstgjord och för tillfället släpptes inget vatten ut ur kanalen, men bakom kraftverksluckorna hade en liten damm bildats där en hel del fisk hade fastnat. Jag räknade till knappa 30-talet lättfångade öringar i den lilla gölen, varav ett par säkert låg på 2-3 kilo. Dessvärre var fisket där ganska förbjudet...
-
På kvällen var det prisutdelning och grillning för alla i tävlingen. 120 hade varit med, och 59 fiskar hade landats. Tyngsta fisken var på blyga 1.6 kilo - vårt öringfiske på västkusten kanske inte är så pjåkigt ändå!
Gott om fisk fanns det att äta, och mängder av priser delades ut. Riktigt trevligt! Träffade även på två killar på prisutdelningen som jag träffat på nere vid vattnet. De bor i Christchurch, som är nästa stopp på resan. De tog mig gärna ut på en fisketur i Christchurch, tydligen är laxfisket bra där. Att guida ut en svensk på fiske skulle tydligen vara en ursäkt god nog att slippa hushållssysslorna för en kväll.
"Sam, SAM, all the way from Sweden, I mean SWEDEN - He's out there all alone by the rivermouth, lost and cold. He'll probably drown if we don't go out there and fish with him" sa den ene utav killarna, och låtsades att hans fru stod framför honom.
"Yeah, noway that they'll say no to that. That's a great excuse - which is exactly what we're looking for" fyllde hans kompis i, och gav mig deras nummer. Finns inga härligare människor än Kiwis!
-
Resten av kvällen spenderades i en sackosäck på hostellet med lite U2 i öronen.
Förövrigt måste jag säga att jag aldrig har varit i ett land där någon sport varit så dominant som rugbyn är här eller där något landslag varit så älskat som det Nya Zeeländska rugbylandslaget, All Blacks. Intresset är så galet stort att det inte går att föreställa sig om man inte varit här...
Lake Tekapo, New Zealand.
Trout, trout, trout!
Lake Tekapo, New Zealand.
Lake Tekapo, New Zealand.
Trout, trout, trout.
The boat fell off the trailer...
-
Over and out./Sam
Dag 136 - Lake Tekapo
Morsning! (CHECK OUT ALL THE NEW PICS FROM DAY 134)
-
Idag gick bussen mot Lake Tekapo, en sjö med vatten blåare än något tropiskt hav jag någonsin sett.
På vägen passerade vi Mouraki Boulders - stora, klotformade stenar, lite halvt malplacerade på en sandstrand på Nya Zeelands östkust.
-
Väl framme i Lake Tekapo fick jag höra om helgens fisketävling, och bestämde mig för att stanna 3 nätter.
Föraren hade samlat in pengar från alla på bussen och anordnat en grillning för kvällen, innan detta försökte jag att drilla en fisk. Gick inget vidare den här gången heller...
-
Efter en trevlig grillning samlades hela gänget framför den öppna brasan, där de spelade kort, lade pussel och skrattade ikapp. Utanför fönstret strök en yngling från andra sidan jorden och önskade sig tillbaka till den halländska myllan - inte en enda liten mask fanns att finna i den torftiga jorden!
-
Utan mask och lite halvt köldstel klev jag in i gemenskapen ett bra tag senare. Träffade på en skåning som hette Jonas, som varit ute på resande fot i lite knappt ett år. Det blev efterlängtad fotbollsprat på vårat kära modersmål inpå småtimmarna. Kändes skönt att stå där på andra sidan jorden och prata om hur man kunde matcha Sidleds-Danne i kvalet, eller det ofattbara faktum att Kim Källström fick slå den där förödande straffen mot Danmark på Stadion...
The hammered hedgehog?!
-
Over and out.
/Sam
Dag 135 - Sightseeing in Dunedin
Morsning! (Check out all the new pics from day 134!)
-
Fick en fin present på posten idag - minneskort och batteri till kameran!
Spenderade förmiddagen med att tvätta och städan väskan på all gammal skit.
-
Drog mig sedan ut på staden och körde lite gammal hederlig sightseeing, vilket innebär en stads alla katedraler. Skottarna gjorde ett bra jobb med dessa under 1800-talets andra hälft! Finns något med stora katedraler som alltid gör dem sevärda. Inte för att dessa kom i närheten av Il Duomo i Milano eller katedralen i Palma, men ändå sevärda. Imponerande byggen helt enkelt!
-
Efter detta drog jag och två tyskor bort för att traska upp för världens brantaste gata. Undrar vilket Guiness-rekord i ordningen det var man besökte på den här resan. Inte så mycket att hänga i granen, men brant var den allt. Fanns väl inte så mycket bättre saker att göra i Dunedin en eftermiddag där termometern kröp under 10 grader...
-
På kvällen visade jag Deutschland über Alles hur man spelar biljard. Vet inte vad det är som gör det, men det känns alltid bra att slå tyskar.
Over and out.
/Sam
Just to let you know...
I'll try to catch up, but right now I have to pay about 4 euros per hour for the Internet...
/Sam
Dag 134 - Among students and albatrosses
Morsning!
-
Efter en lugn morgon drog jag mig ner mot stadens berömde universitet. Den här gången var det Michelles kompis Hannah som fick agera guide. Universitetet var grymt vackert, ungefär som ett slott. Påminde om Harry Potters kära Hogwarts faktiskt.
-
Drog mig hem för att hinna med en tur ut i det fria. På programmet stod albatrossar, sjölejon, sälar och pingviner. Albatrossarna var mest imponerande, oerhört mäktigt att se dessa giganter som cirklade ovanför ens huvud i 100 knyck. Tydligen var detta den enda platsen i världen där albatrossar häckade på "fastlandet" - nog tycker jag att Sydön allt låter som en ö, därtill låg häckningsplatsen på en utskjutande halvö...
Deras första flygtur är tydligen sisådär 5 år, efter att ha lämnat boet lever de helt och hållet ute till havs där de cirklar mellan Nya Zeeland och Chile, innan de tillslut återvänder till torra land för att häcka. De har en vilopuls på 65, en puls på 67 under flygturen medan den stiger upp till 200 när de promenar! Ganska lustigt att se deras klumpiga försök att gå, vanligtvis tog de inte mer än fem taffliga steg innan de satte sig ner för att vila...
-
Förövrigt vann jag en av mina första löpdueller idag. Har nog aldrig känt mig så lätt i steget - det gick bara så mycket bättre att springa när man hade ett rytande sjölejon på 400 kilo i hälarna.
-
Väl tillbaks på kvällen roade jag mig med att fota gamla kyrkor i mörkret. Resulatet ser ni lite längre ner!
Over and out.
/Sam
Dag 133 - Dunedin
-
Idag kom jag äntligen ifrån Queenstown. Destinationen var Dunedin, som betyder Edinburgh of the South keltiska. Det var hit skottarna bosatte sig när de kom till Nya Zeeland. De blev rika på guldhandeln, och kunde därför smälla upp byggnader som liknade de i deras kära hemland.
-
Det första som hände på eftermiddagen var en tur på Cadburys, som gör den godaste chokladen på denna sidan ekvatorn. Ganska intressant att se hur chokladen görs, dessutom fick vi gott om smakprover. Vi fick även veta att genom att komma ihåg infon kunde man senare vinna mer choklad. Genom att ropa först/högst ropa det rätta svaret kunde man vinna ännu mer choklad. Med choklad som lockbete hade jag försökt komma ihåg allting, och som ni vet är jag varken tyst eller trög när det gäller att tjöta. Jag kan avslöja att jag mådde ganska dåligt när vi väl var klara med turen...
-
Dunedin är övrigt Nya Zeelands studentstad, så när jag berättade för Michelle att jag var påväg hit var hon inte sen att berätta för sina kompisar att jag var på g. Därför trallade jag hem till en av Michelles barndomskompisar efter chokladturen. Middagen stod på bordet när jag anlände, inte helt fel!
Efter middagen blev jag, enligt min ganska dåliga vana, fast på ett Internetcafé halva natten. Hittade ett galet skönt Youtube-klipp på Premier Leagues roligaste spelare, Jimmy Bullard, som lirar i Hull City. Enjoy!
http://www.youtube.com/watch?v=ukn0D5DLYxg&feature=related
-
Over and out.
/Sam
Dag 132 - Yet another day in Queenstown...
-
Planen för dagen var att ta en buss som lämnade hostellet klockan 8. Efter att ha vaknat upp av solskenet genom fönstret kollade jag på klockan, som visade 10. Jag gick till receptionen och möttes av ett "Hi Sam!", som jag besvarade lite trött.
"Eey, weren't you suppose to be on the Magic bus this morning?"
"Yep, I was!"
"Dude... You missed the bus with like two hours! Well...Yet another night then I guess...?"
-
Eftermiddagen spenderades med ett gäng tyskar på stranden, vädret var strålande. Vattnet i sjön är däremot inte direkt badvänligt...
Efter stranden lattjade jag lite fotboll med kameruneanen, tysken och en arab. Tidigare på morgonen hade städaren på hostellet frågat mig om jag inte villa köra lite låtar med honom, naturligtvis kunde jag inte säga nej till det. Kul att han frågade igen - Time of Your Life, When You Say Nothing at All och Here Without revs av! Det mesta finns inspelat, så någon gång lovar jag att slänga upp lite grejer här på bloggen!
Rugbykids, Queenstown, New Zealand
Queenstown, New Zealand
Queenstown, New Zealand
Jammin'! Queenstown, New Zealand
-
Over and out.
/Sam
Dag 131 - Andra dagen i Milford
-
Eftersom jag skippat sovsäcken och inte fått något täcke, sov jag i endast ett tunt sovlakan. Någon hade öppnat fönstret, så jag vaknade halvt stelfrusen alldeles för tidigt. Utnyttjade dock detta tidiga uppvaknande till att fota lite i fjorden under dagens första timmar. Fortsatte dagen med att fiska och snurra runt lite i bushen, innan jag drog på lunch på byns enda restaurang. De sålde lite vykort, som jag stod och beundrade. Drog sedan tillbaka till hostellet där en kille började prata med mig angående fisket, varpå han berättade att han brukade komma ut hit och fylla på lite vykort. Jag berättade att jag precis köpt ett utav dem och att jag tyckte de var oerhört vackra, varpå han tackar - jag hade stött på fotografen till vykorten jag just beundrat!
-
Han följde med ner till vattnet och tog även lite foton på mig när jag fiskade. När jag sa hejdå stack han till mig ett paket med hela samlingen vykort han hade, snäll kille det där!
På eftermiddagen klev jag på bussen till Queenstown, där jag checkade in på hostellet jag redan spenderat för mycket tid på. Inte nog med att jag fick samma rum - utav de åtta bäddarna var bara en ledig - samma som jag tidigare ockuperat!
Breathtaking...Milford Sound, New Zealand.
Ojsan hoppsan! Milford Sound, New Zealand.
Milford Sound, New Zealand.
Some random fish - Milford Sound, New Zealand.
"Tourists will come to far famed Milford Sound in large numbers to see one of the many wonders of New Zealand"
Milford Sound, New Zealand.
Den vita randen beror på trädlavin - de översta träden har helt enkelt gett vika och dragit med sig de andra ner!
The white line reveals a tree avalanche. Milford Sound, New Zealand.
Trout! Milford Sound, New Zealand.
There's probably gonna be worse days in life! Fishing in Milford Sound, New Zealand.
The friendly postcard guy.
Milford Sound, New Zealand.
On the way back to Queenstown.
My lovely bed in Queenstown!
-
Over and out.
/Sam
Dag 130 - Milford Sound
Morsning!
-
Alldeles för tidigt gick bussen ner mot Milford Sound. Resan i sig var en upplevelse - den räknas som en utav världens vackraste bilfärder. På vägen åkte vi förbi de berg som agerar Dimmiga Bergen i Sagan om Ringen-filmerna. Vi stannade för att ta lite foton i en damm som gav fina reflektioner av bergen, men något annat fångade då mitt intresse. I den lite större dammen gick det knappt att få några reflektionsbilder - vattnet var fullt av ringar efter vakande öringar! I det kristallklara vattnet kunde man lätt räkna till ett halvt dussin fina fiskar som gled runt och mumsade på kryp i ytan...
-
Väl i Milford drog vi ut på en kryssning i fjorden. Träffade på en Kungsbackakille som även han gjorde kryssningen. Alltid skönt att prata lite svenska som omväxling!
-
När de andra åkte tillbaka till Queenstown checkade jag in på hostellet. Jag frågade om det fanns några fiskemöjligheter, och det skulle visa sig att ett stenkast från hostellet forsade en strid ström fram. Spenderade eftermiddagen med att fiska här. Efter att ha satt min alldeles för dyra Rappalawobbler var jag även tvungen att korsa strömmen, som nådde upp till midjehöjd. Inget jag vill rekommendera, smältvatten från glaciärer har en tendens att vara lite småkyligt... Hade på en fin öring, som jag dessvärre tappade.
-
På kvällen ställdes jag inför ett stort dilemma. Planen för kvällen var att ta lite skymningsbilder på fjorden - men helt plötsligt hade öringen blivit som galen i strömmen! I varje kast var det en fisk som följde efter, och lyckades även kroka två mindre fiskar - jag var helt enkelt tvungen att göra ett val mellan de två stora intressena foto och fiske. Resultatet kan ni nog ser här nedan - det var kanske inte helt fel val trotsallt...
-
Förövrigt höll jag på att bli av med mina fiskegrejer. När jag drog ner till fjorden och fotade hade jag fiskegrejerna med mig, men dessa lämnade jag i strandbrynet, för att slippa släpa runt på dem när jag fotade. Dessvärre blev jag så inne i fotandet att jag glömde bort fiskegrejerna, och när mörkret väl fallit var det omöjligt att hitta dem. Jag fick höra från några lokalbor att tidvattnet snart skulle svepa in, och då hade det bara varit att säga hejdå till all utrustning. Som tur var fick jag stannat en bil och bett den lysa ner mot stranden, och i en ljusstrimma mellan buskagen kunde jag skymte en plastkasse 200 meter ut på sandslätten. Puuh!
-
I letandet träffade jag även på ett gäng glada britter, som jag tog en biljardmatch med. Efter matchen promenerade jag hem till hostellet i mörkret, och det var med största säkerhet den vackraste kvällspromenade i mitt liv. Ovanför mig lyste stjärnorna och månen, himlen och luften var lika klar som den varit i den mongoliska vildmarken. Runtom mig kunde jag se konturerna av bergstoppar, en del runt 2000 meter höga. Helt plötsligt började ännu en stjärnhimmel tändas runtom mig - i dikena, i buskarna och i lövtaket gjorde tusentals lysmaskar sitt för att lysa upp min väg hem.
-
Resans minsta fangst!
Milford Sound, New Zealand.
Lekt lite med fargerna... Milford Sound, New Zealand
Ett gang glada britter!
-
Over and out.
/Sam
